fått min operationstid, 17 januari är det dax. En hel vecka efter att dom lovat.... "Operationen blir inom 3 veckor" sa som när jag fick beskedet. Usch, jag verkligen hatar att vänta, hatar att ha cancer, hatar att behöva operation, kommer hata min kropp och mitt utseende sen, kommer aldrig någonsin helt kunna acceptera det även om man får bröstrekonstruktion. För det är ju inte MIN kropp, det är inte jag, som jag var innan. Bär på så mycket hat, så mycket ilska, så mycket sorg och så mycket frustration....
O "alla" ska vara så käcka och peppande, "det kommer att bli bra! Allt kommer gå bra ska du se! Bara operationen är över!" Massa klappande på axeln och glada hejarop, som om man försöker vinna en tävling eller nå't... Så FAN heller att det kommer bli bra!! Även om jag blir frisk, även om jag måste, och kommer, lära mej att leva med det här, så KOMMER DET ALDRIG ATT BLI BRA!! Så det så... :'(
Nu har jag fått min operationstid, 17 januari är det dax. En hel vecka efter att dom lovat.... "Operationen blir inom 3 veckor" sa som när jag fick beskedet. Usch, jag verkligen hatar att vänta, hatar att ha cancer, hatar att behöva operation, kommer hata min kropp och mitt utseende sen, kommer aldrig någonsin helt kunna acceptera det även om man får bröstrekonstruktion. För det är ju inte MIN kropp, det är inte jag, som jag var innan. Bär på så mycket hat, så mycket ilska, så mycket sorg och så mycket frustration....
O "alla" ska vara så käcka och peppande, "det kommer att bli bra! Allt kommer gå bra ska du se! Bara operationen är över!" Massa klappande på axeln och glada hejarop, som om man försöker vinna en tävling eller nå't... Så FAN heller att det kommer bli bra!! Även om jag blir frisk, även om jag måste, och kommer, lära mej att leva med det här, så KOMMER DET ALDRIG ATT BLI BRA!! Så det så... :'(
Ja, jag förstår att du är både arg och ledsen! På sjukdomen och på vården. Det är Ok. Här inne kan du skrika och vara arg så mycket du vill
Tyvärr är det nog så att man måste lära sej stå ut med väntetider. Det tar alltid lite mer tid än de säger, lägg på ca 20% från början på alla tider de säger, så blir du mindre besviken. Pratar av erfarenhet från två cancersjuka anhöriga (min mamma och min man).
Det blir aldrig som förut, det har du rätt i, men det kan faktiskt bli bra också, med tiden. Och nej, det är inte över när operationen är över såklart. Men ändå jätteskönt för dej att få den gjord! Steg ett på vägen liksom.
Tänker jättemycket på dej.
Stora kramar,
Tina
2
Ja, jag förstår att du är både arg och ledsen! På sjukdomen och på vården. Det är Ok. Här inne kan du skrika och vara arg så mycket du vill
Tyvärr är det nog så att man måste lära sej stå ut med väntetider. Det tar alltid lite mer tid än de säger, lägg på ca 20% från början på alla tider de säger, så blir du mindre besviken. Pratar av erfarenhet från två cancersjuka anhöriga (min mamma och min man).
Det blir aldrig som förut, det har du rätt i, men det kan faktiskt bli bra också, med tiden. Och nej, det är inte över när operationen är över såklart. Men ändå jätteskönt för dej att få den gjord! Steg ett på vägen liksom.
Tänker jättemycket på dej.
Stora kramar,
Tina
Jag har svarat tidigare på inlägg som anonym. Jag hatar också att vänta. Jag hade tur med tiderna från mammografiupptäckten till operationen - det hela tog ungefär 4 veckor. Nästan lite chockartat snabbt. Nästa vecka ska jag träffa kirurgen och få min "dom" om jag uppfattat dem rätt. Jag vet redan att det var två tumörer i bröstet och att det finns en spridning till lymfan och att både strål- och cytostatbehandling är att vänta. Kommer det komma ny information när jag träffar kirurgen efter det att analyser är gjorda på tumörer och lymfkörtlar? Jag är nervös. Sjukskrivningen går ut och jag börjar jobba på måndag. Har tre sjukvårdsmöten inbokade de två första dagarna. Känns inte bra. Det blir nog svårt att koncentrera sig på jobbet.
Det du skriver om käcka tillrop känner jag igen. Jag har fått massor av historier om hjältekvinnor som jobbat på som sjutton under behandlingen på avancerade, kvalificerade jobb. Jag trivs inte jättebra på mitt nuvarande jobb och det är en väldig låg EQ för de som blivit sjuka. Jag har sett åtskilliga exempel på hur man kastar arbetsuppgifter på dem som kommit tillbaka efter en längre tids sjukskrivning. Dessutom har jag en bipoär sjukdom, jag är stabil och har mediciner att funka? Hur kan den komma och krocka med behandlingen - superdepp? Hoppas inte.
"alla" ska vara så käcka och peppande, "det kommer att bli bra! Allt kommer gå bra ska du se! Bara operationen är över!" Massa klappande på axeln och glada hejarop, :'(
3
Hej igen,
Jag har svarat tidigare på inlägg som anonym. Jag hatar också att vänta. Jag hade tur med tiderna från mammografiupptäckten till operationen - det hela tog ungefär 4 veckor. Nästan lite chockartat snabbt. Nästa vecka ska jag träffa kirurgen och få min "dom" om jag uppfattat dem rätt. Jag vet redan att det var två tumörer i bröstet och att det finns en spridning till lymfan och att både strål- och cytostatbehandling är att vänta. Kommer det komma ny information när jag träffar kirurgen efter det att analyser är gjorda på tumörer och lymfkörtlar? Jag är nervös. Sjukskrivningen går ut och jag börjar jobba på måndag. Har tre sjukvårdsmöten inbokade de två första dagarna. Känns inte bra. Det blir nog svårt att koncentrera sig på jobbet.
Det du skriver om käcka tillrop känner jag igen. Jag har fått massor av historier om hjältekvinnor som jobbat på som sjutton under behandlingen på avancerade, kvalificerade jobb. Jag trivs inte jättebra på mitt nuvarande jobb och det är en väldig låg EQ för de som blivit sjuka. Jag har sett åtskilliga exempel på hur man kastar arbetsuppgifter på dem som kommit tillbaka efter en längre tids sjukskrivning. Dessutom har jag en bipoär sjukdom, jag är stabil och har mediciner att funka? Hur kan den komma och krocka med behandlingen - superdepp? Hoppas inte.
"alla" ska vara så käcka och peppande, "det kommer att bli bra! Allt kommer gå bra ska du se! Bara operationen är över!" Massa klappande på axeln och glada hejarop, :'(
Att vänta är påfrestande - oerhört påfrestande. Och ska jag vara ärlig, så är det tyvärr något du måste vänja dig vid. Jag tycker inte att jag gör annat än att vänta. Jag väntar på provsvar, jag väntar på nästa kontroll och jag väntar på att bli frisk. Jag har väntat på behandling, väntat på strålningar, väntat på taxin ska komma för att ta mig till behandlingarna... Tiden blir lång, och jag provar att inte tänka på att väntan är en transport sträcka. Utan leva här och nu. Inte så lätt alla gånger och jag har mina svarta dagar.
Det är så lätt för andra att säga att allt blir bra och att du kommer till att bli frisk. Se positivt så blir du frisk. Om det hade varit så lätt så hade alla cancersjuka blivit friska. Vi lever med döden på våra axlar och det är allt annat än enkelt.
Jag fick en kommentar i dag. "Jag tycker att du hänger dig upp i dincancer och tänker för mycket på den. Du fokuserar inte på dom rätta sakerna" Hänger mig upp i min cancer? Jag ska få svar på en MR, som är gjord på hjärnan nu på tisdag. Jag ska få reda på om min cancer har spridit sig till hjärnan och kvinnan, som kläckte detta, vet att jag har väntat på svaret. Det är klart att jag tänker på min cancer och är rädd. Jag är ju inte mer än människa.
Vi får skaffa oss ett stålpansar mot alla urbota dumma kommentarer och låta dom rinna av oss. Och blir det för illa, så får vi klaga här inne. För här får vi skriva av oss och det är skönt.
Jag önskar dig lycka till med in operation, håller tummarna och skickar dig varma och goda tankar!
Kine
-----Livet är som en chokladkartong - man vet aldrig vad man får----
---- Helvete är att vara ensam - himlen är att kunna vara det ------
Min blogg här på Aff - kampen mot min cancer
PÅ den här blogen har jag samlat alla mina bloggar http://karine.zoomin.se
4
Att vänta är påfrestande - oerhört påfrestande. Och ska jag vara ärlig, så är det tyvärr något du måste vänja dig vid. Jag tycker inte att jag gör annat än att vänta. Jag väntar på provsvar, jag väntar på nästa kontroll och jag väntar på att bli frisk. Jag har väntat på behandling, väntat på strålningar, väntat på taxin ska komma för att ta mig till behandlingarna... Tiden blir lång, och jag provar att inte tänka på att väntan är en transport sträcka. Utan leva här och nu. Inte så lätt alla gånger och jag har mina svarta dagar.
Det är så lätt för andra att säga att allt blir bra och att du kommer till att bli frisk. Se positivt så blir du frisk. Om det hade varit så lätt så hade alla cancersjuka blivit friska. Vi lever med döden på våra axlar och det är allt annat än enkelt.
Jag fick en kommentar i dag. "Jag tycker att du hänger dig upp i dincancer och tänker för mycket på den. Du fokuserar inte på dom rätta sakerna" Hänger mig upp i min cancer? Jag ska få svar på en MR, som är gjord på hjärnan nu på tisdag. Jag ska få reda på om min cancer har spridit sig till hjärnan och kvinnan, som kläckte detta, vet att jag har väntat på svaret. Det är klart att jag tänker på min cancer och är rädd. Jag är ju inte mer än människa.
Vi får skaffa oss ett stålpansar mot alla urbota dumma kommentarer och låta dom rinna av oss. Och blir det för illa, så får vi klaga här inne. För här får vi skriva av oss och det är skönt.
Jag önskar dig lycka till med in operation, håller tummarna och skickar dig varma och goda tankar!
Kine
Jag skickar även varma och goda tankar till dig och hoppas att dina mediciner inte krockar med behandlingen. Lycka till på jobbet och behöver du prata så vet du vart jag finns. Skicka ett meddelande till mig privat.
Styrkekramar Kine
5
Jag skickar även varma och goda tankar till dig och hoppas att dina mediciner inte krockar med behandlingen. Lycka till på jobbet och behöver du prata så vet du vart jag finns. Skicka ett meddelande till mig privat.
Styrkekramar Kine
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
