hjälp - råd behövs

[Anonym 333]

Behöver fråga er kloka personer för det känns som jag står o stampar i ingenmansland.

Dottern sju år har ju en tendens att inte gilla nya saker o även saker hon vet hur de går till är hon avvaktande inför. Tex om man kommit överens att man skall åka skidor eller åka o rida (som hon eg älskar) så kan hon var hur på som helst dagarna innan men samma morgon /dag strax innan så säger hon - nej jag vill inte... o hon kan bli ordentligt förtvivlad o arg ...

Till 99 procent funkar det o hon tycker det är kul bara man "övertalar" henne att göra det hon skall, åka mmm. Men vägen dit.... suck.. bråk..stök.. såå svårt att inte landa i affektträsket själv.

Har provat bägge vägarna dvs 1) hon får stå sitt kast när hon valt att tex som idag skulle det vara ett skidlopp...tidigare i veckan ville hon inte åka bara brorsan hennes o det var ok för mig - jag kan inte tvinga henne att göra aktiviter bara för han vill... sen ville hon vara med o var kanon på. Så i morse.. hon skulle INTE åka, allt var fel, tröjan var fel o för lång i ärmarna , vi pratade att bestämmer man nåt får man stå för det o till slut skulle hon åka ändå.. pjäxorna var fel, skidorna för hala.. suck suck.. känns som bara jag i hela världen måste diskutera ihjäl mig innan...hade lust att bara packa in henne i bilen o åka hem men hennes bror ska ju inte råka illa ut pga henne..

Sen åkte hon o det gick bra fast det var jobbigt o hon kämpade på..

Känns ju inge bra att "tvinga" henne heller... Hur vet man vad som är lagom.)) har försökt att ignorera hennes problembeteeende o förstärka det positiva men det känns som hon inte tar in det positiva oftast o ibland speciellt på morgonen innan skolan när hon bryter i hop över fel kläder eller vad det är så kan jag inte ignorera henne för då låter hon så det säkert hörs till grannen o de lär ju fundera vad som händer på morgonen... Provat med belöningssystem o det funkar rätt ok - ett tag..

Långt men man blir såå trött.... Speciellt när man är ensam ansvarig också ( de bor varannan vecka) när jag har dom menar jag..

[marib]

när sonen var mindre och man köpte nya kläderfick de bo i hans rum länge innan han kunde sätta på sig dem Hade nog nåt med lukten att göra tror jag.

Med såna grejer som du beskriver så skulle vi tillsammans bestämt kläder i god tid före och så skulle hon fått träna typ varannandag.. i de kläderna och de skidorna så att hon vant sig vid känslan. När dagen D väl var inne så var det förhoppningsvis invant.

[cajo]

Samma problem här med vår 8 åriga son. Han är skitduktig på alla vintersporter, en stjärna på slalom, skridskor och längdskidor. Han tränar karate en gång i veckanoch slalom 2 ggr. Han längtar ständigt till dessa dagar, men när dom väl kommer blir det ibland tvärstopp. Ofta börjar det med illamående/magont, som kommer redan på morgonen när man förbereder för kvällens aktivitet.

I onsdags hade de friluftsdag och han skulle åka längdskidor (bäst i klassen). Men när vi närmade oss skolan blev han mer och mer obekväm och ville hem istället.
Vi förstår inte varför det blir så här?! ?! Han HAR prestationsångest och "måste" vara bäst, annars lägger han ner. OFTAST är han bäst just på skidåkningen. Får mycket uppmuntran där. Vi misstänker att det är det.... han klarar inte "pressen" han har på sig själv. Vi uppmutrar honom lätt och säger att han är duktig, men man behöver inte alltid vara bäst.

I skolvärlden är det ständiga misslyckanden... för de flesta barn med ADHD. Kan det vara så att din dotter också kan vara rädd för eventuella misslyckanden?
Jag tror att min son även ser ett "hyfsat" resultat som ett misslyckande...
Exakt vad du ska göra har jag tyvär inget svar på...

[tanten]

Finns mkt att göra, både för dig o TS anonym 333 som har problem med dottern
tror inte prestationsångest styr så mkt som skillnaden mellan att se fram emot nåt som inte är påtagligt nära, och att hantera detta när det är "dags"
Förbered, ha bilder, gör små berättelser om vad ni ska göra, ett bildspel kanske, vad som helst som levandegör o får det som ska hända/göras mer påtagligt. Då blir förändringen från att bara umgås med det i tankarna, till att ha det konkret framför sig - NU ska det ske - inte så stor ätt den kan kännas oöverstiglig.
Visst har ni väl varit med om det själv nån gång? Första daten? Första jobbintervjun?

[Anonym333]

jo hon är rädd för att misslyckas vill gärna kunna allt nytt bäst utan att träna...

[Anonym333]

tack.. jo vi försöker med planering o förberedelse men kan nog bli ännu bättre på det.. det är ju också när det är saker hon gjort en massa gånger som hon säger i från ... vi kämpar på o provar på... Märkte i helgen när vi var på bio att då var det ingen diskussion att hon inte skulle gå...hade en kompis med sig..kanske var det..annars är det oftast brorsan - tvilling. Vet också att de skulle behöva göra mer på varsitt håll men svårt med barnvakt när man är ensam med dom...