Det har varit mycket diskussioner här om att det är för lätt att ta hand om barn utifrån lvu, för lätt att ta ifrån föräldrar vårdnaden, osv. Jag tycker själv att det är precis tvärtom. Nu må så vara att det är mycket prat här om att vi inte ska attackera varandra så mycket, men jag känner att jag måste dra dessa två exempel.
-En av mina bästa vänner har två barn med en far som är drogmissbrukare, hon kämpar för egen vårdnad via advokat men får nej, pappan har tidigare tappat bort barnen pga drogpåverkan, hotat kvinnan till livet inför barnen och sålt deras sängar för att köpa droger. Socialen ser inte tillräckliga skäl för att han inte ska få träffa barnen ensam varannan helg. Inte ens en övervakare får vara med.
-En tidigare arbetskamrat till mig är känd narkoman i stan. När hennes son var liten smög hon ut efter han somnat, låste in honom och festade på stan. Hon har ett aktivt drogmissbruk och kan inte sköta ett arbete, tar inte emot vård och lever på försörjningsstöd. Socialen anser att barnen har det bra och inte behöver en kontaktperson.
I Sverige har föräldrar alldeles för stor "rätt" till sina barn, är min åsikt.
1
Hur svårt ska det vara Det har varit mycket diskussioner här om att det är för lätt att ta hand om barn utifrån lvu, för lätt att ta ifrån föräldrar vårdnaden, osv. Jag tycker själv att det är precis tvärtom. Nu må så vara att det är mycket prat här om att vi inte ska attackera varandra så mycket, men jag känner att jag måste dra dessa två exempel.
-En av mina bästa vänner har två barn med en far som är drogmissbrukare, hon kämpar för egen vårdnad via advokat men får nej, pappan har tidigare tappat bort barnen pga drogpåverkan, hotat kvinnan till livet inför barnen och sålt deras sängar för att köpa droger. Socialen ser inte tillräckliga skäl för att han inte ska få träffa barnen ensam varannan helg. Inte ens en övervakare får vara med.
-En tidigare arbetskamrat till mig är känd narkoman i stan. När hennes son var liten smög hon ut efter han somnat, låste in honom och festade på stan. Hon har ett aktivt drogmissbruk och kan inte sköta ett arbete, tar inte emot vård och lever på försörjningsstöd. Socialen anser att barnen har det bra och inte behöver en kontaktperson.
I Sverige har föräldrar alldeles för stor "rätt" till sina barn, är min åsikt.
Både ja och nej. Vi ser ju fall från båda hållen emellanåt, i media och bland folk omkring oss. Dessvärre tror jag det är överhängande majoritet av barn som inte får hjälp. Jag säger inte att det bästa alltid är att flytta från föräldrar, men stöd i form av kontaktfamilj kan säkert vara nog så bra för många.
I dom två exempel du nämner undrar jag om det gäller samma kommun? Å andra sidan är det kanske två helt olika, vi vet ju också att det finns ett antal socialkontor runt om i landet som har stora brister i sina hanteringar.
Det ska mycket till för att ett barn ska bli lvuat. I de flesta fall handlar det om frivilliga placeringar - dvs föräldrarna går med på placering.
2
Både ja och nej. Vi ser ju fall från båda hållen emellanåt, i media och bland folk omkring oss. Dessvärre tror jag det är överhängande majoritet av barn som inte får hjälp. Jag säger inte att det bästa alltid är att flytta från föräldrar, men stöd i form av kontaktfamilj kan säkert vara nog så bra för många.
I dom två exempel du nämner undrar jag om det gäller samma kommun? Å andra sidan är det kanske två helt olika, vi vet ju också att det finns ett antal socialkontor runt om i landet som har stora brister i sina hanteringar.
Det ska mycket till för att ett barn ska bli lvuat. I de flesta fall handlar det om frivilliga placeringar - dvs föräldrarna går med på placering.
Visst är det säkert olika hur man tillämpar förordningar på olika kontor. Det gäller även kulturen inom yrkeskåren lokalt! Det här är samma kommun, det är som att man har bitit sig fast i att "alla har rätt till barnen" och åter glömmer att föräldrar inte har rätt till sina barn alltid och utan ifrågasättande vid behov. Men visst finns det fall åt alla håll.
3
Visst är det säkert olika hur man tillämpar förordningar på olika kontor. Det gäller även kulturen inom yrkeskåren lokalt! Det här är samma kommun, det är som att man har bitit sig fast i att "alla har rätt till barnen" och åter glömmer att föräldrar inte har rätt till sina barn alltid och utan ifrågasättande vid behov. Men visst finns det fall åt alla håll.
Jag har ett exempel som min mamma pratar en del om.Ett par hon umgås med har en vuxen dotter som inte alls sköter sina barn.Dem 2 äldsta på 14 och 16 år har varit till största delen uppväxta med mormor och morfar sen dem var jättesmå(alltså paret min mamma känner).Nu har den yngre börjat vara mer och mer med sin pappa som ochså funnits med hela tiden vid sidan om mormor och morfar.H*n vägrar träffa sin mamma.Däremot 16-åringen säger att det är roligare hos mamma för där får man röka och supa!Grejen är att mamman nu skaffat 3 barn till ihop med en riktig idiot till karl,dem barnen är 8 år,6 år och minsta ca 2 år.8-åringen hade bara gullat med sitt minsta syskon och då tar "dåren" och lyfter upp henne från sitt mindre syskon och slänger henne i golvet och där hade hon grinat i typ 1 tim.Hon får gå helt själv till och från skolan 1 km och har fått gjort det sen hon var 7 år.Hon får ibland både lämna och hämta sina småsyskon på förskolan.6-åringen har fått skadad syn efter att den där typen "ruskade" honom då han var baby.Han är polisanmäld av förskolan+en massa andra anmälningar hos soc ochså skulle jag tro.Men nästan ingenting görs!Den familjen skulle skickas på ett slags utredningshem men det var fullt så nu görs ingenting till dem får plats där och det skulle kunna ta 4 mån.Barnens mormor och morfar har ställt upp allt dem kan och även dem har försökt prata med soc om hur läget är men får då höra att dem inte ska snacka skit om sin dotter!Efter alla anmälningar som barnomsorgen gjort så tror nu barnens mamma att det är hennes föräldrar som anmält allting så nu får dem inte träffa sina barnbarn nåt mer.
4
Jag har ett exempel som min mamma pratar en del om.Ett par hon umgås med har en vuxen dotter som inte alls sköter sina barn.Dem 2 äldsta på 14 och 16 år har varit till största delen uppväxta med mormor och morfar sen dem var jättesmå(alltså paret min mamma känner).Nu har den yngre börjat vara mer och mer med sin pappa som ochså funnits med hela tiden vid sidan om mormor och morfar.H*n vägrar träffa sin mamma.Däremot 16-åringen säger att det är roligare hos mamma för där får man röka och supa!Grejen är att mamman nu skaffat 3 barn till ihop med en riktig idiot till karl,dem barnen är 8 år,6 år och minsta ca 2 år.8-åringen hade bara gullat med sitt minsta syskon och då tar "dåren" och lyfter upp henne från sitt mindre syskon och slänger henne i golvet och där hade hon grinat i typ 1 tim.Hon får gå helt själv till och från skolan 1 km och har fått gjort det sen hon var 7 år.Hon får ibland både lämna och hämta sina småsyskon på förskolan.6-åringen har fått skadad syn efter att den där typen "ruskade" honom då han var baby.Han är polisanmäld av förskolan+en massa andra anmälningar hos soc ochså skulle jag tro.Men nästan ingenting görs!Den familjen skulle skickas på ett slags utredningshem men det var fullt så nu görs ingenting till dem får plats där och det skulle kunna ta 4 mån.Barnens mormor och morfar har ställt upp allt dem kan och även dem har försökt prata med soc om hur läget är men får då höra att dem inte ska snacka skit om sin dotter!Efter alla anmälningar som barnomsorgen gjort så tror nu barnens mamma att det är hennes föräldrar som anmält allting så nu får dem inte träffa sina barnbarn nåt mer.
Problemet är att det är alldeles för mycket ett lotteri. Jag får en känsla av att i storstäder där soc har ganska mycket problem så struntar dom många gånger i att ingripa. Soc hinner helt enkelt inte med. Och resurserna behövs till annat.
På mindra orter verkar det däremot vara helt hemskt hur soc missbrukar sin makt pga struntsaker. Jag vet att det är så.
Ett hemskt lotteri.
5
Problemet är att det är alldeles för mycket ett lotteri. Jag får en känsla av att i storstäder där soc har ganska mycket problem så struntar dom många gånger i att ingripa. Soc hinner helt enkelt inte med. Och resurserna behövs till annat.
På mindra orter verkar det däremot vara helt hemskt hur soc missbrukar sin makt pga struntsaker. Jag vet att det är så.
Har man ett missbruk eller ett känt "problem" som kan behandlas och tar emot viss hjälp eller stöd så får barnen stanna efter som detta kan behandlas och åtgärdas.
Det blir en tyckas synd om vi hjälper både förälder och barn mentalitet där alla far illa.
Men det blir ofta fel då socialförvaltningar ska gå in och undersöka missbrukar situationer eller hjälpa barn till missbrukare. Har man ett kontakt nät mor far föräldrar eller syskon nära vänner så får barnen oftast stanna även om det vore bättre med kontaktfamilj eller stöd i hemmet och i bland LVU.
Har fått höra att vi lättare fått hjälp och stöd om vi bara haft något missbruk i familjen och att de då hade lättare sett behovet av att hålla i hop familjen...
En kronisk sjukdom som ej syns duger inte.
6
Har man ett missbruk eller ett känt "problem" som kan behandlas och tar emot viss hjälp eller stöd så får barnen stanna efter som detta kan behandlas och åtgärdas.
Det blir en tyckas synd om vi hjälper både förälder och barn mentalitet där alla far illa.
Men det blir ofta fel då socialförvaltningar ska gå in och undersöka missbrukar situationer eller hjälpa barn till missbrukare. Har man ett kontakt nät mor far föräldrar eller syskon nära vänner så får barnen oftast stanna även om det vore bättre med kontaktfamilj eller stöd i hemmet och i bland LVU.
Har fått höra att vi lättare fått hjälp och stöd om vi bara haft något missbruk i familjen och att de då hade lättare sett behovet av att hålla i hop familjen...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
