Wilmer ska börja 18/5 och det känns sådär. Märker att han inte tror sig så länge hos någon annan om inte jag eller pappa är i närheten. Blir säkert en del gråt men som tur är så är han social och nyfiken av sig.
Frågan är om vi är redo ;-)
Vi pratade om det just igår och sa att det var skönt att inskolningen inte var nu inom det närmsta. Kanske att lillebror skulle vara redo...men inte vi!
Liam kommer till att skolas in på storasysters förskola den 3:e eller 4:e veckan i augusti och då kommer han att vara 17,5 månader.
Dottern skolades in när hon var 15,5 månader och det var helt perfekt just för henne. Hon var trygg i sig själv, tyckte förskolan var rolig och förstod snabbt att vi kom och hämtade henne igen.Inskolningen gick jätte bra. 10 inskolningsdagar varav 2 morgnar mot slutet som hon blev lite småledsen på när jag gick. Ingen störtgråt, mest småsnyft och hon slutade så fort jag försvann inom synhåll (alltid skönt att ringa dit och få en bekräftelse på det) och sedan dess har hon älskat förskolan och är alltid glad vid både hämtning och lämning. Men visst är det en lite påfrestande period för mamma- och pappa-hjärtat vid inskolningen, särskilt om ens lilla hjärta är ledsen. Men även om allt går jätte bra kan det kännas nog konstigt i början att plötsligt vara ifrån sitt barn i flera timmar varje dag som man tidigare varit med i stort sätt 24 timmar om dygnet!
Nu ska Liams skolas in enligt den nya 3-dagars inskolningen som man infört i många delar av landet och det får vi se hur det går. Känns som så kort inskolningstid men jag vet att det fungerat bra för flera barn och behövs det längre inskolningstid läggs det självklart in.
Liam är ju mer framåt och mindre blyg än storasyster så jag hoppas det kommer vara till fördel...men kanske är han mer mammig och närhetstörstande? Dock kommer han vara äldre än syrran än när hon började och även om man klart vill ha sina barn hemma länge länge och ser det som en stor fördel att de börjar så sent som möjligt vet jag av erfarenhet (är utb. fsk-lärare) att inskolningen och tiden därefter ibland kan bli svårare ju närmre 2-årsåldern barnet befinner sig. Självklart inte alltid.
Men den stora regeln är ju ändå att alla barn är olika, har individuella behov och att det finns fördelar och nackdelar med att alla åldrar gällande inskolning i förskola/dagmamma m.m. Jag hoppas inskolningen kommer att gå strålande för alla våra marsian-10r oavsett när de börjar!
Liam går förresten riktigt bra här hemma nu. Han tog sina första små steg på egen hand när han var 11 mån och 1 vecka. Men det var först samma dag som hans 1-årskals den 13 mars (fyllde 1 den 10:e) som det lossnade och nu är han duktig till att traska själv. Ser strålande gulligt ut! <3
Ni som tidigare har skolat in barn gällande 3-dagarsinskolningen. Hur tyckte ni att det gick?
Ebba ska skolas in i augusti, jag hoppas hon kommer att kännas redo för det då, nu hade det definitivt inte gått bra alls. Nu kommer hon inte behöva gå så många timmar heller iom att jag jobbar i butik och börjar först mellan kl 10-12 på dagarna, och sen kan den som kommer hem först hämta henne (maken eller någon av syskonen)
Vi har ju inte fått besked om plats ännu, men har ansökt från mitten av augusti så att inskolningen ska vara klar när min man börjar jobba i september. Vi ska flytta så vi ska ha ny plats till båda barnen och skola in dem båda.
Emil är ju med och hämtar och lämnar storasyster tre dagar i veckan och han är väldigt hemmastadd där. Går ofta in själv när jag klär på eller av syrran, ibland börjar han leka med något, ibland bara tittar han på barnen, ibland kommer någon/några av flickorna och börjar "ta hand om" honom
Love skolas också in i augusti. Det känns just nu helt okej.
Lite mer labilt är det på min jobbfront där det ska sägas upp folk... så vi får väl se om jag HAR nåt jobb i augusti. Jag tror iofs att det löser sig så småningom men ändå. Lite stökigt känns det.
Vi har fått plats för Isak från den 15/8, det tror jag blir bra. Han kommer då att vara 17 månader.
usch! aldrig kul när det ska varslas med folk
jag håller tummarna för att du får behålla jobbet.
för att svara på mitt eget inlägg så är jag tveksam på om jag vill sätta upp Erika på kö än.
Hon är pigg go och glad när vi är hemma i den "trygga miljön". men det räcker med att nån kommer på besök så får hon genast en mycket skeptisk blick och blir lätt ledsen och vill till mig eller pappa.
hon är, med andra ord, inte så social av sig just nu.
hon har lite svårt att ty sig andra människor och då känner vi att hon inte är riktigt redo för dagis.
eller ja, vi är inte redo att låta henne prova , rättare sagt
med stora tjejen var det inga problem.
hon började dagis när hon var 13 månader och var redan otroligt social långt innan dess.
får se hur det känns om nån månad.
just nu känns det helt enkelt inte helt rätt att skola in henne på dagis.
Timon ska inte börja på dagis förrän nästa år. Våra två äldsta började oxå strax innan de fyllde två, medan storebror började när han var 1år och 5 månader och han mådde inte alls bra av det. Det är oxå extra angeläget för Timon att hålla sig frisk eftersom han har epilepsi. Ytterligare en anledning till att han inte kommer att börja på dagis i år, att immunförsvaret ska få utvecklas lite till innan han börjar och kanske, kanske hinner han växa ifrån epilepsin.
oj, har läkarna sagt att han kan växa ifrån det så snabbt?
det är ju jättebra.
jag håller tummarna för att han gör det.
inte alls kul att ha epilepsi. och efter vad mina föräldrar berättat om mig så har jag förstått att det är svårare för föräldrar.
Ja, barn som får epilepsi under första året lär kunna växa ifrån det snabbt, då det kan bero på en omogen hjärna och att hjärnan utvecklas väldigt mycket under första året.
Precis dagen efter Timons ettårsdag var vi hos hans läkare som tyckte att vi sakta skulle börja trappa ner på medicinen.
Sen fick han i och för sig kramper bara några dagar efter det efter vaccineringen och det höll i sig i en vecka. Vi var inlagda på sjukhus ett par dagar förra helgen så nu känns det inte så optimistiskt. Annars har han bara haft en enstaka krampserie i Januari och i början av december var det som nu att han hade kramper under en veckas tid och vi var inlagda och så hade han lite i oktober och några omgångar i september innan han började få medicin.
ja, jag håller verkligen tummarna för att han snart slipper det och kan bli friskförklarad från sjukdomen.
Vi fick platserbjudande igår faktiskt. Det känns skönt eftersom vi vet att det är ontom platser i kommunen och grannkommunerna. Så Lova kommer börja första veckan i augusti. Lova tror jag kommer fixa det väldigt bra efter ett par dagar. Hon gillar barn och är väldigt fascinerad av barn i hennes egen ålder så jag tror det går bra. Däremot kommer nog jag tycka det är jobbigt... Ska bli kul att få börja jobba men samtidigt inte....
Lotusmamma! - gravidyoga och mammaträning för ett hälsosamt mammaliv!
Åh, då kanske man kan börja hoppas på att få platsbesked snart! Jag förväntar mig dock inget förrän i juni...
Ja det var oväntat att få besked redan, men samtidigt väldigt skönt. Slipper man gå och fundera på det iallafall...
Lotusmamma! - gravidyoga och mammaträning för ett hälsosamt mammaliv!
