Avundsjuka vänner (varning långt inlägg)

[catriana]

Vet inte om det bara är så att jag haft otur men jag har förlorat flera nära vänner pga avundsjuka. Första gången när jag träffade min man, sen när vi fick första barnet och nu känns det att det händer igen med en vän. Tycker det är otroligt trist... Speciellt för att de vännerna har varit viktiga för mig och jag har inte tagit avstånd från dem utan det har kommit från deras sida.

Den här gången har min vän inte sagt det rakt ut (de tidigare gångerna har de berättat det) men jag har känt det sedan jag sa att vi planerade för en liten trea. Då sa hon att hon inte brukar ge råd men hon tycker att det låter som en dålig idé och att jag borde jobba mer innan och vänta tills det blir större åldersskillnad mellan barnen (har samma åldersskillnad på ca 2 år mellan 1:an o 2:an och det har funkat perfekt och har jobbat i ca 1,5 år -inget problem varken för mig eller för min arbetsgivare).

Hon reagerade ganska positivt ändå när jag berättade att vi skulle få en liten men jag har hela tiden känt att det varit lite spänt sen dess. Hon har alltid varit väldigt fixerat vid tanken att hon ska ha tre barn innan hon blir 30 (som jag kommer att få), de har ett barn och hon är 27 nu och det verkar vara lite små problem i äktenskapet också...

Det tråkiga är att vi alltid umgåtts mycket även som par och de bor nära oss vilket är jätteroligt, men nu känns det att hon blivit väldigt "kall" och det känns inte så kul att träffas. Senast när vi hördes så tog jag upp ämnet lite försiktigt men nu känner jag att hon får ta nästa steg om hon vill prata. Annars finns det väl inte så mycket att göra men blir faktiskt ledsen ändå.. Samtidigt så uppskattar man de vänner som man har ännu mer.

Vet inte men det känns bara konstigt att man inte kan glädjas åt de roliga sakerna i varandras liv och att det ska bli så här i stället. Jag har väldigt svårt att förstå det. När jag själv var singel (för länge sen) och längtade efter att träffa någon hade jag inte svårt för de vänner som redan hade hittat en partner osv.

Är jag ensam med det här problemet eller finns det fler?

Kram och tack för att ni orkade läsa

[StinaFina76]

Jag orkade läsa :-)

Åh vad tråkigt att det blivit så. Känns så synd att förlora en vän för en sån sak. Kan det inte vara så att de kämpar för att bli gravida och inte lyckas. Då kanske det känns extra tufft för henne att du ska ha en till? Eller så är det helt enkelt så att hon inte är nöjd med sin relation och att det inte blivit som hon tänkt sig.

Har ingen erfarenhet själv förutom att jag efter vår ofrivilliga abort i somras tyckte att det var lite påfrestande att träffa flera av våra nära vänner som fick barn i samma veva. Absolut inte så att jag inte kunde glädjas för deras skull, men man blev påmind om sorgen på något sätt.

Hoppas ni kan hitta tillbaka till varandra och inte ge upp vänskapen för detta.

Kram

[Sintra]

Jo, nåt sådant kan det väl vara? Att hon själv försöker men inte lyckas bl med barn?

Inte nödvändigtvis avundsjuka, men att svåra känslor kommer upp när andra får något man själv eftersträvar.

Jag har en bekant som alltid hemskt gärna velat ha barn. Hon fick ett missfall, blev lämnad av pappan till barnet strax efter det, och nu ser det inte ut att bli fler chanser för henne... Klart att hon drar sig undan bekantskapskretsen som skaffar fler och fler barn.

Jag tror att man får försöka ha överseernde om man vill ha kvar vännen. Att göra sitt bästa för att inte strö salt i såren (eller öppna dem om hon inte vill prata) Själva graviditeten kan ju också vara rätt jobbig för utomstående att se på, men det kan bli bättre när barnet väl är där.

Hoppas att ni kan fortsätta vara vänner.
M

[Bellsaaa]

Läste och trodde inte det fanns flera dåliga människor...
Jag har tyvärr förlorat många vänner ( tjejkompisar) pga att jag först gifte mig och sen blev gravid först av vår vänskapskrets ...Otroligt att folk är såna och inte kan vara glada för varann, hade det varit min kompis hade jag varit överlycklig och brytt mig och frågat, men tyvärr...

[Sodafia]

Hej.

Känner igen mig i din situation. När jag träffade min nuvarande sambo var det en av mina vänner som direkt blev stel och det kändes som att hon inte alls var nöjd eller glad för min skull. För mig stod det klart att detta var mannen in mitt liv och flyttade 3 månader senare 90 mil för att leva med honom och hans 2 barn sen tidigare förhållande. Det bästa som hänt mig!

Relationen med min vän är nu i princip obefintlig. Dels pga avståndet men till största delen pga hennes, till synes, fullständiga ointresse av mitt liv och min nya situation.

Jag tror att det finns två alternativ. Antingen för man problemet/situationen på tal och gör ett ärligt försök att reda ut knutar och frågetecken. Eller så gör man bedömningen att vänskapen tyvärr inte är värd att lägga energi på. Min livserfarenhet säger att dåliga relationer suger energi och tar betydligt mer än vad de ger.

I mitt fall har valt det senare alternativet utan att känna dåligt samvete.