Skrivet: 2010-11-29, 23:00
#1
Autism
Den här gruppen verkar föra en ganska tynande tillvaro, men jag skriver ändå...
För en månad sedan fick vår dotter diagnosen autism. Många reagerar med att beklaga oss, och det är klart - vem av oss hade aktivt valt ett barn med ett funktionshinder, när vi satt här och skrev första gången? Men, hon är fortfarande vår ljuvliga unge som skänker oss otroligt mycket mer glädje än bekymmer.
Jag har en blogg om det här, där jag berättar om vårt liv och mina tankar.
http://cariad.blogg.se/
Framsteg för oss, är när hon svarar på en fråga. När hon kan uttrycka något hon känner. När hon följer en instruktion. Sådant som man tar för givet att en femåring skall kunna. Om ni blir irriterade på era ungar, om de frågar saker hela tiden eller tjatar på er, så föreställ er en annan sits. Tänk er en unge som aldrig någonsin har frågat "varför". Aldrig har sagt "Mamma, vet du vad?".
Men, som ändå kryper tätt intill och kan viska "Jag älskar dig!"