Nu är det snart 6 månader sen jag gjorde min abort, och vill bara spola tillbaka tiden.
Allt gick så snabbt, positivt grav.test-bestämma sig-ändra sig-tänka-borta.
Men ångrar mig så mycket!
Jag ville så gärna ha det här barnet, men pappan skulle aldrig finnas i bilden, barnet var tvunget att vara hemligt för hela hans familj och jag skulle aldrig få tala om vem barnets pappa var. Ville inte ha det så då, men gud jag ångrar mig!
Finns det någon som känner som jag, och vad ska man göra för att underlätta ?
Tacksam för svar.
1
Ångerfull! Nu är det snart 6 månader sen jag gjorde min abort, och vill bara spola tillbaka tiden.
Allt gick så snabbt, positivt grav.test-bestämma sig-ändra sig-tänka-borta.
Men ångrar mig så mycket!
Jag ville så gärna ha det här barnet, men pappan skulle aldrig finnas i bilden, barnet var tvunget att vara hemligt för hela hans familj och jag skulle aldrig få tala om vem barnets pappa var. Ville inte ha det så då, men gud jag ångrar mig!
Finns det någon som känner som jag, och vad ska man göra för att underlätta ?
Tacksam för svar.
Förstår hur du känner dig jag gick oxå i genom en abort pga att situationen var som den var vid just det tillfället.... Jag mådde skit efteråt.... men jag kan trösta dig med att du kommer ta dig i genom detta och vara starkare på andra sidan... det kommer nya chanser i ditt liv som ger ett bättre tillfälle det lovar jag dig och som person kommer du vara stark nästa gång.
Finns inte mycket du kan göra för att underlätta sorgen finns där tills du själv känner dig redo att gå vidare med ditt liv igen.
2
Förstår hur du känner dig jag gick oxå i genom en abort pga att situationen var som den var vid just det tillfället.... Jag mådde skit efteråt.... men jag kan trösta dig med att du kommer ta dig i genom detta och vara starkare på andra sidan... det kommer nya chanser i ditt liv som ger ett bättre tillfälle det lovar jag dig och som person kommer du vara stark nästa gång.
Finns inte mycket du kan göra för att underlätta sorgen finns där tills du själv känner dig redo att gå vidare med ditt liv igen.
Jag gjorde abort för 2,5 månad sedan och jag ångrar mig också. Jag har alltid velat ha barn och även om omständigheterna inte var optimala tror jag att det hade kunnat bli bra om jag hade behållit barnet.
Anledningen till att jag gjorde aborten var framförallt att jag blev så fruktansvärt dålig utav migrän. Jag klarade inte av att gå till skolan och jag var rädd för att det skulle fortsätta så och att jag därmed inte skulle få en vettig föräldrapeng. Eftersom det dessutom var mycket annat som talade emot att behålla barnet: ostabilt förhållande med pappan, ingen trygg inkomst och otrygghet i mig själv, kändes det som rätt beslut.
Jag trodde att jag skulle bli helt förstörd men konstigt nog kände jag mig nästan lättad efteråt. Jag hade i och för sig tagit ut mycket sorg i förväg. Sedan har det gått upp och ner, vissa perioder har jag varit väldigt deprimerad. Det är en stor sorg.
Jag klandrar inte mitt val men jag känner att oavsett svåra omständigheter hade jag velat behålla barnet. När saken kommer till sin spets känner jag att det faktiskt handlar om, om jag ville ha barnet eller inte. Samt om jag tror att barnet hade kunnat få det bra.
Jag tror att man ska acceptera att man gjorde det val man gjorde, det var vad som kändes mest rätt då. Jag förstår att du hade oerhört svåra omständigheter och att ta det svåra beslutet kräver mycket, vilket jag tror betyder att du gjorde "rätt". Jag förstår verkligen känslan av att vilja ha barnet. Jag lider med dig, varje dag. Jag hoppas att det blir bättre när man äntligen får sitt efterlängtade barn, även om det är ett annat barn.
3
Jag gjorde abort för 2,5 månad sedan och jag ångrar mig också. Jag har alltid velat ha barn och även om omständigheterna inte var optimala tror jag att det hade kunnat bli bra om jag hade behållit barnet.
Anledningen till att jag gjorde aborten var framförallt att jag blev så fruktansvärt dålig utav migrän. Jag klarade inte av att gå till skolan och jag var rädd för att det skulle fortsätta så och att jag därmed inte skulle få en vettig föräldrapeng. Eftersom det dessutom var mycket annat som talade emot att behålla barnet: ostabilt förhållande med pappan, ingen trygg inkomst och otrygghet i mig själv, kändes det som rätt beslut.
Jag trodde att jag skulle bli helt förstörd men konstigt nog kände jag mig nästan lättad efteråt. Jag hade i och för sig tagit ut mycket sorg i förväg. Sedan har det gått upp och ner, vissa perioder har jag varit väldigt deprimerad. Det är en stor sorg.
Jag klandrar inte mitt val men jag känner att oavsett svåra omständigheter hade jag velat behålla barnet. När saken kommer till sin spets känner jag att det faktiskt handlar om, om jag ville ha barnet eller inte. Samt om jag tror att barnet hade kunnat få det bra.
Jag tror att man ska acceptera att man gjorde det val man gjorde, det var vad som kändes mest rätt då. Jag förstår att du hade oerhört svåra omständigheter och att ta det svåra beslutet kräver mycket, vilket jag tror betyder att du gjorde "rätt". Jag förstår verkligen känslan av att vilja ha barnet. Jag lider med dig, varje dag. Jag hoppas att det blir bättre när man äntligen får sitt efterlängtade barn, även om det är ett annat barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
