övertid och kontrollbehov

[om jag kunde trolla]

Båda mina barn har tidgare kommit flera veckor tidigt så vid det här laget fanns de båda sedan några dagar tillbaka. Även om jag vet att det är bra för barnet att vara i magen och växa lite kanske så känns det som att jag går på övertid nu fast det är mer än två veckor kvar till bf. Men mina mådde ju bra och var "klara" då när de kom iofs. Ja det känns i alla fall tungt nu, tänk om jag får gå så långt som till bf eller längre ...

Jag är inte van att vara höggravid så här länge och jag har heller aldrig haft såna problem med foglossningen som jag har nu, den är verkligen plågsam och begränsar mig så mycket i både vila/sömn och saker jag kan hitta på för att fördriva tiden. Usch jag håller med Happie om att det är så långtråkigt nu. Inte kan jag njuta särsklt mycket av solen heller. Kan knappt röra mig utomhus ..suck. nä det är inget roligt just nu.

Och så trivs jag inte med min bm och litar inte riktigt på sjukhuset där jag ska föda, borde ha bytt för länge sen, de glämmer bort mig, mina tider, prover som ska tas osv, glömde bort mig i ett behandlingsrum häromdagen så jag fick sitta alldeles för länge med aktuell behandling...Bm hade tagit lunch och somnat och totalt glömt att jag var där öht!!

Nu har jag efter besök på förlossingen m.m. ialla fall bestämt mig för att föda där (det är inte samma personal där som på mvc) bl.a med tanke på avståndet till övriga sjukhus och att mina förlossningar har gått fort samt i ett försök att hantera mitt kontrollbehov. men nu skulle jag i alla fall helst slippa träffa vanliga bm igen och få hem vår lill* så man kan börja leva igen.

Tänk om den Lill* inte kommer ut för att jag helst inte vill föda där och för att det fortfarande är lite osäkert hur det kommer lösa sig med barnvakt. Alltså vi har pratat med några stycken som har lovat ställa upp, men beroende på när det blir- tid på dygnet och vilket datum så är det osäkert, samt även osäkert om de kommer kunna ta sig hit med tanke på problem med bilen, avstånd osv. Känns som att jag går runt och lugnar alla andra omkring mig och säger att det löser sig, medan jag egentligen tycker att det är ganska jobbigt själv just för att jag har ett sådant kontrollbehov själv och vill veta och känna mig trygg i att det ska lösa sig så som jag vill.

Ja det blev lite blandade tankar från mig så här i sluttampen.

[Happie-D]

Hej vännen!
Ja, det är mycket som snurrar i skallen nu för tiden.
Jag kan förstå att det känns konstigt att gå "på övertid" den här gången. Jag själv har fött mina precis vid bf tidigare, men nu känns det som att jag också går på övertid.... fattar inte varför, jag borde ju vara inställd på att gå i alla fall till bf....Det är förmodligen för att vi har ont och det känns extra tungt denna gången. (Eller som min mamma så finkänsligt sa: Nu är du ju inte 25 längre och kroppen slits ju för varje graviditet....hmmmm????)

Jag försöker bara ta en dag i taget och försöka njuta av de små korta stunderna när jag mår bra.

Ang. din bm.... Det är ju kanske lite sent att börja bråka nu, men jag tycker absolut att du ska bråka lite med sjukhuset om du känner att du orkar (Kan ju va ett sätt att slippa tristessen). Om du känner att de inte tar dig på allvar och att du inte blir behandlad som du vill så säg till!!

Vi har också lite barnvaktsbekymmer. Har ju plan A,B,C och D också beroende på vilken dag i veckan, vilken tid på dygnet osv. Tycker också att det känns jobbigt att man ska behöva pussla för att få i hop det. Men jag försöker trycka undan kontrollbehovet och tänka att det löser sig, för det gör det ju allra mest säkert, det är mest jobbigt att gå och oroa sig.

Om bara ett litet tag så är ju alla dessa problem ett minne blott, vi får försöka se fram emot den dagen och alla sömnlösa amningsnätter istället


Kram på dig!

[om jag kunde trolla]

Bara att läsa "Hej Vännen" fick tårarna att börja komma. Så känslig är jag just nu och så skönt bara att någon bryr sig litegrann. Ja visst är det mycket som snurrar...

Jag hoppas och tror att när det väl sätter igång kommer jag att känna mig trygg i situationen då jag verkligen haft positiva erfarenheter av båda mina tidigare förlossningar. Och så sent som häromnatten när jag hade molande värkar såpass att jag trodde att det var på gång- då kände jag mig genast väldigt laddad. Det är nog väntan som är värst och sen löser det sig som du säger (och som jag innerst inne vet).

Igår fördrev vi tiden med att åka ut på stan och äta samt lite spontanbesök hos bekanta. Jag tror förresten att min otålighet har smittat av sig på hela familjen, vi har inte pratat om det men det känns som att vi alla går i samma stämning och bara väntar, lite svårt att ta oss för något.

Igår tittade vi på den stora fina månen och jag hoppades på lite av månens kraft att sätta igång detta. Jag skickade tanka hela dagen till den lilla att jag är beredd att h*n är välkommen! =) Så vi får väl se om det gjort någon nytta...

Kram och Tack!

[Happie-D]

Jag tror också helt klart att det är väntan som är värst.
Ang personalen man får på förlossningen så kan man ju inte ha kontroll över detta. Visst kan man byta bm osv, men vad jag förstår så har du haft snabba och ganska lätta förlossningar tidigare.
Och som jag tänker nu, så är det mest: Jag vet att jag kan föda och jag skulle nog kunna göra utan personal om det vore så. Nu kommer jag ju inte göra det utan personal, men bara tanken och tron på min kropp gör att det inte känns så viktigt att ha kontroll på vem vi kommer att möta. Jag vet ju att det kommer gå bra ändå.
Sedan har jag ju ingen som helst aning om hur förlossningen kommer att gå, men det får vi ta då, det viktigaste är tron på sig själv

Ha en härlig söndag!