Kvartsamtal avklarat

[*Es mamma*]

Allt ser bra ut.
Men hon tog upp en sak som inte hörde till själva skolarbetet och det är det att E slår kompisarna när hon blir arg.
Hon är ju 7 år så vad gör man?
Vi har talat om för henne att man inte slåss, och om man slåss så vill ingen vara kompis med en tillslut. Inte för att skrämmas eller så utan så är verkligheten.
Vem vill vara kompis med någon som slår en?
Är det fel att säga så? Att konsekvenserna av hon slår sina klasskamrater blir att ingen vill leka med henne.
Så jag känner mig lite nedslagen.
Och vet inte vad jag ska känna.
Trodde vi var av med det beteendet. Hon hade samma ett tag på dagis!
Glad för studieresultaten men mindre njöd med att hon slåss!!!

[MIA!]

Det är klart att ni måste säga så - för det är ju sant! Ingen vill vara vän med någon som skadar en.

Jag kan helt ärligt säga att jag skulle bli vansinnig om jag fick reda på ngt sådant och verkligen ta till rätt stora ord om det gällde mitt barn. Ett skolbarn som slåss är helt enkelt inte ok - så jag har svårt att förstå din -smiley efter att du känner dig "nedslagen".

Min son är tyvärr utsatt för ett barn på skolan som både slåss och har tagit stryptag och vi har hittills drivit det ärendet ganska långt, upp till rektor. Vi är förbi "prata med fröken"-stadiet, om man säger så. Det är helt oacceptabelt att vår son skall bli slagen i skolan. Så tar ni inte tag i detta kanske det är ni som blir uppringda av föräldrar som mig som tröttnat på att deras barn blir slagna på sin arbetsplats...

[jessicad]

Jag har en son med adhd som tog till nävarna ibland på lågstadiet. Ibland blev han så känslosam/ledsen/besviken att han ibland slogs, trots att han visste att det var fel etc. Förutom att vi pratade med honom om att man inte fick, försökte lära honom hur man hanterar besvikelser, berätta hur man reagerar om man blir slagen etc så lärde vi honom att gå ifrån om han blev arg. Så han gjorde faktiskt det, ibland lite väl långt bort kanske, men ändå. Han slutade slåss och det var det viktiga. Poängen var liksom att han hade svårt att låta bli (impulskontrollen) fast han visste att det var fel och fast han visste att han skulle bli ledsen själv efteråt. Så då gick han iväg när det blev för hett om öronen. Nu slåss han aldrig. Han är 15.

[*Es mamma*]

Alltså det var inte åt att jag inte mådde bra utan mer åt ordvalet. Kanske var dumt.
Jo.
Tråkigt, verkligen att det ska vara så på en skola som du beskriver. Och läraren tog upp just det där om att kompisarnas föräldrar kanske ringer upp oss .

Nu försvarar jag inte de som slåss men jag vet att E kan inte försvara sig verbalt på samma sätt när hon blir attackerad och retad eller klasskamraterna beter sig olämpligt. Så hon går inte på oprovocerat utan det är nästan alltid någon som har sagt något till henne, fryst ut henne eller så.
Men absolut inget försvar. Min man har blivit utsatt för ren och skär misshandel på skolan när han gick där.
Säger inte att E är helt skuldfri men det är inte bara hennes fel men självklart är det ALDRIG rätt att slå.

[*Es mamma*]

Tack för svar!
Jo, vi säger till henne att gå till fröken och hon har lovat att släppa ALLT bara hon går till fröken och berättar om vad som hänt.
E har ju svårt med koncentration. Men annars så verkar hon inte ha några ADHD-symtom.
Men nu har vi ju suttit ner och pratat allvarligt med henne så jag hoppas!

[caffellatte]

Förmodligen vet hon inte vad hon ska göra annat än slåss i just den situationen. Försök ta reda på vad det är som händer innan och varför hon slåss.

[Granit]

Att veta att man inte får slåss är lätt! Jag gissar att hon formodligen redan vet det?!

Att förstå vad det är som framkallar känslan av att vilja slå och framför allt hur gör man istället är vad som är den verkliga utmaningen.

Som förälder tror jag man behöver prata om detta istället för att förmana och "tala om" vad man inte får göra. Sätta ord på känslan och prata om strategier, vad man kan göra istället, om och om igen. Man kanske tom måste skriva ner strategierna tillsammans...

...att vända en trend måste få ta tid, finns inga quick-fix. Det kan också vara jobbigt att ändra klasskompisarnas färväntningar...man kan behöva "lyckas" många gånger innan de ser och litar på att det lite mer "aggresiva" sidorna har lugnat ner sig.

Det skulle också vara bra att ni samarbetar med skolan kring detta där ni jobbar åt samma håll.

[caffellatte]

Att veta att man inte får slåss är lätt! Jag gissar att hon formodligen redan vet det?!

Inte bristande färdigheter/kunskaper - utan problem med att göra vad man vet

[*Es mamma*]

Jo, det gör ju skolan! Men vi ska försöka ännu mer att hjälpa henne. Men man känner sig maktlöst ibland!

[*Es mamma*]

Vi jobbar med skolan om det där. Skolan och vi är inne på samma saker så vi jobbar redan.
Jo, vi har ju sagt att hon måste gå till en på fritids eller fröken om hon blir ledsen.
Och jag ska prata med min hemterapeut om bl.a det här. Hon är ju hos mig bl.a pga att hjälpa mig med E.

[*Es mamma*]

Jo, och att kunna stoppa INNAN det händer!

[- Lillan -]

Fortsätt prata med E om vad det är som gör att hon slåss. Att det inte är acceptabelt och att det är svårt att få kompisar om man slåss (att säga att INGEN vill vara kompis kan ju bli traumatiskt...). Försök att få henne att uttrycka vad hon kan göra istället när hon blir arg, vad hon kan tänka på istället och vad som händer om hon slåss...

Jag tycker att det är en jätteviktig sak att nå fram med - oavsett hur många gånger man måste dra det igen.

[- Lillan -]

Jag har ju en son som istället blir slagen och försöker försvara sig verbalt... Inte roligare det. Hemma hos oss handlar det istället väldigt mycket om att stärka honom och hans självförtroende och försöka få honom att känna sig snäll och duktig istället för stor och stark...

[caffellatte]

Det är inte lätt ens för alla vuxna.
Har ni provat sociala berättelser?

[*Es mamma*]

Usch! Inte kul alls. Min man blev ju slagen på skolan. Lite samma här att hon ska känna sig duktig även om hon inte kan försvara sig verbalt och inte ska/får försvara sig med slag.

[*Es mamma*]

Vad är det?

[*Es mamma*]

Jo, vi får försöka!
Tack!

[*Es mamma*]

Såg vad det var men var kan man få tag på sådana?? Hab?

[- Lillan -]

Än så länge så är han inte rädd för någon och ser det som att de andra är dumma och inte förstår att de inte ska slåss... På något sätt är han helt enkelt utrustad med en sådan där oförklarlig egen sköld mot mobbing. Det biter helt enkelt inte på honom, trots att han är minst, har hörapparat och bara kan uttala tungrots-R. De stora killarna och tjejerna ger sig rätt så snabbt...

[caffellatte]

ett pedagogiskt arbetssätt som utvecklades för att hjälpa barn med kommunikativa svårigheter. Istället för att bara prata om saker så ritar man och det blir som en berättelse eller serie.

Finns massor om man googlar. Lite förvånad att du inte hört om det faktiskt...

http://www.ingelaslekstuga.se/Eirasaga/eirasaga.htm

http://www.specialpedagog.nu/pr_reportage_sfsp.aspx