Får ni lite extra uppmärksamhet och "service" nu när ni är gravida?
Jag tycker att jag behöver lite extra ömhet, snälla ord och kanske en sovmorgon ibland men H är så himla dålig på det! Usch, jag trodde det skulle bli lite ändring efter förra veckans ultraljud och nu har magen börjat synas också men det har snarare blivit värre...
Mamma till Lovisa Joséphine 090908 och Andréa Kristina 110422
Bloggar på http://karinloiske.blogspot.com
Min sambo är van att jag alltid klarar mig själv vad det än gäller. Det är få saker jag inte tar tag i bara för att jag är tjej så han kan nog fortfarande tro att jag vill ha det så. Dock säger jag till när jag behöver hjälp men det är mer för att magen börjar komma i vägen. Samtidigt är jag ute och skottar snö så han blir nog lite förvirrad... Framöver lär han få hjälpa till mer med hushållsarbetet typ dammsuga för det börjar redan bli krångligt. Men visst har vi våra fighter om sådana saker, han kan gott bli bättre på att "se" vad som måste göras.
För övrigt är han jättemysig och kärleksfull mot mig och magen så jag tycker det är en jättemysig tid.
james ar toppen....men jag har fatt kampa och kampa under forra graviditeten att det skulle bli en andring......
han tanker inte pa vissa saker fortfarande men da helt utan forvarning blir jag forbannad och later honom veta.....
ok, han gor detsamma med mig......(inte nu dock...han ar val lite skraj kanske)
men jag vet....det ar svart....ibland kanns det som om jag ar den enda som tanker pa att ungen maste ju ata... = )
kram
Usch, låter jobbigt Karin! Du som har en liten att ta hand om samtidigt som du är gravid kan ju verkligen behöva lite extra service så du får vila ibland. Är det för att H har mycket att göra eller ser/förstår han inte bara? Hur var det när du väntade din första?
A har varit toppen! Tyvärr har han varit mer stressad på jobbet än någonsin. Även om han kommit hem från jobbet i hyfsad tid så har han varit tvungen att fortsätta jobba nästan alla kvällar och helger. Tråkigt för både honom och mig. Men trots all jobbstress tycker jag han gjort vad han kunnat för att ta extra hand om mig! Jag trodde att jag skulle ifrågasätta/oroa mig för vår relation mer nu när vi väntar vårt första barn. Det är ju en stor förändring som väntar. Men under de senaste månaderna har jag mer än någonsin varit tacksam att jag har min A och känner mig trygg och lycklig i vår relation.
Här är det nästan tvärt om....
Min sambo är jättesugen på mys och gulligull, medan jag tycker han är jobbig och vill vara ifred...
Men han är jätteduktig på att ta hand om.
Har du pratat med honom om vad du behöver? Hoppas att det blir bättre snart!
Kram
Vad fint det låter att ni har en mysig tid. Jag tror säkert att våra budskap kan kännas förvirrande för männen, jag är också självständig och klarar det mesta i vanliga fall men nu (och likadant under min första graviditet) vill jag bara ha massa ömhet och uppmärksamhet!
Ha, ha, jag blir också tokarg ibland och låter honom veta det, annars kan man ju inte räkna med ändring!
Jag tror det är en kombination av att han är jättestressad och att han inte ser mig. Det blir ju så, när han har mycket hela tiden hinner han inte uppfatta att jag har vissa behov utöver det vanliga. Men jag tycker att han faktiskt kan visa lite mer förståelse när jag är gravid och också tar den tyngsta lasten här hemma... Suck...
Under min första graviditet hade vi också våra duster men då var han mycket mer närvarande, var inte lika stressad och så gick vi en profylaxkurs tillsammans som mer eller mindre tvingade honom att engagera sig...
Vad skönt att ni har det bra just nu! Det bådar gott inför framtiden, det bli ju ofta en tid när bebisen kommer när man kanske inte kan prioritera varann så mycket men jag tror att om man har en säker och kärleksfull grund hittar man lätt tillbaks till varann
Hi, hi, jaa det är inte alltid man har lust att bli kramad och smekt nuförtiden...
Jag pratar och pratar men jag vet inte om det går in. Får väl ta ut vaxpropparna ur hans öron
..men det visste jag redan innan att han skulle bli. Han har tagit det fulla emotionella och ekonomiska ansvaret för tre barn som inte ens är hans biologiska. Dom och han ser varandra som barn och förälder.
Han har alltid varit väldigt uppmärksam på mig och mitt välbefinnande och är det precis lika mycket nu som tidigare. Jag är väldigt bortskämd, jag vet.... Sådana som min man växer inte på träd...
Trist att höra att du inte har något stöd hemma, vet lite hur det känns, då jag hade det likadant vid min förra graviditet... Man talar för döva öron och känner sig mer och mer förbisedd. Har inget bra råd att ge mer än att fortsätt att påminna om vad som komma skall och att ni är två om detta!
Skickar över en stooor kram över atlanten!!
~~Alla goda ting äro tre~~
Åh, vad underbart det låter
Min H har såklart jättebra sidor också, det känns som jag bara "skriver ner" honom här men vi går igenom en jobbig tid både han och jag just nu. Jag bara hoppas att vi kommer ur detta med kärleken intakt...
Tack för kramen, den värmer
Hej!
Tråkigt att höra. Är det ert första gemensamma barn och graviditet?
Vi har två gemensamma sedan tidigare och väntar nu vårt tredje. Förra gångerna minns jag att det var en del tjafs fast det kanske var mest efter att bebisana kommit iofs men jag upplever att som han är nu unde denna graviditet har han inte riktigt varit förut. Nu är han helt underbar. Ända sedan det positiva beskedet har han tagit hand om det mesta här hemma som jag inte orkat med. Olika olika dagar alltså, men när jag kommit hem och varit slutkörd efter stressen på jobbet har jag kunnat kliva direkt i badet och han tar barnen. När jag måde illa under ca 1, 5 månad så gjorde jag i princip ingenting och han tog allt och klagade inte. Jag tror det beror dels på att vi har varit ett par så länge , 16 år, och gått igenom mycket under de åren och att det är tredje sladdisen så vi har ju blivit lite äldre också.
Hoppas det löser sig, berätta gärna hur det går.
Det där tänkte jag på när jag svarade dig härnere, men jag skrev inget om det: att jag förstår att H självklart har bra sidor, och så där är det ju med alla och alla har bra eller dåliga perioder. Och det är nog ingen här som dömer eller tänker att ni har ett dåligt förhållande för det. Så stor kram! Och fortsätt skriv om det du behöver skriva om!
Det här är vårt andra barn, vår dotter är snart 15 månader så det blir tätt mellan dem. Vi var bara ett par i knappt 1,5 år när jag blev gravid med Lovisa och allt har väl gått lite fort, flytta ihop, skaffa barn, emmigrera till kanada och fick dessutom en bonusdotter på 16 år, så håller jag på att doktorera samtidigt som jag är mammaledig och H arbetar halft ihjäl sig. Ja, du hör ju, inte konstigt att man blir lite knäpp emellanåt...
Det förstår man också.
Det är mycket runt er nu och då tappar man fotfästet ibland, måste man få göra ibland....
~~Alla goda ting äro tre~~
inte riktigt i vår vardag nu. Den här veckan har jag varit själv med barnen varje kväll. Det funkar i alla fall. Min man gör dock mycket hemma i alla fall. Han är riktigt bra på både städning och tvätt. Fixar oftast innan jag hinner med så han är minst lika bra som jag själv. Dammsugningen har han fått roa sig med senaste tiden eftersom jag har ont i fogarna och det gör han såklart utan att klaga.
Han var nog mer engagerad i första graviditeten när det gäller att följa själva graviditeten (fast det måste jag ju erkänna att det gäller samma för min egen del). Tiden rullar bara på och på något sätt så försöker vi få ihop vardagen med två heltidsjobb, pluggande för maken, mera jobb för oss båda och allt annat man ska hinna.
Mamma till världens bästa Matilda född 021223, Felix född 050603 och Oliver född 110324
(¯`''•.¸(¯`''•.¸♥ Matilda, Felix & Oliver ♥¸ .•''´¯)¸.•''´¯)
Blogg: www.lillafamiljens.blogspot.com
Skicka hit din karl så får han gå på kurs hemma hos oss.Får ni lite extra uppmärksamhet och "service" nu när ni är gravida?
Jag tycker att jag behöver lite extra ömhet, snälla ord och kanske en sovmorgon ibland men H är så himla dålig på det! Usch, jag trodde det skulle bli lite ändring efter förra veckans ultraljud och nu har magen börjat synas också men det har snarare blivit värreJag är förvisso ingen dununge som behöver ständig omvårdnad men jag måste ge min man en stor eloge; han är helt underbar på alla sätt och jag är så glad att jag har honom.
Vi har ett långt förhållande bakom oss förvisso. Vi har känt varandra i 20 år (jösses...) och varit ett par de senaste 13 åren. Både denna och förra graviditeten så är han 100% engagerad. Jag skulle inte ens kunna gå till barnmorskan för ett enkelt blodprov utan att han skulle vilja följa med. Det låter nästan lite väl tuttignuttigt när jag skriver det men så är det...
Förra barnet så var han hemma minst halva tiden och jag tror att det har gjort mycket för balansen i familjen. Vi har våra olika uppdrag där det t ex är han som alltid kommer ihåg matsäcken till dagis och jag är en slarva som glömmer...
Som ett exempel så trillade jag illa på svanskotan när jag var ute på lunchen igår och eftersom man har lite mer instabilt bäcken nu så blev jag lite handikappad. Då erbjuder han sig att komma och hämta mig på jobbet - vilket han inte behövde. Men när jag kommer hem så kommer han ut och bär in datorväskan så att jag inte skall behöva bära något tungt. Sen blir jag ompysslad hela kvällen.
Jag försöker vara lika omtänksam tillbaka när jag kan och vi försöker ställa upp för varandra hela tiden. Så jag förväntar mig inte ensidig omtanke... Min man jobbar också väldigt mycket skall sägas (inte sällan 50-60h i veckan), men han tar med sig jobbet hem så att han åtminstonde kan vara närvarande. Men hade han varit borta all den tid han arbetade så hade jag nog också tyckt att det var slitigt.
Jag avslutade min teknologie lic samtidigt som jag hade påbörjat en ny anställning vilket innebär att jag i en period av mitt liv jobbade dubbelt (nästan som du gör nu) och då fick jag 100% stöd av maken. Det hade inte fungerat annars!!!
