Skrivet: 2011-02-11, 13:46
#1
Snart helg.
Äntligen börjar det närma sig helg. Ja, jag har en hel arbetsdag framför mig innan det blir helg för mig, men det är ändå skönt. Jag har ju fått jobb på bemanningsföretag och jobbar på Volvo. Varannan vecka jobbar jag kväll och varannan dag. När jag jobbar kväll så träffar jag familjen typ ingenting. Den här veckan har jag träffat barnen på förmiddagen eftersom de börjar förskolan först nästa vecka, men i fortsättningen kommer jag inte göra det (däremot kommer jag att få sova, och det är ju inte fy skam det heller). Men det är jobbigt. Att inte träffa sin sambo eller sina barn på fem dagar, trots att jag inte reser bort eller något sådant, det är tungt. Jag hoppas att jag orkar med det.
Är det någon mer här som jobbar kväll/natt och har några tips på hur man gör de veckorna lättare att uthärda?
Den här veckan har ju ändå varit "lindrig" med tanke på barnen. Jag har ju träffat dem och kunnat prata med dem, pussa dem och säga att jag älskar dem och sådant. Men Tommy har jag knappt sett. :/ Han sover när jag kommer hem (vid ett-tiden på natten) och när han går upp på morgonen är jag knappt vid liv ens. Jag saknar att prata med honom mest av allt, tror jag. Det har inte blivit många ord mellan oss i veckan.. Men det blir väl desto mer pratande till helgen, kan jag tänka.
Barnen verkar ta det ganska bra att jag försvinner iväg till arbetet än så länge. Men som sagt.. den här veckan har de ju träffat mig också. Om två veckor lär de inte göra ens det eftersom de är på förskolan då och när de kommer hem har jag åkt till jobbet redan.
Jag hade först som plan att lämna dem på förmiddagen innan jag åker till jobbet, men jag har insett den här veckan att jag kommer avlida om jag inte får sova mer än 3-4 timmar per natt (och det är om jag somnar så fort huvudet landar på kudden!) Jag har pratat med förskolan om detta och de säger att vi kan lämna samma tider som när jag jobbar dagtid, så jag får sova. Det är skönt att de är förstående. Det underlättar något otroligt.
I övrigt så rullar livet på här hemma. Lukas pratar mer och vi förstår honom jättebra (för det mesta). Vanja pratar förstås alldeles utmärkt, som vanligt. Men vilken vilja hon börjar ge uttryck för! Oj, oj, oj, vilka duster vi har haft. Hon kan bli så ARG när saker inte går som hon vill. Jag står mest bara och gapar när hon får sina utbrott. Men sen får jag ju raskt hämta upp hakan från Kina och förklara lugnt och bestämt varför hon inte får göra si eller så eller varför saker är på vissa vis. Något hon kan bli jättearg över är att jag inte kan få program på TVn att komma tillbaka när de är slut. Ja, vad tråkigt att inte mamma är någon supermänniska som kontrollerar allting.
Jaja, det blev visst ganska långt det här och jag får snart rusa om jag ska hinna i tid till jobbet. Trevlig helg på er!
http://rikku.bloggplatsen.se - blogg och bilder!