Jag svarade på vad du skrev: "Därför är vi många som önskar att det inte var så många och långa lov..."
Och ja, jag undrar fortfarande hur färre och kortare lov kan ge barnen mer ledigt?
Annars skrev jag ner mina allmänna reflektioner runt ledighet, det var inte menat som pik till dig utan som kommentar till ditt inlägg som syftade på en diskussion i ett annat snack. Ber om ursäkt om du tolkade mig så.
Jag påstår inte att jag har full koll (tack för den) och nog är jag på det klara med att det kan vara _svårt_ för vissa att få ledigt när man önskar. Men jag tycker ändå att man som förälder HAR ett hyfsat stort ansvar att själv planera sin tillvaro (i den mån kan man så klart, t.ex. genom att spara f-dagar). Allt går inte att planera för, naturligtvis, men så kloka är vi väl allihopa att vi VET att det är så? Och fortfarande måste man ju få fundera och diskutera i allmänna ordalag?
Visst kan det vara svårt att få ledigt just runt loven, men man brukar väl ändå vanligtvis få ledigt _något_ av loven, eller någon dag under lovet. Och är man två föräldrar blir det ju en del ledigt varje år, även om det också blir en del fritids. Det är det jag inte begriper, att loven ska skrotas för att man inte får ledigt _alla dagar_ _alla_ lov, är det verkligen rimligt? Blev loven färre skulle det ju bli STENhård konkurrens om ledigheten då och resultatet att vissa barn inte skulle få lov alls vissa år. Å andra sidan är sommarlovet nästan 10 veckor långt och någon gång udner den perioden borde man kunna få ut f-ledigt eller obetald semester även om det är stor konkurrens..? Ett lååångt sommarlov kan väl till viss del väga upp ett sportlov på fritids?
Dessutom kanske man måste försöka ta en paus pckså vanliga veckor? Ibland säga nej till barnkalas, fotbollsmatcher och kompisar och "bara vara" en helgdag. Är usel på det själv, men inser att DÄR kan jag själv förbättra mig för att ge barnen lugn och ro. Det är inte samhällets fel att det är barnkalas (i 230 km/h)varannan helg och att simskolan krockar med dansen...
Och ja, jag är lärare och har ett visst pendlingsavstånd till jobbet. Vilket betyder att mina barn fått gå på förskola/fritids 7.30-17.00 fem dar i veckan (8.00-17.30) när jag jobbat heltid. Först lämnade och sist hämtade... inte alls kul men ett resultat av att vi VALT att jobba heltid. Och jag är inte så missunsam att jag kräver att förskolorna ska tvinga alla barn att gå minst 8 timmar om dagen bara för att mina fick göra det.
och att jag är lärare innebär också att jag ser en massa stressade barn om dagarna, och ser hur vissa tittar ner i bordet lektionen innan ett lov när de andra barnen börjar prata om vad de ska göra för kul. Det skär i hjärtat förstås och nog vet jag att de flesta föräldrar gör allt vad de kan för att det ska bli bra för deras barn. Men en del är också snabba med att skjuta över sitt eget ansvar på samhället ("ge mig mer ledigt!").