Går inte berätta för vänner, syskon...
Känsliga snack
  1. Anonym
    #1

    Går inte berätta för vänner, syskon...

    Jag vill inte leva mer...iofs inte första gången, men på sista tiden så är det saker som får bägaren som redan är full att bara flöda över.
    Hur jag känner då? Oerhört ledsen, ensam och alla problem jag har hänger över mig som en mara...bara jag som kan göra något åt situationen och jag förmår inte längre. Hämtade ut antidepp i söndags (haft utskrivit sedan i julas) Det som hindrar mig är min snart 18 åriga son som också mår dåligt pågrund av vår situation. Han har panikångest och mycket som rör sig hos honom. Vem tar hand om honom om jag försvinner? Förhoppningsvis en mycket fd god vän till mig och mina syskon med familjer. Nummer två som hindrar då...jo just nu är här så stökigt hos min bror och svägerskas gästhus där jag bor och jag kan ju inte låta svägerskan ta hela den skiten, ¨så jag har börjat städa, tvätta, plocka undan. Testamentet är klart ochkopia finns hos den fd vännen originalet i mina viktiga papper.
    Visst har jag vänner, syskon m famlj och positivt är sonen, men jag har ytterligare två barn som jag träffar varannan helg knappt. Så inga barn, inget fast jobb, ikngen bostad, inga saker, fd vän, inget...
    Hur jag funderar på att ta livet av mig då? Tabletter om jag bara vet att det fungerar...har mitrazapin som jag inte kunde ta ( nu fluoxetin) Eller lårbensartären i duschen...Samtidigt får jag fundera på verm som hittar mig. Förmodligen en annan bror som han nykeln hit. Ledsen för det, men någon måste ju hitta. Tja om ni orkat läsa hit så förstår ni att jag inte mår bra och jag ska även skriva några ord till var och en ifall att jag inte orkar livet...
  2. 1
    Går inte berätta för vänner, syskon... Jag vill inte leva mer...iofs inte första gången, men på sista tiden så är det saker som får bägaren som redan är full att bara flöda över.
    Hur jag känner då? Oerhört ledsen, ensam och alla problem jag har hänger över mig som en mara...bara jag som kan göra något åt situationen och jag förmår inte längre. Hämtade ut antidepp i söndags (haft utskrivit sedan i julas) Det som hindrar mig är min snart 18 åriga son som också mår dåligt pågrund av vår situation. Han har panikångest och mycket som rör sig hos honom. Vem tar hand om honom om jag försvinner? Förhoppningsvis en mycket fd god vän till mig och mina syskon med familjer. Nummer två som hindrar då...jo just nu är här så stökigt hos min bror och svägerskas gästhus där jag bor och jag kan ju inte låta svägerskan ta hela den skiten, ¨så jag har börjat städa, tvätta, plocka undan. Testamentet är klart ochkopia finns hos den fd vännen originalet i mina viktiga papper.
    Visst har jag vänner, syskon m famlj och positivt är sonen, men jag har ytterligare två barn som jag träffar varannan helg knappt. Så inga barn, inget fast jobb, ikngen bostad, inga saker, fd vän, inget...
    Hur jag funderar på att ta livet av mig då? Tabletter om jag bara vet att det fungerar...har mitrazapin som jag inte kunde ta ( nu fluoxetin) Eller lårbensartären i duschen...Samtidigt får jag fundera på verm som hittar mig. Förmodligen en annan bror som han nykeln hit. Ledsen för det, men någon måste ju hitta. Tja om ni orkat läsa hit så förstår ni att jag inte mår bra och jag ska även skriva några ord till var och en ifall att jag inte orkar livet...
  3. Medlem sedan
    Nov 2002
    #2
    Ta din medicin enligt doseringen istället! Det kommer att kännas bättre inom kort då! Det du känner nu kommer inte att kännas likadant då. Det finns så mycket i livet som du missar om du inte är kvar!!!

    Min gudson, idag 16 år, förlorade sin far för fem år sedan genom självmord. Han mår fortfarande mycket dåligt och saknar sin pappa oerhört mycket. Gör inte detta mot dina barn! Kram!
  4. 2
    Ta din medicin enligt doseringen istället! Det kommer att kännas bättre inom kort då! Det du känner nu kommer inte att kännas likadant då. Det finns så mycket i livet som du missar om du inte är kvar!!!

    Min gudson, idag 16 år, förlorade sin far för fem år sedan genom självmord. Han mår fortfarande mycket dåligt och saknar sin pappa oerhört mycket. Gör inte detta mot dina barn! Kram!
  5. Anonym
    #3
    Har medicinerat en vecka nu. Känns som om barnen ändå har ett liv utan mig förutom han som snart är 18. Är så själsligt trött...
  6. 3
    Har medicinerat en vecka nu. Känns som om barnen ändå har ett liv utan mig förutom han som snart är 18. Är så själsligt trött...
  7. Medlem sedan
    Nov 2002
    #4
    Medicinen kan ta några veckor på sig men sen blir det en förändring! Och du har ingen aning om hur barnen kommer att reagera! Sök hjälp NU akut!
  8. 4
    Medicinen kan ta några veckor på sig men sen blir det en förändring! Och du har ingen aning om hur barnen kommer att reagera! Sök hjälp NU akut!
  9. Medlem sedan
    Oct 1999
    #5
    Jag hoppas innerligt att du inte har satt dina planer i verket!
    Du har ytterligare två barn skriver du.
    Ta hand om dem genom att finnas i livet!

    Ha du medicin så blir det bättre efter några veckor.

    Tänk på den som hittar dig! Fy Fan! Gör det inte!
  10. 5
    Jag hoppas innerligt att du inte har satt dina planer i verket!
    Du har ytterligare två barn skriver du.
    Ta hand om dem genom att finnas i livet!

    Ha du medicin så blir det bättre efter några veckor.

    Tänk på den som hittar dig! Fy Fan! Gör det inte!
  11. Anonym
    #6
    Tack för ni orkar svara.
    Varje dag funderar jag över hur jag kan lösa alla problem, men tänker också varje dag om jag orkar eller inte... idag orkade jag ännu en dag, ibland tror jag att jag är stark nog, men vissa dagar så rasar allt.
    kram till er
  12. 6
    Tack för ni orkar svara.
    Varje dag funderar jag över hur jag kan lösa alla problem, men tänker också varje dag om jag orkar eller inte... idag orkade jag ännu en dag, ibland tror jag att jag är stark nog, men vissa dagar så rasar allt.
    kram till er
  13. Medlem sedan
    Oct 1999
    #7
    Vad skönt att se ett livstecken från dig!
    Jag har inte en aning om vem du är men jag har tänkt på dig under dagen.
    Så du vet, tänker en främling på dig och oroas, Vad kommer inte dina barn och andra vänner och anhöriga göra om du tar ditt liv.
    En dag i taget, det blir bättre.
    Lovar. För jag har varit där nere själv....
  14. 7
    Vad skönt att se ett livstecken från dig!
    Jag har inte en aning om vem du är men jag har tänkt på dig under dagen.
    Så du vet, tänker en främling på dig och oroas, Vad kommer inte dina barn och andra vänner och anhöriga göra om du tar ditt liv.
    En dag i taget, det blir bättre.
    Lovar. För jag har varit där nere själv....
  15. E på egna ben
    #8
    Hej,
    För står hur du känner, men den utväg du funderar på är inte svaret. Har varit där du är och min räddning blev inläggning.

    Där fick jag medicin, så mycket som jag behövde, och någon att prata med. Mitt förslag är alltså att se till att du blir inlagd tills medicineringen funkar och få en samtals kontakt.
    Jag skulle även ta med det här brevet du skrivit och visa för den läkare eller sjuksköterska du först kommer i kontakt med.

    Du får gärna lämna meddelande till mig så kan jag höra av mig via mess om du vill .

    Var rädd om dig!
    Kram
  16. 8
    Hej,
    För står hur du känner, men den utväg du funderar på är inte svaret. Har varit där du är och min räddning blev inläggning.

    Där fick jag medicin, så mycket som jag behövde, och någon att prata med. Mitt förslag är alltså att se till att du blir inlagd tills medicineringen funkar och få en samtals kontakt.
    Jag skulle även ta med det här brevet du skrivit och visa för den läkare eller sjuksköterska du först kommer i kontakt med.

    Du får gärna lämna meddelande till mig så kan jag höra av mig via mess om du vill .

    Var rädd om dig!
    Kram
  17. Anonym
    #9
    Tack känns otroligt att som du själv säger en främling som oroar sig...just nu tar jag en dag i taget, men idag spökade exet och gör livet svårare. Han har ingen aning om hur jag känner för han får varken glädje, ilska eller tårar.
    Är oerhört trött i själen medan kroppen inte får ro. Är rastlös...
    Hur kom du ur det?
  18. 9
    Tack känns otroligt att som du själv säger en främling som oroar sig...just nu tar jag en dag i taget, men idag spökade exet och gör livet svårare. Han har ingen aning om hur jag känner för han får varken glädje, ilska eller tårar.
    Är oerhört trött i själen medan kroppen inte får ro. Är rastlös...
    Hur kom du ur det?
  19. Anonym
    #10
    Hej och tack,
    och ibland känns det som en bra utväg och andra dagar går det ytterligare en dag, men visst jag funderar på att jag har ett val. Har fluoxetin nu och hållit på nio dagar. Samtalskontakt på vdc har jag, men det känns inte bättre alls. Hon kan inte göra nåt åt hela situationen.
    Men tack för att du försöker hjälpa...
    Kram
  20. 10
    Hej och tack,
    och ibland känns det som en bra utväg och andra dagar går det ytterligare en dag, men visst jag funderar på att jag har ett val. Har fluoxetin nu och hållit på nio dagar. Samtalskontakt på vdc har jag, men det känns inte bättre alls. Hon kan inte göra nåt åt hela situationen.
    Men tack för att du försöker hjälpa...
    Kram
  21. E på egna ben
    #11
    Hej igen,

    Jag har också ätit Fluoxetin, men sedan fick jag tillägg med Abilify och Lamictal(Lamotrigin).
    Psykakuten blir ofta sågad vid fotknölarna, men det var det som hjälpte mig. De kan ju ge mer medicin när du är inlagd och det går fortare att komma på rätt köl.
    Tycker att du ska överväga det i alla fall.
    Jag hoppas att du förstår att det finns flera val och att det inte bara finns den utvägen du sagt att du överväger.

    Du är viktig och den bästa mamman till dina barn, ingen kan ta din plats så kämpa!!

    Kram
  22. 11
    Hej igen,

    Jag har också ätit Fluoxetin, men sedan fick jag tillägg med Abilify och Lamictal(Lamotrigin).
    Psykakuten blir ofta sågad vid fotknölarna, men det var det som hjälpte mig. De kan ju ge mer medicin när du är inlagd och det går fortare att komma på rätt köl.
    Tycker att du ska överväga det i alla fall.
    Jag hoppas att du förstår att det finns flera val och att det inte bara finns den utvägen du sagt att du överväger.

    Du är viktig och den bästa mamman till dina barn, ingen kan ta din plats så kämpa!!

    Kram
  23. E på egna ben
    #12
    Hej igen,

    Jag har också ätit Fluoxetin, men sedan fick jag tillägg med Abilify och Lamictal(Lamotrigin).
    Psykakuten blir ofta sågad vid fotknölarna, men det var det som hjälpte mig. De kan ju ge mer medicin när du är inlagd och det går fortare att komma på rätt köl.
    Tycker att du ska överväga det i alla fall.
    Jag hoppas att du förstår att det finns flera val och att det inte bara finns den utvägen du sagt att du överväger.

    Du är viktig och den bästa mamman till dina barn, ingen kan ta din plats så kämpa!!

    Kram
  24. 12
    Hej igen,

    Jag har också ätit Fluoxetin, men sedan fick jag tillägg med Abilify och Lamictal(Lamotrigin).
    Psykakuten blir ofta sågad vid fotknölarna, men det var det som hjälpte mig. De kan ju ge mer medicin när du är inlagd och det går fortare att komma på rätt köl.
    Tycker att du ska överväga det i alla fall.
    Jag hoppas att du förstår att det finns flera val och att det inte bara finns den utvägen du sagt att du överväger.

    Du är viktig och den bästa mamman till dina barn, ingen kan ta din plats så kämpa!!

    Kram
  25. Medlem sedan
    Oct 1999
    #13
    Med hjälp av medicin, sertlalin. det var jobbigt men det vände efter någon månad.
    Nu är jag okej, får lite svackor i bland, men ljuset finns igen.
  26. 13
    Med hjälp av medicin, sertlalin. det var jobbigt men det vände efter någon månad.
    Nu är jag okej, får lite svackor i bland, men ljuset finns igen.
  27. Liz*
    #14
    Jag håller med föregående skrivare om att du behöver ta plats på psykakuten och inte ta ditt liv.
  28. 14
    Jag håller med föregående skrivare om att du behöver ta plats på psykakuten och inte ta ditt liv.
  29. Anonym
    #15
    så oerhört trött....
    Varje dag jag öppnar ögonen så funderar jag över mina val. Det är oerhört tungt...Tagit tabletterna i 15 dagar nu och än så länge märker jag ingen skillnad men vet egentligen att det tar någon vecka till. Uppgiven, trött, ledsen. Jag anstränger mig verkligen för att orka. Tack till er för svar.
  30. 15
    så oerhört trött....
    Varje dag jag öppnar ögonen så funderar jag över mina val. Det är oerhört tungt...Tagit tabletterna i 15 dagar nu och än så länge märker jag ingen skillnad men vet egentligen att det tar någon vecka till. Uppgiven, trött, ledsen. Jag anstränger mig verkligen för att orka. Tack till er för svar.
  31. Toblerone
    #16
    Känns rätt jobbigt att läsa det du skrivit. Jag har nyss kommit hem efter en månad på en psykavdelning. De destruktiva tankarna kommer och går men jag lyckas stå emot för att jag redan gjort mina barn tillräckligt illa.
    Jag tycker absolut att du ska ta dig till psykakuten.
    Kanske behöver du annan medicin, kanske behöver du vid-behovsmedicin.
    Det finns hjälp, för det vet jag. De gånger jag åkt in har jag alltid blivit inlagd. Man tar allvarligt på sucidtankar. Många behöver vara inlagda tills man hittat rätt medicin och i rätt dos.
    Så ta och åk till psykakuten, NU.
  32. 16
    Känns rätt jobbigt att läsa det du skrivit. Jag har nyss kommit hem efter en månad på en psykavdelning. De destruktiva tankarna kommer och går men jag lyckas stå emot för att jag redan gjort mina barn tillräckligt illa.
    Jag tycker absolut att du ska ta dig till psykakuten.
    Kanske behöver du annan medicin, kanske behöver du vid-behovsmedicin.
    Det finns hjälp, för det vet jag. De gånger jag åkt in har jag alltid blivit inlagd. Man tar allvarligt på sucidtankar. Många behöver vara inlagda tills man hittat rätt medicin och i rätt dos.
    Så ta och åk till psykakuten, NU.
  33. Liz*
    #17
    Håller med och håller med, man får ha otroligt tålamod och hitta sin hjälp och stå på sig, det är en snabbväg att ta livet av sig men det är definitivt inte ett bra sätt. Det finns hjälp.
  34. 17
    Håller med och håller med, man får ha otroligt tålamod och hitta sin hjälp och stå på sig, det är en snabbväg att ta livet av sig men det är definitivt inte ett bra sätt. Det finns hjälp.
  35. Medlem sedan
    Aug 1998
    #18
    ...ja, fast problemet är att det ofta inte finns något tålamod att ta av. Och ingen ork att strida för rätt vård. Man måste alltså visa sig liten och sårbar, BE om hjälp och hoppas att man får den.
    Att ta livet av sig föregås ofta av flera månaders eller års vånda. Den som väljer att ta livet av sig gör det med andra ord inte bara sådär hastigt och lustigt i de flesta fall.
    Håller med dig, det finns hjälp. Hoppas TS hittar dit. Vi får peppa henne så gott vi kan.
  36. 18
    ...ja, fast problemet är att det ofta inte finns något tålamod att ta av. Och ingen ork att strida för rätt vård. Man måste alltså visa sig liten och sårbar, BE om hjälp och hoppas att man får den.
    Att ta livet av sig föregås ofta av flera månaders eller års vånda. Den som väljer att ta livet av sig gör det med andra ord inte bara sådär hastigt och lustigt i de flesta fall.
    Håller med dig, det finns hjälp. Hoppas TS hittar dit. Vi får peppa henne så gott vi kan.
  37. Anonym
    #19
    Så då har snart ytterligare en dag passerat...ork nä...känns inte så. Det är jobbigt nog att bara andas och att ta sig upp. Upplever det inte som det finns hjälp. Tabletter i all ära, men det räcker inte. Ser inga lösningar på mina problem hur jag än funderar. Är bara trött in i döden...själsligt trött
  38. 19
    Så då har snart ytterligare en dag passerat...ork nä...känns inte så. Det är jobbigt nog att bara andas och att ta sig upp. Upplever det inte som det finns hjälp. Tabletter i all ära, men det räcker inte. Ser inga lösningar på mina problem hur jag än funderar. Är bara trött in i döden...själsligt trött
  39. Medlem sedan
    Aug 1998
    #20
    Den svenska psyksjukvården må ha många brister men den finns - och den är inte helt värde- eller verkningslös.
    Är du helt under isen bör du åka till psykakuten och be att få bli inlagd på grund av dina destruktiva tankar.
    Det är ett stort steg första gången. Been there..
    Man vill liksom inte kännas vid att det är så illa.
    Psykpatient, ...? Jag?
    Men när steget är taget och man fått en säng på avdelningen då börjar vägen tillbaka.
  40. 20
    Den svenska psyksjukvården må ha många brister men den finns - och den är inte helt värde- eller verkningslös.
    Är du helt under isen bör du åka till psykakuten och be att få bli inlagd på grund av dina destruktiva tankar.
    Det är ett stort steg första gången. Been there..
    Man vill liksom inte kännas vid att det är så illa.
    Psykpatient, ...? Jag?
    Men när steget är taget och man fått en säng på avdelningen då börjar vägen tillbaka.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Berätta för syskon?
    By Anonym in forum _1108 Augustibarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-12-29, 17:38
  2. När berätta för syskon?
    By Katja_73 in forum _0812 Decemberbarn
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2008-04-27, 16:52
  3. Berätta för syskon?
    By Vicki X in forum _0801 Januaribarn
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2007-05-23, 15:30
  4. Ang berätta för syskon
    By Maria-78 in forum _0710 Oktoberbarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-02-25, 20:54
  5. Berätta för syskon..?
    By mantra in forum _0709 Septemberbarn
    Svar: 5
    Senaste inlägg: 2007-01-24, 10:01
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar