Ungdomen vägrar medverka i utredning

[Anonym]

Det här handlar inte om omhändertagande.

Har själv bett om hjälp pga tonåring som höll på att gå överstyr. Sannolikt räckte det att jag hörde av mig till soc, för att ungen skulle lugna ner sig. Det är flera omständigheter som gjort att barnet mått som det gjort men framför allt övergrepp från tidigare socialtjänst.
Nu är en utredning inledd pga eget beteende och tonåringen kommer inte att medverka över huvud taget. Jag skulle inte tvinga även om jag kunde för jag förstår soc-skräcken fullkomligt med tanke på erfarenheterna. Ungen kommer sannolikt inte medverka i några sk åtgärder heller.

Inte heller jag kommer vara alldeles enkel att ha att göra med för socialtjänsten, tex kommer jag inte släppa in dem i mitt hem pga det som hänt familjen tidigare och jag skyddar mina barn. Har de alternativ?

[Anonym]

Allt beror på vad problemet var från början skulle jag säga, varför tog du kontakt med soc, hur gammal är tonåringen och hur lade du fram problemet när du pratade med soc?
Har det kommit signaler från andra än dig om att allt inte står rätt till, skola, polis, fältassistenter?

Eget beteende kan vara så mycket, handlar det om missbruk, självskadebeteende, skolk, snatterier, inbrott, skadegörelse, prostution, gäng som slåss, våld i familjen eller är det trassel mellan dig och tonåringen som fått dig att överreagera. Manipulerar tonåringen dig att tro att "allt är lugnt", vid tex missbruk är föräldrarna oftast de lättaste att lura och få på sin sida!

Finns det annan problematik som kan ha orsakat beteendet, vilket det nu är, kanske det behöver utredas för npf om tonåringen behöver stöd och hjälp för att kunna fungera.

Det går inte att säga vilka alternativ soc har när man inte känner till problembilden, men generellt kan man säga att i första hand försöker man jobba med stöttande åtgärder i hemmet, kanske det räcker med att du får stöd och någon att prata med.

[TS]

Problemen är skolk och självskadebeteende, det senare endast vid specifika tillfällen. Det är ingen annan än jag som vänt mig till soc.
Det som fick mig att "överreagera" var när tonåringen slog mig vid tre tillfällen, då jag handgripligen hindrade honom/henne från att göra någon han/hon inte fick.

Jag vet verkligen inte vad jag vill med det här och var det går att komma. Ungen har lugnat sig men behöver sköta skolan också. Barnets stora problem som jag tror allt bottnar i, är att det har absolut ingen tillit till vuxenvärlden efter det soc gjorde förra gången. Ungen kommer inte prata med någon, har tex slutat gå till bup och skolkuratorn och soc är de sista han/hon skulle prata med.
Så man undrar vad de kan göra egentligen? Jag tror och hoppas att jag kontaktade dem i sig, har fått ungen att tänka till. Det verkar faktiskt så.

Insatser i hemmet skriver du, vad skulle de göra i hemmet? Jag släpper inte ens in socialtjänsten i mitt hem och finner ingen anledning till det, tvärtom.

[Molle]

Du har rätt att vägra men försvårar då utredningen och kan komma att bli den som förlorar.
Det kan bli så att efter som du vägrar samarbeta och ditt barn ej går att nå så LVU ar man direkt efter som ni är en dysfunktionell familj som vägrar ta emot hjälp och stöd åtgärder.....
Du har all anledning att släppa in dem i ditt hem och visa att du sköter det och att du samarbetar!
Med din attityd så är du dömd att förlora och bli stämplad som olämplig förälder.
Tufft men så fungerar soc ingen hänsyn till tidigare problem eller "rädsla" för dem.

Din enda chans nu när du anmält är att samarbeta bita i det sura äpplet och gå med på samtal hembesök och diskutera åtgärder samt ta emot hjälp.
Ju villigare du är att ta emot hjälp och stöd ju bättre sits hamnar du i och ju lättare har du att stötta och hjälpa ditt barn och det är ju det som allt handlar om.
Har du handgripligen hindrat ditt barn kan du bli anmäld av henne/honom eller den som hör det, det räknas som barnmisshandel.......
Du kan inte anmäla till soc och sedan inte räkna med utredning och att du måste samarbeta och ta emot dem i ditt hem diskutera åtgärdsprogram och liknade.
Ditt barn kan inte räkna med att komma undan och att vägra ta emot hjälp och stöd när han/hon beter sig själv destruktivt och inte sköter skolan.
Åtgärder kommer att vidtas med eller utan hans/hennes medgivande och det kommer bara bli värre om han/hon inte talar med skolkurator och Bup, då kommer tvångs vård mm.
Detta på grund av lagstiftning, skolplikt, anmälnings plikt mm.
Ja jag vet det är ett rent helvete ni hamnat i och det är bara du som kan lösa detta nu.
Skolan kommer att dela din oro som du visade då du anmälde. Soc har då skyldighet att starta en utredning.
Din skyldighet är att samarbeta för att hitta en lösning på de problem ditt barn har, göra allt det där du inte vill eller orka.

[Anonym]

Egentligen har du rätt - man är i regel rättslös mot socialtjänsten. Dock vet de vem jag är.

Klart jag förstår att det blir utredning, och jag kommer att samarbeta på våra villkor. Jag kommer gå på möten osv, men inte just släppa in dem i vårt hem. Ungdomen kommer jag inte utsätta för mer svårigheter än nödvändigt och tro inte någon tvingar henne/honom. De kan ju försöka få barnet till bup om de vill. Önskar dem lycka till. Så undrar jag hur de gör för att få barnet att öppna sig och känna trygghet och förtroende efter att det tvingats?

And handgripligen hindra sitt barn är inte barnmisshandel. Läste du in att jag slog barnet? Det har jag inte gjort.

Jag är mycket väl medveten om skadorna socialtjänsten ofta ställer till med och lika medveten om våra rättigheter. Jag kommer att skydda mina barn - syskon finns med liknande trauman - från att återuppleva det de gått igenom. Vi är inte i något helvete - vi har varit där och det är anledningen till att jag sätter tydliga gränser mot soc nu.
Ungdomen kommer jag kunna stötta på ett bättre sätt nu när han/hon vet att jag menar allvar. Tror det kan vara allt vi behövde.

[Molle]

Hoppas du har rätt!
Har varit i din sits själv och där lyssnade de inte utan det blev rättegång som vi vann.
Du har inte misshandlat men det kan användas mot dig att du handgripligen hindrat ditt barn om fel person tar tag i det eller ditt barn uttrycker sig felaktigt!
Tyvärr kan soc tvinga och då inte till BUP utan då blir det ett omhändertagande och utredningshem eller liknade. De har ju olika uppfattningar om vad barn behöver och just bet här med hemmet kan kännas som att du döljer något och att det kan finnas brister i hemmet som gör att ditt barn mår dåligt. SOC sätt att tolka!!!
Har du dokument skriftligt och psykolog läkare mm som
intygar att det vore kränkande att besöka ditt hem så kan det funka eller om du har mycket bra kontakt med din socialsekreterare som tar tag i detta.
Du har ju varit där så du vet vad det handlar om, ditt barns problem är ju just detta att det inte har någon utomstående som det vågar prata med och där hade en god kontakt med kuratorn på skolan varit bra eller på BuP någon som tog ditt barns parti.
Mina har gått i terapi i ett år för att komma över soc agerande mot dem och de följder detta fick för deras umgänge familj och sist men inte minst att vi tvingades fly, flytta till ett nytt tryggare boende i en säkrare miljö.

[TS]

Skönt med nån som förstår! Många här inne tror att det ska till extrema brister innan LVU tas till, men egentligen är det ofta helt tvärtom. Skadorna som soc orsakat på mina barn (och kanske dina) är oerhörda.

Önskar mina gick att nå i terapi. Soc gjorde så att de troligen aldrig någonsin kommer våga prata med någon igen, allraminst myndighetspersoner. Soc svek deras förtroenden, ljög rakt i ansiktet på dem gick bakom deras ryggar och splittrade syskonen. Några i syskonskaran utsattes för vidare övergrepp av fosterfamiljen och for oerhört illa.

Tror tonåringen är så full av frustration som inte kan komma ut, att det nu kommer ut på alldeles fel sätt.

[Molle]

Då gäller det att hitta vuxna som dom kan lita på och som aldrig sviker sitt ord eller lovar för mycket.
Vi har en sådan kurator i skolan tack och lov och en rektor som står på deras sida i alla väder det känns skönt men det tog tid för ungarna att våga lita på dem.
De fick bli en massa samtal med oss och dem och handling som visade mer en ord från deras sida, tog som sagt nästan ett år.
Finns det någon vuxen de vågar lita på som du vågar lite på? någon som de kan prata med?
Bakvägen in i ett barn eller ungdoms hjärna och själ kan vara någon av dessa. Efter några år kan de bli mottagliga för terapi och samtal.
Barn läker genom lek, ungdomar med men de kan bli själv destruktiva och leken våldsam.
Någon tydlig person, lärare ungdomsledare eller kursledare kan hjälpa även om de ej blir samtal och terapi så att de lär sig att lita på andra.
Judo/Budo kurser lär att kontrollera kroppen och styrkan och ger en djupare insikt om jaget.
www.budokampsport.se
Rida är också bra för själv känslan, inlandshäst om man vill ha "terapin" och det lugnade i att rida.
Hund, toppen som terapeut! Egen eller att gå hund promenader åt grannar, bli medlem i klubb och träna hund . Katt fungerar det med, ställa ut och bli medlem i katt klubb är ett sätt eller bara ha hus katt att ta ansvar och gosa med.
Boxas eller brottning om mycket aggression finnes.
Även att spela data spel och prata med folk på Internet kan hjälpa om det är rätt folk och rätt spel så där blir det svårt :-) Sport om sport intresse finns och då inte vinna eller försvinna sport! matlagnings kurser som min son eller språk, konst, hantverk mm kurser som kan ge livs glädjen tillbaka. Musik är också en bra terapi, spela själv eller lyssna, sjunga i kör. Det finns mycket bara men vet vad som kan locka just det barnet ur sitt skal.
Några tipps om bakdörrar in.

[hemskt]

"utsattes för vidare övergrepp av fosterfamiljen och for oerhört illa.
"
Har ni anmält? Förstår att ni inte vill ha göra med soc då! Kan ni istället kontakta andra myndigheter eller privata?