Underhåll eller umgänge?

[Anonym]

Väntar ett barn som beräknas titta ut vilken dag som helst. Pappan har hela tiden varit emot att jag skulle behålla barnet, men jag har hela tiden känt mig säker i beslutet att behålla. Jodå, jag tänkte igenom det väldigt noga i början, men jag har aldrig ångrat mig när beslutet väl var fattat.

Jag skulle gärna se att han och barnet har kontakt, för deras skull. För min del är det mindre viktigt. Han har inte kunnat svara på hur han tänker göra, förrän nu. Nu har han bestämt att om jag "tvingar" honom att betala underhåll bryter han kontakten (jag tänker aldrig neka honom att ta upp den igen, men det vore ju synd), låter jag bli kommer han göra ett försök.

Sista halmstrået för att ta tillbaka makten? Hur sjutton ska jag reagera? Känner nog att jag (och barnet) har större nytta av hans pengar än av honom, men är det ett beslut jag har rätt att fatta? Kör jag över barnet och nekar det en far ifall jag tar pengarna? Jag kanske kan få ekonomin att gå ihop även utan underhåll, men det blir bra tajt (detta tycker han att jag borde ha räknat med när jag behöll barnet). Underhåll från honom gör stor skillnad för mig och barnet, men inte någon särskilt stor skillnad för honom, han har ett bra jobb.

Tacksam för alla råd och spontana reaktioner...

[mamma333]

Självklart ska han betala underhåll. Underhåll är han skyldig att betala. SÅ absolut att han ska betala underhåll

http://www.forsakringskassan.se/nav/...5a93de2b810b76

Att han sedan väljer att inte träffa barnet pga att han måste betala underhåll, ja då får det stå för honom, oavsett så är han skyldig betala underhåll. Och trist för barnet när han/hon blir äldre.

Det är trist med pappor som inte bryr sig om sina barn

Ett annat råd från mig är att inte skriva på papper om gemensam vårdnad. Vill han ha det så får han ansöka om det i tingsrätten, Så behåll enskild vårdnad om barnet, det får du automatiskt om ni inte är gifta. Jag valde enskild vårdnad på yngsta av den anledningen att jag ville vara säker på att kunna vara hemma ett år, annars räcker ju inte föräldradagarna långt, och blir det bråk med pappan kanske han vägrar skriva under på att överlåta dagarna till dig. De tio pappadagarna tog min mamma/syster ut, så prata med försäkringskassan om det så du får hjälp hemma första 10 dagarna. Jag tyckte det var guld värt att ha min mamma här första dagarna och få lite hjälp med allt från matlagning till stora barnen.

Massor med lycka till, till dig och kommande bebis.

Kra

[skanetjej]

Det är ju utpressning.Jag hade inte godtagit det.Underhåll ska han betala,betyder sen barnet så lite för honom så får stå för honom,det är hans förlust.

Låter som att puckot behöver en livsprenumeration på kondomer plus en lektion i hur man använder dem.

Stå på dig.Varför ska du snåla så ekonomin går ihop?1273 är en piss i Nilen jämfört med de faktiska kostnaderna.

Lycka till och grattis

[Malinau]

Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta när man hör om män som resonerar så.

Jag tycker att det är jätteviktigt för barn att få möjlighet att ha en god relation med båda sina föräldrar, men i det här fallet skulle jag definitivt inte ställa upp på hans utpressning. Är han så dum i huvudet att han tycker att det är viktigare med de pengarna än att träffa sitt eget barn så är han kanske inte så mycket att räkna med över huvud taget.

Ibland är det dock så att pappor i början, särskilt de som blir pappor ofrivilligt, beter sig på liknande märkliga sätt. Han kan tänkas ändra sig framöver. Vore jag du så gick jag till familjerätten, vägrade annat än enskild vårdnad (mamma333 förklarade varför) och ber att få till protokollet att pengar är en sak, umgänge med barnet en annan och de har inte med varandra att göra samt att han är välkommen att höra av sig när han vill träffa barnet så ska du göra ditt bästa för att det ska ske, men på barnets villkor och för barnets bästa.

Så kan du skicka honom några kort om året på barnet och berätta om utvecklingen, alltid med samma erbjudande. Då kan han aldrig komma och säga att han inte fått träffa sitt barn och det kan bli viktigt en dag. Exempelvis är det inte ovanligt att en farmor eller en ny kärlek börjar trycka på om att han ska "bevaka sina rättigheter".

Betalar han inte frivilligt till dig behöver du inte diskutera med honom. Då ansöker du om underhåll via Försäkringskassan så betalar de till dig och driver in det från hans lön.

Lycka till!

[L8sMamma]

Håller med föregående talare. Vill oxå starkt rekommendera att du väljer ensam vårdnad.
Jag är ensamstående med en liten tjej som är 10 månader och jag tvekade oxå att söka underhållsstöd just av samma anledning som du. Att det skulle skada relationen mellan barnet och pappan. Men min familj och vänner fick mig att tänka på att han oxå har en skyldighet att skydda sig om han inte vill ha barn, rent krasst.
Underhållsstödet (1270 kr)kan du söka innan faderskapet är erkänt och fastställt. Och gör du det via försäkringskassan direkt så slipper DU kräva pengar av honom. Du kommer ha annat att tänka på när du får det lilla livet. Men vänta inte för länge, man får högst 2 månader retroaktivt.

[L8sMamma]

Till mamma 333, Kunde din mamma och syster ta ut de tio dagarna!!! När jag och min mamma ringde till försäkringskassan sa dom att det inte gick!! grrr!!
Mamma tog ut en veckas semester, något som jag alltid kommer att vara tacksam för, hon är bäst,vad hade jag gjort utan henne på förlossningen och den där första veckan hemma.

[Anonym]

Tack för svaret!

Ja, att han är skyldig enligt lag vet både han och jag, men visst skulle jag ju kunna låta bli att kräva honom på underhåll ändå.

Gemensam vårdnad har vi diskuterat, men det är inte aktuellt. Verkar mer som att han flyr fullständigt nu.

Visst kan jag förstå att han känner sig överkörd, men jag önskar att han ville ge det en chans. Det har blivit en sådan makt och prestigegrej av det, som att krig mellan oss där den ena har rätt och den andra fel, och vem som har rätt är vi inte ense om då. Och naturligtvis går väl det ut över barnet i slutändan...

Mitt första barn och jag har en kombo som kommer laga mat. Har nog svårt att hitta någon som vill ta pappadagarna, och som jag fattat det verkar det rätt svårt att få lämna över dessa också.

Kram

[Anonym]

Tack för svaret!

Vi har haft mestadels bara mejlkontakt även under graviditeten, och jag har regelbundet skickat rapporter över hur det går, bilder från ultraljudet osv. Absolut tänkt fortsätta med detta även när barnet är fött, oavsett hur mycket kontakt han tänker ha (han bor ganska mycket utomlands).

[Anonym]

Tack för svaret!

Ja, 1273 är ingen stor summa för honom som sagt, men den kommer göra stor skillnad för mina möjligheter att ta hand om vårt barn. Jag är inte jätteoroad över ekonomin, räknar med att det blir lite småtajt emellanåt, men jag är rätt bra på att pussla, planera och leva småsnålt. Men det blir lättare med hans pengar också...

Vad gäller preventivmedel använde vi det men hade en jäkla otur. Sedan var vi väldigt oense om hur vi skulle gå från den situationen.

Tack för grattiset också, det ska bli väldigt häftigt att bli mamma

[Anonym]

Tack för svaret!

Du som varit i liknande situation, hur har det gått? Accepterar han underhåll? Blev han sur? Är han delaktig alls idag?

Jag börjar konstatera att det får vara värt det, pengarna behövs mer än hans eventuella men tveksamma stöd. Men visst känns det tråkigt.

[Tweedy]

Been there - done that

Begär underhåll via Fk och behåll enskild vårdnad - den får du per automatik då barnet föds så skriv INTE på ngt papper vad gäller gemensam vårdnad!!!

Välkomna pappans relation till barnet. Förbjud inte umgänge för det kan ligga dig till last i framtiden.

Min sons pappa hotade med att vägra skriva på faderskapsbeviset om det inte blev gemensam vårdnad.. Så knölar finns det gott om

[L8sMamma]

Han är inte speciellt delaktig men det har inte med underhållet att göra. Han träffade henne i början när hon va yngre och han har betalat från dag ett. Sur har han varit sen jag bestämt mig för att behålla barnet.

Känns ju tråkigt att ditt ex hotar med en sån sak, men faktum är att du/ditt barn kommer att behöva de där pengarna. Och vem vet polletten kanske trillar ner efter ett tag och han vill ta upp kontakten med sitt barn.

men ja tycker definitivt du ska söka underhåll.

[Anonym]

Tack för svar!

Jo, enskild vårdnad blir det, men umgänge kommer jag aldrig neka honom, frågan är om han kommer våga ta chansen, det har blivit så mycket en prestigegrej för honom. Han känner sig överkörd, och då ska han minsann hämnas på det enda sätt han kommer på... Att det inte går ut så mycket över mig, utan betydligt mer över hans barn och honom själv vill han inte inse, men jag hoppas att han kommer ändra sig.

Hur gick det sedan med pappan till din son? Tog han sitt förnuft till fånga?

[Malinau]

Det vore förstås bra om ni under lugna former kunde prata med varandra. Inte ha en pajkastning om vems fel det var, fast om du ljög för honom om p-medel och lurade honom så är det nog bäst att erkänna och säga att du är ledsen. En ursäkt om man har något att be om ursäkt för, brukar göra det lättare för alla att gå vidare, är vad jag menar.

När barnet är fött kan du också fråga honom om hans föräldrar och syskon är intresserade av att träffa barnet. Har du tur så får du lite draghjälp där med att få honom att acceptera situationen. Även relationerna med mor- och farföräldrar är ju viktiga. Slå inte knut på dig själv, tjata inte, men erbjud.

[Anonym]

Jag tycker vi har haft en okej men ganska distansierad relation under graviditeten, det är nu senaste veckan det börjat bli pajkastning. Delvis för att jag inte orkar, höggravid med allt som hör till, trött, ont i ryggen, humörsvängningar... Jag formulerar mig mindre snyggt kanske, mindre diplomatiskt.

Samtidigt börjar det närma sig och bli verklighet för honom, det som varit verklighet för mig i åtta månader.

P-medel har jag inte ljugit om, och jag tänker därför inte be om ursäkt. Han tog visst bara för givet att skulle det inte fungera skulle jag göra abort, vilket jag hela tiden sagt att det knappt är ett alternativ för mig (jag tänkte igenom det hemskt noga när det ändå skedde). Att be om ursäkt för att jag behöll barnet tar också emot, det är ju inget jag ångrar, tvärtom. Vilket jag tycker han på något plan borde vara glad över, det vore så mycket mer bortkastat om ingen av oss ville ha barnet. Nu är det definitivt ett älskat och efterlängtat barn, men med en pappa som troligen inte kommer finnas där.

Jag har tänkt kontakta hans föräldrar och skicka lite bilder när barnet väl är fött. Samtidigt vet jag inte om det får honom att känna det som att jag går bakom ryggen på honom? Ingen aning om hur de kommer reagera heller, jag hoppas att de klarar av att stötta honom, han verkar behöva det. Men det vore jättekul om de även vill ha kontakt med sitt barnbarn.

[mamma333]

Jo, de kunde det. Men det blev tjafs med försäkringskassan.

Innan yngsta föddes så ringde vi (jag eller min mamma, kommer ej ihåg, eller om vi ringde båda två) och frågade om jag kunde överlåta pappadagarna på min mamma. De svarade att det skulle gå bra, Jag sa det att jag inte bor ihop med barnets pappa och jag kommer ha enskild vårdnad.

När det väl var dags för mamma/syrran att få pengar från försäkringskassan ringde de upp mig och frågade om min mamma skulle ta ut pappadagar, plus att de då sa att det inte gick, för pappan hade 2 månader på sig att ta ut dessa dagar. DÅ blev jag arg, sa det att vi pratat med de innan bebis föddes och att de då sagt att det ska gå bra, och att nu har min mamma varit ledig så de får de faktiskt se till att betala henne. Jag blev rätt upprörd på de. Sedan skulle hon kolla upp detta med en kollega. Därefter ringer hon upp min mamma och pratar med henne, och säger då att de löser det och betalade sedan ut pengarna till henne. Hon från försäkringskassan hade sagt till min mamma att jag blivit ganska upprörd.... (fast jag var aldrig otrevlig)

Dagarna är ju för sjutton till för bebis och ska då exet ta de dagarna för att vara med sin sambo aldrig i livet (men det är ju bara min åsikt). Exet var inte så glad över att han inte skulle få dessa dagar, han menade att han skulle vara hemma med syskonen i två veckor. han som inte ens tagit semester under vår tid tillsammans skulle vara hemma i´två veckor.... Han var inte ens hemma 10 dagar med någon av storasyskonen, och då bodde vi ju ihop, men nu skulle han minsann ta de... Fast som tur är så blev det ju inte så.

Vad gulligt av din mamma. Jag hade med mig syrran på förlossningen, så hon tog två pappadagar, och det konstiga är att syrran hade inga problem att få ut pengar. Syrran tog även semester en dag för att följa med på vändningsförsök, en vecka innan bebis kom till världe. Jag är de båda evigt tacksam, vet inte vad jag gjort om inte syrran varit med på förlossningen, mamma hade jag aldrig släppt in där, men jag är tacksam över hennes hjälp första åtta dagarna hemma

[Tweedy]

Prestigegrejen kan jag känna igen. Fattar bara inte hur man kan låta något sånt gå före ens egna kött och blod.

I stora drag så först ville han inte vara pappa. Sen en dag krävde han växelvist, sonen var då ca 6 mån

Det tog några år innan han verkade fatta att han faktiskt var pappa. Han hade umgänge som han många gånger bokade av för han hade fester han skulle på, hälsa på kompisar osv osv. Han blev pappa mot sin vilja kan jag tillägga.

Vi var på samtal på familjerätten mååånga gånger och till slut satte vår kontaktperson ner foten och sa att antingen tar du ditt ansvar eller så låter du bli - att ha en pappa som är förälder när han själv behagar är något som sonen inte behöver.

Idag bor sonen växelvist på varannan veckan men vägen dit har varit låååång!! Pappan i sin tur kan fortfarande vara en ärkeknöl mot mig emellanåt. Jag har kommit till insikt att han aldrig kommer att växa upp som en man som är mer trevlig och som man kan "gilla". Däremot visar han en annan sida till sonen.

[Tweedy]

På tal om farföräldrar..

Det jag sa till sonens pappa, var att jag ville att de skulle känna sitt barnbarn och om inte han sköter kontakten, så skulle jag göra det själv. Han bidde inte glad kan jag säga

MEN det var något jag hade lovat farmor. Hon hälsade på några gånger då sonen var nyfödd så jag visste redan att de ville ha kontakt med sitt barnbarn och jag visste även att de inte var något emot att jag hälsade på med sonen.

[krax]

har jag kontakt med, fast vi aldrig hade träffats förrän dottern var 4 månader. Nu har pappan inget emot det, fast jag märker att han känner att det ändå är som en pik mot honom. men si, när man har fått barn, står man inte längre i värdens centrum.

[krax]

Alla har givit dig ypperliga råd angående enskild vårdnad och hur du ska slippa diskutera pengar med honom. Så utomordentligt omoget och lågt av honom att kohandla om sitt barn!

om det är jobbigt för dig att ha kontakt med honom nu, ta en paus! du behöver inte reda ut ett dugg för hans skull. problemet består av
1. ni ska ha barn
2. han vill inte ta emotionellt eller monetärt ansvar

och hur mycket ni än diskuterar, kvarstår
1. ni ska ha barn
2. han måste betala, resten kan han välja

du kan med gott samvete säga till honom "om du ursäktar, men jag har en förlossning att förbereda, du är välkommen att ta del av resultatet om du så önskar" och sedan svarar du inte på fler mejl. Tycker jag.
(och sedan tar du emot honom när det passar dig också, stuva inte om i dina planer för att passa hans.)