Lättare som ensamstående?

[Anonym]

Jag känner att jag måste skriva av mig lite, vet inte vem jag ska prata med detta om....

När jag och min sambo väntade barn var jag så lycklig med honom, jag kände att barnet spelade ingen roll bara vi var tillsammans (trodde inte jag skulle känna så då barn alltid varit jätteviktigt för mig)..

Men sen vi fick vår dotter har det förändrats..
Hon är idag drygt 6½ månad och det känns oftast som om jag tar hand om henne själv :/
Han kommer hem från jobbet å vi äter mat, sen om han får välja sätter han sig å spelar till sängdags, jag måste nästan "tvinga" honom att ta hand om bebis i ca 1-1½ timme tills hon går å sover. Jag skulle ju vilja att han själv tog initiativ till detta, (när jag jobbar kommer ju jag vilja umgås å mysa så mkt som möjligt på den korta kvällen innan hon sover).
Hon blir jätteglad när han kommer hem och de kan busa en liten stund så hon skrattar massa, men det är i stort sett allt...

Nu i helgen hade vi några timmar barnfritt och det var jätteskönt tycker jag (som umgås med bebis dygnet runt varje dag) Min sambo tyckte att detta skulle vi göra en gång i veckan! (han som typ bara ser henne på helgen :/)

Vi har även börjat med sovmorgon på helgerna, att vi får varsin.. Jag har ju alltid tagit alla nätter och nästan alla mornar i 6 månader, så att nu få en sovmorgon en dag i veckan är skönt...
Men nu i helgen så fick min sambo sovmorgon till ca 9.30 på lördagen, och idag var det min tur.
Sambon åkte iväg till en kompis igår kväll och spelade å tog några öl, kom hem runt 2 tiden. Bebis är förkyld så hon sover dåligt,så runt 3 vaknade hon å var ledsen å jag försökte få henne att somna om i typ en timme, men tillslut fick jag lägga henne mellan oss i sängen, då säger han något om att han tänker flytta härifrån elller att han inte orkar med henne (kommer inte ihåg exakt, va rätt trött), sen går han ut å lägger sig på soffan, så när bebis vaknar runt 7 och vi går ut till vardagsrummet går han in å lägger sig i sängen utan ett ord, inte ens en blick får vi...
Så var det med min sovmorgon :/

Ibland undrar jag om det inte skulle vara lättare å skönare att ta hand om bebis själv...slippa tjata på min sambo, slippa hans suckningar när hon vaknar på natten, slippa höra att hon är bråkig när hon vill klättra runt hos honom....

Vad ska jag göra?
Har försökt prata med honom men blir ingen skillnad...
Vet inte om jag ska fråga om han vill ha en vecka att fundera, att bo någon annanstans eller vad som är bäst...
Vi har pratat om att vi ska gifta oss i framtiden (är förlovade), men nu börjar jag tvivla på om det vore så klokt när vi har det såhär...

Samtidigt ver jag att småbarnsåren är tuffa mot relationerna, och att det kanske går över när hon blir runt året, och att allt blir lättare till sommaren och när han ska vara pappaledig, men känns just nu som en evighet tills dess :/

[Geo75]

Hej och jag måste säga att jag lider så med dig. Jag förstår det måste vara fruktansvärt! Att få barn och bli en familj är ju eller åtminstone ska vara det Bästa som kan hända! Vad säger han när du frågar? Jag kan ju bara utgå från ditt inlägg och om jag vore du så hade jag lämnat honom! Förhoppningsvis tar han sitt förnuft till fånga när han förstår ditt allvar så han inser hur han beter sig och blir en BRA pappa och en fästman som tar sin del av ansvaret! Kramar

[lena84]

Hej!
Det låter verkligen jobbigt. Om det vore jag så skulle jag prata med BVC och be att få bli vidareslussad till en av deras psykologer och gå dit tillsammans med sambon och prata. Mycket lättare att ha en utomstående till hjälp. Så kanske ni kan rädda förhållandet och hitta tillbaka till hur det var innan.
Annars skulle jag be att killen tog en eller två veckors semester eller pappaledigt NU där han hade huvudansvaret för ert barn så kanske polletten trillar ner och han förstår hur mycket du faktiskt gör.
Styrkekramar!!

[allimac-a]

Usch vad jobbigt! Jag håller med de tidigare inläggen om att du inte ska behöva ha det så här, nog för att det är jobbigt stundtals för oss andra också men åtminstone jag har en 100% förstående sambo som älskar att vara med våran son, gör allt för oss och som hellre vill vara med oss än att dricka öl med sina kompisar. Så jag tycker inte att du ska förminska problemen som ni har genom att skylla på jobbiga småbarnsår utan det är din sambo som inte växt upp ännu och som inte tar sitt ansvar som pappa till er dotter. Jag tycker också som Lena84 att du ska be honom ta ut semester/pappaledighet i en vecka och ge honom huvudansvaret för er dotter, förstår om du inte vill lämna henne till honom men du kan ju också vara med men att det är HAN som ska ta hand om henne. Säg att om det inte blir ändring så tänker du lämna honom för som du redan funderat på kan du nog ha det bättre själv med din dotter. Men prata med honom om detta och få honom att förstå att du inte kan leva själv i ett förhållande och med ansvaret om er dotter. Godkänn inga undanflykter utan kräv en förändring nu direkt.
Kram till dig!

[~Ida~]

Du kanske kan skriva ett brev till honom, det kan ibland vara lättare att få med allt man vill ha sagt om man får ner det på pränt. Då hinner ingen part bli förbannad innan allt är sagt och man får med allt man vill ha sagt för man kan hålla huvudet kallt.

Som han beter sig nu är absolut inte ok. Inte alls.

Däremot tycker jag det är för mycket begärt att han ska vilja spendera _all_ tid med dottern när han inte jobbar. Han ska självklart hjälpa till hemma och spelandet tycker jag mycket väl kan vänta tills hon lagt sig men jag upplever i mycket högre grad ett behov av att bara sitta och vila en stund när jag kommer hem från jobbet än när jag varit hemma med barnen. Sambon reagerar likadant och som hemmaförälder kan man lätt bli ganska frustrerad för man tycker att den som varit borta borde ha all tålamod i världen med barnen när de kommer hem men så funkar alltså ingen av oss här hemma

Hur stort bor ni? Kan ni dela på er på nätterna under en period? Rent krasst är det rätt värdelöst att två föräldrar sover dåligt på natten om bebin gör det. Däremot inte sagt att din sambo ska få sova ostört alltid men när du ändå tar bebin så kan han ju få göra det och vise versa. Tar du alla nätter kanske du ska ha fler sovmornar t ex. Helt oacceptabelt att sno din sovmorgon men ok i mina ögon att dricka några öl med kompisarna, men då får man skylla sig själv och stiga upp oavsett trötthetsstatus.

Det är oftast så att är man ute, jobbar o s v så får man mer erbjudanden om att göra saker. After works o s v. Man har ett annat liv förutom bebisen och jag brukar tycka sånt är lockande när jag jobbar. Däremot försöker jag att inte haka på allt som dras igång på jobbet/av kompisar eftersom jag vet hur drygt det är för den som är hemma. Men har man inte provat är det inte så lätt att fatta hur stor skillnad det är för den som är hemma. Jag menar man är ändå borta kanske 9 timmar och lägger sig bebin 19-20 så är det kanske bara 2 timmar som man missar om man går på en after work. Det låter inte som någon större skillnad faktiskt, men i verkligheten så är det jättestor skillnad på att få den avlastningen och att inte få den. Men det hade varken jag eller min sambo listat ut om vi inte varit den som provat vara hemma och bli utan avlastningen några gånger.

Att han tycker att det var trevligt med några timmar för er själva tycker jag inte är fel. Han kanske uppskattade att få umgås med dig själv och uttryckte det. Det behöver ju inte betyda "gud så skönt att slippa bebin" även om du tolkar det så.

Men du måste absolut prata med honom, han måste absolut förstå vad som krävs av honom och hjälpa till men försök att inte lägga värderingar i vad han borde känna och vilja. Om han bara tar ansvar och kommer mer in i det hela så kommer han att vilja umgås med ert barn helt frivilligt sen. Han har inte alls fått samma start som dig som är hemma hela dagarna och kanske är det en bra ide att göra som några ovan föreslagit att han tar ledigt en tid.

Hoppas det blir bättre snart.

[Anonym]

Tack för era långa och bra svar...

Vi pratade lite och han verkar vara mest tröt, då han inte heller sover ås mkt, å det går ut över bebis å mig, men han vill inte det, och han sa att han vet inte hur vi ska lösa det men att han vill, för han älskar oss.

Så hur löser vi tröttheten...
Helgen består ju bara at två dagar och han har nytt jobb med en som är pappaledig redan så han har svårt att ta ledigt just nu...

Under veckan sover han mellan 22-05, ibland 23-05.
Han vaknar oftast inte av bebis en normal natt, men han tror att han omedvetet hör henne å sover sämre för han är tröttare än vanligt, (sen med sitt förra jobb gick han upp runt 7.30 så är en viss skillnad där oxå)...
så jag tycker att han oxå ska få en sovmorgon å då e det en kvar till mig...

Nu har bebis varit sjuk så varit extra jobbiga nätter (spec när jag oxå är sjuk:/) Så min sambo har legat på soffan för att inte bli alltför störd under natten...

Men hoppas han anstränger sig mer nu är han kommer hem, iaf någon timme så får han vila sen när hon sover...
Och att han respekterar mina sovmornar!

Ska bli spännande att se hur det blir sen när vi har ombytta roller i höst..