Jag fick lite blödning och smärtor ett par dagar före nyår och åkte in till sjukhuset. Där hittade de inget hjärtljud och sa att barnet dött i v.8 (jag var annars i v.10).
Sen blödde jag inget på två dagar så började undra om det fanns hopp ändå?! Men sen i förrgår började jag blöda igen mer rejält och med små klumpar av blod med. Igår blev blödningen mindre och idag väldigt lite.
Ni som haft missfall, hur länge brukar man blöda? Hur vet man om allt stöts ut? Ska det vara mycket klumpar eller t.o.m. se barnet?
De sa visserligen på sjukhuset att jag fick höra av mig om jag ville ha tid för återbesök, så kanske behövs om inte allt har stötts ut?! Men känns obehagligt tanken att behöva göra skrapning. Gör man det vaken och gör det ont? Vad är bäst, att låta kroppen stöta ut allt naturligt eller göra en skrapning?
Hoppas det inte är för känsliga frågor. Detta är ju ett känsligt och ledsamt ämne, men bra att man kan få stöd av andra som också gått igenom det.
1
Fördröjt missfall Jag fick lite blödning och smärtor ett par dagar före nyår och åkte in till sjukhuset. Där hittade de inget hjärtljud och sa att barnet dött i v.8 (jag var annars i v.10).
Sen blödde jag inget på två dagar så började undra om det fanns hopp ändå?! Men sen i förrgår började jag blöda igen mer rejält och med små klumpar av blod med. Igår blev blödningen mindre och idag väldigt lite.
Ni som haft missfall, hur länge brukar man blöda? Hur vet man om allt stöts ut? Ska det vara mycket klumpar eller t.o.m. se barnet?
De sa visserligen på sjukhuset att jag fick höra av mig om jag ville ha tid för återbesök, så kanske behövs om inte allt har stötts ut?! Men känns obehagligt tanken att behöva göra skrapning. Gör man det vaken och gör det ont? Vad är bäst, att låta kroppen stöta ut allt naturligt eller göra en skrapning?
Hoppas det inte är för känsliga frågor. Detta är ju ett känsligt och ledsamt ämne, men bra att man kan få stöd av andra som också gått igenom det.
Jag beklagar verkligen ditt missfall! Vet hur du känner dig. Har haft ett tidigt missfall och ett utomkvedshavandeskap.
Jag tycker det låter som ett "normalt" missfall, som inte borde behöva skrapas. Man brukar ge det ungefär 10-14 dagar av blödning och sen kolla med ultraljud igen om allt har kommit ut. Det är normalt att blödningen kommer och går. Förhoppningsvis kommer allt ut av sig själv. Man kan se själva fostret, men det kan komma ut med klumparna utan att man ser det också.
Angående skrapning så har jag gjort det en gång. Det finns två olika skrapningar. En där man "suger ut" innehållet i livmodern. Det gör man vaken, och det gör ont, men går fort. Det är den typen av skrapning jag gjort. Finns det dock mycket rester kvar av graviditeten så blir man sövd och dom går in med ett instrument och skrapar rent.
Det bästa är ju om kroppen kan stöta ut allt själv, vilket det oftast gör. Men om det finns rester kvar så är det viktigt att få bort allt, annars kan man få infektion i livmodern. Om man ska nämna något positivt med skrapning så sägs det att det är lättare att bli gravid igen efter en skrapning, för livmoderväggen är helt ren och ägget fäster lättare då.
Många blir gravida snabbt efter missfall. Om du känner dig psykiskt redo kan du försöka när du vill efter missfallet.
Jag hoppas allt löser sig till det bästa och att du har stöd i den blivande fadern!
Stort lycka till med sorgearbete och ny gravidtet!
Kram!
2
Jag beklagar verkligen ditt missfall! Vet hur du känner dig. Har haft ett tidigt missfall och ett utomkvedshavandeskap.
Jag tycker det låter som ett "normalt" missfall, som inte borde behöva skrapas. Man brukar ge det ungefär 10-14 dagar av blödning och sen kolla med ultraljud igen om allt har kommit ut. Det är normalt att blödningen kommer och går. Förhoppningsvis kommer allt ut av sig själv. Man kan se själva fostret, men det kan komma ut med klumparna utan att man ser det också.
Angående skrapning så har jag gjort det en gång. Det finns två olika skrapningar. En där man "suger ut" innehållet i livmodern. Det gör man vaken, och det gör ont, men går fort. Det är den typen av skrapning jag gjort. Finns det dock mycket rester kvar av graviditeten så blir man sövd och dom går in med ett instrument och skrapar rent.
Det bästa är ju om kroppen kan stöta ut allt själv, vilket det oftast gör. Men om det finns rester kvar så är det viktigt att få bort allt, annars kan man få infektion i livmodern. Om man ska nämna något positivt med skrapning så sägs det att det är lättare att bli gravid igen efter en skrapning, för livmoderväggen är helt ren och ägget fäster lättare då.
Många blir gravida snabbt efter missfall. Om du känner dig psykiskt redo kan du försöka när du vill efter missfallet.
Jag hoppas allt löser sig till det bästa och att du har stöd i den blivande fadern!
Stort lycka till med sorgearbete och ny gravidtet!
Kram!
Det är så tråkigt att höra. Jag har gått igenom ett missfall precis efter jul. Min bebis hade dött i v 8 men när missfallet kom var jag i v 10. För mig gjorde det väldigt ont och det tog hela dagen för det att dra igång och bli klart. Min mamma är barnmorska och var här hos mig hela tiden. Hon beskrev det jag gick igenom som en mini förlossning. För mig kom det ganska stora klumpar och ja jag kände när barnet kom ut. Jag tittade inte för det blev lite för mycket. Men det kändes annorlunda mot alla andra klumpar med koagulerat blod.
När jag var på gyn fick jag en återbesökstid bokad direkt efter en vecka. Det känns skönt att veta att man ska tillbaka och kolla så allt har kommit ut. Nu är det en vecka sedan det kom ut och jag har fortfarande blödningar.
Jag har varit inne på akuten för en extra koll eftersom det kändes som att något var kvar. De gjorde ett ultraljud och det fanns lite kvar. Jag fick tabletter som drog igång en ny omgång med sammandragningar i livmodern för att stöta ut det som var kvar. Denna gången fick jag smärtstillande så jag hade inte ont men jag kände ju vad som hände.
Imorgon är min återbesökstid och jag hoppas att allt är över nu så vi kan få gå vidare och börja om på nytt.
3
Det är så tråkigt att höra. Jag har gått igenom ett missfall precis efter jul. Min bebis hade dött i v 8 men när missfallet kom var jag i v 10. För mig gjorde det väldigt ont och det tog hela dagen för det att dra igång och bli klart. Min mamma är barnmorska och var här hos mig hela tiden. Hon beskrev det jag gick igenom som en mini förlossning. För mig kom det ganska stora klumpar och ja jag kände när barnet kom ut. Jag tittade inte för det blev lite för mycket. Men det kändes annorlunda mot alla andra klumpar med koagulerat blod.
När jag var på gyn fick jag en återbesökstid bokad direkt efter en vecka. Det känns skönt att veta att man ska tillbaka och kolla så allt har kommit ut. Nu är det en vecka sedan det kom ut och jag har fortfarande blödningar.
Jag har varit inne på akuten för en extra koll eftersom det kändes som att något var kvar. De gjorde ett ultraljud och det fanns lite kvar. Jag fick tabletter som drog igång en ny omgång med sammandragningar i livmodern för att stöta ut det som var kvar. Denna gången fick jag smärtstillande så jag hade inte ont men jag kände ju vad som hände.
Imorgon är min återbesökstid och jag hoppas att allt är över nu så vi kan få gå vidare och börja om på nytt.
Det du råkat ut för är vad man brukar kalla ett MA=Missed Abortion. Kroppen har helt enkelt inte förstått att fostret har dött och det kan ta både en och flera veckor innan kroppen förstår och börjar stöta ut allt.
Ledsen att du drabbats men det du beskriver låter helt normalt. Missfallet kan hålla på i både en och två veckor upplever du inte en förbättring inom två veckor bör du kontakta sjukvården igen.
Eftersom ditt missfall inträffade så tidigt så är det inte så stor sannolikhet att du kommer se ngt foster som stöts ut men ibland kan man se en lite fastare klump som skulle kunna vara ett foster.
Jag har haft fyra missfall varav tre varit MA och jag har aldrig blödit mer än en vecka men då rejält under minst ett par dygn av veckan. Vid mitt tredje missfall störtblödde jag och fick åka in akut för en skrapning. Blev sövd och allt var över på mindre än 10 minuter. Blödde nästan inget alls efteråt och mådde prima, fysiskt.
Psykiskt tar det lite längre tid men så snart min ÄL kommit igång igen så har också hoppet och viljan att försöka igen kommit tillbaka. Mellan missfall 2 och 3 och senaste gravidieteten hade jag bara en mens.
Vet inte om det finns några säkra svar på vad som är bäst. Att kroppen sköter missfallet själv eller om man får hjälp med t.ex. skrapning? Det borde ju vara bäst om kroppen får sköta det själv men ibland klarar den inte av att stöta ut allt och då kan en skrapning vara att föredra.
En del påstår att livmodern är ren och fin och extra mottaglig efter en skrapning eller ett missfall medan andra menar att man ska vänta minst 1-2 mens innan man försöker bli gravid igen.
Fråga 10 läkare och du får 10 olika svar! Om jag har förstått det rätt så är den enda anledningen till att man ska vänta minst en mens för att det då är enklare att tisbestämma en ny gravidietet.
Inga frågor är för känsliga här! Rubriken heter Missfall och det är ju precis det du frågar om. Missfall är aldrig vackert eller välkommet men det finns ofta många frågor så fråga på du.
Hoppas du fått lite svar på dina frågor och att du snart mår bättre.
kram
4
Det du råkat ut för är vad man brukar kalla ett MA=Missed Abortion. Kroppen har helt enkelt inte förstått att fostret har dött och det kan ta både en och flera veckor innan kroppen förstår och börjar stöta ut allt.
Ledsen att du drabbats men det du beskriver låter helt normalt. Missfallet kan hålla på i både en och två veckor upplever du inte en förbättring inom två veckor bör du kontakta sjukvården igen.
Eftersom ditt missfall inträffade så tidigt så är det inte så stor sannolikhet att du kommer se ngt foster som stöts ut men ibland kan man se en lite fastare klump som skulle kunna vara ett foster.
Jag har haft fyra missfall varav tre varit MA och jag har aldrig blödit mer än en vecka men då rejält under minst ett par dygn av veckan. Vid mitt tredje missfall störtblödde jag och fick åka in akut för en skrapning. Blev sövd och allt var över på mindre än 10 minuter. Blödde nästan inget alls efteråt och mådde prima, fysiskt.
Psykiskt tar det lite längre tid men så snart min ÄL kommit igång igen så har också hoppet och viljan att försöka igen kommit tillbaka. Mellan missfall 2 och 3 och senaste gravidieteten hade jag bara en mens.
Vet inte om det finns några säkra svar på vad som är bäst. Att kroppen sköter missfallet själv eller om man får hjälp med t.ex. skrapning? Det borde ju vara bäst om kroppen får sköta det själv men ibland klarar den inte av att stöta ut allt och då kan en skrapning vara att föredra.
En del påstår att livmodern är ren och fin och extra mottaglig efter en skrapning eller ett missfall medan andra menar att man ska vänta minst 1-2 mens innan man försöker bli gravid igen.
Fråga 10 läkare och du får 10 olika svar! Om jag har förstått det rätt så är den enda anledningen till att man ska vänta minst en mens för att det då är enklare att tisbestämma en ny gravidietet.
Inga frågor är för känsliga här! Rubriken heter Missfall och det är ju precis det du frågar om. Missfall är aldrig vackert eller välkommet men det finns ofta många frågor så fråga på du.
Hoppas du fått lite svar på dina frågor och att du snart mår bättre.
Beklagar ditt missfall! Förstår vad du går igenom!
Jag fick också tyvärr missfall innan jul. Jag trodde att vi var i vecka 11-12 men tyvärr började jag blöda och när vi kollade upp det hade fostret dött i vecka 7. Jag var inne på VUL 21/12 och blödde ganska mycket. Dagen efter var det ganska lugnt men 23/12 på eftermiddagen låg jag i ganska kraftiga smärtor i magen och blödde rejält under ett par timmar. Inte bästa julen att minnas...
Idag 2 veckor senare blöder jag fortfarande men nu är det mer som en mensblödning. Hoppas det avtar o slutar helt snart.
Jag har inte fått några besked om att jag ska åka in på nån efterkontroll. Överlag ganska dåligt med info kring detta tycker jag även om läkaren som undersökte mig var kanonbra. Det är väl mer när jag ringt in till KK som jag tyckte jag fick en del korkade och okänsliga svar... Men men...
Vi får hålla tummarna att det går bättre nästa gång för oss!
Kram
5
Beklagar ditt missfall! Förstår vad du går igenom!
Jag fick också tyvärr missfall innan jul. Jag trodde att vi var i vecka 11-12 men tyvärr började jag blöda och när vi kollade upp det hade fostret dött i vecka 7. Jag var inne på VUL 21/12 och blödde ganska mycket. Dagen efter var det ganska lugnt men 23/12 på eftermiddagen låg jag i ganska kraftiga smärtor i magen och blödde rejält under ett par timmar. Inte bästa julen att minnas...
Idag 2 veckor senare blöder jag fortfarande men nu är det mer som en mensblödning. Hoppas det avtar o slutar helt snart.
Jag har inte fått några besked om att jag ska åka in på nån efterkontroll. Överlag ganska dåligt med info kring detta tycker jag även om läkaren som undersökte mig var kanonbra. Det är väl mer när jag ringt in till KK som jag tyckte jag fick en del korkade och okänsliga svar... Men men...
Vi får hålla tummarna att det går bättre nästa gång för oss!
Tack alla ni för era svar! Jag blir riktigt rörd över eran omtanke med. Tråkigt att ni också gått igenom missfall (en del flera gånger) men tack att ni ville dela erfarenheter av det.
Just nu känns det fortfarande så färskt och ledsamt. Men visst finns tanken att man vill försöka igen så snart det går. Läkaren vi mötte sa faktiskt att det är bra att vänta efter en menstration. Kanske än mer nödvändigt göra det om man inte blivit skrapad så man vet allt kommit ut, eller?!
Jag får se hur länge jag blöder om jag hör av mig till KK igen för kontroll. Annars vill jag nog helst låta det gå naturligt, tanken på skrapning och undersökningar överhuvudtaget tycker jag inte om.
Trots att vår bebis inte hann vara så länge i magen, så hade vi ju hunnit glädjas mycket åt den (och därav stor sorg att förlora den). Men vi får hoppas den har det bra i himlen nu, tillsammans med de andra små ni förlorat med! Och en dag får vi kanske träffa dem där...
Önskar er andra lycka till som också försöker få barn igen!
6
Tack alla ni för era svar! Jag blir riktigt rörd över eran omtanke med. Tråkigt att ni också gått igenom missfall (en del flera gånger) men tack att ni ville dela erfarenheter av det.
Just nu känns det fortfarande så färskt och ledsamt. Men visst finns tanken att man vill försöka igen så snart det går. Läkaren vi mötte sa faktiskt att det är bra att vänta efter en menstration. Kanske än mer nödvändigt göra det om man inte blivit skrapad så man vet allt kommit ut, eller?!
Jag får se hur länge jag blöder om jag hör av mig till KK igen för kontroll. Annars vill jag nog helst låta det gå naturligt, tanken på skrapning och undersökningar överhuvudtaget tycker jag inte om.
Trots att vår bebis inte hann vara så länge i magen, så hade vi ju hunnit glädjas mycket åt den (och därav stor sorg att förlora den). Men vi får hoppas den har det bra i himlen nu, tillsammans med de andra små ni förlorat med! Och en dag får vi kanske träffa dem där...
Önskar er andra lycka till som också försöker få barn igen!
Jag fick samma meddelande för 6 dagar sedan och jag gick för säkerhets skull till en annan gynekolog för att dubbelkolla och vi sâg pâ skärmen vid VUL att ägget var pâ väg att lossna. Jag började blöda igâr kvâll efter en hel del smärtor i buken som sammandragningar. (detta är min allra första graviditet men jag antar att det känns sâ här)
Sent igâr kväll kom en hel del blod ut och en rejäl slemmig blodklump (förlât detaljerna som inte är roliga) och jag trodde allt vär äntligen över. Men ikväll började allt om igen, smärtor och blod.
Kommer allt ut i en gâng eller i omgângar? Är ägget en slemmig blodklump eller ser det annorlunda ut?
Doktorn har gett mig tabletterna Cytotel att ta och jag har tagit tre för att driva ut resten.
Har nâgon erfarenhet om hur länge det tar? Jag är livrädd för skrapning.
Usch, livet är orättvist, jag ville sâ gärna ha barn, är 37 âr och slutade med p-piller i mitten av januari o nu gâr allt sâ fel...
Tack för all hjälp i förhand,
Jackie
7
Jag fick samma meddelande för 6 dagar sedan och jag gick för säkerhets skull till en annan gynekolog för att dubbelkolla och vi sâg pâ skärmen vid VUL att ägget var pâ väg att lossna. Jag började blöda igâr kvâll efter en hel del smärtor i buken som sammandragningar. (detta är min allra första graviditet men jag antar att det känns sâ här)
Sent igâr kväll kom en hel del blod ut och en rejäl slemmig blodklump (förlât detaljerna som inte är roliga) och jag trodde allt vär äntligen över. Men ikväll började allt om igen, smärtor och blod.
Kommer allt ut i en gâng eller i omgângar? Är ägget en slemmig blodklump eller ser det annorlunda ut?
Doktorn har gett mig tabletterna Cytotel att ta och jag har tagit tre för att driva ut resten.
Har nâgon erfarenhet om hur länge det tar? Jag är livrädd för skrapning.
Usch, livet är orättvist, jag ville sâ gärna ha barn, är 37 âr och slutade med p-piller i mitten av januari o nu gâr allt sâ fel...
Beklagar ditt missfall! Jag fick ju också MA innan jul och jag blödde i 5 veckor. JAg började småblöda lite runt 19-20/12, bekräftade att fostret dött 21/12 på ett VUL, 22/12 hände absolut ingenting och 23/12 började jag blöde mer på eftermiddagen, under ett par timmar blödde jag MYCKET och massa klumpar, bodde i stort sett på toaletten. Magen krampade också och jag hade rejält ont. Dagen efter fortsatte jag att blöda i omgångar, det kom aldrig så mycket att jag inte klarade mig med rejäla bindor med visst kom det klumpar även här. Magkrämpor kom också i omgångar ett par dagar efter den värsta pärsen...
Runt 13/1 var jag inne och gjorde ett VUL till och då såg läkaren att jag hade lite kvar av fostret/hinnan men han ansåg att det skulle sköta sig självt och det gjorde det, men det tog tid för mig. Blödde i 5 veckor.
Har hört att om man skrapar sig slutar man blöda mycket fortare och kroppen kommer igång snabbare men jag vet inte om det stämmer.
Jag är 34 och detta var också min första graviditet. Dock tog det 8 månader för oss innan det tog sig så nu är vi snart uppe i ett år utan att det fungerat. Håller nu på med ÄL-stickor för att försöka få knas på kroppen igen. Verkar som jag idag är inne på dag 18 utan ägglossning i sikte...
Jag håller tummarna att det går bra för dig!
Stora kramar!
//J
8
Beklagar ditt missfall! Jag fick ju också MA innan jul och jag blödde i 5 veckor. JAg började småblöda lite runt 19-20/12, bekräftade att fostret dött 21/12 på ett VUL, 22/12 hände absolut ingenting och 23/12 började jag blöde mer på eftermiddagen, under ett par timmar blödde jag MYCKET och massa klumpar, bodde i stort sett på toaletten. Magen krampade också och jag hade rejält ont. Dagen efter fortsatte jag att blöda i omgångar, det kom aldrig så mycket att jag inte klarade mig med rejäla bindor med visst kom det klumpar även här. Magkrämpor kom också i omgångar ett par dagar efter den värsta pärsen...
Runt 13/1 var jag inne och gjorde ett VUL till och då såg läkaren att jag hade lite kvar av fostret/hinnan men han ansåg att det skulle sköta sig självt och det gjorde det, men det tog tid för mig. Blödde i 5 veckor.
Har hört att om man skrapar sig slutar man blöda mycket fortare och kroppen kommer igång snabbare men jag vet inte om det stämmer.
Jag är 34 och detta var också min första graviditet. Dock tog det 8 månader för oss innan det tog sig så nu är vi snart uppe i ett år utan att det fungerat. Håller nu på med ÄL-stickor för att försöka få knas på kroppen igen. Verkar som jag idag är inne på dag 18 utan ägglossning i sikte...
Hej!
Det är jag som skrivit inlägget om fördröjt missfall från början.
Först av allt vill jag beklaga ditt missfall, jag förstår hur du känner dig. Och trots att det är två månader sen mitt hände så känns det fortfarande ledsamt (vissa dagar bättre och andra sämre). Det är ju ändå ett barn man har mist som man gått och burit och längtat efter. Så man har all rätt att sörja den tid det tar.
Hur långt gången var du? Jag tänkte på i och med att du benämner "ägget" menar du fostret/barnet?
Det verkar vanligt att missfallet kan hålla på och blöda i omgångar i flera dagar och veckor. Det verkar dock vara olika hur intensivt det blöder och hur snabbt det kommer ut. De som skrapas får ju ur sitt snabbare och blöder inte lika länge efter.
Du kanske har läst mina inlägg, men skriver annars hur det var för mig:
Jag fick konstaterat M.A. i v. 10, ett par dagar före nyår, då jag åkt in för att jag hade lite blödning och värk. Sedan hände inte så mycket på ett par dagar, då det började blöda igen. Då blödde jag väl som en mensblödning, men med lite små klumpar i. Det minskade dock dagarna efter och jag trodde det var över (då jag skrev detta första inlägg). Men sedan två dagar därefter fick jag väldigt ont och kom som förlossningsvärkar samt att jag blödde mycket mer än jag gjort de andra dagarna. Jag och även min man blev oroliga och ringde sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att åka till akuten. Väl där fick jag ut ett par större klumpar i toaletten och när doktorn undersökte mig kom moderkakan ut med. Då avtog värkarna. Men då jag blödde mycket fortfarande fick jag stanna kvar och se om det behövdes skrapning. Dagen efter såg de att det behövdes inte, så jag fick åka hem. Men jag blödde ungefär som mensblödning i en vecka sedan.
Eftersom du är rädd för skrapning hoppas jag också att ditt kommer ut av sig självt. När du fått tabletter kanske det hjälper på snabbare med.
Jag skickar en stor styrke-kram till dig, att du får kraft att gå igenom detta och hopp om ett nytt litet liv framöver!
9
Hej!
Det är jag som skrivit inlägget om fördröjt missfall från början.
Först av allt vill jag beklaga ditt missfall, jag förstår hur du känner dig. Och trots att det är två månader sen mitt hände så känns det fortfarande ledsamt (vissa dagar bättre och andra sämre). Det är ju ändå ett barn man har mist som man gått och burit och längtat efter. Så man har all rätt att sörja den tid det tar.
Hur långt gången var du? Jag tänkte på i och med att du benämner "ägget" menar du fostret/barnet?
Det verkar vanligt att missfallet kan hålla på och blöda i omgångar i flera dagar och veckor. Det verkar dock vara olika hur intensivt det blöder och hur snabbt det kommer ut. De som skrapas får ju ur sitt snabbare och blöder inte lika länge efter.
Du kanske har läst mina inlägg, men skriver annars hur det var för mig:
Jag fick konstaterat M.A. i v. 10, ett par dagar före nyår, då jag åkt in för att jag hade lite blödning och värk. Sedan hände inte så mycket på ett par dagar, då det började blöda igen. Då blödde jag väl som en mensblödning, men med lite små klumpar i. Det minskade dock dagarna efter och jag trodde det var över (då jag skrev detta första inlägg). Men sedan två dagar därefter fick jag väldigt ont och kom som förlossningsvärkar samt att jag blödde mycket mer än jag gjort de andra dagarna. Jag och även min man blev oroliga och ringde sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att åka till akuten. Väl där fick jag ut ett par större klumpar i toaletten och när doktorn undersökte mig kom moderkakan ut med. Då avtog värkarna. Men då jag blödde mycket fortfarande fick jag stanna kvar och se om det behövdes skrapning. Dagen efter såg de att det behövdes inte, så jag fick åka hem. Men jag blödde ungefär som mensblödning i en vecka sedan.
Eftersom du är rädd för skrapning hoppas jag också att ditt kommer ut av sig självt. När du fått tabletter kanske det hjälper på snabbare med.
Jag skickar en stor styrke-kram till dig, att du får kraft att gå igenom detta och hopp om ett nytt litet liv framöver!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
