En 18-åring med ganska ny diagnos inom NPF som "får för sig" att det är helt omöjligt att bo kvar hemma... vilka alternativ finns? Om föräldrarna inte tycker det finns någon som helst anledning för ungdomen att flytta innan gymnasiet är klart, vad gäller? Om det ändå blir en flytt, måste det bli LVU då? Hur funkar LSS när föräldrarna inte "medverkar"? Ekonomi, vem betalar ev boende? Någon som vet?
1
En 18-åring med NPF-diagnos En 18-åring med ganska ny diagnos inom NPF som "får för sig" att det är helt omöjligt att bo kvar hemma... vilka alternativ finns? Om föräldrarna inte tycker det finns någon som helst anledning för ungdomen att flytta innan gymnasiet är klart, vad gäller? Om det ändå blir en flytt, måste det bli LVU då? Hur funkar LSS när föräldrarna inte "medverkar"? Ekonomi, vem betalar ev boende? Någon som vet?
Åh, tack för initierat svar! Är det en självklarhet att om 18-åringen vill flytta hemifrån så ordnas det, bara för att hen VILL, utan andra särskilda orsaker? Andra ungdomar kan ju som regel inte flytta hemifrån förrän de är klara med minst gymnasieskola och skaffat någon form av inkomst, är det annorlunda bara för att man tillhör LSS? Planen är nämligen att gå kvar i gymnasiet, 2,5 år återstår där...
3
Åh, tack för initierat svar! Är det en självklarhet att om 18-åringen vill flytta hemifrån så ordnas det, bara för att hen VILL, utan andra särskilda orsaker? Andra ungdomar kan ju som regel inte flytta hemifrån förrän de är klara med minst gymnasieskola och skaffat någon form av inkomst, är det annorlunda bara för att man tillhör LSS? Planen är nämligen att gå kvar i gymnasiet, 2,5 år återstår där...
Jag tror nog att en handläggare helst ser att personen i fråga kan bo kvar hos föräldrarna i första hand. Men som 18-åring är man ju myndig, oavsett diagnos, och då har man rätt att flytta hemifrån. Sen måste ju handläggaren göra en bedömning i hur mycket personen behöver hjälp av utomstående. Den bedömningen ligger sen till grund i hur mycket hjälp han/hon får av kommunen.
Hur väl insatt är personen med diagnosen, kring sitt handikapp? Finns det en bra insikt eller är det mer att h*n klarar allt själv?
Om insikten är låg, så kan detta påverka handläggarens bedömning och speciellt om 18-åringen sitter där själv och berättar vad h*n kan. I värsta fall kan de bli väldigt lite stöd och det är svårt att få extra timmar om man kan behöva det.
Med min erfarenhet kring NPF-diagnoser, så undrar jag vad det är som hänt, som gör att personen inte vill bo hemma längre. Kan ni komma förbi hindret genom samtal med honom/henne? För att flytta hemifrån om det bara föreligger en konflikt, löser ju inte kommande konflikter i framtiden för personen.
4
Jag tror nog att en handläggare helst ser att personen i fråga kan bo kvar hos föräldrarna i första hand. Men som 18-åring är man ju myndig, oavsett diagnos, och då har man rätt att flytta hemifrån. Sen måste ju handläggaren göra en bedömning i hur mycket personen behöver hjälp av utomstående. Den bedömningen ligger sen till grund i hur mycket hjälp han/hon får av kommunen.
Hur väl insatt är personen med diagnosen, kring sitt handikapp? Finns det en bra insikt eller är det mer att h*n klarar allt själv?
Om insikten är låg, så kan detta påverka handläggarens bedömning och speciellt om 18-åringen sitter där själv och berättar vad h*n kan. I värsta fall kan de bli väldigt lite stöd och det är svårt att få extra timmar om man kan behöva det.
Med min erfarenhet kring NPF-diagnoser, så undrar jag vad det är som hänt, som gör att personen inte vill bo hemma längre. Kan ni komma förbi hindret genom samtal med honom/henne? För att flytta hemifrån om det bara föreligger en konflikt, löser ju inte kommande konflikter i framtiden för personen.
Diagnosen är tämligen ny och insikten skör och begränsad. Vi har inte ens hunnit få kontakter med Habiliteringen ännu, efter remiss från BUP, så både vi föräldrar och tonåringen har mycket kvar att lära...
Det finns ingen specifik konflikt hemma. Bara "vanliga" enstaka diskussioner som dyker upp. Tonåringen kan inte själv förklara det hela närmare, men säger sig "inte klara av" att bo hemma och att hen bara är glad utanför hemmet. Fast det stämmer inte med vår upplevelse, vi tycker hen ofta är glad, skrattar, deltar glatt i sysslor och aktiviteter hemma och tillsammans med oss föräldrar.
Många tämligen banala situationer blir stora draman i tonåringens liv, proportioner saknas ofta. Vilket ju är en del av funktionshindret...
Ett problem historiskt, och i framtiden, är att tonåringen ger ett väldigt "kompetent" intryck vid de första kontakterna. Det är en av de saker som oroar oss föräldrar för framtiden! Man behöver fördjupa relationen med vårt barn för att se funktionshindret öht. Det har skapat många märkliga situationer genom åren och kommer sannolikt att göra det även i framtiden, inte minst när det gäller just hjälp och stöd...
Än en gång, tack för bra svar!
5
Diagnosen är tämligen ny och insikten skör och begränsad. Vi har inte ens hunnit få kontakter med Habiliteringen ännu, efter remiss från BUP, så både vi föräldrar och tonåringen har mycket kvar att lära...
Det finns ingen specifik konflikt hemma. Bara "vanliga" enstaka diskussioner som dyker upp. Tonåringen kan inte själv förklara det hela närmare, men säger sig "inte klara av" att bo hemma och att hen bara är glad utanför hemmet. Fast det stämmer inte med vår upplevelse, vi tycker hen ofta är glad, skrattar, deltar glatt i sysslor och aktiviteter hemma och tillsammans med oss föräldrar.
Många tämligen banala situationer blir stora draman i tonåringens liv, proportioner saknas ofta. Vilket ju är en del av funktionshindret...
Ett problem historiskt, och i framtiden, är att tonåringen ger ett väldigt "kompetent" intryck vid de första kontakterna. Det är en av de saker som oroar oss föräldrar för framtiden! Man behöver fördjupa relationen med vårt barn för att se funktionshindret öht. Det har skapat många märkliga situationer genom åren och kommer sannolikt att göra det även i framtiden, inte minst när det gäller just hjälp och stöd...
LVU är öht inte aktuellt i det här fallet.
Om ungdomen har ett fungerande hem finns heller ingen anledning för samhället, via LSS eller Socialtjänstlagen, att ordna o betala boende för ungdomen ifråga. Det ska isf vara fråga om npf-problemen är så stora att det inte går att ha ungdomen kvar i hemmet eller att det är stora problem av andra slag i hemmet.
Det tycks det ju inte finnas hos er.
Ni har inte helelr skyldiughet att betala boendet så länge ni erbjuder ett fungerande boende i ert hem. Ni är fortf försörjningsskyldiga men inte för en egen bostad.
LSS-boende får man endast OM behovet finns och OM det inte REDAN är tillgodosett på annat sätt.
En SoL gäller det OM behovet finns och OM det INTE KAN tillgodoses på annat sätt.
Att bara vilja flytta hemifrån är alltså inte skäl nog. Dessutom så lär er ungdom väl inte klara av att ta hand om ett eget boende?
6
LVU är öht inte aktuellt i det här fallet.
Om ungdomen har ett fungerande hem finns heller ingen anledning för samhället, via LSS eller Socialtjänstlagen, att ordna o betala boende för ungdomen ifråga. Det ska isf vara fråga om npf-problemen är så stora att det inte går att ha ungdomen kvar i hemmet eller att det är stora problem av andra slag i hemmet.
Det tycks det ju inte finnas hos er.
Ni har inte helelr skyldiughet att betala boendet så länge ni erbjuder ett fungerande boende i ert hem. Ni är fortf försörjningsskyldiga men inte för en egen bostad.
LSS-boende får man endast OM behovet finns och OM det inte REDAN är tillgodosett på annat sätt.
En SoL gäller det OM behovet finns och OM det INTE KAN tillgodoses på annat sätt.
Att bara vilja flytta hemifrån är alltså inte skäl nog. Dessutom så lär er ungdom väl inte klara av att ta hand om ett eget boende?
Det är lite det jag menar också, varför ska samhället gå in och ordna ett boende för någon som redan har ett hyfsat normalfungerande hem hos sin egen familj?
Om vår ungdom själv går iväg och tar egna kontakter med LSS, soc osv, görs det utredningar om boendet på något sätt trots att hen är myndig? Alltså, kommer vi föräldrar till tals på något sätt eller sker all kommunikation direkt med den myndige?
Vi föräldrar vill ha kvar vår unge hemma, vi vill med hjälp av habiliteringen skapa insikt och kunskap om funktionshindret under de år som återstår av gymnasiet, för att sen kunna hjälpa ungdomen till ett så självständigt liv som bara är möjligt. Ungefär som man gör med normaltänkande ungdomar! Fast med lite mer arbete på vägen...
Eget boende har hen insett inte går med tanke på ekonomi osv. Hen siktar på skolinternat i första hand och "vad som helst" i andra hand. Vi föräldrar misstänker att en nybliven partners boendeform inspirerat starkt till de här tankarna....
Tack för ditt lugnande svar!
7
Det är lite det jag menar också, varför ska samhället gå in och ordna ett boende för någon som redan har ett hyfsat normalfungerande hem hos sin egen familj?
Om vår ungdom själv går iväg och tar egna kontakter med LSS, soc osv, görs det utredningar om boendet på något sätt trots att hen är myndig? Alltså, kommer vi föräldrar till tals på något sätt eller sker all kommunikation direkt med den myndige?
Vi föräldrar vill ha kvar vår unge hemma, vi vill med hjälp av habiliteringen skapa insikt och kunskap om funktionshindret under de år som återstår av gymnasiet, för att sen kunna hjälpa ungdomen till ett så självständigt liv som bara är möjligt. Ungefär som man gör med normaltänkande ungdomar! Fast med lite mer arbete på vägen...
Eget boende har hen insett inte går med tanke på ekonomi osv. Hen siktar på skolinternat i första hand och "vad som helst" i andra hand. Vi föräldrar misstänker att en nybliven partners boendeform inspirerat starkt till de här tankarna....
Begär hen hjälp med boende så utreds det förmodligen
Eftersom hen bor hemma så blir ni ju tillfrågade.
Skolinternat är inte heller självklart, nån ska ju betala det också ....... och det är ni inte heller skyldiga att göra. Finns fungerande skola utan internat så är det det som gäller, behövs specialskola pga npf så ansöker man om det, sen är det en annan sak att få det beviljat, då är det ju kommunen som ska stå för kostnaderna.
Ta iden om boendet som en ide som inte är så ovanlig hos ungdomar som vill ha större frihet o självständighet men ofta vill uppnå det innan de kan klara det. Gör så lite affär av det som möjligt o se om det självdör.
8
Begär hen hjälp med boende så utreds det förmodligen
Eftersom hen bor hemma så blir ni ju tillfrågade.
Skolinternat är inte heller självklart, nån ska ju betala det också ....... och det är ni inte heller skyldiga att göra. Finns fungerande skola utan internat så är det det som gäller, behövs specialskola pga npf så ansöker man om det, sen är det en annan sak att få det beviljat, då är det ju kommunen som ska stå för kostnaderna.
Ta iden om boendet som en ide som inte är så ovanlig hos ungdomar som vill ha större frihet o självständighet men ofta vill uppnå det innan de kan klara det. Gör så lite affär av det som möjligt o se om det självdör.
Stort TACK tanten! Vi får försöka ta det lugnt... Det är inte alltid lätt när man ser hur det kan barka iväg med den ena tokiga idén efter den andra. Mycket oro är det...!
Tack för dina kloka svar!
9
Stort TACK tanten! Vi får försöka ta det lugnt... Det är inte alltid lätt när man ser hur det kan barka iväg med den ena tokiga idén efter den andra. Mycket oro är det...!
Eftersom LSS är en rättighetslag så kan man t.ex hävda att man önskar leva som alla andra, dvs ha ett eget hem. Kommunen har inte rätt att neka en rättighetslag utan det kan överklagas (det finns prejudikat) och till slut får brukaren rätt.
Tillgodoses brukaren med hjälp av insatser från LSS, får ej SoL nyttjas.
10
Eftersom LSS är en rättighetslag så kan man t.ex hävda att man önskar leva som alla andra, dvs ha ett eget hem. Kommunen har inte rätt att neka en rättighetslag utan det kan överklagas (det finns prejudikat) och till slut får brukaren rätt.
Tillgodoses brukaren med hjälp av insatser från LSS, får ej SoL nyttjas.
Jo, men inte rätt på vilka villkor som helst.
Först ska man höra till LSS personklrets. Det räcker inte att bara presentera en diagnos nånstans ifrån utan det utreds alltid när man begär nån insats enl LSS.
Sen SKA behovet finnas. Och det lär bli svårt för en 18-åring att hävda "leva som alla andra" ska innebära en egen bostad i den åldern ....
Därefter bedömer man när det gäller LSS OM BEHOVET REDAN ÄR tillgodosett på annat sätt. Gäller det SoL är det om det KAN tillgodoses på annat sätt.
Så det är inte bara att hävda sin egen uppfattning ens när det gäller LSS:
11
Jo, men inte rätt på vilka villkor som helst.
Först ska man höra till LSS personklrets. Det räcker inte att bara presentera en diagnos nånstans ifrån utan det utreds alltid när man begär nån insats enl LSS.
Sen SKA behovet finnas. Och det lär bli svårt för en 18-åring att hävda "leva som alla andra" ska innebära en egen bostad i den åldern ....
Därefter bedömer man när det gäller LSS OM BEHOVET REDAN ÄR tillgodosett på annat sätt. Gäller det SoL är det om det KAN tillgodoses på annat sätt.
Så det är inte bara att hävda sin egen uppfattning ens när det gäller LSS:
Föräldrarna är försörjningspliktiga tills man gått ut gymnasiet. Soc hjälper inte till om det inte är synnerligen speciella, sociala skäl. Ang LSS beror det på diagnos. Adhd,tex, räknas inte in nästan någonsin.
Han kan flytta när han är myndig, men får troligen avslag på f-stöd.
Varför stöttar inte föräldrarna?
12
Föräldrarna är försörjningspliktiga tills man gått ut gymnasiet. Soc hjälper inte till om det inte är synnerligen speciella, sociala skäl. Ang LSS beror det på diagnos. Adhd,tex, räknas inte in nästan någonsin.
Han kan flytta när han är myndig, men får troligen avslag på f-stöd.
Som 18-åring har han rätt att ansöka om hjälp själv. Då utreds. Boendet kommer att vara steg ett, och då han bor hemma och går gymnasiet så kommer det troligtvis att stoppa upp där. Om han inte kan uppvisa särskilda sociala skäl som skulle leda i en annan riktning. Du har ingen rätt att ta del av uppgifter, och handläggarna måate ha sonens medgivande för att kunna kontakta er under utredningens gång.
14
Som 18-åring har han rätt att ansöka om hjälp själv. Då utreds. Boendet kommer att vara steg ett, och då han bor hemma och går gymnasiet så kommer det troligtvis att stoppa upp där. Om han inte kan uppvisa särskilda sociala skäl som skulle leda i en annan riktning. Du har ingen rätt att ta del av uppgifter, och handläggarna måate ha sonens medgivande för att kunna kontakta er under utredningens gång.
Tack även för dina svar. Vi har lugnat ner oss lite och inser att vår 18-åring nog kommer stöta på patrull i sin iver att flytta. Riktar nu in oss på att skapa en atmosfär där hen blir lite mer mottaglig för att arbeta med insikter och förhållningssätt till sitt funktionshinder, både på egen hand och tillsammans med oss föräldrar. Det är en krokig resa, kan man väl säga...
15
Tack även för dina svar. Vi har lugnat ner oss lite och inser att vår 18-åring nog kommer stöta på patrull i sin iver att flytta. Riktar nu in oss på att skapa en atmosfär där hen blir lite mer mottaglig för att arbeta med insikter och förhållningssätt till sitt funktionshinder, både på egen hand och tillsammans med oss föräldrar. Det är en krokig resa, kan man väl säga...
Min dotter har autism med normalbegåvning. Och hon skulle ändå inte fixa att greja detta utan vår hjälp. Hon vågar ju inte ens ringa folk själv. Man måste vara frisk för att våga/orka slåss för sina rättigheter
16
Min dotter har autism med normalbegåvning. Och hon skulle ändå inte fixa att greja detta utan vår hjälp. Hon vågar ju inte ens ringa folk själv. Man måste vara frisk för att våga/orka slåss för sina rättigheter
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
