Hej
Min man har två kroniska sjukdomar. För cirka två år sedan fick han veta att han hade tarmsjukdomen ulcerös colit. Det går upp och ned med den, rätt ofta har han skov och äter olika medeciner och så. Sen testar de alltid om man har en följdsjukdom som heter scleroserande cholangit. Vet inte om jag stavar sjukdomarna rätt nu men men. I alla fall så hade han den med. Det är vad jag har förstått en framskridande sjukdom i lever, gångarna blir förkalkade eller något sånt. Han går på regelbundna tester. Man har en ökad risk att utveckla cancer. De flesta som har sjukdomen behöver oavsett det förr eller senare transplantera levern. När min man var hos läkaren senast så sa läkaren att hans magkänsla sa att transplantationen inte var senare. Vad han menade med det är väl osäkert, min man mår okej idag, även om värdena blir sämre, läkaren kunde väl bara säga att det inte handlar om 15 år framåt i tiden utan tidigare. Vi vet inte om han menar ett, fem eller tio år... han ville väl mest att min man skulle ställa in sig på det. Transplantation leder ju oftast till ett bra liv, överlevnaden efter fem år år 75 % och det är ju mycket men ...
Jag tänker inte så mycket på sjukdomen till vardags men ibland... Vi bor i lägenhet i storstad - är det nån idé att tänka kring hus (svindyrt här, hur blir det med sjukskrivningar eller om det värsta händer). Vi har två barn, en snart åtta, en snart fyra - tänk om jag blir själv med dem? Sånt får man inte tänka får jag ju snabbt höra de få gånger jag sagt ut det till någon. Man får ju leva i nuet där vi är friska och mår bra - men att planera framåt för sin familj är ju också en del av livet och i framtiden finns ju bara ett "vet inte". Är det nån som har ett liknande luddigt framtidsscenario och hur förhåller ni er i så fall?
1
Sjuk partner Hej
Min man har två kroniska sjukdomar. För cirka två år sedan fick han veta att han hade tarmsjukdomen ulcerös colit. Det går upp och ned med den, rätt ofta har han skov och äter olika medeciner och så. Sen testar de alltid om man har en följdsjukdom som heter scleroserande cholangit. Vet inte om jag stavar sjukdomarna rätt nu men men. I alla fall så hade han den med. Det är vad jag har förstått en framskridande sjukdom i lever, gångarna blir förkalkade eller något sånt. Han går på regelbundna tester. Man har en ökad risk att utveckla cancer. De flesta som har sjukdomen behöver oavsett det förr eller senare transplantera levern. När min man var hos läkaren senast så sa läkaren att hans magkänsla sa att transplantationen inte var senare. Vad han menade med det är väl osäkert, min man mår okej idag, även om värdena blir sämre, läkaren kunde väl bara säga att det inte handlar om 15 år framåt i tiden utan tidigare. Vi vet inte om han menar ett, fem eller tio år... han ville väl mest att min man skulle ställa in sig på det. Transplantation leder ju oftast till ett bra liv, överlevnaden efter fem år år 75 % och det är ju mycket men ...
Jag tänker inte så mycket på sjukdomen till vardags men ibland... Vi bor i lägenhet i storstad - är det nån idé att tänka kring hus (svindyrt här, hur blir det med sjukskrivningar eller om det värsta händer). Vi har två barn, en snart åtta, en snart fyra - tänk om jag blir själv med dem? Sånt får man inte tänka får jag ju snabbt höra de få gånger jag sagt ut det till någon. Man får ju leva i nuet där vi är friska och mår bra - men att planera framåt för sin familj är ju också en del av livet och i framtiden finns ju bara ett "vet inte". Är det nån som har ett liknande luddigt framtidsscenario och hur förhåller ni er i så fall?
Hör ju själv att jag låter helt känslokall när jag resonerar men i och med att han är helt som vanligt nu så har jag svårt att ta in det känslomässigt tror jag. Jag har varit jätteledsen ett par omgångar men det försvinner, sen blir det på nåt sätt att jag tänker helt rationellt runt det bara... Men jag älskar honom!
2
Hör ju själv att jag låter helt känslokall när jag resonerar men i och med att han är helt som vanligt nu så har jag svårt att ta in det känslomässigt tror jag. Jag har varit jätteledsen ett par omgångar men det försvinner, sen blir det på nåt sätt att jag tänker helt rationellt runt det bara... Men jag älskar honom!
Jag tycker det är bra och inte alls känslokallt att tänka framåt. Tyvärr är det nog inte så mycket ni kan göra i försäkringsväg då maken redan är sjuk. Inget försäkringsbolag kommer att ge några ytterligare försäkringar (liv/sjuk), så jag hoppas maken redan har bra försäkringar.
Men som du säger själv - ingen vet. Han kan leva längre än du så det bästa är nog att bara låta livet fortgå när du gjort det du kan för att säkra framtiden.
3
Jag tycker det är bra och inte alls känslokallt att tänka framåt. Tyvärr är det nog inte så mycket ni kan göra i försäkringsväg då maken redan är sjuk. Inget försäkringsbolag kommer att ge några ytterligare försäkringar (liv/sjuk), så jag hoppas maken redan har bra försäkringar.
Men som du säger själv - ingen vet. Han kan leva längre än du så det bästa är nog att bara låta livet fortgå när du gjort det du kan för att säkra framtiden.
Tack för svaret, han har väl inga vidare försäkringar men ditt svar väcker ju tanken att jag borde skaffa mig en riktigt bra försäkring. För om jag också blir sjuk kan det ju bli dubbelsvårt med ekonomin...
4
Tack för svaret, han har väl inga vidare försäkringar men ditt svar väcker ju tanken att jag borde skaffa mig en riktigt bra försäkring. För om jag också blir sjuk kan det ju bli dubbelsvårt med ekonomin...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
