Jag är en tjej på 20år (snart 21) som har blivit helt besatt av att skaffa barn.
Jag bor nu med min pojkvän. Vi blev tillsammans den 3maj 2006 (det är snart 5 år sen) och vi var tillsammans i drygt tre år. Men eftersom vi var så unga när vi blev tillsammans så visste vi inte hur vi skulle vårda vårt förhållande och vi hamnade i en negativ spiral som gjorde att vi inte mådde bra tillsammans längre. Därför gjorde vi ett uppehåll på 8 månader och detta fick oss båda att inse hur mycket vi älskar varandra! Vi blev tillsammans igen, flyttade ihop i somras och allt känns fantastiskt! Vi har det verkligen underbart tillsammans.
Och nu är det så att jag har en sån enorm längtan efter att skaffa barn. Jag tänker på det hela tiden och det blir inte bättre av att typ "alla" i vår omgivning är gravida. Hehe, det är ju en överdrift med det är så det känns. Blir så avundsjuk!
Jag har alltid varit inställd på att skaffa barn tidigt, nån gång mellan 20-25 års ålder. Men nu kan jag inte vänta längre! Blir så frustrerad av att jag vet att vi borde vänta. Har blivit intalad av min mamma att "utbilda mig först" osv för hon tycker att hon själv blev gravid för tidigt (hon var 25år). Men jag känner mig mogen. Jag vet att jag skulle klara av det och jag är redo att "avstå" från sånt som andra i min ålder håller på med. Håller inte med min mamma om att man blir så "begränsad" för allt blir ju vad man gör det till, eller hur?
Grejen är ju att jag har tagit upp den här diskussionen med sambon och han vill ju vänta så klart.. men jag viiiiilll!!
1
Känner mig så dum.. Jag är en tjej på 20år (snart 21) som har blivit helt besatt av att skaffa barn.
Jag bor nu med min pojkvän. Vi blev tillsammans den 3maj 2006 (det är snart 5 år sen) och vi var tillsammans i drygt tre år. Men eftersom vi var så unga när vi blev tillsammans så visste vi inte hur vi skulle vårda vårt förhållande och vi hamnade i en negativ spiral som gjorde att vi inte mådde bra tillsammans längre. Därför gjorde vi ett uppehåll på 8 månader och detta fick oss båda att inse hur mycket vi älskar varandra! Vi blev tillsammans igen, flyttade ihop i somras och allt känns fantastiskt! Vi har det verkligen underbart tillsammans.
Och nu är det så att jag har en sån enorm längtan efter att skaffa barn. Jag tänker på det hela tiden och det blir inte bättre av att typ "alla" i vår omgivning är gravida. Hehe, det är ju en överdrift med det är så det känns. Blir så avundsjuk!
Jag har alltid varit inställd på att skaffa barn tidigt, nån gång mellan 20-25 års ålder. Men nu kan jag inte vänta längre! Blir så frustrerad av att jag vet att vi borde vänta. Har blivit intalad av min mamma att "utbilda mig först" osv för hon tycker att hon själv blev gravid för tidigt (hon var 25år). Men jag känner mig mogen. Jag vet att jag skulle klara av det och jag är redo att "avstå" från sånt som andra i min ålder håller på med. Håller inte med min mamma om att man blir så "begränsad" för allt blir ju vad man gör det till, eller hur?
Grejen är ju att jag har tagit upp den här diskussionen med sambon och han vill ju vänta så klart.. men jag viiiiilll!!
Frågan är ju vad han vill vänta på? antar att ni redan är "utbildade"?! =)
Det enda som kan vara knökigt är väl hus och plats för ett barn? annars brukar det ordna sig med pengar och allt det andra.
Ta en disskution till med din sambo och ta reda på hans plan - var i framtiden ligger det för honom att skaffa barn? han kanske kan kompromissa?!
Viktigast är såklart vad ni båda vill och känner så om ni kan komma överens så blir det nog snart en knoddis! =)
2
Frågan är ju vad han vill vänta på? antar att ni redan är "utbildade"?! =)
Det enda som kan vara knökigt är väl hus och plats för ett barn? annars brukar det ordna sig med pengar och allt det andra.
Ta en disskution till med din sambo och ta reda på hans plan - var i framtiden ligger det för honom att skaffa barn? han kanske kan kompromissa?!
Viktigast är såklart vad ni båda vill och känner så om ni kan komma överens så blir det nog snart en knoddis! =)
Ja, frågan är hur han tänker med att vänta. Det är ju så att bebis inte kommer precis när man bestämmer sig för att man vill och tycker att det passar. Dels är det ju några månaders leveranstid och dels kan det lätt ta några månader innan man blir gravida. Så, uppskattningsvis är det väl så att från att man bestämmer sig för att försöka tar det sannolikt mellan 1 och 2 år innan bebis kan komma. Förklarar man det på det sättet kanske perspektivet på att vänta förändras?
Lycka till!
Kram
3
Ja, frågan är hur han tänker med att vänta. Det är ju så att bebis inte kommer precis när man bestämmer sig för att man vill och tycker att det passar. Dels är det ju några månaders leveranstid och dels kan det lätt ta några månader innan man blir gravida. Så, uppskattningsvis är det väl så att från att man bestämmer sig för att försöka tar det sannolikt mellan 1 och 2 år innan bebis kan komma. Förklarar man det på det sättet kanske perspektivet på att vänta förändras?
Jag tog faktiskt upp diskussionen med sambon igår igen. Han verkade förstå hur jag tänker och vi kom fram till en plan. Vi har ju nämligen tänkt flytta om ca ett halvt-ett år och när vi har kommit på plats där så "går han med på" att börja försöka hihi! Han vill ju också skaffa barn men är mest orolig för ekonomin och sånt. Men det känns bra att han ändå är med på noterna!
4
Tack för svaren hörrni
Jag tog faktiskt upp diskussionen med sambon igår igen. Han verkade förstå hur jag tänker och vi kom fram till en plan. Vi har ju nämligen tänkt flytta om ca ett halvt-ett år och när vi har kommit på plats där så "går han med på" att börja försöka hihi! Han vill ju också skaffa barn men är mest orolig för ekonomin och sånt. Men det känns bra att han ändå är med på noterna!
Skönt att ni kan prata om det och att ni veroar förstå varandra.
Självklart kan man försöka planera in en tid som känns bra. Samtidigt kan det vara bra att påminna sig om att barn kommer när de kommer, kanske när de själva vill (?), snarare än när man som förälder önskar.
Jag tro att det är svårt att hitta ett perfekt tillfälle. Vill man hitta orsaker att skjuta på det så gör man det. Men tar man tillfället, även om det inte är perfekt, så löser det sig oftast ändå. Små barn kräver inte så mycket. De behöver inget stort hus till exempel. Det viktigaste är att föräldrarna finns där för dem.
Om ni blir gravida även om inte tiden är perfekt tror jag knappast ni kommer ångra er.
5
Skönt att ni kan prata om det och att ni veroar förstå varandra.
Självklart kan man försöka planera in en tid som känns bra. Samtidigt kan det vara bra att påminna sig om att barn kommer när de kommer, kanske när de själva vill (?), snarare än när man som förälder önskar.
Jag tro att det är svårt att hitta ett perfekt tillfälle. Vill man hitta orsaker att skjuta på det så gör man det. Men tar man tillfället, även om det inte är perfekt, så löser det sig oftast ändå. Små barn kräver inte så mycket. De behöver inget stort hus till exempel. Det viktigaste är att föräldrarna finns där för dem.
Om ni blir gravida även om inte tiden är perfekt tror jag knappast ni kommer ångra er.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
och dels kan det lätt ta några månader innan man blir gravida. Så, uppskattningsvis är det väl så att från att man bestämmer sig för att försöka tar det sannolikt mellan 1 och 2 år innan bebis kan komma. Förklarar man det på det sättet kanske perspektivet på att vänta förändras?