Hej igen.
Nu har du ju mest troligt hunnit göra ditt vändningsförsök och jag hoppas att det gick bra.
Men, min erfarenhet. Proceduren var som rubyblues dock längre.
Vändningen var för mig mer obehaglig än smärtsam och hon tog i så svetten började lacka under de 20 min hon höll på. Efteråt så kändes ju att de hade tagit i ordentligt då det kändes som rejäl träningsvärk i hela bukmuskulaturen.
Min tjoppa vägrade att vända sig, men jag blev inte förvånad, jag hade på känn att det var en tjurig en som var där inne
Så det blev bäckenröntgen, speciellt eftersom jag absolut ville föda som vanligt och inte snittas. Det var för mig betydligt mer smärtsamt, ligga som en groda på rygg med foglossning som varit min följeslagare sedan v. 8.
Nu hade jag ett betydligt rymligare bäcken än vad som de här i Uppsala har som minimikrav, mitt mått 38 cm och här är kravet 32,5 cm.
Jag hade grönt ljus för vaginal förlossning och det hela satte spontant igång i v. 38+5 med vattenavgång och hon är född efter 3,5 timmars etablerat värkarbete.
Min 3:e förlossning och den bästa!
Oroade mig lite för sätesförlossningen, men inte för några risker utan mer för hur ont det skulle göra, men jag tog mindre smärtis denna gång än de andra förlossningarna (klassisk framstupa kronbjudning) och klarade mig på lustgas.
Vill du föda vaginalt så strid för det!
Anledningen som vi fick info, till att en del sjukhus nekar det, är att de har för lite erfarenhet av sätesförlossningar och därmed per automatik erbjuder snitt. Det kanske finns något större sjukhus i närheten som har mer erfarenhet?