Imorgon är det urnsättning för min lilla pojke som gick bort den 3 januari efter ett års kämpande av obotlig sjukdom som vi inte ens har fått en diagnos på.
Livet känns väldigt konstigt, är osocial, inget är roligt, vill inte vara ledsen in för andra då är jag hellre tyst, är rädd att träffa på folk som inte har en aning om vad som har hänt. Jag är inte som jag var förut men jag försöker.
Vill gärna komma i kontakt med andra föräldrar som har förlorat ett barn. Prata med någon person som förstår hur jag mår.
Edvins Mamma
f 091207 - 110103
1
Älskad Saknad Imorgon är det urnsättning för min lilla pojke som gick bort den 3 januari efter ett års kämpande av obotlig sjukdom som vi inte ens har fått en diagnos på.
Livet känns väldigt konstigt, är osocial, inget är roligt, vill inte vara ledsen in för andra då är jag hellre tyst, är rädd att träffa på folk som inte har en aning om vad som har hänt. Jag är inte som jag var förut men jag försöker.
Vill gärna komma i kontakt med andra föräldrar som har förlorat ett barn. Prata med någon person som förstår hur jag mår.
usch så jobbigt,förstår absolut att du känner dej osocial .
Låt sorgen ta tid för det tar tid....
vi miste en flicka i min mage under graviditeten så jag delar inte riktigt samma erfarenhet som dog,men sörjer ändå mitt lilla barn som dog innan vi hann lära känna henne.
2
usch så jobbigt,förstår absolut att du känner dej osocial .
Låt sorgen ta tid för det tar tid....
vi miste en flicka i min mage under graviditeten så jag delar inte riktigt samma erfarenhet som dog,men sörjer ändå mitt lilla barn som dog innan vi hann lära känna henne.
Beklagar sorgen.
Tyvärr är vi rätt många i den här situationen, har jag upptäckt. Inte så många inne på den här siten dock.
Jag förlorade min pojke ca en vecka efter dig, 12 januari. Jag tycker att det är lättare att prata med andra som gått igenom samma sak, och att det är lättast att göra det på nätet. Dels för att det är här man hittar dem och för att det är lättare när de inte ser mina tårar, utan jag "bara" berättar om dem. Det har hjälpt mig jätte mycket, att få skriva av mig och att få feedback på vad jag känner och att andra känner och reagerar ungefär likadant.
Den här länken går till min blogg, därifrån kan du komma vidare till andra bloggar i ämnet, "resantillbaka" är väldigt bra, i sin enkelhet. Det finns ett annat forum som är större än detta, där är det mer aktivitet bland änglaföräldrarna. Länk finns på min blogg. "Familjeliv" heter siten.
Beklagar sorgen.
Tyvärr är vi rätt många i den här situationen, har jag upptäckt. Inte så många inne på den här siten dock.
Jag förlorade min pojke ca en vecka efter dig, 12 januari. Jag tycker att det är lättare att prata med andra som gått igenom samma sak, och att det är lättast att göra det på nätet. Dels för att det är här man hittar dem och för att det är lättare när de inte ser mina tårar, utan jag "bara" berättar om dem. Det har hjälpt mig jätte mycket, att få skriva av mig och att få feedback på vad jag känner och att andra känner och reagerar ungefär likadant.
Den här länken går till min blogg, därifrån kan du komma vidare till andra bloggar i ämnet, "resantillbaka" är väldigt bra, i sin enkelhet. Det finns ett annat forum som är större än detta, där är det mer aktivitet bland änglaföräldrarna. Länk finns på min blogg. "Familjeliv" heter siten.
Jag var in på din sida och lästa.. Fick så himla ont i magen o vart tårögd att läsa de som hade hänt din son.
När Edvin gick bort så kändes de som att vi var dom enda som hade mist ett barn.
Vi har inte fått någon diagnos på Edvin än.
Jag trodde verkligen att det var vaccin sprutan som hade osakat allt, en läkare sa det kunde inte svara nej på den frågan.
Edvin var normal i utveckligen tills han var 5 månader gammal sen gick det tillbaka. Edvin slutade skratta, prata, vart mer spänd i kroppen, hade svårt att gå upp i vikt och vart aldrig stark i nacken eller i ryggen. Läkarna trodde det var något med ämnesomsättningen efter ett tag så börja han gå upp bra i vikt. Det är så himla konstigt att läkarna inte har hittat något fel dom har gått igenom så många sjukdomar o hela hans kropp. Så nu är hans DNA någonstans i Europa för att kolla efter någon speciell syndrom. Så jag hoppas verkligen att vi får svar så man kan tänka på framtiden.
Många kramar till dig<3
5
Jag var in på din sida och lästa.. Fick så himla ont i magen o vart tårögd att läsa de som hade hänt din son.
När Edvin gick bort så kändes de som att vi var dom enda som hade mist ett barn.
Vi har inte fått någon diagnos på Edvin än.
Jag trodde verkligen att det var vaccin sprutan som hade osakat allt, en läkare sa det kunde inte svara nej på den frågan.
Edvin var normal i utveckligen tills han var 5 månader gammal sen gick det tillbaka. Edvin slutade skratta, prata, vart mer spänd i kroppen, hade svårt att gå upp i vikt och vart aldrig stark i nacken eller i ryggen. Läkarna trodde det var något med ämnesomsättningen efter ett tag så börja han gå upp bra i vikt. Det är så himla konstigt att läkarna inte har hittat något fel dom har gått igenom så många sjukdomar o hela hans kropp. Så nu är hans DNA någonstans i Europa för att kolla efter någon speciell syndrom. Så jag hoppas verkligen att vi får svar så man kan tänka på framtiden.
"Jag trodde verkligen att det var vaccin sprutan som hade osakat allt, en läkare sa det kunde inte svara nej på den frågan."
Intressant. De jag pratat med säger att det är typ omöjligt...
Visst vore det skönt om det berodde på sprutan och inte någon diffus gen. Det är ju lättare att undvika en spruta, än en gen...
Jag hoppas verkligen ni får veta vad felet var. Det finns ju så bra fosterdiagnostik idag, även om abort inte alltid är ett alternativ.
Hur gick det till när han dog?
6
"Jag trodde verkligen att det var vaccin sprutan som hade osakat allt, en läkare sa det kunde inte svara nej på den frågan."
Intressant. De jag pratat med säger att det är typ omöjligt...
Visst vore det skönt om det berodde på sprutan och inte någon diffus gen. Det är ju lättare att undvika en spruta, än en gen...
Jag hoppas verkligen ni får veta vad felet var. Det finns ju så bra fosterdiagnostik idag, även om abort inte alltid är ett alternativ.
Allt började slutet av Nov. jag tyckte Edvin såg hängig ut så vi åkte in med honom och sköterskan sa det ser ut som han krampar och han fick någon krampmedicin och han vart helt utslagen han sov i två dagar sen börja han få svårare att andas så vi vart skickade till IVA och där koppla dom in honom på resperatorn på torsdags natten han hade en massa tjock slem i lungorna. På fredag förmiddag kom läkarna o berätta att vi tror inte att Edvin kommer att vakna upp mer.. Allt kom som chock men ändå så kände jag att han kommer att klara detta. Vi sa till läkarna att vi ville dra slagen på hans födelsedag den 7 dec o när dom drog slagen så tog han ett stort andetag och sen fortsätte han andas Vi fick ha syrgas mm hemma.
Sen på nyårafton fick han lite feber, på lör o söndag oxå. Han såg lite trött ut på söndags kvällen och jag tyckte han började bli väldigt blek och det börja vätska på sig vid ögonen. Så vi ringde till sjukhuset så vi fick komma in på engång. Läkarn kom inte och fråga lite frågor o skulle ta blodgas o HB. Dom tog om det flera gånger för att dom trodde de var fel på maskinen. För blodet stanna aldrig upp och det var rosa färg på blodet. Jag kände på engång att det var något som inte stämde så jag sa till min sambo att jag tror inte vi kommer här i från med Edvin. Läkarn kom in och sa att jag tror att hans kropp håller på att ge upp.. läkarn skulle prata ihop sig hur dom skulle göra. Senare kom det inte två läkarne och han lyssna på Edvins mage o hörde inga tarmljus o då sa han hans kropp håller på att stänga ner nu. Dom skulle ge honom blod, lite morfin om han hade ont någonstan o lite antibiotika. Vi sov allihopa så vakna vi till av att han skrek till och det har han inte gjort sen han var två månader gammal så jag var glad att han lät. Sen kl 8 på morgonen kom läkarn in o sa att natten har varit lugn o att han hade fått färg i ansiktet en kvar senare kom en sköterska in för att inhalera honom o då satt min sambo Edvin upp och jag la handen på Edvins magen och då drog han bara andetag inåt sen slutade han andas. <3
7
Allt började slutet av Nov. jag tyckte Edvin såg hängig ut så vi åkte in med honom och sköterskan sa det ser ut som han krampar och han fick någon krampmedicin och han vart helt utslagen han sov i två dagar sen börja han få svårare att andas så vi vart skickade till IVA och där koppla dom in honom på resperatorn på torsdags natten han hade en massa tjock slem i lungorna. På fredag förmiddag kom läkarna o berätta att vi tror inte att Edvin kommer att vakna upp mer.. Allt kom som chock men ändå så kände jag att han kommer att klara detta. Vi sa till läkarna att vi ville dra slagen på hans födelsedag den 7 dec o när dom drog slagen så tog han ett stort andetag och sen fortsätte han andas Vi fick ha syrgas mm hemma.
Sen på nyårafton fick han lite feber, på lör o söndag oxå. Han såg lite trött ut på söndags kvällen och jag tyckte han började bli väldigt blek och det börja vätska på sig vid ögonen. Så vi ringde till sjukhuset så vi fick komma in på engång. Läkarn kom inte och fråga lite frågor o skulle ta blodgas o HB. Dom tog om det flera gånger för att dom trodde de var fel på maskinen. För blodet stanna aldrig upp och det var rosa färg på blodet. Jag kände på engång att det var något som inte stämde så jag sa till min sambo att jag tror inte vi kommer här i från med Edvin. Läkarn kom in och sa att jag tror att hans kropp håller på att ge upp.. läkarn skulle prata ihop sig hur dom skulle göra. Senare kom det inte två läkarne och han lyssna på Edvins mage o hörde inga tarmljus o då sa han hans kropp håller på att stänga ner nu. Dom skulle ge honom blod, lite morfin om han hade ont någonstan o lite antibiotika. Vi sov allihopa så vakna vi till av att han skrek till och det har han inte gjort sen han var två månader gammal så jag var glad att han lät. Sen kl 8 på morgonen kom läkarn in o sa att natten har varit lugn o att han hade fått färg i ansiktet en kvar senare kom en sköterska in för att inhalera honom o då satt min sambo Edvin upp och jag la handen på Edvins magen och då drog han bara andetag inåt sen slutade han andas. <3
Det är fruktansvärt att stå bredvid sitt barn som behöver hjälp, utan att kunna ge det. Aldrig är man så maktlös som då. Bara den situationen är så onormal. Vi finns ju för att hjälpa och ta hand om våra barn, när man inte kan göra det...
Tack för att du delade med dig. Jag tyckte att det var skönt att få berätta, det är en del av bearbetningen, för att förstå att det är sant.
Hur gammal blev Edvin? Fick för mig att han blev 5 månader, men sen såg jag att du pratade om ett-års dagen.
kram
8
Det är fruktansvärt att stå bredvid sitt barn som behöver hjälp, utan att kunna ge det. Aldrig är man så maktlös som då. Bara den situationen är så onormal. Vi finns ju för att hjälpa och ta hand om våra barn, när man inte kan göra det...
Tack för att du delade med dig. Jag tyckte att det var skönt att få berätta, det är en del av bearbetningen, för att förstå att det är sant.
Hur gammal blev Edvin? Fick för mig att han blev 5 månader, men sen såg jag att du pratade om ett-års dagen.
Edvin vart 12 månader och 27 dagar gammal. Så vi fick ha honom 27 dagar extra efter han låg i resperatorn.
Och vi ville inte att han skulle hamna i respertorn igen om han vart dålig då kändes det bättre att han fick somna in. Det är inget liv att ha ett barn ligga i resp.
Det känns jätte skönt att kunna skriva av sig lite o dela med mig. Och särskligt med någon annan som har varit i samma sits som en annan.
Kramar
9
Edvin vart 12 månader och 27 dagar gammal. Så vi fick ha honom 27 dagar extra efter han låg i resperatorn.
Och vi ville inte att han skulle hamna i respertorn igen om han vart dålig då kändes det bättre att han fick somna in. Det är inget liv att ha ett barn ligga i resp.
Det känns jätte skönt att kunna skriva av sig lite o dela med mig. Och särskligt med någon annan som har varit i samma sits som en annan.
Åh jag blir så ledsen när jag läser din berättelse. Att förlora sitt barn är något som ingen skulle behöva uppleva. Jag hoppas verkligen ni kan få svar på vad som hände, vad han dog av.
Många kramar från en annan änglamamma.
10
Åh jag blir så ledsen när jag läser din berättelse. Att förlora sitt barn är något som ingen skulle behöva uppleva. Jag hoppas verkligen ni kan få svar på vad som hände, vad han dog av.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Vi fick ha syrgas mm hemma. 