Det här med aktiviteter/vv-barn.

[Anonym]

Hej på Er,jag heter Anna och lever med en man som har 2 barn på 7&10 år varannan vecka sedan tidigare, även jag har 2 barn på 7&10 år på heltid och vi har även en 1åring tillsammans.

Jag undrar vad Ni anser om följande; När min man skiljde sig med sitt ex så valde hon att flytta in till stan vilket innebär några mil från oss och nu bokar hon in "deras"barn på diverse aktiviteter utan att rådgöra med oss så nu sitter min man o kör fram o tillbaka till andra sidan staden för att bonusarna skall infinna sig på sina aktiviteter och detta kan ju tänkas att detta är helt normalt MEN...Hans 10 åring har aktiviteter 3 dagar/vecka och 7 åringen har 2 dagar/vecka+simskola..

Till saken hör ju att även "mina"barn har aktiviteter 1-2 dagar/vecka MEN här i kommunen..

Så som det är nu har vi ENDAST 1 dag/vecka där vi kan äta middag ihop i lugn o ro=torsdagar.

Nu säger bonusdottern att mamma satt in henne på ridskola på torsdagar(hon anser dessutom att vi skall betala hälften av allt hon sätter in barnen på vilket är flera tusen/termin medans"mina"barns kostar 600/termin.

Tycker Ni att det vore ok att ex skall göra så här och borde man bara finna sig för barnens skull??

Jag anser att detta är helt sjukt, jag känner att hela MIN vardag styrs av HENNE, som att hon har all rätt att planera vad vi skall göra med VÅR tid!

Jag är föräldraledig just nu men börjar jobba inom kort och ALLA bonusarnas aktiviteter är runt 16-17 tiden vilket innebär att min man går tidigare från jobbet ca 3 ggr/vecka för att hinna till skola o hämta och sedan tillbaka till norrsidan för aktiviteter.

Jag hade gärna sett att man pratade igenom detta innan man tar beslut och försöker hitta något som ligger närmare vårat håll för att kompromissa och dessutom tycker jag att det räcker med EN aktivitet inte TRE olika!!!


Är jag orättvis eller självisk tycker Ni?? :'(

[boudille]

Självklart ska man vara överrens om aktiviteter som involverar båda föräldrarna.

Jag tycker också att det är viktigt med dagar utan aktiviteter. Både för familjen ska kunna ha det lugnt och för att barnen ska ha tid att leka med kompisar.

Bra om du och din man kan prata ihop er om hur ni ser detta gemensamt, och han sen prata med sitt ex om hur de ska lägga upp detta. Gemensamt!

[Malinau]

Hon gör helt fel, tycker jag. Det är inte bara hon som ska bestämma. De måste vara överens. Det ska finnas tid, pengar och praktisk möjlighet att få ihop det.

Dessutom tycker jag personligen att det verkar vara för många aktiviteter. Barn behöver sköta sina läxor och så behöver de vila också. Gemensamma måltider är också viktiga på många sätt.

Tycker att din man ska sätta ner foten och säga ifrån till exet. Inte så att han ska vägra allt, men barnet får ha en grej i veckan och så delar de på det. För framtiden kan han säga till mamman att allt de inte är överens om kommer han att totalvägra och är hon då så korkad att hon säger till barnet som sedan ska utöva någon slags utpressning (inte ovanligt) så är det _hon_ och ingen annan än _hon_ som gör barnet ledset.

Fattar hon fortfarande inte så tycker jag att han ska säga till henne att han anmält henne på fotboll tre gånger i veckan där ni bor. Hon kommer säkert att slå bakut. Då kan han jämföra med vad hon gör och fråga om det är så hon tycker att de som föräldrar ska agera eller om hon förstått poängen med att samarbeta och komma överens.

Ett argument han inte ska ta upp dock är vad _du_ tycker i sammanhanget. Inte ett ord om dig och familjen etc. utan bara sakfrågan och han själv.

[Mimisoul]

Jag ser två problem i det här. Dels att hon inte rådgjort med er innan, hurvida ni tycker att det är okej att skjutsa och hämta alla dagar. Hellre då att det funkar att dom kör varannan vecka med aktiviteterna om hon anser att det är så viktigt, då kan hon fixa det.

Sen är det på tok för många aktiviteter för barnen, dom behöver få vara lediga!

Sätt ner foten (du och mannen) och sluta acceptera det. Hoppas ni får lugn snart.

[A.No.Nym]

Sen är det på tok för många aktiviteter för barnen, dom behöver få vara lediga!

Här håller jag inte alls med dig.

jag förstår att det blir jobbigt för TS som har flera barn. Men för ett barn är det ganska normalt att ha 1 eller 2 eller 3 aktiviteter i vecka. I våran gymnasitkklubb måste barnen träna minst 2ggr/v för att få vara med i gruppen från det att dom fyller 8 år. Samma sak gäller konståkningen. Det finns en grundskola med dansprofil i Stockholm från åk4 där man måste ha dansat minst 3ggr/v för att ens få söka! Ska man vara med i fotbollslaget i många Stockholmsklubbar måste man också träna 2ggr/v samt matcher som brukar vara en varje helj under snöfria månaderna.

Så två till tre aktiviteter tycker jag inte alls är för mycket när barnen är så stora. Den ena är ju faktiskt hela 10år. (Det är därför det är vikitgt att bo nära varandra för att allt ska fungera.)

Det här med att man bör rådgöra innan håller jag däremot med dig om.

[Mimisoul]

Ja, det är förstås olika med olika barn. Däremot ser jag att det är lite skillnad också om det är en och samma aktivitet 3 gånger i veckan, än om det är 3 olika. Men det är väl olika där med såklart.

[vardaglia]

Jag måste bara inleda med att fråga varför i hela friden barnen har så otroligt många aktiviteter? Har de själva bett om det eller är det ni föräldrar som vill ha det så? När hinner barnen återhämta sig? När sitter de och har tråkigt och själva lär sig vara kreativa? Jag hade aldrig i livet gått med nåt sånt, inte för att det är jobbigt för egen del, utan för att jag har mycket svårt att inse nyttan för barnen med så många aktiviteter. En gång i veckan räcker gott, max två! Om mamman absolut vill ha så många aktiviteter och hon anser att det är nödvändigt så får hon själv fixa med skjutsen, även på era veckor! Huuuuu - vilka veckor!!! När läser barnen läxor undrar jag?

[vardaglia]

Jo - men är det vettigt att ha ett så uttalat syfte med aktiviteten redan så tidigt? Vems önskan tillgodoser man då? Naturligtvis finns det barn som vet redan från tidig ålder vad de vill hålla på med - jag hör själv till dem med mitt musicerande - jag inser definitivt vikten av att börja öva intensivt redan i tidig ålder. Men i minst lika många fall handlar det om att få göra det som föräldrarna drömde om men aldrig fick som barn (hör till den kategorin där också, jag spelar på pianot som min mamma aldrig fick... nu hade hon ju "tur" att det var vad jag också drömde om :-) och att man i sin skräck för att få överviktiga ostimulerade barn med dålig kondis och risk för framtida hjärtkärlsjukdomar får för sig att kvantitet är bättre än kvalitet? Alla till buds stående möjligheter bara måste vi testa och presentera för våra barn. Vi som är föräldrar är ju extremt lyhörda, är min tanke, och vi vill under inga omständigheter "göra fel" när det gäller våra barn. Så vi läser artiklar, lyssnar på råd och rön och ibland sållar vi inte tillräckligt utan bara sväljer och lyder råden... och så är vi rädda för att inte vara som "alla andra"... Nu klumpar jag ihop och generaliserar, men jag känner själv igen mig i min egen formulering. Kanske finns det fler som inte reflekterar över varför de gör som de gör, utan de gör som de gör för att folk omkring dem gör som de gör? Hi, hi, hi -rörigt det blev då! :-)

[Anonym]

Känns skönt att få det bekräftad att jag inte är orättvis, Tack!
Detta rör sig alltså om 3 snart 4 OLIKA aktiviteter inte 2 -3 träningsdagar/v.

Visar vårt vardagsschema så Ni lättare förstår.

Måndag= Skola+fritids 8-15, värma rester till bb1+bb2 som har sånglektion 16:30 ca 4 mil bort (man hinner inte träffa lillbebis)+bb2 brottning kl 18 ca 1 mil från sång, hemma kl 20 då värmer man mat.

Tisdag= Skola+fritids 8-15, middag 17:00(utan man)karateträning bio1+bio2 18-19 ca 5 min bort,hemma ca 19:10

Onsdag= Skola+fritids 8-15,simskola bio2 16:30 man värmer rester till bb1 som har streetdance kl 17 ca 4 mil bort, hemma ca 19:30(man hinner inte ens hem o träffa lillbebis efter jobb)

Torsdag=Skola+fritids 8-15 ingen aktivitet ÄNNU!

Fredag= Skola+fritids 8-15 ,middag 17:00(utan man)karateträning bio1+bio2 18-19 ca 5 min bort,hemma ca 19:10

Lördag= 11:30 showdance för bb1 4 mil bort hemma ca 13,tennis bb2 kl 15 ca 2 mil bort,hemma till middagen.

Söndag:streetdance för bb2 12:30+hela veckans läxor lämning till mamman kl 16.)

Mellan allt detta skall det klämmas in duschningar,kompisar,luncher o middagar.,vissa dagar hinner vi inte ens prata med varandra...Jag tar ju inte bb barnen till deras aktiviteter utan det gör mannen så jag och "mina"barn har det lungt o skönt och äter tillsammans,läser o myser men bb barnen stressar fram o tebax o äter som hastigast mm för att inte tala om mannen som försöker sköta en heltidstjänst dessutom går bb2 i en annan skola ca 2 mil bort och alla börjar samtidigt blir spännande o se hur d går när jag börjar jobba (07-16)..

Observera att bb1 åker taxi till och från skolan+ att mamman har en "nanny"som sköter barnens aktiviteter när de är hos henne och "erbjuder"oss att använda henne vilket skulle kosta ytterligare tusenlappar.

Tycker så synd om barnen

[vardaglia]

Nanny? Ja, då går det ju an! Men då antar jag att nannyn umgås mer med barnen än vad hon själv som mamma gör? Själv sitter hon på café med en latte eller? :-) Ursäkta mina vanvördiga ord! Jag hade klarat max två veckor av er vardag kan jag säga, sen hade jag lidit av galopperande magsår, högt blodtryck och insomningssvårigheter! Schysst arbetsgivare din man verkar ha som går med på detta... När lägger sig barnen på kvällarna? Hinner de andas? Akut-läser de sina läxor eller gör de dem i bilen på väg till skolan (eller taxi var det va?) Nu hör jag till den bakåtsträvande stenålderskategorin av människor som tycker att skolan går före aktiviteter eftersom skolan är den grund som sen spelar en mycket stor roll i hur ens fortsatta liv kan komma att se ut. Det kan en idrott eller hobby också göra - men erkänn - det är inte många av våra barn som blir en ny Zlatan, även om många förmodligen hoppas... :-) Näe - sätt stopp och lär barnen umgås, leka och vara kreativa istället för att till 100% vara servade med att aldrig behöva fylla sin fritid med egna aktiviteter. När leker de med kompisar?

[Birgitta97]

Herregud! Vet inte vad jag ska säga..... men.... jisses vilket flängande! Inte en chans att jag skulle ställa upp på det! Man har rätt till ett liv, även som vuxen....

[Malinau]

Hade jag aldrig i livet gått med på. I första hand för att det är alldeles åt h-e för mycket för barnen och i nästa hand för att jag aldrig skulle palla. Tycker helt ärligt att din man ska säg att det får räcka med en grej, barnen kan välja vilken, och sedan helt sonika bara sluta köra dem.

Tillhör för övrigt samma stenåldersgrupp som "vardaglia".

[geg68]

Det är en hel del aktiviteter och pussel, men så blir det ju också med 4 barn. Simlektionera brukar ju bara var typ 8 ggr. Jag förstår inte riktigt, hämtar han i skolan 4 mil bort, åker hem o värmer mat och sen tillbaka till samma ställe för aktivitet 16.30? För det verkar ju väldigt onödigt. Jag kan tycka att det är ok med aktiviteter 3 ggr/vekca för varje barn (under en period som vid simskola, kanske t o m 4 ggr), har man då 4 barn så blir det ju en hel del krockar.

Men jag tycker absolut inte att de ska ha fler aktiviteter, de måste ju inte göra allt, både sjunga och dansa och ha flera olika idrotter. Lite bör de väl sålla. Men att vara iväg 3 ggr på en vecka för ett barn anser jag inte för mycket. För mig är skolan absolut nr 1, men det är nästan lika viktigt att barnen rör på sig och har ett bra liv utanför skolan. I nästan alla undersökningar har ju de barn som rör på sig lättare att lära, lättare att koncentrera sig m m. Och det måste gå att kombinera skolgång med aktiviteter. Annars anser jag att de har problem i skolan.

[A.No.Nym]

Fast poängen är att här kan det vara olika från familj till familj. Ingen kan säga att 3 aktiviteter är för mycket eller för lite. det är olika från barn till barn, från familj till familj från samhällsklass till samhällsklass osv.

[A.No.Nym]

Fast i tex Stockholms överklass så är det här helt normalt. Det är faktiskt det. Sen är det en annan sak att alla inte har möjlighet att hållapå så men jag tyckeri alla fall inte att man kan säga att dom som gör så gör fel.

[~Trixie~]

Jag tycker att det låter jätterörigt, inte minst för barnen och då allra speciellt som de har två hem att vandra mellan. Så skulle jag inte vilja att mina barn hade det, det kan jag säga. Att du/ni orkar fattar jag inte.

Sen kan man alltid, speciellt när barnen blir lite älder se träningar som ett sätt att umgås med sina barn.

[Naken-Jane]

Jag håller helt och hållet med A.No.Nym då det inte går att säga generellt om att ett visst antal aktiviteter skulle vara för mycket. Det beror ju på vad barnet vill och är intresserat av. Själv har jag alltid stöttat mina barn genom att ge dem möjlighet att utöva eller prova på olika aktiviteter. Andra föräldrar har kanske påtvingat sina barn både det ena och det andra av både goda och mindre goda anledningar.

Visst är det bra om exet kommunicerar med din man men det verkar ju inte somatt han upplever så stora problem med skjutsandet, eller? Jag undrar om det är du som själv "äger" problemet? För OM HAN tyckte att det var ett problem så skulle han väl redan ha tagit upp det till diskussion med sitt ex? Ja, jag tror nog att du kanske får lov att acceptera att livet kan vara lite hektiskt när man ska finnas till hands och stödja 5 barn i deras utveckling och uppmuntra och vidga deras intressen.

[Naken-Jane]

Man behöver kanske inte höra till Stockholmssociteten för att tycka att aktiviterer är OK och t o m uppmuntra barn att delta i föreningslivet (som jag ser är en av ryggkotorna i vår demokrati). Mina barn har alltid varit aktiva både när det gällt att prova på och mer seriöst satsa på sin sport. de har spelat blockflöjt, panflöjt, brottas, simmat, orienterat, spelat fotboll och baseball, amerikans fotboll, haft bildskapande, spelat badminton, bordtennis, cyklat, friidrottat mm. Allt på eget initiativ - de har både börjat och slutat av egen kraft och vilja. Och jag har skjutsat, käkat mackor i bilen och gått upp i ottan för att delta i tävlingar osv. No problem. Det varande under några intesiva år. Nu är de äldre. Min yngsta elitsatsar på sin idrott och sköter alla transporter själv. Min äldsta är numera inte särskilt aktiv uatn satsar mer på skolan och umgås med kompisar.

Min yngstas lärare har sagt att som hårt satsande idrottare får han också en hel del fördelar i skolan då han har lärt sig att strukturera sitt arbete och vara effektiv i sitt skolarbete. Inget av mina barn har "tappat" skolan p g a sina aktiviteter tvärtom. Jag tror att de har fått energi och kraft att ta itu med även svåra saker genom att ha roligt och "lyckas" med sina aktiviteter.

[skanetjej]

De där barnen kan ju inte må bra.Jag hade inte skjutsat på det sättet,inte heller hade jag betalat en krona till aktiviteterna.Då måste man vara överens innan.

Min dotter har 1 aktivitet.Onsdag 18-19.Show Dance.Jag och hennes pappa(mitt ex)delar på kostnaderna för den.Vi kör henne.

Sluta ställa upp på den uppenbart galna kvinnans nycker och skit.

[Malinau]

Tror inte man ska generalisera riktigt så, men de har i alla fall råd. Däremot kan man inte köpa tid för pengar. Man kan heller inte direkt köpa stresstålighet. Så även om det i någon grupp anses normalt är det inte säkert att de mår bra av det, lika lite som i någon annan grupp.