Barnens tycker jättemycket om pappas sambo, vilket jag tycker är jättebra. Det gör ju allt så mycket lättare. Nu har jag och bebis varit där och hälsat på en gång efter jul, likaså har de varit här en gång och hälsat på.
Men det jag tycker är jobbigt är att hans sambo liksom tar över. Det slutar med att hon går efter bebis och har koll på honom medan exet gör annat. Hon tar initiativ till blöjbyten, påminner om att exet måste dela maten till lillen, medan han är uppe i det blå och visar inte ens halvdant intresse.
Så här i efterhand kan jag se att han varit lika ointresserad av de andra två när de var små. Är jag dum om jag ber hans sambo backa lite, och inte hela tiden ska vara den som är steget före lillen för att ha koll. Utan att hon faktiskt backar åt sidan och låter exet ta sitt ansvar.
Han har aldrig hälsat på lillen utan sin sambo. Och jag tycker inte det räknas när han håller lillen 5 minuter (max, ibland(ofta inte alls) när han lämnat/hämtat barnen hos mig. De tillfällena har han inte ens knäppt upp vinterjackan.
Hon ska lämna dottern här om ett par timmar. Och jag ska försöka ta upp detta med henne och hoppas hon förstår. För jag tycker inte det finns någon anledning att lillen ska vara där om inte exet vill och visar intresse för lillen. Då kan det lika gärna vara känner jag. Visst kommer hon vara en del av lillens vardag när han väl är där ensam, men innan dess vill jag ju se att exet visar intresse, för finns inte intresset från exet sida så finns ingen vits med att lillen är där. Barnvakt kan jag be andra vara om jag skulle behöva avlastning.
1
exet med sambo... Barnens tycker jättemycket om pappas sambo, vilket jag tycker är jättebra. Det gör ju allt så mycket lättare. Nu har jag och bebis varit där och hälsat på en gång efter jul, likaså har de varit här en gång och hälsat på.
Men det jag tycker är jobbigt är att hans sambo liksom tar över. Det slutar med att hon går efter bebis och har koll på honom medan exet gör annat. Hon tar initiativ till blöjbyten, påminner om att exet måste dela maten till lillen, medan han är uppe i det blå och visar inte ens halvdant intresse.
Så här i efterhand kan jag se att han varit lika ointresserad av de andra två när de var små. Är jag dum om jag ber hans sambo backa lite, och inte hela tiden ska vara den som är steget före lillen för att ha koll. Utan att hon faktiskt backar åt sidan och låter exet ta sitt ansvar.
Han har aldrig hälsat på lillen utan sin sambo. Och jag tycker inte det räknas när han håller lillen 5 minuter (max, ibland(ofta inte alls) när han lämnat/hämtat barnen hos mig. De tillfällena har han inte ens knäppt upp vinterjackan.
Hon ska lämna dottern här om ett par timmar. Och jag ska försöka ta upp detta med henne och hoppas hon förstår. För jag tycker inte det finns någon anledning att lillen ska vara där om inte exet vill och visar intresse för lillen. Då kan det lika gärna vara känner jag. Visst kommer hon vara en del av lillens vardag när han väl är där ensam, men innan dess vill jag ju se att exet visar intresse, för finns inte intresset från exet sida så finns ingen vits med att lillen är där. Barnvakt kan jag be andra vara om jag skulle behöva avlastning.
Jag förstår hur du tänker. Du vill att han som pappa ska engagera sig i barnen. Fast nu vet vi ju att han aldrig har gjort det. Dessutom kan bara han själv ändra på det.
Om du ber hans sambo backa så tror jag inte att det kommer att innebära att han blir mer engagerad. Kanske får det snarare motsatt effekt. Det verkar som att hans sambo är länken till att barnen och kanske i synnerhet bebis får en relation med pappan över huvud taget.
Så istället för att försöka uppfostra honom, vilket du egentligen vet är svårt, kanske du ska nöja dig med detta så länge det funkar så att bebis har en chans till en relation med honom. Bättre manlig förebild kanske du kan hitta på annat håll.
2
Jag förstår hur du tänker. Du vill att han som pappa ska engagera sig i barnen. Fast nu vet vi ju att han aldrig har gjort det. Dessutom kan bara han själv ändra på det.
Om du ber hans sambo backa så tror jag inte att det kommer att innebära att han blir mer engagerad. Kanske får det snarare motsatt effekt. Det verkar som att hans sambo är länken till att barnen och kanske i synnerhet bebis får en relation med pappan över huvud taget.
Så istället för att försöka uppfostra honom, vilket du egentligen vet är svårt, kanske du ska nöja dig med detta så länge det funkar så att bebis har en chans till en relation med honom. Bättre manlig förebild kanske du kan hitta på annat håll.
ligga lågt och inte prata med sambon i nuläget, även om jag också skulle ha svårt att bita mig i tungan. det är små, små steg i riktningen för att hålla syskonen samlade även hos pappan.
man får hoppas att sambon stannar hos ditt ex och inte upptäcker att hon är "ensamstående" med deras nya bebis. hon verkar trots allt ha förmågan att se och ta hand om barnen.
A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
3
skulle nog ligga lågt och inte prata med sambon i nuläget, även om jag också skulle ha svårt att bita mig i tungan. det är små, små steg i riktningen för att hålla syskonen samlade även hos pappan.
man får hoppas att sambon stannar hos ditt ex och inte upptäcker att hon är "ensamstående" med deras nya bebis. hon verkar trots allt ha förmågan att se och ta hand om barnen.
Tack för ditt svar. Tog aldrig upp det med exets sambo. Kändes inte rätt, dottern bjöd in henne på fika, lite gulligt faktiskt, Hon är precis fyllda tre och så säger hon i hallen. "Mamma, ska xx fika här?" Och då kunde ju jag inte annat än säga att det får hon gärna göra. Dottern var överlycklig under fikastunden. Kändes ovant, men vad gör man inte för barnen?
jag tror nog du har rätt i att det kan få motsatt effekt, för det är nog inte helt omöjligt att det är hon som är den drivande länken till att bebis ska träffa sin pappa.
Å den där manliga förebilden letar jag efter men jag har inte så bråttom att hoppa in i ett nytt förhållande. Men klart att morfar och morbror, och mosters man och andra mosters ex är betydligt bättre förebilder...
4
Tack för ditt svar. Tog aldrig upp det med exets sambo. Kändes inte rätt, dottern bjöd in henne på fika, lite gulligt faktiskt, Hon är precis fyllda tre och så säger hon i hallen. "Mamma, ska xx fika här?" Och då kunde ju jag inte annat än säga att det får hon gärna göra. Dottern var överlycklig under fikastunden. Kändes ovant, men vad gör man inte för barnen?
jag tror nog du har rätt i att det kan få motsatt effekt, för det är nog inte helt omöjligt att det är hon som är den drivande länken till att bebis ska träffa sin pappa.
Å den där manliga förebilden letar jag efter men jag har inte så bråttom att hoppa in i ett nytt förhållande. Men klart att morfar och morbror, och mosters man och andra mosters ex är betydligt bättre förebilder...
Jo, hans sambo är det inget fel på. Det är ju skönt att hon ser barnen i alla fall. jag funderar också på om hon kommer stanna kvar, för beter sig exet som han gjort med de andra barnen då blir hon ju i praktiten ensamstående. men han kanske tar till sig nästa barn på ett annat sätt, vem vet.
5
Jo, hans sambo är det inget fel på. Det är ju skönt att hon ser barnen i alla fall. jag funderar också på om hon kommer stanna kvar, för beter sig exet som han gjort med de andra barnen då blir hon ju i praktiten ensamstående. men han kanske tar till sig nästa barn på ett annat sätt, vem vet.
Sitter i ungefär samma situation som du. Jag får känslan att mitt ex sambo har ett större intresse att träffa min dotter än vad han har. Eller kanske vill hon ha kontroll.
Situationen är ganska laddad mellan mig och mitt ex just på grund av att han aldrig träffat sin dotter utan att sambon är med. Jag har uttryckt mig ganska tydligt till honom vad jag tycker, att relationen mellan han och sitt barn kommer före relationen- sambon och våran dotter. Pappan har uppgett att han verkligen vill ha umgänge, men bara om han får ha den tillsammans med sin nya.
Jag har samma tanke som du att om mitt barn är där hos dom att det kommer att vara hon som tar hand om min dotter. Då är ju hela poängen förlorad inte sant?
Om han verkligen vill träffa sitt barn ska det väl inte spela någon roll ifall sambon inte är med. Då är han kanske inte speciellt intresserad känner jag.
Det finns som sagt andra bättre förebilder.
Håller med dig helt enkelt.
6
Sitter i ungefär samma situation som du. Jag får känslan att mitt ex sambo har ett större intresse att träffa min dotter än vad han har. Eller kanske vill hon ha kontroll.
Situationen är ganska laddad mellan mig och mitt ex just på grund av att han aldrig träffat sin dotter utan att sambon är med. Jag har uttryckt mig ganska tydligt till honom vad jag tycker, att relationen mellan han och sitt barn kommer före relationen- sambon och våran dotter. Pappan har uppgett att han verkligen vill ha umgänge, men bara om han får ha den tillsammans med sin nya.
Jag har samma tanke som du att om mitt barn är där hos dom att det kommer att vara hon som tar hand om min dotter. Då är ju hela poängen förlorad inte sant?
Om han verkligen vill träffa sitt barn ska det väl inte spela någon roll ifall sambon inte är med. Då är han kanske inte speciellt intresserad känner jag.
Tack för ditt svar, skönt att det inte bara är jag som känner på detta sätt.
Situationen mellan mig och barnens pappa går väldigt mycket upp och ner, just nu är den hyfsad, och när han hämtade stpra barnen igår, så hälsade han i alla fall på lillebror (som satt i barnstolen) men inte vågade han lyfta upp honon.
Kanske att jag gör något fel, som gör att han inte "vågar" lyfta upp sonen ur stolen. Eller så vet inte exet hur han ska bete sig mot sonen när jag är med.
När han pratar om att träffa yngsta, så är alltid hans sambo medräknad, kanske beror det också på kontroll från hennes sida. Jag vet inte.
Jag vill ju yngsta ska få en relation till sin pappa, även om det är jobbigt, och jag inte klarar av (har svårt för) att lämna yngsta till exet. Om inte intresset finns riktigt från hans sida, så varför ska jag då lämna sonen dit? Nu får de snart sitt första gemensamma, så förhoppningsvis så kanske hon har fullt upp med den, så kanske han är tvungen ta mer ansvar för sonen.
Hur gammal är din dotter?
7
Tack för ditt svar, skönt att det inte bara är jag som känner på detta sätt.
Situationen mellan mig och barnens pappa går väldigt mycket upp och ner, just nu är den hyfsad, och när han hämtade stpra barnen igår, så hälsade han i alla fall på lillebror (som satt i barnstolen) men inte vågade han lyfta upp honon.
Kanske att jag gör något fel, som gör att han inte "vågar" lyfta upp sonen ur stolen. Eller så vet inte exet hur han ska bete sig mot sonen när jag är med.
När han pratar om att träffa yngsta, så är alltid hans sambo medräknad, kanske beror det också på kontroll från hennes sida. Jag vet inte.
Jag vill ju yngsta ska få en relation till sin pappa, även om det är jobbigt, och jag inte klarar av (har svårt för) att lämna yngsta till exet. Om inte intresset finns riktigt från hans sida, så varför ska jag då lämna sonen dit? Nu får de snart sitt första gemensamma, så förhoppningsvis så kanske hon har fullt upp med den, så kanske han är tvungen ta mer ansvar för sonen.
Min lilla tjej är snart 10 månader. Jag har ensam vårdnad om henne. Pappan har kanske träffat henne totalt 7-9 timmar tot och inte träffat henne sen i juni när hon va tre månader. Någon vecka efter sista mötet fick de ett gemensamt barn.
Hela den spända situationen mellan oss var väldigt stressande och gjorde troligtvis att min amning slutade att fungera. Kände mig uppgiven över att han dumpat mig för henne och sedan bjudit in henne hem till mig för att hon skulle få träffa hans barn, det va ju så viktigt att sambon och våran dotter fick lära känna varandra. Och såhär i efterhand kan jag inte fatta att jag kunde gå med på det. Allt som susade i mitt huvud var att han åtminstone träffade henne då. När jag väl satte ner foten att jag inte tyckte hon skulle vara med, att det kändes förnedrande då började han hämta bebisen istället. och jag satt hemma helt panikslagen. Satt å grät för att jag kände en så otroligt obehaglig känsla. Då va min tjej 4 veckor gammal. Jag var så inpräntad med att hon skulle träffa sin pappa att jag nästan glömde bort ansvaret som jag har för henne.
Bvc skickade mig till en kurator för att jag hade så många frågor. För han liksom hintade hela tiden att han minsann hade rätt och att han skulle bestrida vårdnaden. och det var efter det mötet som jag äntligen kände mig lugn. Kuratorn tyckte att om han verkligen vill träffa sin dotter så kommer han få göra det på mina villkor.
Tyvärr kan jag ju säga att det verkar som om nu när de har sitt gemensamma barn så verkar dom båda allt för upptagna med den bebisen. Hoppas inte att det blir fallet för dig.
8
Min lilla tjej är snart 10 månader. Jag har ensam vårdnad om henne. Pappan har kanske träffat henne totalt 7-9 timmar tot och inte träffat henne sen i juni när hon va tre månader. Någon vecka efter sista mötet fick de ett gemensamt barn.
Hela den spända situationen mellan oss var väldigt stressande och gjorde troligtvis att min amning slutade att fungera. Kände mig uppgiven över att han dumpat mig för henne och sedan bjudit in henne hem till mig för att hon skulle få träffa hans barn, det va ju så viktigt att sambon och våran dotter fick lära känna varandra. Och såhär i efterhand kan jag inte fatta att jag kunde gå med på det. Allt som susade i mitt huvud var att han åtminstone träffade henne då. När jag väl satte ner foten att jag inte tyckte hon skulle vara med, att det kändes förnedrande då började han hämta bebisen istället. och jag satt hemma helt panikslagen. Satt å grät för att jag kände en så otroligt obehaglig känsla. Då va min tjej 4 veckor gammal. Jag var så inpräntad med att hon skulle träffa sin pappa att jag nästan glömde bort ansvaret som jag har för henne.
Bvc skickade mig till en kurator för att jag hade så många frågor. För han liksom hintade hela tiden att han minsann hade rätt och att han skulle bestrida vårdnaden. och det var efter det mötet som jag äntligen kände mig lugn. Kuratorn tyckte att om han verkligen vill träffa sin dotter så kommer han få göra det på mina villkor.
Tyvärr kan jag ju säga att det verkar som om nu när de har sitt gemensamma barn så verkar dom båda allt för upptagna med den bebisen. Hoppas inte att det blir fallet för dig.
Blir så ledsen när jag hör din historia, massor med styrkekramar till dig. Det känns så trist när de inte ens vill träffa sina egna barn, eller visar minsta lilla intresse. Det gör ont i en, för barnens skull, för hur det än är så vill man ju att barnet ska ha en relation till sin pappa, även om situationen är jobbigt.
Och det gör ont när han hela tiden måste ha sin sambo med sig. Men samtidigt känns det mindre jobbigt nu att hans sambo är med när exet träffar sonen. Även om det inte är särskilt ofta.
Jag vet inte hur det kommer bli när de får sitt första gemensamma. Kanske blir det första barnet som exet engagerar sig i, vem vet. Kanske glömmer han sonen totalt då. Svårt det där. Ska jag vara helt ärlig så oroar jag mig för min egen reaktion när deras gemensamma är ett faktum. För det är jobbigt att han var så snabb gå vidare efter vår separation, det tog ju inte ens en månad, och det gjorde ont när han berättade att hon var gravid. Så hur gör man egentligen, biter ihop för stora barnens skull och låtsas vara glad över att de fått en lillebror, fast jag ärligt talat skiter i deras gemensamma barn. Fast det är ju barnens syskon... det är svårt det där.
Skönt att du fick samtal med kurator.Det behövs ibland.
9
Blir så ledsen när jag hör din historia, massor med styrkekramar till dig. Det känns så trist när de inte ens vill träffa sina egna barn, eller visar minsta lilla intresse. Det gör ont i en, för barnens skull, för hur det än är så vill man ju att barnet ska ha en relation till sin pappa, även om situationen är jobbigt.
Och det gör ont när han hela tiden måste ha sin sambo med sig. Men samtidigt känns det mindre jobbigt nu att hans sambo är med när exet träffar sonen. Även om det inte är särskilt ofta.
Jag vet inte hur det kommer bli när de får sitt första gemensamma. Kanske blir det första barnet som exet engagerar sig i, vem vet. Kanske glömmer han sonen totalt då. Svårt det där. Ska jag vara helt ärlig så oroar jag mig för min egen reaktion när deras gemensamma är ett faktum. För det är jobbigt att han var så snabb gå vidare efter vår separation, det tog ju inte ens en månad, och det gjorde ont när han berättade att hon var gravid. Så hur gör man egentligen, biter ihop för stora barnens skull och låtsas vara glad över att de fått en lillebror, fast jag ärligt talat skiter i deras gemensamma barn. Fast det är ju barnens syskon... det är svårt det där.
Skönt att du fick samtal med kurator.Det behövs ibland.
Känner igen det där om att man vart sårad av att han hittade någon så fort och det pinsamma faktumet att han hade två kvinnor som gick gravida med hans barn samtidigt, ska man skratta eller gråta, suck. Hur ska jag förklara för Lotta att hon har en lillasyster som bara är tre månader yngre???? Asså det är ju som en absurd sopa alltihop!
Har pratat ganska mycket med väninnor som haft fäder som inte funnits där för dom. Jag blev förvånad när de berättade om att de har minnen redan från 5 års ålder att de kände på sig att pappa är bara med mig för att visa upp mig. Att papporna inte riktigt brydde sig, att ha den känslan i så tidig ålder känns ju helt hjärtskärande att höra. Därför känner man sig ju lite rådlös över hur man ska göra. Minna vänners råd var att om dom hade fått bestämma så hade dom kunnat skippa de där få möterna de haft med sina fäder. Det fanns andra bättre manliga förebilder som de kände mer för.
Lottas pappa skickar knappt sms för å höra hur hon mår. nån gång då och då skickar jag nån bild men det är inte ofta och då brukar han svara med ett tack. Tycker ju liksom inte att jag ska behöva engagera honom, han ska väl känna viljan själv, eller??
10
Känner igen det där om att man vart sårad av att han hittade någon så fort och det pinsamma faktumet att han hade två kvinnor som gick gravida med hans barn samtidigt, ska man skratta eller gråta, suck. Hur ska jag förklara för Lotta att hon har en lillasyster som bara är tre månader yngre???? Asså det är ju som en absurd sopa alltihop!
Har pratat ganska mycket med väninnor som haft fäder som inte funnits där för dom. Jag blev förvånad när de berättade om att de har minnen redan från 5 års ålder att de kände på sig att pappa är bara med mig för att visa upp mig. Att papporna inte riktigt brydde sig, att ha den känslan i så tidig ålder känns ju helt hjärtskärande att höra. Därför känner man sig ju lite rådlös över hur man ska göra. Minna vänners råd var att om dom hade fått bestämma så hade dom kunnat skippa de där få möterna de haft med sina fäder. Det fanns andra bättre manliga förebilder som de kände mer för.
Lottas pappa skickar knappt sms för å höra hur hon mår. nån gång då och då skickar jag nån bild men det är inte ofta och då brukar han svara med ett tack. Tycker ju liksom inte att jag ska behöva engagera honom, han ska väl känna viljan själv, eller??
Tja Det är ju hon som håller på att ersätta dig som mamma så det är klart det är hon som tar initiativet. Könsrollerna ändras inte bara för att man separerar.
11
Tja Det är ju hon som håller på att ersätta dig som mamma så det är klart det är hon som tar initiativet. Könsrollerna ändras inte bara för att man separerar.
Jag önskar min pappas nya varit som ditt ex sambo. Att hon hade gjort allt i sin makt för att hålla min pappas intresse vid liv att träffa mig. För det hade jag gjort. Istället var hon av den svartsjuka typen och trivdes nog utomordentligt bra med att hennes man klippte av de gamla banden totalt.
Jag tycker du ska se ditt ex sambo som en allierad. För även om DU kan få barnvakt någon annanstans så dina barn bara en far. Även om ditt ex inte förtjänar dina barn så förtjänar dina barn sin far. Tycker det är utomordentligt bra att du i ditt ex sambo har en allierad som förmodligen insett samma sak. För det kunde ju ha varit tvärtom. All kredd till henne tycker jag.
12
Jag önskar min pappas nya varit som ditt ex sambo. Att hon hade gjort allt i sin makt för att hålla min pappas intresse vid liv att träffa mig. För det hade jag gjort. Istället var hon av den svartsjuka typen och trivdes nog utomordentligt bra med att hennes man klippte av de gamla banden totalt.
Jag tycker du ska se ditt ex sambo som en allierad. För även om DU kan få barnvakt någon annanstans så dina barn bara en far. Även om ditt ex inte förtjänar dina barn så förtjänar dina barn sin far. Tycker det är utomordentligt bra att du i ditt ex sambo har en allierad som förmodligen insett samma sak. För det kunde ju ha varit tvärtom. All kredd till henne tycker jag.
Ehhh ersätta mig som mamma,än så länge har hon ju redan en mamma, jag är inte död än! Och det är hennes pappa som hon ska ha en relation med annars är det ju poänglöst! Förhållandet mellan far och dotter måste ändå gå före ny sambo och styvdotter, eller???
I början när hon föddes var jag väldigt angelägen om att de skulle träffas, ringde, smsade och skickade bilder nästan dagligen. Men när jag aldrig fick något svar eller han var för upptagen för att träffa henne så gav jag upp.
Problemet var oxå när de väl dök upp att jag inte orkade sitta och vara trevlig mot hans nu nya fru för att han skulle träffa sitt barn.
När jag fick reda på att han tagit ut de 10 pappadagarna och inte ägnat ens en timme med sin dotter under den "öronmärkta" tiden. Kändes det inte bra att lämna bort dottern när hon va 4 veckor till någon hon inte kände eftersom han inte ville träffa henne om inte frugan va med. Det va SJUKT jobbigt men jag lämnade iväg henne till pappan så att de tillsammans kunde gå på promenader. Det blev för jobbigt helt enkelt. Tyckte att han kunde lära känna henne först så att det kändes bekvämt för alla.
Gav honom flera alternativ, t ex kunde han ju ta med sina föräldrar om det va det att han inte ville vara själv med mig och lilltjejen. Men det har jag inte fått nån respons på, det var mer än ett halvår sen.
Jag förstår att hans fru kommer att ha en del i dotterns liv, det är självklart. Men den relationen får komma i andrahand. Om det inte funkar för honom att vara ensam med sin dotter, tänker inte jag lämna över ansvaret på hans fru.
Jag är hennes mamma och han hennes pappa.
13
Ehhh ersätta mig som mamma,än så länge har hon ju redan en mamma, jag är inte död än! Och det är hennes pappa som hon ska ha en relation med annars är det ju poänglöst! Förhållandet mellan far och dotter måste ändå gå före ny sambo och styvdotter, eller???
I början när hon föddes var jag väldigt angelägen om att de skulle träffas, ringde, smsade och skickade bilder nästan dagligen. Men när jag aldrig fick något svar eller han var för upptagen för att träffa henne så gav jag upp.
Problemet var oxå när de väl dök upp att jag inte orkade sitta och vara trevlig mot hans nu nya fru för att han skulle träffa sitt barn.
När jag fick reda på att han tagit ut de 10 pappadagarna och inte ägnat ens en timme med sin dotter under den "öronmärkta" tiden. Kändes det inte bra att lämna bort dottern när hon va 4 veckor till någon hon inte kände eftersom han inte ville träffa henne om inte frugan va med. Det va SJUKT jobbigt men jag lämnade iväg henne till pappan så att de tillsammans kunde gå på promenader. Det blev för jobbigt helt enkelt. Tyckte att han kunde lära känna henne först så att det kändes bekvämt för alla.
Gav honom flera alternativ, t ex kunde han ju ta med sina föräldrar om det va det att han inte ville vara själv med mig och lilltjejen. Men det har jag inte fått nån respons på, det var mer än ett halvår sen.
Jag förstår att hans fru kommer att ha en del i dotterns liv, det är självklart. Men den relationen får komma i andrahand. Om det inte funkar för honom att vara ensam med sin dotter, tänker inte jag lämna över ansvaret på hans fru.
Jag är hennes mamma och han hennes pappa.
det är trist att behöva vara den som hela tiden försöker upprätthålla kontakten, särskilt om intresset inte finns hos pappan. man orkar liksom inte göra det hela tiden, varför ska jag göra det när han inte visar intresse.
Jag har ju kontakt med exet varje vecka eller ett par gånger i veckan (om det är något särskilt), då vi har två barn till ihop, och de bor ju varannan vecka. Men många gånger visar han inget intresse för yngsta. Men samtidigt har han visat lite mer intresse sista tiden jag hoppas det håller i sig bara.
Har du någon kontakt med Lottas farmor/farfar? När jag pratade med barnens farmor innnan separationen så sa jag det att jag separerar från xx men inte från barnens farmor, för hon ska kunna ringa när hon vill till barnbarnen, men sedan blev allt fel där och jag pratade inget med henne på ett halvår, det var först några veckor innan förlossningen som jag pratade med henne igen, efter att ha smsat om lillens snurrande i magen (han ville inte lägga sig med huvudet ner). Men det har inte varit särskilt mycket intresse därifrån efter det heller och yngsta fyller ju snart ett år. barnens farfar träffade jag på dopet, han är ingen person man bara ringer till., Han och exet kanske pratar några gånger om året, utöver att han kommer på barnens kalas. (farmor och farfar bor inte ihop)
jag förstår att det känns som en soppa alltihop, tråkigt för dig och Lotta bara
15
det är trist att behöva vara den som hela tiden försöker upprätthålla kontakten, särskilt om intresset inte finns hos pappan. man orkar liksom inte göra det hela tiden, varför ska jag göra det när han inte visar intresse.
Jag har ju kontakt med exet varje vecka eller ett par gånger i veckan (om det är något särskilt), då vi har två barn till ihop, och de bor ju varannan vecka. Men många gånger visar han inget intresse för yngsta. Men samtidigt har han visat lite mer intresse sista tiden jag hoppas det håller i sig bara.
Har du någon kontakt med Lottas farmor/farfar? När jag pratade med barnens farmor innnan separationen så sa jag det att jag separerar från xx men inte från barnens farmor, för hon ska kunna ringa när hon vill till barnbarnen, men sedan blev allt fel där och jag pratade inget med henne på ett halvår, det var först några veckor innan förlossningen som jag pratade med henne igen, efter att ha smsat om lillens snurrande i magen (han ville inte lägga sig med huvudet ner). Men det har inte varit särskilt mycket intresse därifrån efter det heller och yngsta fyller ju snart ett år. barnens farfar träffade jag på dopet, han är ingen person man bara ringer till., Han och exet kanske pratar några gånger om året, utöver att han kommer på barnens kalas. (farmor och farfar bor inte ihop)
jag förstår att det känns som en soppa alltihop, tråkigt för dig och Lotta bara
Jag vet inte riktigt om jag kan se henne som en allierad, men jag förstår hur du tänker. Stora barnen bor ju varannan vecka hos mig och varannan hos pappa, så de träffar ju pappa. Det är bara yngsta som exet inte visar särskilt mycket intresse för. Ochjag kan inte mer än erbjuda honom att träffa sonen, vill han inte så går det inte att tvinga honom. nu har det återigen gått två veckor sedan de sågs och hanhar inte sagt ett ljud om att han vill träffa yngsta, och då har jag ändå erbjudit honom att de kunde komma och hälsa på honom, men inte ett ljud.
Men det är ju bra att hon visar intresse för barnen, och inte är av den svartsjuka typen. Jag är glad över att hon tycker om barnen, och barnen tycker om henne.
16
Jag vet inte riktigt om jag kan se henne som en allierad, men jag förstår hur du tänker. Stora barnen bor ju varannan vecka hos mig och varannan hos pappa, så de träffar ju pappa. Det är bara yngsta som exet inte visar särskilt mycket intresse för. Ochjag kan inte mer än erbjuda honom att träffa sonen, vill han inte så går det inte att tvinga honom. nu har det återigen gått två veckor sedan de sågs och hanhar inte sagt ett ljud om att han vill träffa yngsta, och då har jag ändå erbjudit honom att de kunde komma och hälsa på honom, men inte ett ljud.
Men det är ju bra att hon visar intresse för barnen, och inte är av den svartsjuka typen. Jag är glad över att hon tycker om barnen, och barnen tycker om henne.
Jag driver inte med dig, men jag ber om ursäkt. Trodde det va nån som svarade på mitt inlägg.
Klart hon är en viktig del av dina barns liv, tveklöst!
Menar bara att i den situationen som jag sitter i när pappan visat ytterst lite intresse och engagemang, känns det fel för mig att lämna det käraste jag har till några som jag inte haft någon anledning att lita på. Det förtroendet måste byggas upp. Så känner jag iaf.
Ber åter igen om ursäkt, ska kolla lite mer noga nästa gång
17
Sorry Jag driver inte med dig, men jag ber om ursäkt. Trodde det va nån som svarade på mitt inlägg.
Klart hon är en viktig del av dina barns liv, tveklöst!
Menar bara att i den situationen som jag sitter i när pappan visat ytterst lite intresse och engagemang, känns det fel för mig att lämna det käraste jag har till några som jag inte haft någon anledning att lita på. Det förtroendet måste byggas upp. Så känner jag iaf.
Ber åter igen om ursäkt, ska kolla lite mer noga nästa gång
Jo jag har jättebra kontakt med farmor och farfar och dom kommer över iaf nån gång i månaden. Kändes lite konstigt i början men dom är jättegulliga. Det har känts skönt för både dom och oss att det finns en kontakt med hans familj. Lite av en lättnad faktiskt.
Kan inte föreställa mig hur svårt det varit om jag haft fler barn med honom. En eloge till dig!!!
Man är starkare än vad man tror.
20
Jo jag har jättebra kontakt med farmor och farfar och dom kommer över iaf nån gång i månaden. Kändes lite konstigt i början men dom är jättegulliga. Det har känts skönt för både dom och oss att det finns en kontakt med hans familj. Lite av en lättnad faktiskt.
Kan inte föreställa mig hur svårt det varit om jag haft fler barn med honom. En eloge till dig!!!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
