I ettan

[Koja]

Skriker era barns lärare till era barn, i ettan?
När jag hämtade på skolan idag så hade 3 barn blivit bestraffade och fröken hade skrikit att hon minsann skulle ringa hem till föräldrarna och berätta, precis innan sportlovet.
Barnen hade varit högljudda efter rasten och 2 pojkar hade brottats och vårat barn hade stått och tittat på och skrattat.
Fröken hade kommit och blivit vansinnig över deras uppträdande och hade skrikit som ovan.
Som bestraffning så fick dom inte se film, utan en fick jobba i matten och en med bokstäver och när vårt barn hade frågat,vad skall jag göra, så hade hon skrikit att DU SKALL INTE GÖRA NÅGONTING, men fick måla en teckning efter att hon sansat sig.

Jag blir så beklämd och förstår naturligtvis att man inte skall busa, men när barnet gråter floder när man hämtar för att man skrattade och inte var aktiv i buset och sedan blev mest tillsagd, så sa vårat barn att jag kommer aldrig mer att lita på fröken.

Känns så trist att gå på en veckas sportlov med en sådan händelse i ryggen, och jag kan inte acceptera att man säger håll igen näbben eller håll igen truten, till barn i ettan.

[Annika60]

Det låter såklart inget vidare men jag tror att lärare är människor precis som alla andra... Jag skulle pratat med mitt barn och förklarat att ibland när man blir väldigt stressad kan man balla ur och bete sig på ett sätt som man inte ska bete sig på.

I regel är det då en bra idé att be om ursäkt när man lugnat ner sig.

[Malinau]

Självklart har det förekommit att både lärare och annan personal har höjt rösten. Inte helt utan anledning och det var det ju inte nu heller. De gånger mitt barn berättat något som jag tyckt varit lite märkligt, har jag frågat läraren och fått dels en lite annan version och dels en bra förklaring. Och vem vet vad som hände tidigare under dagen eller dagen innan... När de stökar och inte lyssnar måste man ju säga till dem.

[lisalina]

Fråga den vuxna, så kanske du får en annan bild av vad som hände?

Jag tillhör den skaran som tycker att det är bra att barn någon gång då och då får uppleva att de vuxna blir ARGA om de går för långt. Givetvis kan man inte tappa fattningen helt och skälla som besatt i skolan, men att höja rösten är mänskligt tycker jag.

Jag skulle också fundera på vaför mitt barn gråter floder för att h*n blev tillsagt med arg röst. Att bli arg, ledsen och känna att det är orättvist är en sak, men jag känner att en 7-åring borde kunna hantera det något bättre än med ren förtvivlan. Även om nu fröken kanske gick för långt. Hjälp ditt barn genom att förklara att när man går för långt så BLIR vuxna arga, det betyder inte att de vuxna ogillar barnet eller kommer vara arga alltid. Efter lovet kommer det vara glömt och förlåtet och begravet.

Tror tyvärr att de barn som får lära sig hemifrån att om vuxna skriker är något allvarligt fel, de barnen kommer att få SVÅRT att klara sig i livet sedan. Liite hård hud måste man skaffa sig. Menar nu inte att ni är sådana hemma, men jag har träffat många föräldrar som daltar något så obeskrivligt med sina skolbarn, som sedan inte klarar en lugn tillsägelse utan att bryta ihop.

[Sist]

Jag tycker inte att det är ok att en lärare konsekvent använder en sådan attityd mot barnen. Och jag gillar inte när man använder skolarbete som ett straff, matten och bokstäverna är ju själva anledningen till att barnen är i skolan, använder man det som bestraffning kan man ju knappast lära dem att det är kul! MEN jag vet att både lärare och elever är trötta inför loven, de sista dagarna inför loven är ofta mycket turbulenta och självklart är inte lärare några änglar med hur mycket tålamod som helst och kan naturligtvis tappa humöret någon enstaka gång. Lärarna har ju ett avtal som gör att de arbetar 45 timmar i veckna och får sedan tillbaka den extra timmen varje dag i ledighet när eleverna har lov. Det gör att när loven kommer har de flesta lärare ganska mycket "övertid" och är rätt slutkörda.

[Koja]

Probelemet med denna lärare är att det sker dagligen, och nu var det mitt barn som fick en släng av sleven.
Tonen i klassrummet är inte angenäm, när man som förälder står utanför och väntar, då allt hörs.
Det känns som att tålamodet tryter och jag fick en förklaring av henne innan jag gick, om vad som hade hänt.
Men jag tycker att det är sättet och den påföljd som det fick, som gjorde mig arg.
Hon har för 2 veckor sedan bett mig om ursäkt för att hon skrikit så fruktansvärt, och mitt barn som sitter längst fram, hade sagt att ´jag tycker inte om att du skriker så´.
Läraren hade hela helgen haft ångest för att skrek så illa, och hade tänkt ringa under helgen för att be om ursäkt.

Jag tycker att det är en lite ond cirkel som pågår, och jag hade förstått det om det var så att alla är trötta och det är fredag, men det sker dagligen.
Och det är ju trots allt bara barn i ettan, och att höja rösten är väl ok, men att gallskrika så ofta känns oroväckande.

[Sist]

Om det är ett beteende som återkommer hos läraren tycker jag att det finns anledning att reagera. Det du kan göra är att kontakta rektor. Om läraren av någon anledning är ur balans finns ju hjälp att få. Barnen ska inte behöva lida för det.

[Anonym]

Mitt barn är ett sådant barn som inte kan hantera att någon skäller på honom eller något annat barn. Jag skäller nästan aldrig på honom och inte på någon annan heller. Menar du att det är fel på honom? Ska jag ta honom till psykolog?
Som tur har han mycket bra personal på hans skola. De lyckas hålla ordning utan att vråla på barnen.

[Koja]

Mitt barn är ett sådant barn som inte kan hantera att någon skäller på honom eller något annat barn. Jag skäller nästan aldrig på honom och inte på någon annan heller. Menar du att det är fel på honom? Ska jag ta honom till psykolog?
Som tur har han mycket bra personal på hans skola. De lyckas hålla ordning utan att vråla på barnen.

Denna lärare är i pensionsåldern och kanske inte orkar med en dag, med barn i ettan.
För morgonen börjar alltid bra, men vart efter det lider så skriker och gapar hon, och mitt barn gillar det inte alls.
Jag har nämligen stått bakom dörren efter skolans slut, och hört hur det låter, och det är inte trevligt.
Att man sedan blir less,är bara människa och att man tappar tålamodet är en annan sak.

Skall nog ha ett samtal med rektorn, för vi vill inte att det skall vara så här.

[Anonym lärare]

Det kan även behövas en definition av "skrika". Jag fick det nämligen framlagt vid ett utvecklingssamtal att lille NN tyckte att jag skrek så ofta.
Lyfte på ögonbrynen eftersom jag i princip knappt höjer rösten inne i klassrummet. Snäll klass och inte så mycket att gorma om där.
Det visade sig att bli skriken på för honom, det var samma som att bli tillsagt. Och visst finns det tillfällen att säga till barnen. Typ: "Nu använder du ditt eget sudd och slutar ta Pelles, han behöver sitt och du har ett eget". Då tyckte den lille prinsen att jag skrek.

Jag tycker nog att det bäst är om du tillsammans med ditt barn, reder ut det läraren sagt - vare sig det var med hög röst eller ej - och hjälper till att sätta händelsen i ett perspektiv. Man kan inte förvänta sig en lärare med kvittrande röst om klassen inte uppför sig. Man behöver inte ta åt sig mer än vad man förtjänar. Var man en av de som stökade så kanske man får ta att läraren blir arg. Var man inte del av kaoset så behöver man inte ta åt sig. Del av att växa upp, anser jag. Man kommer alltid att råka på situationer som känns kymiga och man måste lära sig hantera känslorna då.

[Koja]

Har talat med läraren ifråga, och även rektorn, om det inträffade.
Flera föräldrar har reagerat och en förälder berättade att hon hade hört läraren säga 15 min före slutet på sista lektion, att nu får ni klara er själva för jag skall gå och göra i ordning håret.
Flera ggr har hon inte dykt upp i klassen på morgonen, och den andra ettans lärare har fått rycka in. Det har den förälder som har barnet i andra ettan berättat hemma flera ggr, vilket vi inte visste.

Läraren erkände att det var så ,och senast i går igen så fick hon ett vansinnes utbrott på fm. och fick be barnen om ursäkt efteråt.

Känns så hopplöst.