Jag blir alldeles matt när jag läser inlägg som de här nedan om kvinnor som hamnat i ekonomiskt underläge. Förstår att de sitter i en rävsax och att deras personliga situation verkligen inte är rolig och att de är i stort behov av stöd och hjälp. Vilket de också får tack vara aff.
Men...om jag nu får uttala mig generellt (utan att peka mot någon särskild).
Hur blir det så här, 2011, att det är kvinna efter kvinna efter kvinna som hamnar i sådana situationer som beskrivs om och om igen på den här sidan? Har inget hänt under de 110 år som kvinnor kämpat till döden för rösträtt, samma ekonomiska möjligheter, jämställdhet?
Varför tar de här kvinnorna all vab, exempelvis? Varför ställer de upp på det, när priset blir att de hamnar i ekonomiskt underläge, har en skitsits den dagen äktenskapet/förhållandet spricker för att de till slut inte står ut, inte har några pengar, har urdålig pension och dessutom försakat möjlighet till karriär till förmån för mannens möjligheter att avancera, få bättre lön och därmed bättre utgångspunkt i framtiden.
Varför går de in i förhållanden med så ojämna villkor? Varför sätta barn till världen innan man rett ut hur två ska bli tre eller fyra och man samtidigt ska kunna behålla ett någorlunda jämställt samliv tillsammans? Där båda har egna pengar, båda delar på ansvaret för barnen och för det ekonomiska?
För mig är det obegripligt.
Jag säger inte att man måste tjäna lika mycket för att kunna ha ett jämställt förhållande. Jag säger inte ens att man behöver dela exakt lika på vab etc.
Men jag tycker att om man inte gör det, måste man väldigt noga diskutera igenom hur man ska göra för att ha en ekonomi som båda känner att de kan ha koll på, där båda har föräldraansvaret, det ekonomiska ansvaret och där båda ser sig som en del av ett team som jobbar tillsammans för familjen. Sedan kan man välja Christophers lösning eller helt gemensam ekonomi. Men det här måste väl ändå gå att få ordning på, idag 2011! utan att kvinna efter kvinna ska hamna i ett slags 1910-talsberoende till sin man.
1
blir upprörd Jag blir alldeles matt när jag läser inlägg som de här nedan om kvinnor som hamnat i ekonomiskt underläge. Förstår att de sitter i en rävsax och att deras personliga situation verkligen inte är rolig och att de är i stort behov av stöd och hjälp. Vilket de också får tack vara aff.
Men...om jag nu får uttala mig generellt (utan att peka mot någon särskild).
Hur blir det så här, 2011, att det är kvinna efter kvinna efter kvinna som hamnar i sådana situationer som beskrivs om och om igen på den här sidan? Har inget hänt under de 110 år som kvinnor kämpat till döden för rösträtt, samma ekonomiska möjligheter, jämställdhet?
Varför tar de här kvinnorna all vab, exempelvis? Varför ställer de upp på det, när priset blir att de hamnar i ekonomiskt underläge, har en skitsits den dagen äktenskapet/förhållandet spricker för att de till slut inte står ut, inte har några pengar, har urdålig pension och dessutom försakat möjlighet till karriär till förmån för mannens möjligheter att avancera, få bättre lön och därmed bättre utgångspunkt i framtiden.
Varför går de in i förhållanden med så ojämna villkor? Varför sätta barn till världen innan man rett ut hur två ska bli tre eller fyra och man samtidigt ska kunna behålla ett någorlunda jämställt samliv tillsammans? Där båda har egna pengar, båda delar på ansvaret för barnen och för det ekonomiska?
För mig är det obegripligt.
Jag säger inte att man måste tjäna lika mycket för att kunna ha ett jämställt förhållande. Jag säger inte ens att man behöver dela exakt lika på vab etc.
Men jag tycker att om man inte gör det, måste man väldigt noga diskutera igenom hur man ska göra för att ha en ekonomi som båda känner att de kan ha koll på, där båda har föräldraansvaret, det ekonomiska ansvaret och där båda ser sig som en del av ett team som jobbar tillsammans för familjen. Sedan kan man välja Christophers lösning eller helt gemensam ekonomi. Men det här måste väl ändå gå att få ordning på, idag 2011! utan att kvinna efter kvinna ska hamna i ett slags 1910-talsberoende till sin man.
Håller med dig i mycket men nyckeln står väl att finna i din sista mening: "Men det här måste väl ändå gå att få ordning på, idag 2011! utan att kvinna efter kvinna ska hamna i ett slags 1910-talsberoende till sin man."
Det är få som bara hamnar i något utan det handlar om val som görs. Får att något ska bli annorlunda måste alltså individerna välja annorlunda. Få kan ju hänvisa till att de är ovetande om konsekvenserna (du beskriver ovan) av valen dom gör.....ändå väljer många just detta. Hitta lösningen på det......och du kanske kvalificerar dig för ett Nobelpris
4
Håller med dig i mycket men nyckeln står väl att finna i din sista mening: "Men det här måste väl ändå gå att få ordning på, idag 2011! utan att kvinna efter kvinna ska hamna i ett slags 1910-talsberoende till sin man."
Det är få som bara hamnar i något utan det handlar om val som görs. Får att något ska bli annorlunda måste alltså individerna välja annorlunda. Få kan ju hänvisa till att de är ovetande om konsekvenserna (du beskriver ovan) av valen dom gör.....ändå väljer många just detta. Hitta lösningen på det......och du kanske kvalificerar dig för ett Nobelpris
De kanske inte är sådana att de målar fan på väggen, och måste ha både hängslen och livrem jämt..? Min erfarenhet är att människor som är så där ängsliga och alltid förutser ett worst case scenario till och med av sin Stora Kärlek, inte är så lyckliga människor ändå... Även om de har det där bankkontot och den där karriären och den där pensionen. Pengar är inte allt, och svepningen har inga fickor...
Eller så kanske de tycker att den extra tiden med barnen var väl värd de andra uppoffringarna... om nu kvinnan själv ens kände att det _var_ uppoffringar, vill säga.
5
Tja De kanske inte är sådana att de målar fan på väggen, och måste ha både hängslen och livrem jämt..? Min erfarenhet är att människor som är så där ängsliga och alltid förutser ett worst case scenario till och med av sin Stora Kärlek, inte är så lyckliga människor ändå... Även om de har det där bankkontot och den där karriären och den där pensionen. Pengar är inte allt, och svepningen har inga fickor...
Eller så kanske de tycker att den extra tiden med barnen var väl värd de andra uppoffringarna... om nu kvinnan själv ens kände att det _var_ uppoffringar, vill säga.
Jag vet inte om ditt inlägg var svar till just Ziggy, eller om du menade att det skulle vara svar till ursprungsinlägget.
Jag köper vad du säger, rent principiellt. Men jag har ett stort MEN. Det handlar om att - precis som Ziggy skriver - veta _konsekvenserna_ av dessa val.
Man kan sällan äta kakan och ha den kvar och att i ett rosaskimmer gå med på allsköns ekonomiska dumheter och sedan komma och klaga...nä, det köper jag inte.
6
Jag vet inte om ditt inlägg var svar till just Ziggy, eller om du menade att det skulle vara svar till ursprungsinlägget.
Jag köper vad du säger, rent principiellt. Men jag har ett stort MEN. Det handlar om att - precis som Ziggy skriver - veta _konsekvenserna_ av dessa val.
Man kan sällan äta kakan och ha den kvar och att i ett rosaskimmer gå med på allsköns ekonomiska dumheter och sedan komma och klaga...nä, det köper jag inte.
Det är ändå märkligt att det bara är _kvinnor_ som är sådär lyckligt frikopplade i ett förhållande från tankar på vad som ev kan hända i framtiden. Undrar varför det sitter i könet att vara _både_ planerade inför framtiden och lycklig? Eller så är män väldigt olyckliga under ytan!
7
Det är ändå märkligt att det bara är _kvinnor_ som är sådär lyckligt frikopplade i ett förhållande från tankar på vad som ev kan hända i framtiden. Undrar varför det sitter i könet att vara _både_ planerade inför framtiden och lycklig? Eller så är män väldigt olyckliga under ytan!
_Är_ män så mycket mer beräknande och planerande då, menar du..? Jag tycker tvärtom att man _ofta_ hör om män som inte brytt sig om att skriva äktenskapsförord, och exfruar som därigenom fått ut hälften av allt de äger och har... Även ärvda förmögenheter, företag, jordbruk och skog och sådant som ärvts från hans föräldrar, alltså, och inte tjänats ihop under äktenskapets gång.
För att inte tala om alla män som glömmer att skydda sina barn ekonomiskt, när de gifter om sig på äldre dar...
8
_Är_ män så mycket mer beräknande och planerande då, menar du..? Jag tycker tvärtom att man _ofta_ hör om män som inte brytt sig om att skriva äktenskapsförord, och exfruar som därigenom fått ut hälften av allt de äger och har... Även ärvda förmögenheter, företag, jordbruk och skog och sådant som ärvts från hans föräldrar, alltså, och inte tjänats ihop under äktenskapets gång.
För att inte tala om alla män som glömmer att skydda sina barn ekonomiskt, när de gifter om sig på äldre dar...
Jadu, det har jag också undrat över... och i många fall verkar det ske när två blir tre ;-)
Och sen när man vaknar upp 20 år senare med dålig pensionsprognos med skilsmässan för dörren - då börjar man fundera...
Jag har fått många gliringar från kvinnor i bekantskapskretsen för att jag krävt att min man ska vara hemma halva tiden med båda barnen, att han har jobbat deltid i lika stor omfattning som jag, och att jag krävt att vi tar VAB varannan dag...
Han har ett bättre jobb än jag, tjänar betydligt mer än jag... vi har fått anpassa vår livsstil... bor i radhus i mindre flådigt område och har valt billigare fritidsintressen...
Och fått en lika bra kontakt med barnen båda två, och en förståelse för varandra och familjelivet som jag aldrig skulle vilja vara utan!
10
Jadu, det har jag också undrat över... och i många fall verkar det ske när två blir tre ;-)
Och sen när man vaknar upp 20 år senare med dålig pensionsprognos med skilsmässan för dörren - då börjar man fundera...
Jag har fått många gliringar från kvinnor i bekantskapskretsen för att jag krävt att min man ska vara hemma halva tiden med båda barnen, att han har jobbat deltid i lika stor omfattning som jag, och att jag krävt att vi tar VAB varannan dag...
Han har ett bättre jobb än jag, tjänar betydligt mer än jag... vi har fått anpassa vår livsstil... bor i radhus i mindre flådigt område och har valt billigare fritidsintressen...
Och fått en lika bra kontakt med barnen båda två, och en förståelse för varandra och familjelivet som jag aldrig skulle vilja vara utan!
Nu skrev jag väl inte direkt om några "worst case scenarios" utan poängen var att man gör sina val helt enkelt och både bra och dåliga konsekvenser är oftast just ett utfall av olika val man gör. Hade du några kommentarer om detta?
12
Nu skrev jag väl inte direkt om några "worst case scenarios" utan poängen var att man gör sina val helt enkelt och både bra och dåliga konsekvenser är oftast just ett utfall av olika val man gör. Hade du några kommentarer om detta?
Jag håller helt och hållet med om att man ska DELA även på exv. föräldraledigheten, men jag hakar upp mig lite på att du skriver att du KRÄVT att han ska vara hemma halva tiden. Jag tycker att då har du ju på nåt sätt klivit över gränserna också. Det ska vara ett gemensamt beslut och jag vill ju att mannen ska vilja vara hemma med sina barn.
När man måste börja kräva saker av varandra blir jag orolig....
13
Jag håller helt och hållet med om att man ska DELA även på exv. föräldraledigheten, men jag hakar upp mig lite på att du skriver att du KRÄVT att han ska vara hemma halva tiden. Jag tycker att då har du ju på nåt sätt klivit över gränserna också. Det ska vara ett gemensamt beslut och jag vill ju att mannen ska vilja vara hemma med sina barn.
När man måste börja kräva saker av varandra blir jag orolig....
Ja, att de dåliga konsekvenserna inte behöver komma i det här fallet. Inte utan ett rejält lass av otur. Det är lite som att säga, att om man får en istapp i huvudet så är det den självförvållade dåliga konsekvensen av att man har lämnat sin bostad...
14
Ja, att de dåliga konsekvenserna inte behöver komma i det här fallet. Inte utan ett rejält lass av otur. Det är lite som att säga, att om man får en istapp i huvudet så är det den självförvållade dåliga konsekvensen av att man har lämnat sin bostad...
Jag undrar om inte det där blir lättare nu, när så många har börjat träffas genom dejtingsajter..? För där får man ju - på dom seriösa ställena - fylla i vad man har för uppfattning om en mängd saker. T.ex. om man vill ha ett traditionellt familjeliv eller om man vill dela både försörjning och hemarbete lika. (Samt naturligtvis om man vill skaffa barn överhuvudtaget.) Och så parar datorn ihop dom som tycker lika.
Så i framtiden kommer förhoppningsvis fler par som får barn att vara överens redan i förväg... utan "krav".
15
Jag undrar om inte det där blir lättare nu, när så många har börjat träffas genom dejtingsajter..? För där får man ju - på dom seriösa ställena - fylla i vad man har för uppfattning om en mängd saker. T.ex. om man vill ha ett traditionellt familjeliv eller om man vill dela både försörjning och hemarbete lika. (Samt naturligtvis om man vill skaffa barn överhuvudtaget.) Och så parar datorn ihop dom som tycker lika.
Så i framtiden kommer förhoppningsvis fler par som får barn att vara överens redan i förväg... utan "krav".
hmm...jag tror inte dejtingsajter löser problemen. Jag tror vi generellt måste vara bättre på att prata med varandra.
Ibland kan man bara ha tur också. Jag träffade min man under gymnasietiden och jag kan säga att diskussioner kring familjeliv och barn inte ens fanns på kartan! ...Ändå visade det sig att vi har helt samma bild av hur familjen ska fungera! Det har funkat kanonbra för oss genom flera faser i livet- gymnasiet-plugga vidare-flytta hemifrån-börja jobba-skaffa familj! Nu har vi bara "barnen flyttar hemifrån och bli gammal fasen" kvar!
16
hmm...jag tror inte dejtingsajter löser problemen. Jag tror vi generellt måste vara bättre på att prata med varandra.
Ibland kan man bara ha tur också. Jag träffade min man under gymnasietiden och jag kan säga att diskussioner kring familjeliv och barn inte ens fanns på kartan! ...Ändå visade det sig att vi har helt samma bild av hur familjen ska fungera! Det har funkat kanonbra för oss genom flera faser i livet- gymnasiet-plugga vidare-flytta hemifrån-börja jobba-skaffa familj! Nu har vi bara "barnen flyttar hemifrån och bli gammal fasen" kvar!
Ja, att de dåliga konsekvenserna inte behöver komma i det här fallet. Inte utan ett rejält lass av otur. Det är lite som att säga, att om man får en istapp i huvudet så är det den självförvållade dåliga konsekvensen av att man har lämnat sin bostad...
Så, menar du att det handlar om slump ("ett rejält lass otur") och inte val om man hamnar i ett läge som TS beskriver?
17
Ja, att de dåliga konsekvenserna inte behöver komma i det här fallet. Inte utan ett rejält lass av otur. Det är lite som att säga, att om man får en istapp i huvudet så är det den självförvållade dåliga konsekvensen av att man har lämnat sin bostad...
Så, menar du att det handlar om slump ("ett rejält lass otur") och inte val om man hamnar i ett läge som TS beskriver?
Jag håller delvis med dig i att många - kvinnor och män - inte verkar inse vad konsekvensen blir av ett mer traditionellt sätt att leva familjeliv.
Men att "kräva" av sin partner att han ska vara hemma hälften av tiden är inte alltid lösningen.
Och det finns par där kvinnan tagit hela föräldraledigheten där man fortfarande har två yrkesarbetande människor mitt i karriären... och det finns par där man delat på dagarna som egentligen är ganska ojämlika i sitt parförhållande.
Nyckeln är kommunikation... prata med varandra. Vad har man för värderingar, hur vill din partner att du ska leva om det värsta händer och han/hon går bort.
...och ska vi lägga skuld på någon så visst kan vi lägga skuld på alla kvinnor som inte "kräver sin rätt" men vi ska också lägga lika mycket skuld på männen som inte "kräver sin rätt" till barnen.
19
Jag håller delvis med dig i att många - kvinnor och män - inte verkar inse vad konsekvensen blir av ett mer traditionellt sätt att leva familjeliv.
Men att "kräva" av sin partner att han ska vara hemma hälften av tiden är inte alltid lösningen.
Och det finns par där kvinnan tagit hela föräldraledigheten där man fortfarande har två yrkesarbetande människor mitt i karriären... och det finns par där man delat på dagarna som egentligen är ganska ojämlika i sitt parförhållande.
Nyckeln är kommunikation... prata med varandra. Vad har man för värderingar, hur vill din partner att du ska leva om det värsta händer och han/hon går bort.
...och ska vi lägga skuld på någon så visst kan vi lägga skuld på alla kvinnor som inte "kräver sin rätt" men vi ska också lägga lika mycket skuld på männen som inte "kräver sin rätt" till barnen.
Jag förstår inte heller faktiskt. Det mest konstiga tycker jag är att fäder inte tar ut vab och föräldraledighet i tillräckligt stor utsträckning, är dessa pappor inte intresserade av att vara med sina barn?
Att mammorna tar ut vab är mindre konstigt, för de måste ju det om papporna inte gör det.
Och hårddrar man detta så skule jag vilja säga att om ett par hamnar i vårdnadstvist med ett litet barn och mamman tagit all vab och föräldraledighet så är ju hon den primära vårdgivaren.
Så jag uppmanar alla män att vabba och ta föräldraledighet, och att hela tiden hänvisa till eknomin är skitsnack i många fall, då kan man i såfall spara pengar under grav. när båda arbetar, köpa begagnade babypryalar och se till att båda föräldrarna får vara hemma med barnet och känna att de klarar av den vardagen. Då kommer båda föräldrarna att få en självkänsla i att de klarar att ta hand om sitt barn och en förståelse av vad det innebär att vara föräldraledig. Detta motverkar ju cokså de löneklyftor mellan könen som uppstår när man fått barn.
20
jovisst är det beklämmande
Jag förstår inte heller faktiskt. Det mest konstiga tycker jag är att fäder inte tar ut vab och föräldraledighet i tillräckligt stor utsträckning, är dessa pappor inte intresserade av att vara med sina barn?
Att mammorna tar ut vab är mindre konstigt, för de måste ju det om papporna inte gör det.
Och hårddrar man detta så skule jag vilja säga att om ett par hamnar i vårdnadstvist med ett litet barn och mamman tagit all vab och föräldraledighet så är ju hon den primära vårdgivaren.
Så jag uppmanar alla män att vabba och ta föräldraledighet, och att hela tiden hänvisa till eknomin är skitsnack i många fall, då kan man i såfall spara pengar under grav. när båda arbetar, köpa begagnade babypryalar och se till att båda föräldrarna får vara hemma med barnet och känna att de klarar av den vardagen. Då kommer båda föräldrarna att få en självkänsla i att de klarar att ta hand om sitt barn och en förståelse av vad det innebär att vara föräldraledig. Detta motverkar ju cokså de löneklyftor mellan könen som uppstår när man fått barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
