Hej på er alla. Jag brukar sitta och läsa en hel del men är inte så aktiv med att skriva. Jag har en dotter som har ds och hon är 10 år. Vi bor i en liten by och det finns ingen kompis direkt i omgivningen. Hon är väldigt ensam eftersom hon har skolan långt i från hemmet. Det är ledsamt att hon är så ensam. Ni som har barn i samma ålder... vad hittar era barn på när de är fria från skolan? Har de kompisar? Har de fritidsintresse? Vad gör de i så fall? Hur kommunicerar era barn?
Kan era barn "leka" på riktigt med andra barn??
Jag är ledsen och behöver någon som stöttar mig. Snälla ge mig tips på hur jag ska göra för att ge mitt barn en trivsam och lycklig fritid.
Just nu går hon mestadels fram och tillbaka och är arg, ledsen. Hon har inte talets förmåga och pratar inte men kan en del tecken.
Jag är helt tömd på ideer om hur jag ska kunna vara till hjälp. Det är inte likt mig. Men just nu orkar jag faktiskt inte mer.
Jag älskar henne gränslöst och önskar att jag hade ork.
Nu har vi snart jullovet för dörren och jag vet inte hur jag skall klara detta med att jag inte kan fylla hennes dag med roliga aktiviteter eftersom jag är så trött... trött...
i själen. Aneke
Min son, 11 år nu, har gått på scouterna i flera år (de ligger nere just nu), där hade han en ledsagare med sig, TSP-kunnig. Det var hans sp ped i skolan som frågade om C ville ha hnne som ledsagare.. så kommunen blev ju glada, de behövde inte ens leta efter någon, jag hade ett bra förslag som de tog direkt.
C har även ridit förut, då hos sin gamla ass från dagis, hon jobbar också som ledsagare nu.
Han går på judo nu, har gjort så i ett år och älskar det. Det är en "vanlig" grupp där alla deltar på sina villkor, inte bara han.
C har ledsagare med sig på mattan, men inte hela tiden, bara då det behöver visas lite extra för att han ska förstå hur han ska göra. tränaren klarar ju inte TSP så ledsagaren översätter det som behövs (ca 20% av träningstiden finns ledsagaren på mattan, i övrigt iakttar denne från sidan bara.)
Nu ska han även börja åka slalom, har precis fått klart all utrustning som behövs. DET ska bli roligt även för mig, jag har ju knappt fått åka sedan han föddes..
C kommunicerar mest via TSP, men talet kommer alltmer nu (han hade inget tal när han började i skolan)
Han går i vanlig grundskola så de enda kompisar han har är de normalstörda där samt en med DS i grannstaden som vi träffar för sällan, tyvärr. Han leker med dem på sitt vis, är accepterad som han är, har en bästis i klassen men tyvärr kan de inte träffas utan att jag är med då C rymmer.. och då jag jobbar heltid så blir det sällan, FÖR sällan vilket jag har dåligt samvete för!
Var i landet bor ni?
Vi bor i en liiiten by i mörkaste Dalarna.. här finns tyvärr få barn, ännu färre med DS såklart, så valet var enkelt för mig vad gäller skola och annat.