vaknade imorse med mer molvärk än jag haft sedan jag plussade. gick upp och kissade och såg att jag blöder. jag hade ju ändå tid hos min barnmorska så jag åkte dit och hon sa att det troligtvis är missfall, men att det är för tidigt att göra VUL för att kolla. jag fick en tid för VUL den 26/1 istället.
jag kan inte sluta gråta. jag fattar inte varför detta händer! min bästa kompis är i Thailand så jag kan inte ringa henne heller, och jag tvekar inför att ringa mig kompis som är beräknad till dagen före mig för jag vill inte göra henne orolig.
ska lägga mig på soffan och tycka jävligt synd om mig själv.
1
troligen missfall vaknade imorse med mer molvärk än jag haft sedan jag plussade. gick upp och kissade och såg att jag blöder. jag hade ju ändå tid hos min barnmorska så jag åkte dit och hon sa att det troligtvis är missfall, men att det är för tidigt att göra VUL för att kolla. jag fick en tid för VUL den 26/1 istället.
jag kan inte sluta gråta. jag fattar inte varför detta händer! min bästa kompis är i Thailand så jag kan inte ringa henne heller, och jag tvekar inför att ringa mig kompis som är beräknad till dagen före mig för jag vill inte göra henne orolig.
ska lägga mig på soffan och tycka jävligt synd om mig själv.
Jag är jätteledsen för din skull. Det verkar vara många som blöder ett tag när man läser på de andra trådarna och fostret klarar sig ändå men nu var det ju barnmorskan som sa det.. Hoppas verkligen det visar sig den 26/1 att det ändå är OK.
2
Jag är jätteledsen för din skull. Det verkar vara många som blöder ett tag när man läser på de andra trådarna och fostret klarar sig ändå men nu var det ju barnmorskan som sa det.. Hoppas verkligen det visar sig den 26/1 att det ändå är OK.
Nej, nej, nej! Börjar nästan gråta för din skull. Har varit med om missfall själv och vet hur bottenlös sorg och saknad man drabbas av! Stackars, stackars dig! Ring din kompis, hon vill säkert att du ska dela sorgen hellre än skona henne!
3
Nej, nej, nej! Börjar nästan gråta för din skull. Har varit med om missfall själv och vet hur bottenlös sorg och saknad man drabbas av! Stackars, stackars dig! Ring din kompis, hon vill säkert att du ska dela sorgen hellre än skona henne!
usch, jag hoppas verkligen att det inte är så.
Man kan ju blöda lite och det ändå inte är någon fara, men man blir ju självklart fundersam när bm säger så oxå.
Jag skickar styrkekramar till dig.
4
usch, jag hoppas verkligen att det inte är så.
Man kan ju blöda lite och det ändå inte är någon fara, men man blir ju självklart fundersam när bm säger så oxå.
Jag skickar styrkekramar till dig.
Nej så hemskt! Är så ledsen för din/er skull ifall det är så.. Kan inte ens tänka mig och jag hoppas att du hittar något som hjälper dig framåt. Jag skulle nog också ringt till vännen, eller t.o.m. åkt för att träffa henne. Tänk dig in i situationen om det var ho istället, och om du hade velat veta och stötta då. Styrkekramar till dig!!
5
Nej så hemskt! Är så ledsen för din/er skull ifall det är så.. Kan inte ens tänka mig och jag hoppas att du hittar något som hjälper dig framåt. Jag skulle nog också ringt till vännen, eller t.o.m. åkt för att träffa henne. Tänk dig in i situationen om det var ho istället, och om du hade velat veta och stötta då. Styrkekramar till dig!!
Beklagar det inträffade och sorgen du känner. Jag har själv varit med om flera missfall och förstår verkligen vad du går igenom. Ta hand om dig och ge dig själv tid att sörja.
Massor med varma kramar till dig!
9
Hej Anna,
Beklagar det inträffade och sorgen du känner. Jag har själv varit med om flera missfall och förstår verkligen vad du går igenom. Ta hand om dig och ge dig själv tid att sörja.
Hej, vill börja med att verkligen beklaga. Jag vet precis hur du känner. Jag fick ett MA i oktober och blev helt förstörd. Plussade igen den 6 januari och lyckan var total. Allt kändes så mycket bättre, jag hade mycket mer symtom och kände mig bättre på nåt sätt. Men oron var ju ständigt närvarande, kollade trosan minst en gång i timmen under dagen och kunde tillochmed vakna på natten av oro och gå och kolla. I onsdags fick jag en liten strimma blod på pappret och bröt såklart ihop totalt. Ringde min BM och hon sa att det nog inte var nån fara så länge det inte var mer blod. Jag blev lite lugnare och tänkte att hon såklart har rätt, alla kan blöda lite grann under grav. Två timmar senare gick jag på toa igen, då kände jag hur det liksom "lossnade " nåt och ner i toaletten kommer en klump blod följt av en ström av färskt blod. Jag bröt ju såklart ihop totalt igen och en arbetskamrat fick hjälpa mig att ta mig till sambon som körde upp mig till akuten. Väl där gjorde man ett VUL som tog evigheter och man såg direkt på hans min att det inte såg bra ut. När han var klar sa han att han tyvärr inte hittat något hjärtjlud (jag är i v. 7) och att han var rätt säker på att jag fått ett nytt MF. Helt förtvivlad åkte vi hem med en återbesökstid bokad idag. Jag frågade om det var helt kört och han sa att det inte såg särskilt just ut jag åkte hem och grävde ner mig totalt, var så fruktansvärt ledsen. Så idag gick vi på återbesök och jag var övertygad om negativa besked. Man märkte också att läkaren var väldigt allvarlig och beredd på att leverera negativa nyheter. Men som i ett mirakel började det plötsligt picka på skärmen och där var det en lite böna med tydliga hjärtslag det blev gråt och kramkalas och även läkaren och barnmorskan kunde inte hålla sig utan började också kramas
så vad jag vill säga är att det finns hopp, ge inte upp. Massa styrkekramar till dig och din familj
11
Hej, vill börja med att verkligen beklaga. Jag vet precis hur du känner. Jag fick ett MA i oktober och blev helt förstörd. Plussade igen den 6 januari och lyckan var total. Allt kändes så mycket bättre, jag hade mycket mer symtom och kände mig bättre på nåt sätt. Men oron var ju ständigt närvarande, kollade trosan minst en gång i timmen under dagen och kunde tillochmed vakna på natten av oro och gå och kolla. I onsdags fick jag en liten strimma blod på pappret och bröt såklart ihop totalt. Ringde min BM och hon sa att det nog inte var nån fara så länge det inte var mer blod. Jag blev lite lugnare och tänkte att hon såklart har rätt, alla kan blöda lite grann under grav. Två timmar senare gick jag på toa igen, då kände jag hur det liksom "lossnade " nåt och ner i toaletten kommer en klump blod följt av en ström av färskt blod. Jag bröt ju såklart ihop totalt igen och en arbetskamrat fick hjälpa mig att ta mig till sambon som körde upp mig till akuten. Väl där gjorde man ett VUL som tog evigheter och man såg direkt på hans min att det inte såg bra ut. När han var klar sa han att han tyvärr inte hittat något hjärtjlud (jag är i v. 7) och att han var rätt säker på att jag fått ett nytt MF. Helt förtvivlad åkte vi hem med en återbesökstid bokad idag. Jag frågade om det var helt kört och han sa att det inte såg särskilt just ut jag åkte hem och grävde ner mig totalt, var så fruktansvärt ledsen. Så idag gick vi på återbesök och jag var övertygad om negativa besked. Man märkte också att läkaren var väldigt allvarlig och beredd på att leverera negativa nyheter. Men som i ett mirakel började det plötsligt picka på skärmen och där var det en lite böna med tydliga hjärtslag det blev gråt och kramkalas och även läkaren och barnmorskan kunde inte hålla sig utan började också kramas
så vad jag vill säga är att det finns hopp, ge inte upp. Massa styrkekramar till dig och din familj
Vet så väl vad du känner då jag haft två MA och det är verkligen skitjobbigt
Håller ändå en tumme att du får positiva besked den 26:e, Det finns ju faktiskt dom som blöder i början och även ganska så rejält det är ju inte säkert att det är från livmodern det kommer.
12
Åhh nej
Vet så väl vad du känner då jag haft två MA och det är verkligen skitjobbigt
Håller ändå en tumme att du får positiva besked den 26:e, Det finns ju faktiskt dom som blöder i början och även ganska så rejält det är ju inte säkert att det är från livmodern det kommer.
tack för att du delar med dig av din historia! jag hoppas självklart att det fortfarande finns en chans att bebisen finns kvar, men jag försöker förbereda mig på det värsta. har gråtit från och till hela dagen, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. det känns som en evighet till onsdag när vi (förhoppningsvis) får mer svar. enligt barnmorskan kan det vara för tidigt att se något även den 26e, och i så fall kommer jag ju bli ombokad igen.
en gammal kompis till mig fick en kraftig blödning i början av sin graviditet och åkte till gynakuten. de gjorde ultraljud och konstaterade att hon fått missfall. när hon återhämtat sig lite så besökte hon sin egna gynekolog för att få pergotime utskrivet (hon åt det innan hon blev gravid också) och han gjorde då ett nytt ultraljud och såg att bebisen visst fanns kvar och levde. men jag vågar inte hoppas på att vi kommer ha sådan tur
16
tack för att du delar med dig av din historia! jag hoppas självklart att det fortfarande finns en chans att bebisen finns kvar, men jag försöker förbereda mig på det värsta. har gråtit från och till hela dagen, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. det känns som en evighet till onsdag när vi (förhoppningsvis) får mer svar. enligt barnmorskan kan det vara för tidigt att se något även den 26e, och i så fall kommer jag ju bli ombokad igen.
en gammal kompis till mig fick en kraftig blödning i början av sin graviditet och åkte till gynakuten. de gjorde ultraljud och konstaterade att hon fått missfall. när hon återhämtat sig lite så besökte hon sin egna gynekolog för att få pergotime utskrivet (hon åt det innan hon blev gravid också) och han gjorde då ett nytt ultraljud och såg att bebisen visst fanns kvar och levde. men jag vågar inte hoppas på att vi kommer ha sådan tur
tack alla underbara tjejer för ert stöd! blödningen har avtagit lite nu och jag har inte lika mycket molvärk som jag hade tidigare idag. har gråtit massor i omgångar under hela dagen. jag hoppas så att jag får stanna kvar här hos er.
*massa kramar*
17
tack alla underbara tjejer för ert stöd! blödningen har avtagit lite nu och jag har inte lika mycket molvärk som jag hade tidigare idag. har gråtit massor i omgångar under hela dagen. jag hoppas så att jag får stanna kvar här hos er.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
jag åkte hem och grävde ner mig totalt, var så fruktansvärt ledsen. Så idag gick vi på återbesök och jag var övertygad om negativa besked. Man märkte också att läkaren var väldigt allvarlig och beredd på att leverera negativa nyheter. Men som i ett mirakel började det plötsligt picka på skärmen och där var det en lite böna med tydliga hjärtslag 
det blev gråt och kramkalas och även läkaren och barnmorskan kunde inte hålla sig utan började också kramas 
