Jag vill börja med att säga att jag ha tel kontakt med mitt lilla barn på 4 år 1 gång varannan vecka o träffa honom 2 ggr i månaden.. varje gång jag är nere o träffa min son så säger han alltid mamma kom lite o dra iväg mig o frågar mamma vill du inte att jag ska bo med dig.. ?? Vad svarar man när man själv inte valt detta... Bruka försöka hålla mina tårar inne men de e inte lätt o gråter jag bli soc arga o skjuter upp nästa träff längre fram för dom tro inte min son må bra av o se sin mamma gråta...Jag tro de e viktigt för barnen att veta att vuxna kan gråta på både bra o dåliga sätt.. Jag sakna ju honom sååååååå mycket varje sekund av min dag gråter jag efter honom.. Få inte heller berätta längre att mamma sakna dig o sånt så nu ha dom skaffat en kontaktperson som ska ringa mej innan samtalen med liam för att få mig o inte gråta..För ett tag sedan skickar familjemamman att liam ha legat hela natten med sin nalle han fick av mig på sin 3 års dag o ett kort på mig o honom o gråtit o sagt denna nallen e mamma den lukta min mamma jag vill hem till henne nu vad känner man då när man inte kan göra något alls o han bor 10 mil ifrån mig så man kan inte ens va där o trösta han när han må så känns förj'vligt måste jag säga.....snälla någon där ute vad ska jag göra klara inte detta längre snart går in i väggen om inte detta ordnar sej... Mitt lilla barn vill hem o han få inte o jag e utredd o inga fel finns varför hålla han kvar????????
1
soc ha förstört min son Jag vill börja med att säga att jag ha tel kontakt med mitt lilla barn på 4 år 1 gång varannan vecka o träffa honom 2 ggr i månaden.. varje gång jag är nere o träffa min son så säger han alltid mamma kom lite o dra iväg mig o frågar mamma vill du inte att jag ska bo med dig.. ?? Vad svarar man när man själv inte valt detta... Bruka försöka hålla mina tårar inne men de e inte lätt o gråter jag bli soc arga o skjuter upp nästa träff längre fram för dom tro inte min son må bra av o se sin mamma gråta...Jag tro de e viktigt för barnen att veta att vuxna kan gråta på både bra o dåliga sätt.. Jag sakna ju honom sååååååå mycket varje sekund av min dag gråter jag efter honom.. Få inte heller berätta längre att mamma sakna dig o sånt så nu ha dom skaffat en kontaktperson som ska ringa mej innan samtalen med liam för att få mig o inte gråta..För ett tag sedan skickar familjemamman att liam ha legat hela natten med sin nalle han fick av mig på sin 3 års dag o ett kort på mig o honom o gråtit o sagt denna nallen e mamma den lukta min mamma jag vill hem till henne nu vad känner man då när man inte kan göra något alls o han bor 10 mil ifrån mig så man kan inte ens va där o trösta han när han må så känns förj'vligt måste jag säga.....snälla någon där ute vad ska jag göra klara inte detta längre snart går in i väggen om inte detta ordnar sej... Mitt lilla barn vill hem o han få inte o jag e utredd o inga fel finns varför hålla han kvar????????
Fortsätt kämpa vännen...Även om jag aldrig träffat dig så blir jag väldigt berörd av det jag läst.Jag och även min syster har varit i lilla Liams situation.Vi blev omhändertagna på "falska grunder" då jag var 5 år och min syster bara 1½ år.Bodde på dåtidens barnhem i 14 mån och hamnade sedan hos en fosterfamilj.Vi kanske hade lite tur ändå som bara hade våra föräldrar på 1 km avstånd och fick vara 2 helger/mån hemma hos våra föräldrar men det var ju hemskt ändå,man ville ha mamma och pappa i SAMMA HUS!Detta varade i 8½ år,då blev våran fostermamma (HÄXA!)sjuk i cancer och allt gick väldigt fort tills hon somnade in.våran fosterpappa tog då ett snack med soc och tyckte det var helt idiotiskt att han ensam karl skulle behöva ansvara över tjejer på 15 och 11 år,han hade ju även sin son på 12 år.Han sa vad han tyckte att vi hade så bra mamma....Idag är jag 32 år och jag är väldigt tacksam över hur mamma orkade kämpa för våran skull i alla motgångar.Allt var så svart i perioder så hon önskade att hon låg på sjöns botten men längst längst inne fanns det små ljusglimtar och det var ju jag och min syster.Jag hoppas allt löser sig för dig ochså även om allt känns väldigt svart ibland....Nallen som min syster fick julen då hon var 3 år,den finns fortfarande kvar.Ligger som prydnad på hennes säng om dagarna och har en stor betydelse för henne fast hon nu är 28 år.Gårdagen kan man inte påverka men däremot framtiden försöker jag tänka ibland.
2
Fortsätt kämpa vännen...Även om jag aldrig träffat dig så blir jag väldigt berörd av det jag läst.Jag och även min syster har varit i lilla Liams situation.Vi blev omhändertagna på "falska grunder" då jag var 5 år och min syster bara 1½ år.Bodde på dåtidens barnhem i 14 mån och hamnade sedan hos en fosterfamilj.Vi kanske hade lite tur ändå som bara hade våra föräldrar på 1 km avstånd och fick vara 2 helger/mån hemma hos våra föräldrar men det var ju hemskt ändå,man ville ha mamma och pappa i SAMMA HUS!Detta varade i 8½ år,då blev våran fostermamma (HÄXA!)sjuk i cancer och allt gick väldigt fort tills hon somnade in.våran fosterpappa tog då ett snack med soc och tyckte det var helt idiotiskt att han ensam karl skulle behöva ansvara över tjejer på 15 och 11 år,han hade ju även sin son på 12 år.Han sa vad han tyckte att vi hade så bra mamma....Idag är jag 32 år och jag är väldigt tacksam över hur mamma orkade kämpa för våran skull i alla motgångar.Allt var så svart i perioder så hon önskade att hon låg på sjöns botten men längst längst inne fanns det små ljusglimtar och det var ju jag och min syster.Jag hoppas allt löser sig för dig ochså även om allt känns väldigt svart ibland....Nallen som min syster fick julen då hon var 3 år,den finns fortfarande kvar.Ligger som prydnad på hennes säng om dagarna och har en stor betydelse för henne fast hon nu är 28 år.Gårdagen kan man inte påverka men däremot framtiden försöker jag tänka ibland.
tack så mycket jag försöker kämpa.. Jag gör allt för mitt lilla barn men man börja lessna på de... sist jag pratade me honom nu så sa han mamma varför älska du mig?? ussh de va svårt min lilla 4 åring ligger o må skit o soc bara tittar på:'(
5
tack så mycket jag försöker kämpa.. Jag gör allt för mitt lilla barn men man börja lessna på de... sist jag pratade me honom nu så sa han mamma varför älska du mig?? ussh de va svårt min lilla 4 åring ligger o må skit o soc bara tittar på:'(
Visst kan barn också behöva se lite av att vuxna också kan vara ledsna, arga och visa känslor. Men alltför stora känsloyttringar kan de ha svårt att hantera och bara bli oroliga av. Det är också så med barn att de väldigt lätt tar på sig skulden.
Alltså är det mycket möjligt att denna lilla pojke ser det som hans fel att ni inte kan bo tillsammans. Han kan också få känslor av skuld och barns variant av maktlöshet när du säger att du längtar efter honom och gråter. Det kan han verkligen inte göra något åt.
Om du inte kan behärska dig så gör du honom bara orolig och ledsen. Det är motsatsen till att trösta och få någon att känna sig trygg. Det är väl inte så bra, tycker du?
Han är ett barn. Han kan inte hantera det här. Det är vuxna som ska stödja barn, inte tvärtom.
Barn vill alltid vara med sina föräldrar. Hämtar man ett barn ur värsta knarkarkvarten som inte fått mat på flera dagar, inte fått sova en hel natt på evigheter och inte duschat på en månad så lovar jag dig att de också vill stanna hos sina föräldrar. De förstår inte att det inte är en lämplig miljö.
Om du vill ha din son hos dig så måste du börja jobba med de saker som krävs för att det ska fungera, inte åka dit och göra ditt barn ledset och anse att soc förstört honom när han reagerar högst normalt. Det finns hjälp att få om du vill.
6
Visst kan barn också behöva se lite av att vuxna också kan vara ledsna, arga och visa känslor. Men alltför stora känsloyttringar kan de ha svårt att hantera och bara bli oroliga av. Det är också så med barn att de väldigt lätt tar på sig skulden.
Alltså är det mycket möjligt att denna lilla pojke ser det som hans fel att ni inte kan bo tillsammans. Han kan också få känslor av skuld och barns variant av maktlöshet när du säger att du längtar efter honom och gråter. Det kan han verkligen inte göra något åt.
Om du inte kan behärska dig så gör du honom bara orolig och ledsen. Det är motsatsen till att trösta och få någon att känna sig trygg. Det är väl inte så bra, tycker du?
Han är ett barn. Han kan inte hantera det här. Det är vuxna som ska stödja barn, inte tvärtom.
Barn vill alltid vara med sina föräldrar. Hämtar man ett barn ur värsta knarkarkvarten som inte fått mat på flera dagar, inte fått sova en hel natt på evigheter och inte duschat på en månad så lovar jag dig att de också vill stanna hos sina föräldrar. De förstår inte att det inte är en lämplig miljö.
Om du vill ha din son hos dig så måste du börja jobba med de saker som krävs för att det ska fungera, inte åka dit och göra ditt barn ledset och anse att soc förstört honom när han reagerar högst normalt. Det finns hjälp att få om du vill.
Usch, okunnigt svar tycker jag! :-(
Du gav det på ett respektfullt sätt dock, till skillnad från många andra härinne.
I allra flesta fall så kan föräldrar slå knut på sig flera gånger om för att göra exakt som soc säger - inte får de hem barnen för det. Det är helt enkelt så att har soc en gång tagit barnet, så är det ett helvete ett få hem det igen.
Barn tas mycket, mycket ofta på helt felaktiga grunder, ofta pga en socionoms subjektivitet och okunnighet, en socionom som försvarar sin egen sk utredning i oändlighet. Finns inte äkta fel på familjen så kan man hitta på egna - är man socionom blir man hörd och kan man leka gud.
Jag anser aockså att det finns hjälp att få för Liams mamma, men då är det hjälp mot soc jag talar om. De kommer med största sannolikhet inte att släppa hem barnet frivilligt.
Liam behöver träffa sin mamma oftare. Att hon är borta så länge mellan besöken är naturligtvis alldeles för glest och det arbetar MOT en hemkomst.
Deras träffar skulle inte bli så laddade om de tilläts ha den kontakt han har behov av.
Fråga till Liams mamma - har du fått skriftligt beslut på umgängebegränsing? Vore jag du och visste att jag är en bra förälder, skulle jag kräva att få träffa mitt barn flera timmar varje vecka.
Och nej - alla barn vill inte bo hos sina föräldrar. Vet flera som önskat de fått flytta till fosterhem pga olika - förståeliga - orsaker.
Man ska aldrig utgå från att socialtjänsten alltid gör vare sig rätt eller fel. Jag har faktiskt hört talas om två fosterhemsärenden, där allt blev väldigt bra för både barn och föräldrar.
Men mer hör jag om de barn som BORDE fått hjälp men inte fick det, men allra mest - som rutin rent utav - hör jag om barnen som aldrig borde tagits från ett tryggt och välfungerande hem. De hålls soc soc fångar och familjerna knäckts och förstörs fullständigt. Bara de allra starkaste kan klara sig igenom dessa trauman.
7
Usch, okunnigt svar tycker jag! :-(
Du gav det på ett respektfullt sätt dock, till skillnad från många andra härinne.
I allra flesta fall så kan föräldrar slå knut på sig flera gånger om för att göra exakt som soc säger - inte får de hem barnen för det. Det är helt enkelt så att har soc en gång tagit barnet, så är det ett helvete ett få hem det igen.
Barn tas mycket, mycket ofta på helt felaktiga grunder, ofta pga en socionoms subjektivitet och okunnighet, en socionom som försvarar sin egen sk utredning i oändlighet. Finns inte äkta fel på familjen så kan man hitta på egna - är man socionom blir man hörd och kan man leka gud.
Jag anser aockså att det finns hjälp att få för Liams mamma, men då är det hjälp mot soc jag talar om. De kommer med största sannolikhet inte att släppa hem barnet frivilligt.
Liam behöver träffa sin mamma oftare. Att hon är borta så länge mellan besöken är naturligtvis alldeles för glest och det arbetar MOT en hemkomst.
Deras träffar skulle inte bli så laddade om de tilläts ha den kontakt han har behov av.
Fråga till Liams mamma - har du fått skriftligt beslut på umgängebegränsing? Vore jag du och visste att jag är en bra förälder, skulle jag kräva att få träffa mitt barn flera timmar varje vecka.
Och nej - alla barn vill inte bo hos sina föräldrar. Vet flera som önskat de fått flytta till fosterhem pga olika - förståeliga - orsaker.
Man ska aldrig utgå från att socialtjänsten alltid gör vare sig rätt eller fel. Jag har faktiskt hört talas om två fosterhemsärenden, där allt blev väldigt bra för både barn och föräldrar.
Men mer hör jag om de barn som BORDE fått hjälp men inte fick det, men allra mest - som rutin rent utav - hör jag om barnen som aldrig borde tagits från ett tryggt och välfungerande hem. De hålls soc soc fångar och familjerna knäckts och förstörs fullständigt. Bara de allra starkaste kan klara sig igenom dessa trauman.
jag haninga papper på umgänges tider alls...till du första som skrev.. jag sitter ju inte o gör han ledsen med flit men det är svårt att vara glad o se på medans mitt barn må skit för han är där han är idag...Alla barn vll inte alltid bó hos sina föräldrar jag blev själv slagen av min pappa i flera år o jag ville då inte bo kvar där..Till du den andra jag håller med dej. Jag tycker man ska titta på vad barnet e i behov av o i detta fallet är han i behov av sin mamma men de anser inte socialen..=(
8
jag haninga papper på umgänges tider alls...till du första som skrev.. jag sitter ju inte o gör han ledsen med flit men det är svårt att vara glad o se på medans mitt barn må skit för han är där han är idag...Alla barn vll inte alltid bó hos sina föräldrar jag blev själv slagen av min pappa i flera år o jag ville då inte bo kvar där..Till du den andra jag håller med dej. Jag tycker man ska titta på vad barnet e i behov av o i detta fallet är han i behov av sin mamma men de anser inte socialen..=(
Familjehemsvård och hemflytt är mycket svåra frågor och frågan om barnets bästa avseende umgänget är svårt att veta. När ett barn är placerat, behöver barnet knyta an och "landa" i familjehemmet, samtidigt som det (oftast, inte alltid) ska bibehålla kontakten med biologföräldrar regelbundet.
Det är svårt för oss alla som läser dessa inlägg att ta ställning till vad som blir bäst för Liam. Vi har kanske inte alla fakta i ärendet, endast den fakta som Liams mamma delger oss...?
Till liamsmamma - jag dömer inte dig på något sätt, men jag tror att du behöver ha en tät kontakt med dina socialsekreterare så att du kan förstå orsakerna till placering och för att veta vad som krävs av dig för att Liam ska kunna flytta hem igen... Ni behöver hitta en bra form, så att ni kan prata med varandra och få förtroende för varandra.
Sedan till KatjaK - vad baserar du uppgifterna om att barn tas mycket mycket ofta på helt felaktiga grunder? Jag ifrågasätter också ditt påstående om att orsaken till detta är att socionomer är subjektiva och okunniga och försvarar sin egen utredning i oändlighet. Jag anser att det som socialsekreterare kan vara svårt att få ned allt man ser och hör i konkreta ord i en utredning. Då blir utredningen otydlig för den som läser den. Mitt svar till dig baseras på många års erfarenhet av detta arbete och i flera olika kommuner. Min erfarenhet är att de flesta socionomer agerar med hjärta, känsla och fakta. Vi försöker motivera familjer till stöd och hjälp i första hand. Visst har vi makt i jobbet, då vi är en myndighet, men jag har inte träffat en enda socialsekreterare som vill "leka gud", tvärtom är många mycket försiktiga med den faktiska makt vi har...
9
Familjehemsvård och hemflytt är mycket svåra frågor och frågan om barnets bästa avseende umgänget är svårt att veta. När ett barn är placerat, behöver barnet knyta an och "landa" i familjehemmet, samtidigt som det (oftast, inte alltid) ska bibehålla kontakten med biologföräldrar regelbundet.
Det är svårt för oss alla som läser dessa inlägg att ta ställning till vad som blir bäst för Liam. Vi har kanske inte alla fakta i ärendet, endast den fakta som Liams mamma delger oss...?
Till liamsmamma - jag dömer inte dig på något sätt, men jag tror att du behöver ha en tät kontakt med dina socialsekreterare så att du kan förstå orsakerna till placering och för att veta vad som krävs av dig för att Liam ska kunna flytta hem igen... Ni behöver hitta en bra form, så att ni kan prata med varandra och få förtroende för varandra.
Sedan till KatjaK - vad baserar du uppgifterna om att barn tas mycket mycket ofta på helt felaktiga grunder? Jag ifrågasätter också ditt påstående om att orsaken till detta är att socionomer är subjektiva och okunniga och försvarar sin egen utredning i oändlighet. Jag anser att det som socialsekreterare kan vara svårt att få ned allt man ser och hör i konkreta ord i en utredning. Då blir utredningen otydlig för den som läser den. Mitt svar till dig baseras på många års erfarenhet av detta arbete och i flera olika kommuner. Min erfarenhet är att de flesta socionomer agerar med hjärta, känsla och fakta. Vi försöker motivera familjer till stöd och hjälp i första hand. Visst har vi makt i jobbet, då vi är en myndighet, men jag har inte träffat en enda socialsekreterare som vill "leka gud", tvärtom är många mycket försiktiga med den faktiska makt vi har...
Ditt svar är ganska intressant. Fast lite typiskt.
Jag ägnade mitt inlägg åt att resonera kring frågan om barnet och den sorg mamman inte förmår undvika att visa barnet och vad det kan betyda för barnet. Du anser att det jag skrev var okunnigt utan att ens ta upp själva sakfrågan. Istället vevar du genast iväg åt en helt annan fråga och häver ur dig ganska grova anklagelser mot socialförvaltningar i allmänhet och socialsekreterare i synnerhet. Likt "Anonym socialsekr." undrar jag vad du stödjer dina anklagelser på? Självklart begås fel där som på alla andra ställen, men skulle en förvaltning eller myndighet begå misstag i den omfattning du försöker påstå så skulle det aldrig kunna ske helt obemärkt. Det finns tillsynsenheter och det sker en hel del utredningar.
Du och vissa andra missar helt poängen i ett oerhört viktigt avseende, nämligen att se _barnet_ och _barnets bästa_. Oavsett ur vilken vinkel eller rörande vad man tar upp barnets situation, behov, beteenden etc. så är svaren som kommer utifrån jag-perspektiv. Men jag, men jag...
Det tyder på en oförmåga och kanske till och med ovilja att se barnet utan att blanda in sig själv och sina känslor. Oförmågan kan beror på olika saker, men inte sällan är det just den oförmågan som är ganska tydlig för andra, men inte för den som har problemet. Det ligger ganska ofta i sakens natur.
Barnets bästa är förstås ingen absolut sanning, vilket också gör det svårt för alla inblandade att så tydligt kunna säga vad som ska göras och inte, men en god början är att se just barnet.
Du vill ha hjälp _mot_ myndigheter för Liams mamma, men ingen för den här mamman. För dig handlar det mer om en kamp mot omvärlden än ett arbete med sig själv. Det om något tyder på okunskap.
I övrigt tycker jag att "Anonym socialsekr." gav dig ett initierat och sakligt svar.
10
Ditt svar är ganska intressant. Fast lite typiskt.
Jag ägnade mitt inlägg åt att resonera kring frågan om barnet och den sorg mamman inte förmår undvika att visa barnet och vad det kan betyda för barnet. Du anser att det jag skrev var okunnigt utan att ens ta upp själva sakfrågan. Istället vevar du genast iväg åt en helt annan fråga och häver ur dig ganska grova anklagelser mot socialförvaltningar i allmänhet och socialsekreterare i synnerhet. Likt "Anonym socialsekr." undrar jag vad du stödjer dina anklagelser på? Självklart begås fel där som på alla andra ställen, men skulle en förvaltning eller myndighet begå misstag i den omfattning du försöker påstå så skulle det aldrig kunna ske helt obemärkt. Det finns tillsynsenheter och det sker en hel del utredningar.
Du och vissa andra missar helt poängen i ett oerhört viktigt avseende, nämligen att se _barnet_ och _barnets bästa_. Oavsett ur vilken vinkel eller rörande vad man tar upp barnets situation, behov, beteenden etc. så är svaren som kommer utifrån jag-perspektiv. Men jag, men jag...
Det tyder på en oförmåga och kanske till och med ovilja att se barnet utan att blanda in sig själv och sina känslor. Oförmågan kan beror på olika saker, men inte sällan är det just den oförmågan som är ganska tydlig för andra, men inte för den som har problemet. Det ligger ganska ofta i sakens natur.
Barnets bästa är förstås ingen absolut sanning, vilket också gör det svårt för alla inblandade att så tydligt kunna säga vad som ska göras och inte, men en god början är att se just barnet.
Du vill ha hjälp _mot_ myndigheter för Liams mamma, men ingen för den här mamman. För dig handlar det mer om en kamp mot omvärlden än ett arbete med sig själv. Det om något tyder på okunskap.
I övrigt tycker jag att "Anonym socialsekr." gav dig ett initierat och sakligt svar.
Klart socialen bara gör sitt jobb som alla andra de ska vi vara glada för oxå... Men en sak ska du veta min sons togs på fel grunder tyvärr ha dom tydligen nått som styrker som gör att jag har fel..Men en sak ska jag säga jag bad ut mina o min sons handlingar som skrivits sen placering påbörjade som svar får jag:Jag måste läsa igenom de så de inte stå nått du inte få läsa snacka om maktmisbruk. PUL personuppgiftslagen säger att man som människa har rätt till allt som skrivits om mig o mina barn...O detta förnekar soc o dessutom kommer med de dumma att de kommer kosta mig flera 1000 att få papprerna så sjukt...:@ jag bli så irriterad mitt barn har lidit nu i ett halvår o jag ha inte kunnat göra nått.. Han ha bränt sönder hela sin arm för dom inte hade koll. Jag begär att nått ska göras för de inte ska hända igen nu säger dom d e fixat jag kommer dit o ser dom ha ställt ett galler o en hink framför hur lätt e inte de att flytta på för en 4 åring??????????? Man ska se till barnets bästa men om ett barn mår psykiskt dåligt för han inte få vara med sin mamma o de finns bevis på deras anklagelser..!! Men vissa vet inte vad dom snacka om
12
Klart socialen bara gör sitt jobb som alla andra de ska vi vara glada för oxå... Men en sak ska du veta min sons togs på fel grunder tyvärr ha dom tydligen nått som styrker som gör att jag har fel..Men en sak ska jag säga jag bad ut mina o min sons handlingar som skrivits sen placering påbörjade som svar får jag:Jag måste läsa igenom de så de inte stå nått du inte få läsa snacka om maktmisbruk. PUL personuppgiftslagen säger att man som människa har rätt till allt som skrivits om mig o mina barn...O detta förnekar soc o dessutom kommer med de dumma att de kommer kosta mig flera 1000 att få papprerna så sjukt...:@ jag bli så irriterad mitt barn har lidit nu i ett halvår o jag ha inte kunnat göra nått.. Han ha bränt sönder hela sin arm för dom inte hade koll. Jag begär att nått ska göras för de inte ska hända igen nu säger dom d e fixat jag kommer dit o ser dom ha ställt ett galler o en hink framför hur lätt e inte de att flytta på för en 4 åring??????????? Man ska se till barnets bästa men om ett barn mår psykiskt dåligt för han inte få vara med sin mamma o de finns bevis på deras anklagelser..!! Men vissa vet inte vad dom snacka om
Vad står det i domstolsbeslutet då? Det måste du ju ha fått, eller hur? Jag förmodar att du har en jurist och vad säger då denne? Det finns ju andra instanser att vända sig till.
Och visst har jag frågat dig om du har ställt frågan till soc om vad som skulle krävas av dig för att få ha ditt barn? Något svar kan jag inte minnas.
Jag tror inte att attityden "allt är fel och sjukt och dom är bara dumma" är så framgångsrik. Du måste ju komma till sakskälen, inte bara dina känslor som förvisso är förståeliga.
Det är ju inte så att soc går runt och ringer på dörrar och tar barn på måfå. Något ligger till grund för det här, eller hur? Så frågan är vad. Gjorde någon en anmälan till soc som då startade en utredning? Vad gällde anmälan, alltså varför gjorde någon en anmälan?
14
Vad står det i domstolsbeslutet då? Det måste du ju ha fått, eller hur? Jag förmodar att du har en jurist och vad säger då denne? Det finns ju andra instanser att vända sig till.
Och visst har jag frågat dig om du har ställt frågan till soc om vad som skulle krävas av dig för att få ha ditt barn? Något svar kan jag inte minnas.
Jag tror inte att attityden "allt är fel och sjukt och dom är bara dumma" är så framgångsrik. Du måste ju komma till sakskälen, inte bara dina känslor som förvisso är förståeliga.
Det är ju inte så att soc går runt och ringer på dörrar och tar barn på måfå. Något ligger till grund för det här, eller hur? Så frågan är vad. Gjorde någon en anmälan till soc som då startade en utredning? Vad gällde anmälan, alltså varför gjorde någon en anmälan?
Ni som är villiga att lära er något nytt har säkert fått behållning av länkarna.
Sign "Betraktare frågar jag:
Vem är objektiv och saklig nog för dig?
Vilkas åsikter och erfarenheter och kunskaper är de enda rätta och sanna?
Av de fyra länkar jag publicerade såg du tydligen bara en, den på Facebook och genast stämplar du all information som oduglig.
Nej jag skojar inte. Personliga erfarenheter är det allra värdefullaste när man verkligen vill sätta sig in i något och exemplet på facebook är en sådan.
Artikeln på Source berör både egen erfarenhet och allmän.
Artikeln i Aftonbladet är skriven av en jurist och en advokat, 66 år gammal dessutom. Du vet mer än dem förstår jag? Själv skriver jag verkligen under på allt det de säger - exemplen de nämnder är mer regel än undantag.
Dahlströms artikel i i Newsmill beskriver också en idag alldeles vanlig bedömning.
Skulle du begripa dig på Bo Edvardsson, eller förstås endast de som bekräftar dina egna teser? I så fall skulle du platsa som utredare på soc! ;-)
Jag kan publicera 10 eller 20 länkar till med både forskning och personliga erfarenheter, men jag tror inte det skulle tas in heller. Har man bestämt sig så har man.
15
Ni som är villiga att lära er något nytt har säkert fått behållning av länkarna.
Sign "Betraktare frågar jag:
Vem är objektiv och saklig nog för dig?
Vilkas åsikter och erfarenheter och kunskaper är de enda rätta och sanna?
Av de fyra länkar jag publicerade såg du tydligen bara en, den på Facebook och genast stämplar du all information som oduglig.
Nej jag skojar inte. Personliga erfarenheter är det allra värdefullaste när man verkligen vill sätta sig in i något och exemplet på facebook är en sådan.
Artikeln på Source berör både egen erfarenhet och allmän.
Artikeln i Aftonbladet är skriven av en jurist och en advokat, 66 år gammal dessutom. Du vet mer än dem förstår jag? Själv skriver jag verkligen under på allt det de säger - exemplen de nämnder är mer regel än undantag.
Dahlströms artikel i i Newsmill beskriver också en idag alldeles vanlig bedömning.
Skulle du begripa dig på Bo Edvardsson, eller förstås endast de som bekräftar dina egna teser? I så fall skulle du platsa som utredare på soc! ;-)
Jag kan publicera 10 eller 20 länkar till med både forskning och personliga erfarenheter, men jag tror inte det skulle tas in heller. Har man bestämt sig så har man.
Jag håller med dej Anonym dom har bestämmt sej för att sätta åt mig o mitt barn så enkelt är de dom kommer inte ge sej heller. Till dig betraktare: Min förre detta svärmor gjorde en anmälan på mig för att jag inte ville vara tillsammans me hennes son. Allt soc gör nu förstör min lilla liam...=( Jag hata att inte kunna göra något när han må så här..:'(
16
Jag håller med dej Anonym dom har bestämmt sej för att sätta åt mig o mitt barn så enkelt är de dom kommer inte ge sej heller. Till dig betraktare: Min förre detta svärmor gjorde en anmälan på mig för att jag inte ville vara tillsammans me hennes son. Allt soc gör nu förstör min lilla liam...=( Jag hata att inte kunna göra något när han må så här..:'(
Jag har träffat många socialsekreterare som lägger sina egna privata åsikter samt fördomar i de utredningar de gör.
Vad som menas med att motivera till stöd och hjälp varierar från kommun till kommun. Lika så vad som anses normalt eller onormalt beteende.
De som arbetat med invandrar familjer och har en större erfarenhet av oliktänkande och annorlunda livstillar reagerar ibland för lite när en "svensk" familj får problem och är allt för toleranta, eller så ser de det mångkulturella och kan agera utifrån det och ger rätt hjälp men det är sällsynt en "svensk" ska bete sig som en "svensk" inte som en "invandrare" har jag fått höra, och inte förstod jag mer av de svaret eller vad det har för betydelse i sammanhanget.
Barns behov är deras föräldrar kärlek och omsorg.
En socialsekreterare sa till oss att släppa ut katten i skogen och avliva hunden samt lämna allt som inte rymdes i ett flytt släp kvar i huset för något lager tänkte de ej ordna eller betala för, ej ge flytt eller städ hjälp. Vi kunde få bo på ett utrednings hem tio veckor på ett familjehem eller få låna en möblerad lägenhet sex månader. Att de om vi valde utrednings hemmet även skulle utredas sas det inget om alls.
Vad som skulle ske efter detta och var vi skulle bo då var inte deras problem. Ej heller ev möblering av ny bostad. Efter som vi då fått tid att hitta bostad själva, vi som stått i kö i två år och letat själva men inte fått något nytt boende.
En utredning ska inte bestå i att läsa gamla utredningar utan av att träffa barnen och det borde vara lag på att de ska träffa barnen minst fyra gånger i ordentliga samtal och gärna även besöka dem i hemmet och prata med dem där minst två gånger. Samt att bup träffar barnen för ett samtal för att se om de behöver stöd och hjälp.
Mina fick gå på Bup ett år för att reda ut komma över mötet med och utredningen av de socialsekreterare de fick träffa EN gång i samtal och en gång i bilen på väg till ett möte. Samt det juridiska ombud de fått av socialförvaltningen som kom till skolan och pratade vid ett tillfälle och sedan vägrade träffa dem vidare. Nå vi vann och de fick en anmärkning.
Dåligt skött utredning.
Nu har inget av mina barn något som helst förtroende för socialförvaltningen och deras personal.
Idag gör man som man vill så länge man på ett ungefär håller sig till de råd som finns i socialtjänstlagen som är mycket tandlös mot socialsekreterare och inte ger dem mycket hjälp men däremot mycket utrymme för egna tolkningar.
17
Jag har träffat många socialsekreterare som lägger sina egna privata åsikter samt fördomar i de utredningar de gör.
Vad som menas med att motivera till stöd och hjälp varierar från kommun till kommun. Lika så vad som anses normalt eller onormalt beteende.
De som arbetat med invandrar familjer och har en större erfarenhet av oliktänkande och annorlunda livstillar reagerar ibland för lite när en "svensk" familj får problem och är allt för toleranta, eller så ser de det mångkulturella och kan agera utifrån det och ger rätt hjälp men det är sällsynt en "svensk" ska bete sig som en "svensk" inte som en "invandrare" har jag fått höra, och inte förstod jag mer av de svaret eller vad det har för betydelse i sammanhanget.
Barns behov är deras föräldrar kärlek och omsorg.
En socialsekreterare sa till oss att släppa ut katten i skogen och avliva hunden samt lämna allt som inte rymdes i ett flytt släp kvar i huset för något lager tänkte de ej ordna eller betala för, ej ge flytt eller städ hjälp. Vi kunde få bo på ett utrednings hem tio veckor på ett familjehem eller få låna en möblerad lägenhet sex månader. Att de om vi valde utrednings hemmet även skulle utredas sas det inget om alls.
Vad som skulle ske efter detta och var vi skulle bo då var inte deras problem. Ej heller ev möblering av ny bostad. Efter som vi då fått tid att hitta bostad själva, vi som stått i kö i två år och letat själva men inte fått något nytt boende.
En utredning ska inte bestå i att läsa gamla utredningar utan av att träffa barnen och det borde vara lag på att de ska träffa barnen minst fyra gånger i ordentliga samtal och gärna även besöka dem i hemmet och prata med dem där minst två gånger. Samt att bup träffar barnen för ett samtal för att se om de behöver stöd och hjälp.
Mina fick gå på Bup ett år för att reda ut komma över mötet med och utredningen av de socialsekreterare de fick träffa EN gång i samtal och en gång i bilen på väg till ett möte. Samt det juridiska ombud de fått av socialförvaltningen som kom till skolan och pratade vid ett tillfälle och sedan vägrade träffa dem vidare. Nå vi vann och de fick en anmärkning.
Dåligt skött utredning.
Nu har inget av mina barn något som helst förtroende för socialförvaltningen och deras personal.
Idag gör man som man vill så länge man på ett ungefär håller sig till de råd som finns i socialtjänstlagen som är mycket tandlös mot socialsekreterare och inte ger dem mycket hjälp men däremot mycket utrymme för egna tolkningar.
Nejdå, jag kollade inte alls bara Facebook. Det var faktiskt den enda jag inte kollade alls.
Har du hört talas om rättshaverister någon gång? Det är ofta människor som högljutt hävdar att alla är emot dem, har ganska fantastiska konspirationsteorier de är helt övertygad om och slåss mot saker som antingen inte finns, är omöjliga att vinna eller i vissa extrema fall inte ens finns. De är inte objektiva direkt.
Jag har sett soc göra katastrofala bedömningar. Jag vet socialsekreterare som inte fått fortsätta arbeta med familjeärenden. Jag vet fall där det kommit ändå upp i Hovrätten innan någon satt stopp för eländet därför att de lyckats skriva ihop tillräckligt bra formuleringar av sina egna märkliga uppfattningar för att även andra ska tro på det. Till det den partens skickliga advokat och den utsattes mindre skickliga.
Icke desto mindre tror jag aldrig rakt av på någons enskilda version och i synnerhet inte när det handlar om att man själv inte gjort något fel och dom andra bara bestämt sig för att jävlas och det helt utan anledning. Att stå och skrika att alla på soc är elaka människor som på måfå tar barn från folk är så oseriöst att det är pinsamt. Vad ska vi då säga om alla de fall där allvarliga anmälningar kommer i strid ström till soc men de inget gör? Som den där flickan i Småland som fick bo med sin pappa i husvagnen om du minns.
Vad som är sant och inte är inte så svartvitt. Lite sans och balans är på sin plats. Det finns också fall där det är helt igenom rätt att omhänderta barn. Hur många av dessa föräldrar tror du håller med om det? Har de då rätt eller fel? Är de alltid kapabla att bedöma det?
18
Nejdå, jag kollade inte alls bara Facebook. Det var faktiskt den enda jag inte kollade alls.
Har du hört talas om rättshaverister någon gång? Det är ofta människor som högljutt hävdar att alla är emot dem, har ganska fantastiska konspirationsteorier de är helt övertygad om och slåss mot saker som antingen inte finns, är omöjliga att vinna eller i vissa extrema fall inte ens finns. De är inte objektiva direkt.
Jag har sett soc göra katastrofala bedömningar. Jag vet socialsekreterare som inte fått fortsätta arbeta med familjeärenden. Jag vet fall där det kommit ändå upp i Hovrätten innan någon satt stopp för eländet därför att de lyckats skriva ihop tillräckligt bra formuleringar av sina egna märkliga uppfattningar för att även andra ska tro på det. Till det den partens skickliga advokat och den utsattes mindre skickliga.
Icke desto mindre tror jag aldrig rakt av på någons enskilda version och i synnerhet inte när det handlar om att man själv inte gjort något fel och dom andra bara bestämt sig för att jävlas och det helt utan anledning. Att stå och skrika att alla på soc är elaka människor som på måfå tar barn från folk är så oseriöst att det är pinsamt. Vad ska vi då säga om alla de fall där allvarliga anmälningar kommer i strid ström till soc men de inget gör? Som den där flickan i Småland som fick bo med sin pappa i husvagnen om du minns.
Vad som är sant och inte är inte så svartvitt. Lite sans och balans är på sin plats. Det finns också fall där det är helt igenom rätt att omhänderta barn. Hur många av dessa föräldrar tror du håller med om det? Har de då rätt eller fel? Är de alltid kapabla att bedöma det?
Hej!
Först vill jag säga att det är sorgligt att ni har fått ett så dåligt bemötande. I alla branscher, även socialförvaltningen finns det personer som utför arbetet sämre än andra... Det svåra är att om en socialsekreterare gör "fel" så drabbar det den familj och de barn som har kontakt med soc...
Jag kan instämma i att vi behöver mer kontakt och samtal med barn, samtidigt som det är svårt att säga att vi i alla ärenden ska ha ett visst antal samtal med barn. Tyvärr är tidspress en stor anledning (tror jag) att vi inte kan genomföra så många samtal med barn (och även föräldrarna) som vi önskar och ibland har behov av. Däremot har vi sedan 2010 (augusti har jag för mig) rätt att prata med barn även om en vårdnadshavare nekar oss att ha kontakt.
Till sist - det du skriver om "barns behov är deras föräldrars kärlek och omsorg". Ja det stämmer, men barn har också behov av andra saker som vägledning, gränssättning, skydd, stimulans osv. Även om jag tror att de allra flesta föräldrar älskar sina barn och vill de väl, har inte alla föräldrar förmåga att ta hand om sina barn.
20
Hej!
Först vill jag säga att det är sorgligt att ni har fått ett så dåligt bemötande. I alla branscher, även socialförvaltningen finns det personer som utför arbetet sämre än andra... Det svåra är att om en socialsekreterare gör "fel" så drabbar det den familj och de barn som har kontakt med soc...
Jag kan instämma i att vi behöver mer kontakt och samtal med barn, samtidigt som det är svårt att säga att vi i alla ärenden ska ha ett visst antal samtal med barn. Tyvärr är tidspress en stor anledning (tror jag) att vi inte kan genomföra så många samtal med barn (och även föräldrarna) som vi önskar och ibland har behov av. Däremot har vi sedan 2010 (augusti har jag för mig) rätt att prata med barn även om en vårdnadshavare nekar oss att ha kontakt.
Till sist - det du skriver om "barns behov är deras föräldrars kärlek och omsorg". Ja det stämmer, men barn har också behov av andra saker som vägledning, gränssättning, skydd, stimulans osv. Även om jag tror att de allra flesta föräldrar älskar sina barn och vill de väl, har inte alla föräldrar förmåga att ta hand om sina barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
