Ny erfarenhet.

[malojeli]

Mina stackars hundar tänkte jag ta ut en liten sväng idag när jag nu är på bättringsvägen, så jag laddar med inkallningsgott, klicker och högljudspipan och går nerför backen och 800 meter in på "vår" skogsväg. Släpper på hundarna och då ringer mobilen, en kollega, viktigt samtal. Babblar, viker in på vår stickväg i sakta mak, babblar, checkar av hundarna, babblar, stannar till och inser att jag inte känner igen mig alls. På någon fläck. Säger till kollegan halvt på skämt att nu har jag nog irrat bort mig, jag får återkomma.

Kallar till mig hundarna och ställer mig still och försöker liksom greppa. Hur i helvete kan man gå vilse 800 meter hemifrån? Lyssnar efter E4-an som hörs tydligt, försöker gå ditåt. Kärr, rishögar, snår, men vaffaaaan! Öppnar GPS på telefonen, ser min hemplutt mitt i ett grönt parti utan stigar eller vägar. Hahaha, det här var riktigt roligt. Siktar på E4 i alla fall, trotsar kärren, balanserar på kvistar och snår och hoppar mellan tuvor. TILL SLUT hittar jag min vanliga väg. Och det var inte riktigt ett sånt här äventyr min kropp behövde idag känner jag. *darrar i benen* Men hundarna blev nöjda!

[Malinau]

Du brukar inte gå så långt hemifrån annars eller?

[feather]

*S* Det var ju tur att det fanns GPS i telefonen då ju..
Jag håller ju på med sånt på fritiden, letar upp platser med hjälp av GPS och det har man ju lärt sig nu att den närmaste vägen inte alltid är den bästa att ta..

[malojeli]

Haha, nej max 500 meter.

[malojeli]

Nej verkligen inte. *sätter kängorna på tork*