Är en tjej på 23 år (88:a) och har en kille som är 27. Jag har alltid varit i förhållanden. Var tillsammans med mitt ex i 3 år, och innan det hade jag ett förhållande i över 5 år. Jag har bara varit tillsammans med min "nya" kille i ungefär ett halvår. Vi har det helt underbart och det kunde inte varit bättre. Har aldrig varit lyckligare med någon kille. Vi pratar redan om att flytta ihop.. Känns väldigt konstigt för mig på ett sätt, men allting känns så rätt. Jag vill träffa honom hela tiden. Har ju haft lite snack om framtid och vad man vill/ hur man vill att sin framtid ska se ut. Han börjar känna att det är dags för barn (pga hans ålder), men han känner sig inte redo nu. Men han har även sagt att "händer det så händer det" och att han skulle inte lämna mig om det är så att vi skulle bli med barn. Han säger att självklart skulle vi ta hand om den lille/a.
Jag har aldrig förut tänkt på om jag är redo eller inte för barn. Självklart har man haft tankar på barn förut, men jag har aldrig känt att det är dags, bara att det är något man vill ha i framtiden. Jag vet att det är väldigt tidigt in i ett förhållande att ens känna att man vill ha barn med killen. Men i och med att jag faktiskt varit i långa förhållanden förut och inte känt såhär starkt för någon, och inte haft de här tankarna på barn förut, så känns det helt rätt att tänka på barn. Jag vill flytta ihop, vill ha allt det där jag drömt om.
Jag tror att det är han jag vill ha barn med... Och jag ser bara barn och tjejer som är gravida överallt nu. Jag skulle nog behålla barnet om jag blev gravid nu, det skrämmer mig lite. Jag har alltid tänkt efter innan jag gjort saker tidigare, jag är försiktig utav mig. Jag brukar aldrig ha bråttom med någonting.
Jag har fast inkomst sen 5 år tillbaka. Och jobbar som driftledare på ett företag. Så jag har det stadigt så. Han jobbar också heltid och har fast inkomst. Vi sitter och tittar efter bostäder så vi kan flytta till något större.
Men han har även sagt att han vill vänta med barn, så jag är lite klyven just nu, för jag tror att skulle jag bli gravid så skulle han vara redo för det.
Åh jag vill ha barn nu.
Jag funderar på att ta ut spiralen och kanske försöka bli gravid i April / Maj. Det skulle vara helt underbart. Men funderar även på, om jag tar ut den nu, finns ju risken att bli gravid nu på studs. Vill vänta några månader. Men om jag väntar med att ta ut den, så kan det ju ta lång tid innan jag blir gravid..
Någon som vet hur föräldraledighet fungerar? Eller hur länge man måste jobba?
Känner för att skriva av mig. Har ni några tips eller råd så dela gärna med er.
Jag vill ha min framtid nu.. Jag är redo.
1
Redo? ej!
Är en tjej på 23 år (88:a) och har en kille som är 27. Jag har alltid varit i förhållanden. Var tillsammans med mitt ex i 3 år, och innan det hade jag ett förhållande i över 5 år. Jag har bara varit tillsammans med min "nya" kille i ungefär ett halvår. Vi har det helt underbart och det kunde inte varit bättre. Har aldrig varit lyckligare med någon kille. Vi pratar redan om att flytta ihop.. Känns väldigt konstigt för mig på ett sätt, men allting känns så rätt. Jag vill träffa honom hela tiden. Har ju haft lite snack om framtid och vad man vill/ hur man vill att sin framtid ska se ut. Han börjar känna att det är dags för barn (pga hans ålder), men han känner sig inte redo nu. Men han har även sagt att "händer det så händer det" och att han skulle inte lämna mig om det är så att vi skulle bli med barn. Han säger att självklart skulle vi ta hand om den lille/a.
Jag har aldrig förut tänkt på om jag är redo eller inte för barn. Självklart har man haft tankar på barn förut, men jag har aldrig känt att det är dags, bara att det är något man vill ha i framtiden. Jag vet att det är väldigt tidigt in i ett förhållande att ens känna att man vill ha barn med killen. Men i och med att jag faktiskt varit i långa förhållanden förut och inte känt såhär starkt för någon, och inte haft de här tankarna på barn förut, så känns det helt rätt att tänka på barn. Jag vill flytta ihop, vill ha allt det där jag drömt om.
Jag tror att det är han jag vill ha barn med... Och jag ser bara barn och tjejer som är gravida överallt nu. Jag skulle nog behålla barnet om jag blev gravid nu, det skrämmer mig lite. Jag har alltid tänkt efter innan jag gjort saker tidigare, jag är försiktig utav mig. Jag brukar aldrig ha bråttom med någonting.
Jag har fast inkomst sen 5 år tillbaka. Och jobbar som driftledare på ett företag. Så jag har det stadigt så. Han jobbar också heltid och har fast inkomst. Vi sitter och tittar efter bostäder så vi kan flytta till något större.
Men han har även sagt att han vill vänta med barn, så jag är lite klyven just nu, för jag tror att skulle jag bli gravid så skulle han vara redo för det.
Åh jag vill ha barn nu.
Jag funderar på att ta ut spiralen och kanske försöka bli gravid i April / Maj. Det skulle vara helt underbart. Men funderar även på, om jag tar ut den nu, finns ju risken att bli gravid nu på studs. Vill vänta några månader. Men om jag väntar med att ta ut den, så kan det ju ta lång tid innan jag blir gravid..
Någon som vet hur föräldraledighet fungerar? Eller hur länge man måste jobba?
Känner för att skriva av mig. Har ni några tips eller råd så dela gärna med er.
Åh jag vill verkligen inte vara någon glädjedödare men jag tycker nog att skall man skaffa barn skall det vara på en mycket säker grund. Man skaffar oxå ansvar för ett helt nytt liv, ett som inte bett om att bli fött, fått välja under vilka omständigheter han/hon får komma till världen och så. När man bara varit tillsammans i ett halvår är man fortfarande blint kär i sin partner. När man bott ihop med honom i ett år, då kanske man har bättre koll och känner varandra mycket bättre. Just nu vet du inte vilken ordning han gillar att ha hemma, vilka saker han prioriterar i vardagen (för vardagen kommer att se annorlunda ut när det verkligen blir vardag när ni bor ihop) eller hur han har det med ekonomin. Detta är alla saker som kan skapa enorma problem framöver, och då vill man inte ha skapat ett litet liv, som faktiskt i sig kommer att kräva enorm kraft och energi! Missuppfatta mig rätt, att få barn är något helt fantastiskt men det finns få saker som tär på mycket på en relation som ett litet barn. Man måste ha en stadig grund att stå på så man inte faller när stormen kommer. Eller stormarna för det kommer att dröja mycket länge innan du får sova en hel natt, innan du får gå på bio igen, innan du kan träffa kompisar helt obehindrat. Att överhuvudtaget planera något det första året kan vara jobbigt.
Jag kan låta som världens bitch nu men jag vill nog bara att ert förhållande skall hålla och att barnet du tänker på skall få den bästa och tryggaste av barndomar. Det finns för mycket skilsmässobarn där ute. Bo ihop ett bra tag först, se till att det får gå en tid och ni VERKLIGEN lär känna varandra först. Sådant tar tid. Låt det ta tid.
Hoppas du tar mitt svar på rätt sätt.
2
Åh jag vill verkligen inte vara någon glädjedödare men jag tycker nog att skall man skaffa barn skall det vara på en mycket säker grund. Man skaffar oxå ansvar för ett helt nytt liv, ett som inte bett om att bli fött, fått välja under vilka omständigheter han/hon får komma till världen och så. När man bara varit tillsammans i ett halvår är man fortfarande blint kär i sin partner. När man bott ihop med honom i ett år, då kanske man har bättre koll och känner varandra mycket bättre. Just nu vet du inte vilken ordning han gillar att ha hemma, vilka saker han prioriterar i vardagen (för vardagen kommer att se annorlunda ut när det verkligen blir vardag när ni bor ihop) eller hur han har det med ekonomin. Detta är alla saker som kan skapa enorma problem framöver, och då vill man inte ha skapat ett litet liv, som faktiskt i sig kommer att kräva enorm kraft och energi! Missuppfatta mig rätt, att få barn är något helt fantastiskt men det finns få saker som tär på mycket på en relation som ett litet barn. Man måste ha en stadig grund att stå på så man inte faller när stormen kommer. Eller stormarna för det kommer att dröja mycket länge innan du får sova en hel natt, innan du får gå på bio igen, innan du kan träffa kompisar helt obehindrat. Att överhuvudtaget planera något det första året kan vara jobbigt.
Jag kan låta som världens bitch nu men jag vill nog bara att ert förhållande skall hålla och att barnet du tänker på skall få den bästa och tryggaste av barndomar. Det finns för mycket skilsmässobarn där ute. Bo ihop ett bra tag först, se till att det får gå en tid och ni VERKLIGEN lär känna varandra först. Sådant tar tid. Låt det ta tid.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
