ursäkta, men jag måste få beklaga mig lite...
Jag är så fruktansvärt trött1
Minstingen vaknar vid tre och ligger sen och vrider och vänder sig i ett par timmar efter att han fått flaskan(som han får i hopp om att han ska somna om). Varenda natt! Vilket gör att jag inte får sova...
Att man sen ska upp och jobba (har praktik), och försöka göra ett bra jobb, det är inte det lättaste...
Jag har visserligen fördelen att jag kan jobba en del hemifrån, men inte blir man piggare för det. Går med ständigt dåligt samvete för att mina föräldrar får dra det tunga lasset och ta hand om minstingen fram tills det är dags för dagis. De är gamla och orkar ju inte så mycket längre. Hade hoppats på att jag skulle kunna få lite hjälp av andra (som lovat ställa upp...) men icke!
Både jag och min man går på knäna av trötthet av både brist på sömn och oron över ekonomin som är helt åt skogen pga att vi dels ligger back eftersom jag blev arbetslös och för att han fått mindre lön senaste året (företaget han jobbar på har dålig koll på sina arbetare och vissa kan jobba 140 takt medan andra inte ens kommer upp i 100 takt på akorden eftersom den är fel vilket de först nu erkänt och vägrar betala ut det som blivit fel) och för att jag börjat på praktik, vilket jag för tillfället ångrar att jag gjorde eftersom det dels blir så konstig med utbetalningarna och jag är helt slutkörd pga sömnbrist.
Vill bara sätta mig och grina, men det funkar ju inte. Inget blir ju bättre av det. Vill bara ha ett riktigt jobb med ordentlig lön, riktiga arbetstider och arbetsuppgifter som jag kan trivas med.
Allt känns bara skit just nu...
~~~~ I stormen härdas eken! ~~~~
Har två killar födda -04 och -08 och en tredje som kommer i januari -10.
Går snart upp i atomer... ursäkta, men jag måste få beklaga mig lite...
Jag är så fruktansvärt trött1
Minstingen vaknar vid tre och ligger sen och vrider och vänder sig i ett par timmar efter att han fått flaskan(som han får i hopp om att han ska somna om). Varenda natt! Vilket gör att jag inte får sova...
Att man sen ska upp och jobba (har praktik), och försöka göra ett bra jobb, det är inte det lättaste...
Jag har visserligen fördelen att jag kan jobba en del hemifrån, men inte blir man piggare för det. Går med ständigt dåligt samvete för att mina föräldrar får dra det tunga lasset och ta hand om minstingen fram tills det är dags för dagis. De är gamla och orkar ju inte så mycket längre. Hade hoppats på att jag skulle kunna få lite hjälp av andra (som lovat ställa upp...) men icke!
Både jag och min man går på knäna av trötthet av både brist på sömn och oron över ekonomin som är helt åt skogen pga att vi dels ligger back eftersom jag blev arbetslös och för att han fått mindre lön senaste året (företaget han jobbar på har dålig koll på sina arbetare och vissa kan jobba 140 takt medan andra inte ens kommer upp i 100 takt på akorden eftersom den är fel vilket de först nu erkänt och vägrar betala ut det som blivit fel) och för att jag börjat på praktik, vilket jag för tillfället ångrar att jag gjorde eftersom det dels blir så konstig med utbetalningarna och jag är helt slutkörd pga sömnbrist.
Vill bara sätta mig och grina, men det funkar ju inte. Inget blir ju bättre av det. Vill bara ha ett riktigt jobb med ordentlig lön, riktiga arbetstider och arbetsuppgifter som jag kan trivas med.
Fy, det låter inte som ni har det så lätt just nu. Med risk för att låta klyschig så kommer det bli bättre! Det är nog en klen tröst men det enda jag kommer på. Försök att tänka positivt, det man ger ut får man tillbaka och då kommer det massor med positivt tillbaka sen
Du har ingen nära kompis eller fler släktingar som kan hjälpa till? Förstår att det blir tungt för dina föräldrar men det är ibland bara att tacka och ta emot! Man behöver hjälp ibland och ska inte skämmas eller ha dåligt samvete över det tycker jag.
Skickar över massor med styrkekramar till dig och familjen!
2
Fy, det låter inte som ni har det så lätt just nu. Med risk för att låta klyschig så kommer det bli bättre! Det är nog en klen tröst men det enda jag kommer på. Försök att tänka positivt, det man ger ut får man tillbaka och då kommer det massor med positivt tillbaka sen
Du har ingen nära kompis eller fler släktingar som kan hjälpa till? Förstår att det blir tungt för dina föräldrar men det är ibland bara att tacka och ta emot! Man behöver hjälp ibland och ska inte skämmas eller ha dåligt samvete över det tycker jag.
Skickar över massor med styrkekramar till dig och familjen!
Det låter tungt, gumman. Kämpa på, och försök släppa på det dåliga samvetet. Det är så det ser ut just nu, och skulle föräldrarna säga stopp får ni tänka om då. Men så länge de orkar så är det ju en jättebra lösning i väntan på dagis. Det handlar ju bara om några månader i deras liv.
De andra som inte ställer upp som de lovat, har de någon bra förklaring?
Kämpa på! Det ljusnar snart!
3
Det låter tungt, gumman. Kämpa på, och försök släppa på det dåliga samvetet. Det är så det ser ut just nu, och skulle föräldrarna säga stopp får ni tänka om då. Men så länge de orkar så är det ju en jättebra lösning i väntan på dagis. Det handlar ju bara om några månader i deras liv.
De andra som inte ställer upp som de lovat, har de någon bra förklaring?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
