Husköpet blev inte alls som jag tänkt mig. Då vi bodde i lägenhet klagade min man jämt på att det inget fanns att göra. Då var han sur för att han var uttråkad osv. Det var trångt i lägenheten, mm.
Nu bor vi i hus och han klagar på att det är för mycket att göra hela tiden. Inget är någonsin bra för honom. Men sån har han alltid varit.
Det var han som från början ville köpa huset - inte jag. Han såg själv att det var mycket att göra på det 90-åriga huset.
Jag har erbjudit mig flera gånger att vi säljer huset, men det vill han inte. Han menar att vi inte får sålt huset i det skick det är nu. Fasaden bytt på framsidan, flera rum påbörjade. Han säger att när det är klart, så är ju halva huset redan klart och att det tar minst 10 år att få det klart och massor av pengar. Han klagar och påpekar ständigt att vi inte kommer att ha råd eller tid att åka på semester de närmaste 10 åren, att barnen hinner flytta ut innan vi är klar med huset. De äldre är ju nu 13 och 11 år. Men han överdriver. Vi kan spara mycket till renovering och även ta råd med semester och ta paus från huset.
Han är så less att han hoppas att han dör i hjärtinfart eller någon sjukdom. Detta gör mig så ledssen att höra ständigt. Han påpekar ofta att huset är det sämsta köp han någonsin gjort och att han aldrig kommer att köpa hus igen.
Jag trivs i huset och gillar det. Vet att allt tar tid, men att man kan leja bort arbetet också. Men han vill inte ha hjälp heller fast folk erbjuder det.
Han är ofta sur nu för tiden och pratar ibland inget. Pratar man med honom blir det sura svar och då ids man till slut inte prata med honom. Hatar att leva så och känner mest för att dra med ungarna. Husdrömmen blev alltså en mardröm.
Jag ville ju att barnen skulle få växa upp i ett hus med egen trädgård. Odla jordgubbar till dem.
Maken vill helst bara ha lägenhet nu och en stor båt. Jag är sjörädd. Det känns som att vi glidit ifrån varann rejält. Hade en kris för ca 6 år sedan då han mådde dåligt. Då tänkte vi separera men han ville ha en chans till.
Ibland ångrar jag att jag gav honom en till chans. Men då hade jag aldrig fått min Albin som är så go. Mina barn betyder mest för mig och de kommer alltid i första hand.
Jobbigt då livet skall kännas så komplicerat just nu. Orkar inte lyssna på hans gnäll i 10 år till och stå ut med hans humör. Suck...
Barnen mår inte bra av detta heller. De märker ju att han är irriterad. Äldsta pojken brukar fråga mig om jag är ledssen. Han ser på mig att det är något. Albin blir extra gnällig och skriker mycket, vilket irriterar maken ännu mer. Något måste göras för jag orkar inte annars. Inte barnen heller.
1
Deppig... Husköpet blev inte alls som jag tänkt mig. Då vi bodde i lägenhet klagade min man jämt på att det inget fanns att göra. Då var han sur för att han var uttråkad osv. Det var trångt i lägenheten, mm.
Nu bor vi i hus och han klagar på att det är för mycket att göra hela tiden. Inget är någonsin bra för honom. Men sån har han alltid varit.
Det var han som från början ville köpa huset - inte jag. Han såg själv att det var mycket att göra på det 90-åriga huset.
Jag har erbjudit mig flera gånger att vi säljer huset, men det vill han inte. Han menar att vi inte får sålt huset i det skick det är nu. Fasaden bytt på framsidan, flera rum påbörjade. Han säger att när det är klart, så är ju halva huset redan klart och att det tar minst 10 år att få det klart och massor av pengar. Han klagar och påpekar ständigt att vi inte kommer att ha råd eller tid att åka på semester de närmaste 10 åren, att barnen hinner flytta ut innan vi är klar med huset. De äldre är ju nu 13 och 11 år. Men han överdriver. Vi kan spara mycket till renovering och även ta råd med semester och ta paus från huset.
Han är så less att han hoppas att han dör i hjärtinfart eller någon sjukdom. Detta gör mig så ledssen att höra ständigt. Han påpekar ofta att huset är det sämsta köp han någonsin gjort och att han aldrig kommer att köpa hus igen.
Jag trivs i huset och gillar det. Vet att allt tar tid, men att man kan leja bort arbetet också. Men han vill inte ha hjälp heller fast folk erbjuder det.
Han är ofta sur nu för tiden och pratar ibland inget. Pratar man med honom blir det sura svar och då ids man till slut inte prata med honom. Hatar att leva så och känner mest för att dra med ungarna. Husdrömmen blev alltså en mardröm.
Jag ville ju att barnen skulle få växa upp i ett hus med egen trädgård. Odla jordgubbar till dem.
Maken vill helst bara ha lägenhet nu och en stor båt. Jag är sjörädd. Det känns som att vi glidit ifrån varann rejält. Hade en kris för ca 6 år sedan då han mådde dåligt. Då tänkte vi separera men han ville ha en chans till.
Ibland ångrar jag att jag gav honom en till chans. Men då hade jag aldrig fått min Albin som är så go. Mina barn betyder mest för mig och de kommer alltid i första hand.
Jobbigt då livet skall kännas så komplicerat just nu. Orkar inte lyssna på hans gnäll i 10 år till och stå ut med hans humör. Suck...
Barnen mår inte bra av detta heller. De märker ju att han är irriterad. Äldsta pojken brukar fråga mig om jag är ledssen. Han ser på mig att det är något. Albin blir extra gnällig och skriker mycket, vilket irriterar maken ännu mer. Något måste göras för jag orkar inte annars. Inte barnen heller.
Vet inte om jag har nåt klokt att säga, men lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Det brukar leda en rätt. Inga barn mår bra av att föräldrarna mår dåligt...
Har du försökt att prata med din man om hur du upplever situationen? Det är jättetufft att renovera hus och man måste släppa sina krav och förväntningar på annat runtomkring annars blir det övermäktigt... För många projekt åt gången är en säker väg till dårhuset... Ett rum/projekt i taget, bli färdig, pausa och sen nästa rum när man har fått tillbaka lust och ork.
Kram på dig vännen!
(¯`*•.¸ღ Linda med Tindra 040727 och Mattis 080208 ღ¸.•*´¯) Många människor tror att de tänker när de i själva verket bara sorterar om bland sina fördomar...
Nämen herregud... Men usch, vad jobbigt du har det!
Vet inte om jag har nåt klokt att säga, men lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Det brukar leda en rätt. Inga barn mår bra av att föräldrarna mår dåligt...
Har du försökt att prata med din man om hur du upplever situationen? Det är jättetufft att renovera hus och man måste släppa sina krav och förväntningar på annat runtomkring annars blir det övermäktigt... För många projekt åt gången är en säker väg till dårhuset... Ett rum/projekt i taget, bli färdig, pausa och sen nästa rum när man har fått tillbaka lust och ork.
Svårt att ge tips när man inte har någon bra bild.
Tycker du att det går att prata med din man, sitta ner i lugn och ro, där du säger hur du känner och mår? Lyft fram det du gör här. Om han inte vill lyssna eller ta till sig att ni faktiskt är en familj behöver du nog tänka till hur du vill ha det.
Finns det möjlighet för mannen att gå till någon för att prata? Han kanske behöver få ur sig saker.
Att barnen känner av att det inte är bra känns tungt, helt klart. Fattar mannen det? Bryr han sig? Vad tänker HAN göra för er skull?
Jag hoppas att du kommer fram till hur du vill ha det. Du och barnen är ju helt klart värda en okej vardag.
3
Fasen vad tråkigt!
Svårt att ge tips när man inte har någon bra bild.
Tycker du att det går att prata med din man, sitta ner i lugn och ro, där du säger hur du känner och mår? Lyft fram det du gör här. Om han inte vill lyssna eller ta till sig att ni faktiskt är en familj behöver du nog tänka till hur du vill ha det.
Finns det möjlighet för mannen att gå till någon för att prata? Han kanske behöver få ur sig saker.
Att barnen känner av att det inte är bra känns tungt, helt klart. Fattar mannen det? Bryr han sig? Vad tänker HAN göra för er skull?
Jag hoppas att du kommer fram till hur du vill ha det. Du och barnen är ju helt klart värda en okej vardag.
Det är svår att prata med honom - speciellt nu när han mest är sur och bara ger sura svar. Barnen är vakna senare (de större) och han går ofta och lägger sig då Albin skall sova om han söver honom. Så det är svårt att hitta tid då vi kan prata ostört. De dagar jag söver Albin håller han oftast på med något jobb eller spelar wii.
Han har mått dåligt långt tidigare också innan vi fick Albin. Han sa också för massor av år sedan, då de större barnen var små, att han lämnar mig om jag blir gravid med en tredje unge. Han tyckte att det var så jobbigt med 2 små, för det är bara 2 år mellan de större.
Några år efter det tänkte han lämna mig och barnen och bo själv. Han mådde skit då. Så det gick så långt att vi beslöt att separera. Men då ångrade han sig och fick en ny chans på villkoret att han sökte hjälp. Han ringde och fick en tid, men for aldrig på den bokade tiden. Han tyckte att han inte behövde den.
Sen ville han plötligt ha ett till barn och gifta sig. Jag tvekade länge innan det blev så. Var väl rädd att det skulle bli jobbigt igen och så blev det.
Funderar och pratar med kompisar just nu. De ger mig det stöd jag behöver.
4
svar Det är svår att prata med honom - speciellt nu när han mest är sur och bara ger sura svar. Barnen är vakna senare (de större) och han går ofta och lägger sig då Albin skall sova om han söver honom. Så det är svårt att hitta tid då vi kan prata ostört. De dagar jag söver Albin håller han oftast på med något jobb eller spelar wii.
Han har mått dåligt långt tidigare också innan vi fick Albin. Han sa också för massor av år sedan, då de större barnen var små, att han lämnar mig om jag blir gravid med en tredje unge. Han tyckte att det var så jobbigt med 2 små, för det är bara 2 år mellan de större.
Några år efter det tänkte han lämna mig och barnen och bo själv. Han mådde skit då. Så det gick så långt att vi beslöt att separera. Men då ångrade han sig och fick en ny chans på villkoret att han sökte hjälp. Han ringde och fick en tid, men for aldrig på den bokade tiden. Han tyckte att han inte behövde den.
Sen ville han plötligt ha ett till barn och gifta sig. Jag tvekade länge innan det blev så. Var väl rädd att det skulle bli jobbigt igen och så blev det.
Funderar och pratar med kompisar just nu. De ger mig det stöd jag behöver.
Han är den typen som gör "allt eller inget". Han ändrar sig hela tiden och man vet inte vad han egentligen vill. Barnen litar inte ens på vad han säger. Han var bara tvungen att fixa gården först. Fast den är minst viktigast. Sen ville han göra fasaden på framsidan och det hann nu bli kallt och vinter, så vi kan inte arbeta varje dag. Han lovade att när framsidan är klar tar vi en paus. Äldsta sonen såg fram emot det och så säger maken att vi skall fixa rummen uppe nu samtidigt.
Han är svår att prata med och så har det alltid varit.
5
svarar Han är den typen som gör "allt eller inget". Han ändrar sig hela tiden och man vet inte vad han egentligen vill. Barnen litar inte ens på vad han säger. Han var bara tvungen att fixa gården först. Fast den är minst viktigast. Sen ville han göra fasaden på framsidan och det hann nu bli kallt och vinter, så vi kan inte arbeta varje dag. Han lovade att när framsidan är klar tar vi en paus. Äldsta sonen såg fram emot det och så säger maken att vi skall fixa rummen uppe nu samtidigt.
Han är svår att prata med och så har det alltid varit.
Vad skönt att du kan få stöd av dina kompisar och att du kan prata med dem.
Jag hoppas att du kommer fram till något som känns okej för dig och barnen. Aldrig kul att dela på sig och det har man nog inte som mål när man skaffar barn. Men ibland blir det det bästa för alla inblandade ändå. Ibland kan man lösa det genom olika insatser.
Men jag är övertygad om att hur man än gör så MÅSTE man PRATA, PRATA, PRATA OCH LYSSNA, LYSSNA, LYSSNA! Man är fler inblandade och man kan inte få SIN vilja igenom till fullo. Hoppas att det blir bra till slut, hur det än blir!
Kramar
6
Vad skönt att du kan få stöd av dina kompisar och att du kan prata med dem.
Jag hoppas att du kommer fram till något som känns okej för dig och barnen. Aldrig kul att dela på sig och det har man nog inte som mål när man skaffar barn. Men ibland blir det det bästa för alla inblandade ändå. Ibland kan man lösa det genom olika insatser.
Men jag är övertygad om att hur man än gör så MÅSTE man PRATA, PRATA, PRATA OCH LYSSNA, LYSSNA, LYSSNA! Man är fler inblandade och man kan inte få SIN vilja igenom till fullo. Hoppas att det blir bra till slut, hur det än blir!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Ett rum/projekt i taget, bli färdig, pausa och sen nästa rum när man har fått tillbaka lust och ork.
