Egoboy
Tonåringar
  1. Anonym
    #1

    Egoboy

    Jag vill bara skriva av mig då min tonårskille håller på att göra mig GALEN! Det finns inga gränser för hans ego. På julafton fick ett väl behövligt klädesplagg men när han öppnade paketet och såg vad det var så vek han ihop plagget och gav tillbaka det till mig med kommentaren "det här var inte riktigt vad jag önskade mig. Du kanske kan få pengarna tillbaka?" Ja, jag höll på att spräcka en ådra och sa att det är OK om han inte tycker om just den julklappen för han har ju fått så många andra. Det räcker ju så (fick lite horn i pannan).

    Före jul gick han ut i köket för att käka lite av julgodiset som jag hade gjort. Han upptäckte väl att brosan hunnit före och lagret var inte påfyllt. Vad gör han då? Jo, han ser att jag har fyllt några skålar med godis och slagit in dem i cellofan med rosett och hela baletten. En uppskattad present som jag brukar ge bort ibland. Men vad gör sonen? Han öppnar ett av paketen och trycker i sig godiset som var avsett för min arbetskamrat!? Han uppfattade inte att det inte var till honom?!

    När vi skulle handla julklappar så hann vi in i en affär. Sen propsade han på att vi skulle åka hem. Varför då? Han hade ju handlat färdigt! Sen att jag hade samtliga mina inköp kvar spelade ju ingen roll. För jag kunde ju skjutsa hem honom och sen åka tillbaka. "Da?!" Ja, jag skulle kunna fylla hela forumet med egoberättelser av det här slaget men just nu hoppas jag bara att det ska gå över. Ge mig lite hopp innan jag stryper den lilla råttan! Lååångsaaamt!
  2. 1
    Egoboy Jag vill bara skriva av mig då min tonårskille håller på att göra mig GALEN! Det finns inga gränser för hans ego. På julafton fick ett väl behövligt klädesplagg men när han öppnade paketet och såg vad det var så vek han ihop plagget och gav tillbaka det till mig med kommentaren "det här var inte riktigt vad jag önskade mig. Du kanske kan få pengarna tillbaka?" Ja, jag höll på att spräcka en ådra och sa att det är OK om han inte tycker om just den julklappen för han har ju fått så många andra. Det räcker ju så (fick lite horn i pannan).

    Före jul gick han ut i köket för att käka lite av julgodiset som jag hade gjort. Han upptäckte väl att brosan hunnit före och lagret var inte påfyllt. Vad gör han då? Jo, han ser att jag har fyllt några skålar med godis och slagit in dem i cellofan med rosett och hela baletten. En uppskattad present som jag brukar ge bort ibland. Men vad gör sonen? Han öppnar ett av paketen och trycker i sig godiset som var avsett för min arbetskamrat!? Han uppfattade inte att det inte var till honom?!

    När vi skulle handla julklappar så hann vi in i en affär. Sen propsade han på att vi skulle åka hem. Varför då? Han hade ju handlat färdigt! Sen att jag hade samtliga mina inköp kvar spelade ju ingen roll. För jag kunde ju skjutsa hem honom och sen åka tillbaka. "Da?!" Ja, jag skulle kunna fylla hela forumet med egoberättelser av det här slaget men just nu hoppas jag bara att det ska gå över. Ge mig lite hopp innan jag stryper den lilla råttan! Lååångsaaamt!
  3. Medlem sedan
    Dec 2000
    #2
    Han låter som en typisk tonåring, tycker jag. Och kommentaren om julklappen var ju i alla fall någorlunda artig. Hur gammal är han? Våra har varit värst i 13-14-årsåldern, nu när de är 16 och 19 är de väldigt omtänksamma. Även om de kan vara lite tankspridda ibland.
  4. 2
    Han låter som en typisk tonåring, tycker jag. Och kommentaren om julklappen var ju i alla fall någorlunda artig. Hur gammal är han? Våra har varit värst i 13-14-årsåldern, nu när de är 16 och 19 är de väldigt omtänksamma. Även om de kan vara lite tankspridda ibland.
  5. Anonym
    #3
    Prata mycket med honom, han behöver få intjatat att tänka på andras känslor. Om du låter honom "komma undan" med det här sättet att uppföra sig kommer han att få det svårt med relationer till andra i sitt fortsatta liv.
  6. 3
    Prata mycket med honom, han behöver få intjatat att tänka på andras känslor. Om du låter honom "komma undan" med det här sättet att uppföra sig kommer han att få det svårt med relationer till andra i sitt fortsatta liv.
  7. Anonym
    #4
    Jodå, jag tjatar. Tillrättavisar. Visar på goda exempel, Berömmer honom de få stunder han tänker på någon annan än sig själv. Jag "dampar". Gör "likadant" för att visa på det absurda. Försöker hitta gemensamma nämnare. Och jag är TRÖTT. Trött på att tjata. Trött på att mina insatser tas för givna. Trött på att anstränga mig för att relationen ska bli bra. Trött på att vara den enda som anstränger sig för att relationen ska fungera.
  8. 4
    Jodå, jag tjatar. Tillrättavisar. Visar på goda exempel, Berömmer honom de få stunder han tänker på någon annan än sig själv. Jag "dampar". Gör "likadant" för att visa på det absurda. Försöker hitta gemensamma nämnare. Och jag är TRÖTT. Trött på att tjata. Trött på att mina insatser tas för givna. Trött på att anstränga mig för att relationen ska bli bra. Trött på att vara den enda som anstränger sig för att relationen ska fungera.
  9. Anonym
    #5
    Han är 15 och går i 9:an. Han bror, som är ett par år äldre, har aldrig ens kommit i närheten av att bete sig så här illa. Jag har hört att ett barn är bortskämt när man inte längre ger med glädje. Och det gör inte jag. Glädjen är helt borta. Nu stryper jag resurserna. Om man inte kan bete sig acceptabelt så kan man inte heller räkna med ekonomiskt stöd. Är jag dum? Barnslig? Jag vet bara att jag är förbannad och trött.
  10. 5
    Han är 15 och går i 9:an. Han bror, som är ett par år äldre, har aldrig ens kommit i närheten av att bete sig så här illa. Jag har hört att ett barn är bortskämt när man inte längre ger med glädje. Och det gör inte jag. Glädjen är helt borta. Nu stryper jag resurserna. Om man inte kan bete sig acceptabelt så kan man inte heller räkna med ekonomiskt stöd. Är jag dum? Barnslig? Jag vet bara att jag är förbannad och trött.
  11. kerstimärta
    #6
    Min trettonåring visar såna tendenser. Jag tror det handlar om att bara ståndaktigt visa var gränserna går.

    Fan det med julklappen hade jag nog fått spel över. Som tur var sa han att "oj, vad ni verkligen har gjort fina julklappar. Det känns som om ni verkligen tagit hänsyn och tänkt vad den ni ger åt behöver och gillar."

    Jag hade nog blivit galen också över det med cellofaninslagna paket.

    Meeen, alltså. De sötisarna är ju så goa också! När de med tonårsbryt i rösten säger "Jag älskar dig mamma" vid läggdags. Bara som ett exempel.
  12. 6
    Min trettonåring visar såna tendenser. Jag tror det handlar om att bara ståndaktigt visa var gränserna går.

    Fan det med julklappen hade jag nog fått spel över. Som tur var sa han att "oj, vad ni verkligen har gjort fina julklappar. Det känns som om ni verkligen tagit hänsyn och tänkt vad den ni ger åt behöver och gillar."

    Jag hade nog blivit galen också över det med cellofaninslagna paket.

    Meeen, alltså. De sötisarna är ju så goa också! När de med tonårsbryt i rösten säger "Jag älskar dig mamma" vid läggdags. Bara som ett exempel.
  13. Medlem sedan
    Apr 2002
    #7
    Kan inte hjälpa det men skrattar så tårarna rinner. Har inte läst igenom svaren men vet att din variant inte är helt ovanlig och vad jag har hört så blir det nångång bättre.
  14. 7
    Kan inte hjälpa det men skrattar så tårarna rinner. Har inte läst igenom svaren men vet att din variant inte är helt ovanlig och vad jag har hört så blir det nångång bättre.
  15. Medlem sedan
    Oct 2001
    #8
    Ojojoj, vad jag skulle kunna fylla på din lista! Min numera tjugoåring, den artigaste och trevligaste man kan tänka sig, var preciiis sådär en period. Inte vad gäller presenter, men annat.
    Vill andra ha frukost? Behöver fler än han varmvatten? Räcker fyra kycklingfiléer om han tar två? Ville jag verkligen ha godiset jag köpte hem till fredagskvällen?Kan jag köpa hela önskelistan till jul när summan blir 12000? Vill jag sluta titta på min film för att han _just nu_ vill få håret klippt?

    Heeelt förvånad min inför alla liknande frågor.

    Det har (nästan) gått över. Små rester smyger sig in ibland. Han verkar verkligen tro att det är charmigt att han ätit ut kylen på natten när man vaknar...
    Men stryp inte råttan. Han artar sig nog. Men stryp lite tillgångar och förmåner, det kan skynda på processen.
  16. 8
    Ojojoj, vad jag skulle kunna fylla på din lista! Min numera tjugoåring, den artigaste och trevligaste man kan tänka sig, var preciiis sådär en period. Inte vad gäller presenter, men annat.
    Vill andra ha frukost? Behöver fler än han varmvatten? Räcker fyra kycklingfiléer om han tar två? Ville jag verkligen ha godiset jag köpte hem till fredagskvällen?Kan jag köpa hela önskelistan till jul när summan blir 12000? Vill jag sluta titta på min film för att han _just nu_ vill få håret klippt?

    Heeelt förvånad min inför alla liknande frågor.

    Det har (nästan) gått över. Små rester smyger sig in ibland. Han verkar verkligen tro att det är charmigt att han ätit ut kylen på natten när man vaknar...
    Men stryp inte råttan. Han artar sig nog. Men stryp lite tillgångar och förmåner, det kan skynda på processen.
  17. Medlem sedan
    May 2001
    #9
    Förlåt att jag fnissar!!! Helt SKÖNT inlägg!!! O helt härligt att du skriver exakt så - och att det är ju (som vi såklart förstår) om en kille du faktist älskar:-) Har själv en 13-åring - inte fult så ego (ännu) som din gobit... men känner verkligen igen mycket... som att till julklappar så fick han verkligen asmycket av det han önskade - men påpekade idag att han inte fått chinos som han önskade... Gahh!! Här har vi mer av att skrika i telefonen " du fattar ju ingenting!!!!" o slänga på... o att ALLA andra får ditan o datan men jag får aldrig..... Tror oxå på att prata o prata o prata.......... maken min har inte hajjat - det är nu den stora uppfostringsskolan börjar... Kram!!!
  18. 9
    Förlåt att jag fnissar!!! Helt SKÖNT inlägg!!! O helt härligt att du skriver exakt så - och att det är ju (som vi såklart förstår) om en kille du faktist älskar:-) Har själv en 13-åring - inte fult så ego (ännu) som din gobit... men känner verkligen igen mycket... som att till julklappar så fick han verkligen asmycket av det han önskade - men påpekade idag att han inte fått chinos som han önskade... Gahh!! Här har vi mer av att skrika i telefonen " du fattar ju ingenting!!!!" o slänga på... o att ALLA andra får ditan o datan men jag får aldrig..... Tror oxå på att prata o prata o prata.......... maken min har inte hajjat - det är nu den stora uppfostringsskolan börjar... Kram!!!
  19. Anonym
    #10
    Oj, oj. Det du berättar är som taget från fortsättningen på min lista. Numera får t ex den "lilla råttan" ta mat sist för att alla ska få en chans att få äta sig mätta. När han tagit halva middagen på tallriken brukar han bara konstatera "Ja, men jag är ju hungrig". Jag lagar mer och mer mat men samma sak utspelar sig ideligen. Han är f n bottenlös.

    Men stort TACK för du ger mig hopp. Det finns alltså en chans att det värsta går över? Jag måste leva på det hoppet. Det är nog det enda som får mig att behålla sansen. Hoppet om att det går nog över. Snart. Kanske nästa år.
  20. 10
    Oj, oj. Det du berättar är som taget från fortsättningen på min lista. Numera får t ex den "lilla råttan" ta mat sist för att alla ska få en chans att få äta sig mätta. När han tagit halva middagen på tallriken brukar han bara konstatera "Ja, men jag är ju hungrig". Jag lagar mer och mer mat men samma sak utspelar sig ideligen. Han är f n bottenlös.

    Men stort TACK för du ger mig hopp. Det finns alltså en chans att det värsta går över? Jag måste leva på det hoppet. Det är nog det enda som får mig att behålla sansen. Hoppet om att det går nog över. Snart. Kanske nästa år.
  21. Medlem sedan
    Aug 2000
    #11
    En ganska bra övning som jag gjort med ungdomar i den åldern är att de får skriva ner vad de "kräver" av de människor de har runt om sig. Listan ska skrivas som en lista där varje mening börjar med "De ska........" när de sedan är färdiga får de välja ut de tio viktigaste. Sen byter man ut ordet "De" mot "jag" och ber att personen själv läser listan. Att fundera över om man själv lever upp till de förväntningar man har på sin omgivning behövs i dessa år.
  22. 11
    En ganska bra övning som jag gjort med ungdomar i den åldern är att de får skriva ner vad de "kräver" av de människor de har runt om sig. Listan ska skrivas som en lista där varje mening börjar med "De ska........" när de sedan är färdiga får de välja ut de tio viktigaste. Sen byter man ut ordet "De" mot "jag" och ber att personen själv läser listan. Att fundera över om man själv lever upp till de förväntningar man har på sin omgivning behövs i dessa år.
  23. Medlem sedan
    Nov 1999
    #12
    Tackar för tipset, det lät kanonbra.
  24. 12
    Tackar för tipset, det lät kanonbra.
  25. Medlem sedan
    Dec 2006
    #13
    Låter som att han är extremt ouppfostrad.
  26. 13
    Låter som att han är extremt ouppfostrad.
  27. Anonym
    #14
    Tack för stödet, det känns verkligen fint med ett konstaterande av det här slaget. Hur gamla är dina tonåringar? ;-). TS
  28. 14
    Tack för stödet, det känns verkligen fint med ett konstaterande av det här slaget. Hur gamla är dina tonåringar? ;-). TS
  29. Anonym
    #15
    Det här var en bra idé! Jag tror den kan fungera i vardagssituationerna också då hans förväntningar och krav inte alltid överensstämmer med vad andra kan förvänta sig av honom. Då kanske han kan få syn på sig själv från en annan vinkel. Tack! TS
  30. 15
    Det här var en bra idé! Jag tror den kan fungera i vardagssituationerna också då hans förväntningar och krav inte alltid överensstämmer med vad andra kan förvänta sig av honom. Då kanske han kan få syn på sig själv från en annan vinkel. Tack! TS
  31. Medlem sedan
    Mar 2008
    #16
    ;-) välkommen i klubben! Just som jag tyckte att min 18-åring har mognat och vi har det bra ihop igen fick hon en fjortis-revival när hon blev singel igen... Puuuust.
    Till och mad maken fick ett utbrott och RÖT åt henne häromkvällen och det bet nog lite..
  32. 16
    ;-) välkommen i klubben! Just som jag tyckte att min 18-åring har mognat och vi har det bra ihop igen fick hon en fjortis-revival när hon blev singel igen... Puuuust.
    Till och mad maken fick ett utbrott och RÖT åt henne häromkvällen och det bet nog lite..
  33. Medlem sedan
    Dec 2006
    #17
    De är 15 och 17, och har aldrig betett sig så oförskämt och otacksamt.

    Det där är inte hormonellt eller pubertalt, ungar kan bete sig egotrippat och konstigt i puberteten ja, det du beskriver låter mer som extremt ouppfostrat.

    Kanske är det otrevligt att få ett sanningens ord när man har en femtonåring som beter sig vidrigt men ett sånt där beteende kommer inte "från ingenstans".
  34. 17
    De är 15 och 17, och har aldrig betett sig så oförskämt och otacksamt.

    Det där är inte hormonellt eller pubertalt, ungar kan bete sig egotrippat och konstigt i puberteten ja, det du beskriver låter mer som extremt ouppfostrat.

    Kanske är det otrevligt att få ett sanningens ord när man har en femtonåring som beter sig vidrigt men ett sånt där beteende kommer inte "från ingenstans".
  35. Medlem sedan
    Aug 2000
    #18
    Man kan gärna låta övriga familjemedlemmar vara med också. Bara det att han får upp ögonen för att alla människor har förväntningar på varandra gör att han kommer en bit till på vägen.
  36. 18
    Man kan gärna låta övriga familjemedlemmar vara med också. Bara det att han får upp ögonen för att alla människor har förväntningar på varandra gör att han kommer en bit till på vägen.
  37. Anonym
    #19
    ja, nu förstår jag att du är en hemskt duktig mamma som lyckats fostra två välartade barn men jag väljer ändå att bortse från ditt inlägg då det inte är särskilt konstruktivt. Det känns mer som att du sparkar på en som redan ligger. Tack och aj!
  38. 19
    ja, nu förstår jag att du är en hemskt duktig mamma som lyckats fostra två välartade barn men jag väljer ändå att bortse från ditt inlägg då det inte är särskilt konstruktivt. Det känns mer som att du sparkar på en som redan ligger. Tack och aj!
  39. Medlem sedan
    Feb 2001
    #20
    Jag har precis samma modell hemma. Tror absolut inte det har nàgot med uppfostran att göra.
    Han har alltid haft en ganska självisk personlighet och kan nog inte stava ordet empati överhuvudtaget och detta blossar upp nu i tonàren när han tror att han är universums navel.
    Jag hoppas att det gàr tillbaka lite med àren för att hela familjen hàller pà att bli tokig.
    Skickar en solidarisk styrkekram.
  40. 20
    Jag har precis samma modell hemma. Tror absolut inte det har nàgot med uppfostran att göra.
    Han har alltid haft en ganska självisk personlighet och kan nog inte stava ordet empati överhuvudtaget och detta blossar upp nu i tonàren när han tror att han är universums navel.
    Jag hoppas att det gàr tillbaka lite med àren för att hela familjen hàller pà att bli tokig.
    Skickar en solidarisk styrkekram.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar