En till någon?

[elinandersson84]

Jag är så sjukt sugen på ett barn till. Nästan så att det värker i mig varje gång jag tänker på det. Missförstå mig inte, jag älskar vår Liam. Han är det underbaraste som finns och han förgyller vår dag. Jag undrar ibland vad tusan vi gjorde med vårt liv innan han kom

Men jag vill ge honom ett syskon och jag vill ha ett barn till. Men sambon är inte alls lika på. Jag tycker att det skulle vara perfekt att ett barn "ploppade ut" någon gång under 2012. Det vore en lagom åldersskillnad på barnen. Min sambo är inte alls där i tankarna men samtidigt vet jag ju att han sa när vi bestämde oss för att skaffa barn så var han inte redo och att han nog aldrig skulle känna sig redo.

Jag undrar nu om det är någon av er andra som stött på samma problem och hur det har gått för er? Jag är väl ganska säker på att min man kommer att "ge med sig" men jag vill ju inte tjata på honom. Men jag vill så gärna ha ett barn till

[Fia med 4]

Det här känner jag igen mig i! Maken har aldrig känt ngn längtan efter barn, alls tror jag faktiskt men första barnet kom som en älskad överraskning, andra kom halvoplanerat dvs jag blev gravid, fick missfall, försökte bli gravid, fick missfall och gav upp efter ytterligare ett missfall. Det tog några månader sen tog det sig igen. Trean kom till trots kondom(gick sönder) och dagen efterpiller och fyran kom också som en överraskning trots pmedel. Nu har jag slutat tvätta hans kalsonger
Maken har tagit till sig alla barn och älskar dem. Där finns det inga tvivel men jag saknar engagemanget i deras liv! Det tror jag dock mest beror på maken och hur han är. Han må vara pappa men inte tusan är han med i deras liv så där värst utan han jobbar, jobbar och jobbar ännu mer. Fotbollsmatcher, flöjtlektioner,kör träningar och sånt tar jag. Simskolan är däremot hans grej för där låter jag honom tro att jag inte vill/kan gå
Det är iaf vår historia med fyra överraskningsbarn och en mamma som har väldigt lätt för att bli gravid.

[tuffinghund]

Jag skulle också vilja ge C ett syskon men jag tycker att 3 år mellan kännas precis lagom. Antagligen för att det är 3 år mellan mig och min bror och 3 år mellan honom och vår storasyster. Men dels är sambo inte alls så intresserad av flera barn (fast han drömde i helgen att vi väntade tvillingar och tyckte det var hemskt. Inte att vi skulle ha fler barn men 2 på en gång.. så kanske ändå)
MEN som det är nu så har vi inget hus, jag har inget jobb och ska väl på o utbilda mig i några år o sådär. Och då kan jag känna att jag hellre vill ha ett hus och kunna erbjuda vår dotter en trädgård och den biten, än ett syskon även om jag önskar att jag kunde få båda. Ska vi kunna fixa ett hus så måste jag börja dra itne lite pengar här hemma.

Så viljan finns men hjärnan säger att det inte funkar. Kanske längre fram. Annas var det sambo som ville ha barn här!

[Fru Wignäs]

Jag vill också ha ett barn till, men jag vill bli färdig med studierna först. Jag har ett år kvar och sen, av ekonomiska skäl, så ska jag jobba gärna 6 månader innan en bebis kan ploppa ut. Jag känner lite stress, att jag vill ha en bebis precis då. Alltså om 1,5 år, då är Tilde 2,5 år vilket jag tycker är perfekt. Men min man tycker att det inte är någon panik, han vill gärna ha barn men tycker inte att det gör något om det är 5 år mellan..
I vilket fall som helst så planerar jag att sluta med p-piller om knappt 1 år och mannen kommer att vara med på det

[elinandersson84]

Jag känner exakt som du. Jag känner oxå stress över att jag vill ha barn 2012 på våren/sommaren. Jag tycker oxå att det är perfekt ålderskillnad. Men min man är precis som din. Ingen stress här inte typ.

Men jag diggar din inställning så jag kör på den jag med: mannen kommer vara med på det

[Tyras mamma]

Jag fick ju min Klara 091125 å nu kommer nästa lilla 18 mars... E lite tätt men jag tror de kommer få mycket glädje av varandra!!! Jag blev ju sugen väldigt snabbt efter Klara föddes, Men så har jag oxå en 7 åring å vill inte att det skulle bli fört stort glapp mellan nästa igen.

Men du får börja tjata lite så brukar gubbarna vänja sig.

Lycka till!!