Svårt att somna - tips?

[Mitt i vardagen]

Hej alla!

Nu har Edvin blivit 11 månader och är en mycket charmig, gosig, busig och emellanåt humörsvängig kille. Han går med en hand i vår, eller med lära-gå-vagnen och kryper nu mer än han ålar. Fantastiskt att få se hur han lär sig från en dag till en annan!

Nu till min fundering. 11 månader. Det tycks tima precis med den sista av första årets utvecklingsfaser och det ska ju kunna ge svårigheter att komma till ro dag som kväll och somna. Och just så är det här. Edvin har varit en stjärna vad gäller sömnen fram tills nyligen. Han har sen bara några få veckors ålder somnat själv i sin säng, dag som kväll som natt. Men icke längre. Nu ställer han sig upp och gallskriker om vi lämnar honom själv i sängen. Och lämnar vi honom inte själv utan sitter intill sängen så ser han det snart som en utmaning att ställa sig upp. Vi lägger honom lugnt ner och han reser sig. Ibland blir han ledsen även då och går det inte över så tar vi upp honom och vi ligger hos honom i vår säng tills han somnar. På natten går det fint, då somnar han om själv om han vaknar. På dagarna får han ofta somna i knät på någon av oss, för då är det så svårt att få honom att somna (trots att han är trött, ska tilläggas).

Vad gör man? Om det nu är så att det ingår i det jobbiga med en utvecklingsfas, är det då bäst att ge honom den närhet han sträcker sig efter? Eller riskerar vi att han vänjer sig vid det och tappar sin fina förmåga att somna själv?

Funderar på att åtminstone inte ta upp honom ur sängen när vi lagt honom, även om vi sitter hos honom. Vi vill ju att han ska kunna känna sig trygg igen i sin egen säng.

Tacksam för alla goda råd ni har.

[Lilla M]

Visst är det roligt att se deras utveckling som går i en rasande fart! Ännu roligare blir det när de börjar behärska språket =)

Här är det oxå tjorvigt med sovningen, tror det är en kombo av utvecklingsfas och tänder som ska igenom. Vi gör lite olika, på dagarna så får hon sova i vår dubbelsäng där vi ligger bredvid tills hon somnar och sen är det fina barriärer runt på sidorna och vi smyger ut.

Vid kvällsnattningen så ligger hon i spjälisen och vi sticker in en hand så hon känner att vi är där. Hon ställer sig inte upp men protesterar en del men det tolkar vi som att hon inte vill göra ngt så tråkigt som att sova när det går att leka och utforska världen och lära sig klättra. Spelar ingen roll när hon sov senast eller hur kort/lång tupplur de var så ska de alltid protesteras lite för sakens skull. Speciellt när ögonen dalar ihop så rycker hon till efter en liten stund och protesterar då hon inser att hon är på G att knoppa in. En bestämd donna vi har

Detta funkar för oss just nu, vi har gett båda barnen närhet då de sover om de vill och ibland har de perioderna varit låånga men storebror 3år somnar fort och enkelt själv i sin säng nu så lite rätt har vi nog gjort på honom Visst är det lätt att lägga till andra vanor som kan vara svåra att bryta men det får man ta tag i då man upplever det som ett problem

[Mitt i vardagen]

Uppdatering: Ljusning i sikte. Två kvällar i rad har nattningen sett helt annorlunda ut. Han har somnat i sin egen säng i alla fall. Dock med sällskap, men snart nog klarar han väl sig utan det också.