Dottern 10 år har ju precis fått diagnosen dyslexi. Återlämningen till skolan är i nästa vecka. Dottern som redan har väldigt dåligt självförtroende vill inte vara annorlunda eller sticka ut och vill inte att kompisarna skall få redan på något. Jag gissar att detta inte är möjligt eftersom hon kommer få lite mer stöd i skolan (som hon inte haft tidigare). Kompisarna kommer ju ändå märka att hon går till spec lärare kanske även har hjälpmedel i klassrummet. De kommer fråga.
Hur har ni andra gjort? Hur ska jag kunna motivera henne att det kanske är bättre att berätta än försöka dölja.
Har en ledsen flicka här hemma.
1
Berätta eller inte Dottern 10 år har ju precis fått diagnosen dyslexi. Återlämningen till skolan är i nästa vecka. Dottern som redan har väldigt dåligt självförtroende vill inte vara annorlunda eller sticka ut och vill inte att kompisarna skall få redan på något. Jag gissar att detta inte är möjligt eftersom hon kommer få lite mer stöd i skolan (som hon inte haft tidigare). Kompisarna kommer ju ändå märka att hon går till spec lärare kanske även har hjälpmedel i klassrummet. De kommer fråga.
Hur har ni andra gjort? Hur ska jag kunna motivera henne att det kanske är bättre att berätta än försöka dölja.
Har en ledsen flicka här hemma.
Min dotter har inte fått någon diagnos ännu, men att hon har klara problem är uppenbart. Nu är hon lite yngre (8 år) och kanske inte lika känslig för vad kompisarna tycker som när man är 10, men det jag sagt är att om man är närsynt har man ju glasögon, har man brutit benet har man kryckor och har man dyslexi har man andra hjälpmedel. Jag har även talat om att Kungen har dyslexi (vet inte om det är officiellt?) och att det inte är något konstigt med dyslexi.
På "min tid" (=stenåldern enligt barnen) ansågs ju de som inte kunde lära sig läsa som dumma i huvudet. Numera vet vi att det inte har något med intelligens att göra, utan bara att alla inte kan lära sig på samma sätt.
En del har stödhjul när de lär sig cykla, andra inte. För en del måste föräldrarna hålla i cykeln en lång tid, andra klarar sig helt själva utan minsta inblandning av andra. Hur man lärt sig cykla spelar ingen roll när man väl knäckt koden.
Exakt samma sak gäller slalom, ridning, räkning eller läsning. Man lär sig på olika sätt och med olika hjälpmedel. En diagnos är BARA till för att man ska hitta rätt sätt att hjälpa barnet lära sig, det är ingen stämpel på barnet.
2
Min dotter har inte fått någon diagnos ännu, men att hon har klara problem är uppenbart. Nu är hon lite yngre (8 år) och kanske inte lika känslig för vad kompisarna tycker som när man är 10, men det jag sagt är att om man är närsynt har man ju glasögon, har man brutit benet har man kryckor och har man dyslexi har man andra hjälpmedel. Jag har även talat om att Kungen har dyslexi (vet inte om det är officiellt?) och att det inte är något konstigt med dyslexi.
På "min tid" (=stenåldern enligt barnen) ansågs ju de som inte kunde lära sig läsa som dumma i huvudet. Numera vet vi att det inte har något med intelligens att göra, utan bara att alla inte kan lära sig på samma sätt.
En del har stödhjul när de lär sig cykla, andra inte. För en del måste föräldrarna hålla i cykeln en lång tid, andra klarar sig helt själva utan minsta inblandning av andra. Hur man lärt sig cykla spelar ingen roll när man väl knäckt koden.
Exakt samma sak gäller slalom, ridning, räkning eller läsning. Man lär sig på olika sätt och med olika hjälpmedel. En diagnos är BARA till för att man ska hitta rätt sätt att hjälpa barnet lära sig, det är ingen stämpel på barnet.
Min tjej var också vääldigt ledsen när hon fått diagnos. Hon berättade för några av kompisarna de som hon umgicks mest med. De kunde hjälpa till att "stöd" läsa i bland. Någon kompis "tog över" totalt, så ibland kan det bli knepigt. Just denna kompis kunde vi prata med och få henne att förstå att det tar lite längre tid att skriva och läsa för vår tjej. Klasskompisarna bryr sig inte så mycket de cirkulelrar ju rätt mycket ändå. Några går på hemspråk, någon går på extra gymnastik, några går till specialläraren, någon kan inte simma, ingen big deal mao. Tyvärr så finns det ju alltid några ungar som inte kan sköta sig, läraren kan väl hålla utkik efter taskiga kommentarer etc.
Jobbigare med farmor och mormor som "snattrar" bland vänner och bekanta och kommer med allehanda god råd. Vet inte varför det känns så otroligt jobbigt med dem fortfarande. Det märker ju inte dottern tack och lov...
Har ni en bra lärare så löser det sig. Jag tor inte på att berätta för hela klassen, det hade inte passat min tjej iaf.
Victoria, kungen och Petter är ju dyslektker så det finns bra förebilder. Vi har pratat om det som hon är bra på och försökta att boosta det för att förbättra självkänslan.
läraren som känner klassen har kanske bra tips?
Peppnings kram till er!!
3
Min tjej var också vääldigt ledsen när hon fått diagnos. Hon berättade för några av kompisarna de som hon umgicks mest med. De kunde hjälpa till att "stöd" läsa i bland. Någon kompis "tog över" totalt, så ibland kan det bli knepigt. Just denna kompis kunde vi prata med och få henne att förstå att det tar lite längre tid att skriva och läsa för vår tjej. Klasskompisarna bryr sig inte så mycket de cirkulelrar ju rätt mycket ändå. Några går på hemspråk, någon går på extra gymnastik, några går till specialläraren, någon kan inte simma, ingen big deal mao. Tyvärr så finns det ju alltid några ungar som inte kan sköta sig, läraren kan väl hålla utkik efter taskiga kommentarer etc.
Jobbigare med farmor och mormor som "snattrar" bland vänner och bekanta och kommer med allehanda god råd. Vet inte varför det känns så otroligt jobbigt med dem fortfarande. Det märker ju inte dottern tack och lov...
Har ni en bra lärare så löser det sig. Jag tor inte på att berätta för hela klassen, det hade inte passat min tjej iaf.
Victoria, kungen och Petter är ju dyslektker så det finns bra förebilder. Vi har pratat om det som hon är bra på och försökta att boosta det för att förbättra självkänslan.
läraren som känner klassen har kanske bra tips?
Peppnings kram till er!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
