Nej varför just jag...
Änglabarn
  1. Anonym
    #1

    Nej varför just jag...

    Att en glädje kan slitas bort lika fort som den kom. Helt otroligt. När ska allt elände sluta komma till mig hela tiden. Kan jag få lite glädje och positivitet nån gång.
    För 1,5 år sedan förlorade jag min älskade Elias i magen i v 40+5. Bara det var en pers både psykiskt och fysiskt. När jag väl är redo att återgå till jobbet så blir jag varslad pga arbetsbrist.
    Blir gravid efter en lång väntan, glädjen var oändlig. Har nog aldrig varit så lycklig. Igår kom blödningen och ett missfall var ett faktum. Min sista chans att få ett barn till. Min man har inga barn sedan tidigare och är nu livrädd att skaffa ett barn till. Han har ingen bra erfarenhet, ett dödfött och ett missfall. Har försökt säga att vi inte får förlora hoppet, men det har han nog redan gjort, han törs helt enkelt inte satsa nå mer, vilket gör så himelskt ont i mitt hjärta.
  2. 1
    Nej varför just jag... Att en glädje kan slitas bort lika fort som den kom. Helt otroligt. När ska allt elände sluta komma till mig hela tiden. Kan jag få lite glädje och positivitet nån gång.
    För 1,5 år sedan förlorade jag min älskade Elias i magen i v 40+5. Bara det var en pers både psykiskt och fysiskt. När jag väl är redo att återgå till jobbet så blir jag varslad pga arbetsbrist.
    Blir gravid efter en lång väntan, glädjen var oändlig. Har nog aldrig varit så lycklig. Igår kom blödningen och ett missfall var ett faktum. Min sista chans att få ett barn till. Min man har inga barn sedan tidigare och är nu livrädd att skaffa ett barn till. Han har ingen bra erfarenhet, ett dödfött och ett missfall. Har försökt säga att vi inte får förlora hoppet, men det har han nog redan gjort, han törs helt enkelt inte satsa nå mer, vilket gör så himelskt ont i mitt hjärta.
  3. Medlem sedan
    Mar 2003
    #2
    Ojojoj!
    Ni har verkligen haft det tufft! Jag minns oxå att ett missfall vi fick var förfärligt jobbigt! Att vi "orsakat" det genom att göra mkp gjorde det kanske inte lättare... Men vi slutade inte försöka o visste ju egentligen från början att missfall är både vanligt o normalt, så vi hade det liksom med i kalkylen, även om det som sagt smärtade mycket!

    Jag kan inte ge nåt annat tips än att faktiskt våga försöka ändå. Det beror ju förstås lite på om ni har nån orsak att få missfall igen, men ifall ni inte har medicinska skäl så är det nog bara extra ordinär otur!

    Ibland kan man ju försöka resonera lite smart oxå. Om man råkat ut för mycket skit så får man ju tro att man nu fått "sin del av kakan" o sen kan tro att lyckan vänt o allt kommer gå bra. Då mår man lite bättre o vågar se framåt igen.
    På ditt inlägg verkar det som att du har barn sen innan, men din man inte har o då kan det ju vara så att du har större insikt i hur mycket det ger o så? Han har ju bara sett avigsidan, när/om ni väl lyckas så kommer han säkert att förstå varför du fortsatt hoppas.

    Många kramar!
  4. 2
    Ojojoj!
    Ni har verkligen haft det tufft! Jag minns oxå att ett missfall vi fick var förfärligt jobbigt! Att vi "orsakat" det genom att göra mkp gjorde det kanske inte lättare... Men vi slutade inte försöka o visste ju egentligen från början att missfall är både vanligt o normalt, så vi hade det liksom med i kalkylen, även om det som sagt smärtade mycket!

    Jag kan inte ge nåt annat tips än att faktiskt våga försöka ändå. Det beror ju förstås lite på om ni har nån orsak att få missfall igen, men ifall ni inte har medicinska skäl så är det nog bara extra ordinär otur!

    Ibland kan man ju försöka resonera lite smart oxå. Om man råkat ut för mycket skit så får man ju tro att man nu fått "sin del av kakan" o sen kan tro att lyckan vänt o allt kommer gå bra. Då mår man lite bättre o vågar se framåt igen.
    På ditt inlägg verkar det som att du har barn sen innan, men din man inte har o då kan det ju vara så att du har större insikt i hur mycket det ger o så? Han har ju bara sett avigsidan, när/om ni väl lyckas så kommer han säkert att förstå varför du fortsatt hoppas.

    Många kramar!
  5. Medlem sedan
    Oct 2010
    #3
    Vet hur det känns.. Fick först ett missfall i v.13 -08, sen dog våran ängel i magen i v.26 -09... men gången efter gick det bra.. sitter här nu med våran lilla prins som har hunnit bli 6 månader.. Så tappa inte hoppet...
  6. 3
    Vet hur det känns.. Fick först ett missfall i v.13 -08, sen dog våran ängel i magen i v.26 -09... men gången efter gick det bra.. sitter här nu med våran lilla prins som har hunnit bli 6 månader.. Så tappa inte hoppet...

Liknande trådar

  1. Varför, varför slutar kvinnor älska...
    By Ano Nym in forum Separation
    Svar: 23
    Senaste inlägg: 2011-09-29, 22:09
  2. varför varför varför är vi såå dumma
    By Trollmor in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2009-06-03, 13:14
  3. Varför varför varför köper man inte bara
    By sprengja in forum Ordet är fritt
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2009-04-16, 17:56
  4. Varför varför varför?? (långt)
    By Anki33 in forum Försöker bli med barn
    Svar: 21
    Senaste inlägg: 2007-07-21, 18:25
  5. Varför, VARFÖR är Peppe kvar?
    By Förundrad mamma in forum Hem & fritid
    Svar: 13
    Senaste inlägg: 2006-02-12, 07:55
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar