Hej, jag håller på att bli galen.....Jag har fyra barn, 2 flickor på 9 och 7 sedan en tidigare relation och de är hos mig/oss varannan vecka. Sedan har jag två pojkar i mitt nuvarande förhållande på 4 år och på 8 månader. Jag känner mig inta alls färdig, fast logiskt sett borde jag nöja mig. Min sambo är 20 år äldre än mig, jag är 33 han 53. Vår siste son var på gränsen tyckte han, han vill inte ha fler barn pga sin ålder, och jag kan förstå honom. Jag skulle så gärna vilja ha ett barn till med honom, se vår kärlek växa i ännu ett barn....jag skulle kunna tänka mig ett till om några år men det vet jag är uteslutet pga hans ålder. Han vill alltså inte pga av sin ålder men jag tycker att ett år hit eller dit, vår sista son är 8 mån och om vi skulle få en till tätt skulle han fortfarande vara 53, fyller 53 i mars....Är jag för egoistisk????Jag vet att folk skulle höja på ögonbrynen åt en femma och att jag skulle få höra kommentarer om både antal barn och om min mans ålder, det för jag redan och det gör mig ledsen...Men, vi har bra fasta jobb båda två, stort hus med plats för ytterligare ett barn. Hur ska jag göra?? Ska jag försöka komma över min längtan och ledsamhet över att aldrig få vara gravid mer eller skita i allt sådatn och försöka få mannen att känna att deet går med en litet tätt efter vår son nu?? snälla ge mig råd för jag tänker på detta varje dag....
1
nr fem??? Hej, jag håller på att bli galen.....Jag har fyra barn, 2 flickor på 9 och 7 sedan en tidigare relation och de är hos mig/oss varannan vecka. Sedan har jag två pojkar i mitt nuvarande förhållande på 4 år och på 8 månader. Jag känner mig inta alls färdig, fast logiskt sett borde jag nöja mig. Min sambo är 20 år äldre än mig, jag är 33 han 53. Vår siste son var på gränsen tyckte han, han vill inte ha fler barn pga sin ålder, och jag kan förstå honom. Jag skulle så gärna vilja ha ett barn till med honom, se vår kärlek växa i ännu ett barn....jag skulle kunna tänka mig ett till om några år men det vet jag är uteslutet pga hans ålder. Han vill alltså inte pga av sin ålder men jag tycker att ett år hit eller dit, vår sista son är 8 mån och om vi skulle få en till tätt skulle han fortfarande vara 53, fyller 53 i mars....Är jag för egoistisk????Jag vet att folk skulle höja på ögonbrynen åt en femma och att jag skulle få höra kommentarer om både antal barn och om min mans ålder, det för jag redan och det gör mig ledsen...Men, vi har bra fasta jobb båda två, stort hus med plats för ytterligare ett barn. Hur ska jag göra?? Ska jag försöka komma över min längtan och ledsamhet över att aldrig få vara gravid mer eller skita i allt sådatn och försöka få mannen att känna att deet går med en litet tätt efter vår son nu?? snälla ge mig råd för jag tänker på detta varje dag....
Usch vad svårt! Jag vet hur det känns att längta efter ett barn till, jag har (har haft?) samma längtan. Jag har ett barn på 2 år och har separerat från pappan, men har haft litet sug efter ett till sedan redan när jag fick mitt första barn. Har ingen partner nu, men har funderat på att inseminera mig. Dock, efter att ha tänkt fram och tillbaka, jag kommer att bli "fast" i många år framöver. Jag har ingen nära släkt där jag bor, så det blir svårt att få avlastning. Och fritidsaktiviteter och ett socialt liv kan jag nästan glömma. SÅ jag tror jag nöjer mig med det barn jag har. Så känner jag nu i alla fall. Nu kan jag lägga all min energi på det barnet, och få lite energi och andrum till andra saker i mitt liv.
Jag vet inte, men jag tror att när man är mitt uppe i det här med små barn, och barnafödande att det är lätt att dras iväg, och önska fler och fler barn....det är ju liksom en så häftig känsla att vara gravid, föda barn, och se ett litet barn utvecklas. Man vill göra det igen.
Jag nedvärderar inte dina känslor, men jag tycker du ska vänta några år, och få distans till det hela. Verkligen tänka igenom det. Vill inte din man, så tycker jag inte du ska försöka påverka honom. Han KANSKE vill om några år, det vet man ju inte. Men du kan ju ändå inte göra något utan hans medgivande, och detta kan bli en tagg i ert förhållande.
du har ju en liten bebis som du kan lägga din energi på. (nu låter jag väl som "folk" som du skrev)
Som sagt, jag förstår din längtan, den kan man ju ha hur små barn man än har, och hur många. Men jag tycker du ska försöka låta bli att tänka på det ett tag, och få distans till dina känslor.
2
Usch vad svårt! Jag vet hur det känns att längta efter ett barn till, jag har (har haft?) samma längtan. Jag har ett barn på 2 år och har separerat från pappan, men har haft litet sug efter ett till sedan redan när jag fick mitt första barn. Har ingen partner nu, men har funderat på att inseminera mig. Dock, efter att ha tänkt fram och tillbaka, jag kommer att bli "fast" i många år framöver. Jag har ingen nära släkt där jag bor, så det blir svårt att få avlastning. Och fritidsaktiviteter och ett socialt liv kan jag nästan glömma. SÅ jag tror jag nöjer mig med det barn jag har. Så känner jag nu i alla fall. Nu kan jag lägga all min energi på det barnet, och få lite energi och andrum till andra saker i mitt liv.
Jag vet inte, men jag tror att när man är mitt uppe i det här med små barn, och barnafödande att det är lätt att dras iväg, och önska fler och fler barn....det är ju liksom en så häftig känsla att vara gravid, föda barn, och se ett litet barn utvecklas. Man vill göra det igen.
Jag nedvärderar inte dina känslor, men jag tycker du ska vänta några år, och få distans till det hela. Verkligen tänka igenom det. Vill inte din man, så tycker jag inte du ska försöka påverka honom. Han KANSKE vill om några år, det vet man ju inte. Men du kan ju ändå inte göra något utan hans medgivande, och detta kan bli en tagg i ert förhållande.
du har ju en liten bebis som du kan lägga din energi på. (nu låter jag väl som "folk" som du skrev)
Som sagt, jag förstår din längtan, den kan man ju ha hur små barn man än har, och hur många. Men jag tycker du ska försöka låta bli att tänka på det ett tag, och få distans till dina känslor.
Hej! jo, jag behöver nog få lite distans....ena dagen inbillar jag mig att jag fått det och nästa dag kommer jag tillbaka till det igen ...Ska ta och börja och prata med min man om hur jag känner så får vi se....mest att jag känner att det är så definitivt om vi inte skaffar ett till nu, då blir det inga fler alls och kanske är det det jag måste acceptera bara, att vara nöjd med det.
3
Hej! jo, jag behöver nog få lite distans....ena dagen inbillar jag mig att jag fått det och nästa dag kommer jag tillbaka till det igen ...Ska ta och börja och prata med min man om hur jag känner så får vi se....mest att jag känner att det är så definitivt om vi inte skaffar ett till nu, då blir det inga fler alls och kanske är det det jag måste acceptera bara, att vara nöjd med det.
Förstår hur du känner.
Jag är 31 o min sambo 43. Han har två pojkar på 8 o 12 år sen ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Vi har tillsammans en son som fyller 1 nu i april.
Vi var tillsammans väldigt överens om att bara skaffa ett barn ihop eftersom min sambo hade två sen innan. Men nu när vår son snart fyller 1 så känner jag mig inte alls färdig med barn.
Känner mig ledsen när jag tänker på om jag aldrig skulle få uppleva det här igen med graviditet och förlossning.
Jag vill absolut ha en till och eftersom min sambo är 43 så vill jag att barn nr. 2 kommer nästa år i så fall. Vi är inte helt överens ännu utan diskuterar fram o tillbaka.
Det är inte lätt, jag förstår ju min sambo också, han är så rädd för att han inte räcker till för ett barn till. Han vill vara så delaktig som möjligt o känna att han hinner med alla lika mycket. Det är ju också viktigt att man känner att tiden för varann också räcker till.
Det är en svår fråga. Tror ändå någonstans att man måste vara överens så att den ena inte känner sig överkörd. Det är mycket att fundera över.
Hoppas att det löser sig för er o att ni kommer fram till ett beslut som båda blir nöjda med.
Kram!
4
Hej,
Förstår hur du känner.
Jag är 31 o min sambo 43. Han har två pojkar på 8 o 12 år sen ett tidigare förhållande som bor hos oss varannan vecka. Vi har tillsammans en son som fyller 1 nu i april.
Vi var tillsammans väldigt överens om att bara skaffa ett barn ihop eftersom min sambo hade två sen innan. Men nu när vår son snart fyller 1 så känner jag mig inte alls färdig med barn.
Känner mig ledsen när jag tänker på om jag aldrig skulle få uppleva det här igen med graviditet och förlossning.
Jag vill absolut ha en till och eftersom min sambo är 43 så vill jag att barn nr. 2 kommer nästa år i så fall. Vi är inte helt överens ännu utan diskuterar fram o tillbaka.
Det är inte lätt, jag förstår ju min sambo också, han är så rädd för att han inte räcker till för ett barn till. Han vill vara så delaktig som möjligt o känna att han hinner med alla lika mycket. Det är ju också viktigt att man känner att tiden för varann också räcker till.
Det är en svår fråga. Tror ändå någonstans att man måste vara överens så att den ena inte känner sig överkörd. Det är mycket att fundera över.
Hoppas att det löser sig för er o att ni kommer fram till ett beslut som båda blir nöjda med.
Kram!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
