Nedräkning....

[Katja + tjejerna]

Ellen räknar ner dagarna tills hon får börja dagis igen.... 2 veckors jullov har de haft, men nu känns det som de är redo att börja skola/dagis igen. Vi har varvat här hemma, jag har jobbat som vanligt och sam har tagit ledig de dagar och varit hemma då. Det har varit väldigt skönt, även för mig som jobbat mest av oss. Att bara kliva upp och sköta mig själv och gå till jobbet!

Vi har spelat spel, och wii, varit ute och haft det så skönt och badat och åkt skridskor. Nu regnar det massor och snön sjunker ihop till pölar av vatten. Inte roligt.

Ellen är så nöjd med sina julklappar och leker men favotiterna varje dag. Dock har det varit svårt att hitta kompisar, så de har bråkat endel de sista dagarna.

Nyår var ingen höjdare, Ellen blev så rädd för alla raketer att hon kastade sig i en snödriva och bara skrek.... Det blåste väldigt mycket, så raketerna flög ju inte alltid dit de skulle. Så vi gick hem istället, tom jag och stora barnen var livrädda. Men vi hade trevligt innan med vänner iaf!

Hoppas alla haft härliga dagar, vare sig ni varit lediga eller jobbat! 2011 ett helt nytt år! Året då våra små bebisar ska börja förskoleklass! och vi ska enbart bli skolbarns föräldrar... Hua....

[fru_bill]

Sara längtar efter sina vänner, jag har jobbat och min man har varit ledig. Sara har klarat av en rejäl och segdragen förkylning (som minsta storebror nu har tagit över) och mask, samt svamp i underlivet ( i samband med maskarna). En riktigt dunderjul helt enkelt Har varit skönt att inte behöva fundera på vab, eller att lämna på dagis, men det har varit jag som har tagit nätterna (när det kliar i underlivet känns mamma bättre) och jag känner mig rätt mör just nu. Nä, det var ju inte meningen att gnälla egentligen. Om vardag innebär att alla sjukdomar är borta, så längtar jag efter den...

[Katja + tjejerna]

Uj, hon har inte haft det lätt, stackarn! Ellen hade ju feber 2 dagar, hon sa bara, ja, det var bra att jag fick feber nu när jag ändå inte ska på dagis. Jag kan räkna på en hand vab dagar med henne. Hon är aldrig sjuk! (peppar, peppar) Vilket ju är skönt förståss. Förra gången hon hade feber 1 dag var på höstlovet när vi hade ledigt. Nästa blir kanske till sommaren då...
Hoppas hon är frsk nu iaf!

[fru_bill]

Bra vad gäller vab-dagar att lägga det på loven, men kanske inte om man har planerat nåt
Sara är ju frisk numera i jämförelse mot när hon var liten, man tappar liksom begreppen lite när det gäller henne och tycker att det är lite om man bara vabbar fem sex gånger på en "termin" (hon har förkylningsastma - hade rs- som liten bebis, det kan tydligen bli så då). Man kan ju hoppas på att hon har byggt upp jordens immunförsvar och inte kommer att missa en dag i högstadiet, eller nåt...

[Katja + tjejerna]

Jag har tänkt på det, alla säger ju att barn behöver de där mljoner förkylningar som små för att bygga iunförsvar, när sjutton ska hon bygga sitt imunförsvar då? Hon hade oxå rs som bebis, och jag var säker på att v skulle få ännu ett varannan vecka sjukt barn (som T var som lten) men icket. Jag "skyller" det på att jag ammade henne så länge, så känns det bra för mig! Däremot får jag alla dessa sjukdomar, är nåt av barnen minsta lilla förkyld, blir jag jätteförkyld. Inte kul. E började ju på dagis när hon var nästan 2 och jag började plugga, jag vet att under 1.5 års td vabbade jag en gång med henne, då hon var snuvig och hängig, ingen feber. Hon har nästan aldrig feber, lite snuvig kan hon ju bli förståss. De andra som hade barn var ju hemma flera gånger i månaden, men inte jag. Nä, hon är en frsk unge, och jag hoppas det förblir så.

[fru_bill]

kan absolut ha med saken att göra. Amning med såklart. Man hittar ju alla möjliga saker för att trösta sig, eller finna hopp, men det behöver ju inte stämma. De måste ju dessutom inte vara supersjuka för få ett immunförsvar, hon har ju ändå vistats i samma miljö som ett gäng som dragit runt förkylningar. Kanske är hon bara en frisk typ.

[Åsa med tjejtriss]

Jag har ammat alla mina tjejer mellan 13- 17 månader och de har börjat senare på förskolan för varje barn och ÄNDÅ så vabbar vi till förbannelse med vår lilla tjej som har feber i parti och minut. Får väl skylla på att det var lindrigt med de två första och att de tog det mesta av kvalitéen av bröstmjölken innan den lilla anlände och fick bottenskrapet! =)
Men hon hade ju också RS-virus som liten så vi får väl skylla på det också.

Men om knappt en månad fyller hon 3 år och då vänder det- var så säker! =)

[fru_bill]

vilket bottenskrap det blev för fyran
Man gör ju bara så gott man kan och det man tror är bäst. Själv tänkte jag bara på hur det skulle fungera på dagis. Min erfarenhet sa mig att ett år var bättre än 1.5 vad gäller inskolning och att vara hemma två år var inget alternativ. Sen kan man nog få tokfriska, eller lätt sjuka barn, oavsett hur man gjort. Hade vi vetat hur det skulle bli hade vi nog planerat föräldraledigheten helt annorlunda. Å andra sidan hade vi utrymme att låta henne gå bara två-tre dagar på dagis, när det var som värst.
De har sagt att vid sex år så brukar det vända med förkylningsastman ordentligt. Jag hoppas på det. Det har varit mycket lättare år för år.

[Åsa med tjejtriss]

Visst vänder det och jag som jobbar som pedagogisk ledare på en förskola kan då inte se något samband gällande sjukdomar om de har börjat som 1-åringar eller 3-åringar utan det verkar slå helt olika.
Skulle Sara har varit väldigt mycket frisk så hade säkert folk sagt att det berodde på att hon utsattes för smittor både hemma med flera äldre syskon och på förskolan och blev immun. Eller så skulle det bero på att hon inte utsattes för utomstående smittor oftare än tre dagar i veckan......
Hur man än vrider och vänder på det så går det att hitta förklaringar till allting.

Nä, jag stödjer helt din linje att det nog snarare handlar om ett lotteri om huruvida barnen är mycket sjuka eller inte.

Jag själv försöker tänka att tids nog är VAB-pusslandet över och då kanske man rent av kommer längta efter en hemmadag med halvhängigt barn.

[Katja + tjejerna]

Ja, men så är det ju. E ammade iofs. tills hon var 3.5 år, men senare forskning visar ju att amning inte ha nån verkan. Men vad vet jag. Och ja, ibland längtar jag efter att få vara hemma med en febersjuk liten... Ni vet, när det är sådär tokmycket på jobbet att man bara behöver en liten liten paus. Men men, vi är såklart jätteglada över våra frska barn!

[azza]

Intressant diskussion ni fått igång här

Jag tror mest på den där teorin om lotteri. Och möjligen arvsanlag/miljö eller nåt sånt. För jag har ju fått höra att min kärnfriska etta, som _aldrig_ var sjuk i åldern 0-6 skulle minsann få "allt" när han väl kom till förskolan. Men det har han ju inte alls fått, han klarar sig fortfarande mkt bättre än de flesta. Nån gång då o då åker han på nåt ordentligt, som svininfluensan förra hösten, som JAG smittade ner honom med...

Så jag vägrar tro att barnen "måste" gå igenom X antal sjukor för att bygga upp sitt immunförsvar. De som har ett dåligt immunförsvar blir sjuka oftare o de kanske bygger upp allteftersom, men de andra kan klara sig bra från början till slut. För vi har ju tur o har inte hamnat i vabb-träsket varken med trean eller fyran. alla utom den äldste har börjat tidigt (1 år) i barnomsorgen, men de har fördelen av att utsättas för färre smittor hos dagmamma än i förskolor. Tror jag...

så lotteri-teorin är min melodi helt enkelt. Jag drog fyra vinstlotter

[fru_bill]

att man nog kan bygga upp immunförsvaret, utan att vara sjuk hela tiden, men inte utan att vara utsatt för smittorna. Och så tror jag att man har mer, eller mindre, motståndskraft, beroende på alla de sakerna du räknar upp, arv, miljö osv.

Tanken om att får man det inte först, så får man det sen har slagit mig, eftersom min friska etta (ja, lite av det där man brukar få hade han ju, men inte speciellt ofta) hade högst sjukfrånvaro av alla skolans åttor (enligt fröken). Sen har de konstaterat att han antagligen har IBS (tarmsjukdom) och största delen av sjukfrånvaron har varit just pga det (tog ett tag innan man kopplade), men även andra sjukor har slagit honom hårdare (kanske eftersom han aldrig riktigt kommit igen).
Man kan ju aldrig veta varför barnen blir mycket sjuka, eller lite, egentligen, men bra mat och luft tror jag på och det kan jag tänka mig att dina barn får azza (ja maten gissar jag ju bara om, men jag har förstått att ni är mycket ute och vet ju att ni i alla fall inte bor mitt i stan). För även om det är mycket ett lotteri, så tror jag ändå att man kan hjälpa till att öka förutsättningarna åt ena, eller andra hållet.

[azza]

Tsss, tack för den Nja, några värst "utemänniskor" är varken maken eller jag alls! Och på helgerna är ungarna ute näst intill pyttelite, det tar sån tid att få ut alla o är så mkt tjat o gnat o så ska en in o kissa o andra blir blöt o tredje... Svårt är det att hitta på grejer i djup snö mitt i spenaten oxå, här måste ju maken ut med traktorn för att det ens ska finnas en pulkabacke. Det är omöjligt att åka pulka i 40 cm djupsnö... Ibland låter jag barnen åka på grannens väg, men då är det med hjärtat i halsgropen, ifall det kommer en bil från andra hållet, dom har utförsbacke från sitt hålle oxå.
Jag var mycket o gärna utomhus så länge jag hade min häst, men annars är jag ointresserad av friluftsliv. Inte bor vi precis vid nån skog så ungarna kan bygga kojor o sånt heller. En modern bondgård är rätt farlig, så barnen är ju begränsade till att hålla sig i trädgården, precis som i vilket villaområde som helst

Så utevistelsen kan nog många stadsbor vara mkt bättre på än vi! Men det andra har du nog rätt i, att dels har vi frisk luft o dels har vi haft ett gammalt otätt hus som nog håller "bra" luftkvalitet inne. Det finns ju fördelar med drag
Sen är det ju bevisat att barn i familjer med husdjur har mindre luftvägsproblem. Det skiljer t o m mellan lantbrukarfamiljer med o utan inomhus-husdjur. När våra 05or föddes påbörjades ett forskningsprojekt i Västra Götaland som skulle jämföra bondbarn i familjer med o utan djur på gården. Den är nog inte klar än.

Sen kan man ju alltid reflektera över vad som är höna o vad som är ägg. Det finns ju bönder med pälsdjursallergier o deras barn kan ju ha en högre risk att ärva föräldrarnas allergi genetiskt än miljömässigt. Men vi har hund o katt inne o har haft hela tiden, så det kan ju bättra på ungarnas tolerans mot olika påfrestningar.

Sen kan ju alla, ungar o vuxna oxå förstås, åka på nåt som "förstör" deras goda immunförsvar för lång tid framöver. För får man problem m immunförsvaret så blir det ju att man åker på ena grejen efter den andra, speciellt om man utsätts för nya smittor hela tiden.

Nu halkade jag in på just vår situation, men rent generellt är jag intresserad av frågeställningen o tycker det är givande att ta del av olika faktorer som kan påverka. Alla vill ju sina barn gott o i vårt land har vi både rent o varmt i bostäderna. Ändå har vi mkt större problem med luftvägar o hälsa än i många mkt "fattigare" länder runt t ex Östersjön. det är konstigt!!!