Annorlunda jul

[viven]

De senaste årens jular har varit katastrof för sonen, med stora utbrott hur vi än lagt upp julen. Har skrivit här vartenda år om kaoset som blivit. Men i år blev det helt annorlunda! Vi har firat julen med min brors bullriga familj, vilket sonen trivdes ypperligt med! Han är glad och nöjd med allt, inte tillstymmelse av ett utbrott. Han slappar och är nöjd med det, ni kan inte ana vilken skillnad det är! Inte för en sekund har det fladdrat till i min mage av rädsla, bara det! Tänkte att jag ville berätta hur det blev i år, och tänker på er som har det jobbigt, julen är inte alltid det man vill att den ska vara!

[caffellatte]

Vad glad jag blir för din - er allas - skull! Jag kommer ihåg hur du förra året skrev om julklapparna varken ni eller han visste hur ni skulle göra med.

Vi har ju aldrig haft några problem med julen just (mer än att vissa ungar blir spattigare än andra... ) men det är inte mer än vi klarar av. (När äldsta var liten och det blev för mycket räckte det att mormor tog henne och en bok och satte sig och läste - hela ungen slappnade av alldeles magiskt.)

Däremot fick jag en slags föraning av vad du måste ha känt när jag en dag busade med sonen på skoj och fick känna på hur stark han faktiskt är. Det är en storväxt kille som blir 10 i januari, han väger ju nästan lika mycket som jag.
Alltså inte så att han slog mig eller var arg, men just styrkan! Det är inte utan att jag börjat bäva lite för puberteten där redan...

Tror du på att träna kommunikation i förebyggande syfte? Alltså, att kunna kommunicera är ju alltid bra, men för att mota Olle i grind liksom, något extra?

[viven]

Ja, jag har nog inte förstått att det handlat så mycket om kommunikation och att förmedla sig förrän nu. Sonen har alltid varit så verbal, tidig i språket och använt svåra ord, så jag har nog trott att han varit bättre på kommunikation än vad han varit. Men det handlar ju också om självkännedom; vad är det jag vill/vad är det jag behöver/vad är felet när det KÄNNS så här i kroppen, och hur ska jag kunna sätta ord på det? Det verkar som om han kan reflektera och förstå sig själv på ett helt annat sätt plötsligt. Jag tycker ju att jag tränat honom i det, satt ord på hur det kanske känns för honom, jag är ju en verbal känslomänniska i allra högsta grad, men han har nog inte varit mottaglig tidigare. Men ja, jag tror på att träna kommunikationsfärdigheter i förebyggande syfte!

[Cherry Ames]

Så skönt för er alla! Jag har jobbat så här firade far och son på det vis de ville, d.v.s de satt/låg i varsitt rum och såg på TV tillsammans en stund då och då. Åt sin favoritsoppa som jag lagat innan till dem och frossade i godis.
Dagen innan hade Nisse ett megautbrott. Han trappar ut Efexor och hade varit vaken mer än ett dygn i sträck, spelat online nästan hela den tiden. Ingen bra kombo....
I går, annandagen hade vi barnbarnen, dottern och svärsonen på julfirande med sedvanlig mat, tomte o klappar. 3½ årige L är väldigt noga med att det inte handlar om paketer eller presenter, det heter JULKLAPPAR och när allt var över med den biten och trötheten tog överhand fick han ett utbrott som heter duga. Stackars Nisse stängde in sig på rummet....

[bagarn]

Skönt!

Vi delade på våra barn ända tills 14.30 då vi öppnade lite julklappar o sen åkte till barnens farmor o firade jul o det gick ju bra.
Men nu, nä jag orkar inte, det är bråk hela tiden. Fast vi leker med dom så förstör den store hela tiden o ska förstöra leken hela tiden.
Vi måste dela oss hela tiden o det är jobbigt.
Så snart orkar man inte angagera sig alls när han håller på så här. o de ska vara hemma en v
Men den 21/1 få vi återgivningen i allfall

[Annika60]

Så härligt att höra!

[Daga]

*Gillar* skarpt.