Jag var på möte på skolan igår och fick se en affisch som dom gjort i förskoleklassen:
Där var bilder på alla sexåringar och rubriken tandligan avslöjade att det var "tävling" om vem som tappat flest tänder. Där fanns en tand fastklistrad för varje tand som barnet tappat.
Jag blev helt perplex! Vad finns det för poäng i att hålla räkningen på hur många tänder klasskompisarna tappat? Om man vill lära barnen räkna finns det väl betydligt trevligare, icke utvecklings-anknutna saker att räkna på. Jsg har hört att min son pratat om hur många tänder den och den tappat, men jag trodde verkligen att det var för att barnen självmant pratade om detta. Men nejdå, ivrigt påhejade av pedagoger "tävlas" det i tandtappning.
Reaktioner?
Trebarnsmamma, 0408, 0804 och 1106.
1
Tandligan? Jag var på möte på skolan igår och fick se en affisch som dom gjort i förskoleklassen:
Där var bilder på alla sexåringar och rubriken tandligan avslöjade att det var "tävling" om vem som tappat flest tänder. Där fanns en tand fastklistrad för varje tand som barnet tappat.
Jag blev helt perplex! Vad finns det för poäng i att hålla räkningen på hur många tänder klasskompisarna tappat? Om man vill lära barnen räkna finns det väl betydligt trevligare, icke utvecklings-anknutna saker att räkna på. Jsg har hört att min son pratat om hur många tänder den och den tappat, men jag trodde verkligen att det var för att barnen självmant pratade om detta. Men nejdå, ivrigt påhejade av pedagoger "tävlas" det i tandtappning.
För barn i den åldern är det en stor grej att tappa tänder och nästan alla barn älskar att prata om det. Att då använda det för att räkna, samtala om och som i vårt fall visa barnen hur stapeldiagram ser ut tycker jag inte är det minsta konstigt. Jag upplevde det som ett sätt att göra lärandet naturligt och lustfyllt. Mitt barn var bland dem som tappat ferst (eller vad heter det?) tänder, bara en och sedan en till under året. Lika glad för det, ingen hets, bara glädje.
3
Sådant diagram fanns här också För barn i den åldern är det en stor grej att tappa tänder och nästan alla barn älskar att prata om det. Att då använda det för att räkna, samtala om och som i vårt fall visa barnen hur stapeldiagram ser ut tycker jag inte är det minsta konstigt. Jag upplevde det som ett sätt att göra lärandet naturligt och lustfyllt. Mitt barn var bland dem som tappat ferst (eller vad heter det?) tänder, bara en och sedan en till under året. Lika glad för det, ingen hets, bara glädje.
Behöver verkligen den typen av tävlan bland barn förstärkas??? Mina barn håller redan på med sina kompisar och tjafsar om detta, jag har verkligen försökt vidhålla att det spelar ingen som helst roll och att det finns för och nackdelar med att tappa både tidigt och sent.
Minns att dom på dotterns dagis hade en linjal där dom mätte alla barnens längd, dottern tyckte att detta var ganska så jobbigt eftersom hon trots att hon var äldst var nästan kortast. Det var ju något hon var medveten om ändå men det blir lite för övertydligt för henne när det kom så på pränt.
4
Behöver verkligen den typen av tävlan bland barn förstärkas??? Mina barn håller redan på med sina kompisar och tjafsar om detta, jag har verkligen försökt vidhålla att det spelar ingen som helst roll och att det finns för och nackdelar med att tappa både tidigt och sent.
Minns att dom på dotterns dagis hade en linjal där dom mätte alla barnens längd, dottern tyckte att detta var ganska så jobbigt eftersom hon trots att hon var äldst var nästan kortast. Det var ju något hon var medveten om ändå men det blir lite för övertydligt för henne när det kom så på pränt.
Jo, det fanns på min sons skola också. Det var inget speciellt med det, jag vet inte om något barn blev ledset för alldeles för få tappade tänder, men det är ju så att tänder tappas i skolan och det är en stor grej för barnet, så jag tycker att det är bra att uppmärksamma det. För min son så blev det lite avdramatiserat i ochmed att alla tappade tänder. Första lösa tanden vägrade han vicka på, så nya tanden växte fel och tandläkaren fick dra ut mjöltanden. Sen sa han att en kompis i skolan lärt honom att vicka tänder. Hade kanske hänt utan tandligan också, men det hjälpte till att avdramatisera.
5
Jo, det fanns på min sons skola också. Det var inget speciellt med det, jag vet inte om något barn blev ledset för alldeles för få tappade tänder, men det är ju så att tänder tappas i skolan och det är en stor grej för barnet, så jag tycker att det är bra att uppmärksamma det. För min son så blev det lite avdramatiserat i ochmed att alla tappade tänder. Första lösa tanden vägrade han vicka på, så nya tanden växte fel och tandläkaren fick dra ut mjöltanden. Sen sa han att en kompis i skolan lärt honom att vicka tänder. Hade kanske hänt utan tandligan också, men det hjälpte till att avdramatisera.
Min dotter är lite knäckt för att hon bara tappat två tånder medans alla andra tappat fler.. så jag hade inte blivit glad.. Löjligt helt enkelt tycker jag..
6
Min dotter är lite knäckt för att hon bara tappat två tånder medans alla andra tappat fler.. så jag hade inte blivit glad.. Löjligt helt enkelt tycker jag..
...bra att det finns fördelar också! Själv började jag ettan som sexåring och var således alltid kortast, vägde minst och efter alla andra i utvecklingen (såklart). För mig var det jobbigt vid de tillfällen där detta förstärktes ytterligare, exempelvis när alla tjejerna får frågan av skolsköterskan "vilka har fått mens" och man förväntas räcka upp handen
7
...bra att det finns fördelar också! Själv började jag ettan som sexåring och var således alltid kortast, vägde minst och efter alla andra i utvecklingen (såklart). För mig var det jobbigt vid de tillfällen där detta förstärktes ytterligare, exempelvis när alla tjejerna får frågan av skolsköterskan "vilka har fått mens" och man förväntas räcka upp handen
Så kan det nog vara också. Mitt barn har rätt taskigt självförtroende, är liten i växten och verkar tycka att det är lite jobbigt nu. Innan han började förskoleklass hade han aldrig reflekterat över sin litenhet...
Alltså, jag tycker väl inte att det är en superstor grej med tandligan, men eftersom jag själv alltid varit minst och senast i utvecklingen (började ettan som sexåring) så reagerade jag nu när jag såg affischen. För mig var sådant alltid lite jobbigt.
Jag var däremot alltid bäst i klassen - men det var ju snarast lite fult att tävla i själva skolarbetet...
8
Så kan det nog vara också. Mitt barn har rätt taskigt självförtroende, är liten i växten och verkar tycka att det är lite jobbigt nu. Innan han började förskoleklass hade han aldrig reflekterat över sin litenhet...
Alltså, jag tycker väl inte att det är en superstor grej med tandligan, men eftersom jag själv alltid varit minst och senast i utvecklingen (började ettan som sexåring) så reagerade jag nu när jag såg affischen. För mig var sådant alltid lite jobbigt.
Jag var däremot alltid bäst i klassen - men det var ju snarast lite fult att tävla i själva skolarbetet...
ja, jag tänker som du... att det är lite onödigt. En mätsticka fanns där ockkså i klassrummet, så det håller dom nog också noga koll på Undrar just om dom har en våg också eller om gränsen går vid att mäta vem som väger mest
9
ja, jag tänker som du... att det är lite onödigt. En mätsticka fanns där ockkså i klassrummet, så det håller dom nog också noga koll på Undrar just om dom har en våg också eller om gränsen går vid att mäta vem som väger mest
Jag tycker riktigt illa om det. Det var en riktigt stor grej när min nu 10-åring gick i f-klass. Hon var väldigt ledsen över att vara den enda i hela klassen som inte tappade någon tand (den första tappade hon på sommarlovet efter ettan så hon var sen med tandtappandet). Det var, enligt min åsikt ett onödigt sätt att lära sig matte. Det finns många andra sätt man kan göra det på, det finnsmängder med sätt att stimulera barns lärandelusta med vardagsmatte -eller det är själva tävlingsmomentet jag vänder mig emot och att pedagogen förstärkte det fina i att ha tappat många tänder.
Dottern som nu går i förskoleklass tillhör dem som tappat flest tänder. Samma skola, samma system och jag tycker fortfarande det är ett uselt system. Men jag skall villigt erkänna att jag antagligen inte reagerat lika starkt om mitt första barn i alla fall tappat en tand i f-klassen... Men, reagerat hade jag absolut.
10
Jag tycker riktigt illa om det. Det var en riktigt stor grej när min nu 10-åring gick i f-klass. Hon var väldigt ledsen över att vara den enda i hela klassen som inte tappade någon tand (den första tappade hon på sommarlovet efter ettan så hon var sen med tandtappandet). Det var, enligt min åsikt ett onödigt sätt att lära sig matte. Det finns många andra sätt man kan göra det på, det finnsmängder med sätt att stimulera barns lärandelusta med vardagsmatte -eller det är själva tävlingsmomentet jag vänder mig emot och att pedagogen förstärkte det fina i att ha tappat många tänder.
Dottern som nu går i förskoleklass tillhör dem som tappat flest tänder. Samma skola, samma system och jag tycker fortfarande det är ett uselt system. Men jag skall villigt erkänna att jag antagligen inte reagerat lika starkt om mitt första barn i alla fall tappat en tand i f-klassen... Men, reagerat hade jag absolut.
Jag var alltid medel i utveckling, och sonen är ganska lång och tidig, men inom medel. Tror man tycker att sånt som tandligan och räck upp handen om du fått mens känns mer okej då. Det är de som är minst och störst som sticker ut som kanske misstycker. Men nån måste ju vara minst! Vi måste bli bättre på att bejaka olikheter. Man kan ha två tävlingar: den som tappat flest tänder och den som tappat minst. Föreslå det! Båda kan få äran att vara bäst så är det okej oavsett vilket!
11
Jag var alltid medel i utveckling, och sonen är ganska lång och tidig, men inom medel. Tror man tycker att sånt som tandligan och räck upp handen om du fått mens känns mer okej då. Det är de som är minst och störst som sticker ut som kanske misstycker. Men nån måste ju vara minst! Vi måste bli bättre på att bejaka olikheter. Man kan ha två tävlingar: den som tappat flest tänder och den som tappat minst. Föreslå det! Båda kan få äran att vara bäst så är det okej oavsett vilket!
lite onödigt kanske, men samtidigt. Vad får dagis/förskola/skola göra egentligen, för vad man än gör, så finns det alltid någon som är lite sen inom det området. Får det inte märkas, ja då får vi nog lägga ner allt, för det är bara något man inte kommer ifrån.
12
lite onödigt kanske, men samtidigt. Vad får dagis/förskola/skola göra egentligen, för vad man än gör, så finns det alltid någon som är lite sen inom det området. Får det inte märkas, ja då får vi nog lägga ner allt, för det är bara något man inte kommer ifrån.
Tyvärr kommer jag inte ihåg.
Men det är en pojk som tappar en tand och får då guld av sin morfar/farfar typ. För pengarna köpte han godis och blev poppis bland kompisar. Sen var han ivrig att tappa fler tänder.
14
Tyvärr kommer jag inte ihåg.
Men det är en pojk som tappar en tand och får då guld av sin morfar/farfar typ. För pengarna köpte han godis och blev poppis bland kompisar. Sen var han ivrig att tappa fler tänder.
Anledning till att det tillåts och anses ok tror jag är:
1. Det kommer hända alla.
2. Man kan inte påverka när det händer.
3. Det påverkar inget annat, säger inget om hur bra man är i matte eller idrott om man tappat många/få tänder.
Egentligen exakt samma anledningar som varför vi firar födelsedagar. Själv är jag född på en av året sista dagar. Jag hatade att fira dom som fyllde i januari och februari, blev ett helt år äldre, jag som _äntligen_ kommit ikapp, men så dröjde det bara ett par veckor så var jag ett helt år yngre igen. Och dessutom skulle det firas och uppmärksammas genom sång och firande. Men ingen, aldrig nånsin, har jag hört någon säga att vi inte borde fira födelsedagar med tanke på hänsyn till dom som fyller sist?
Vissa saker är som dom är. Vi är olika och det är inget vi ska sticka under stol med tycker jag. Vi ritar självporträtt och konstaterar att jag har bruna ögon och min klasskompis har blå. Det viktiga är att vi lär barnen att vårt värde inte sitter i hur vi ser ut, eller vad vi presterar, eller i vilken ordning tänderna ramlar ur.
16
Anledning till att det tillåts och anses ok tror jag är:
1. Det kommer hända alla.
2. Man kan inte påverka när det händer.
3. Det påverkar inget annat, säger inget om hur bra man är i matte eller idrott om man tappat många/få tänder.
Egentligen exakt samma anledningar som varför vi firar födelsedagar. Själv är jag född på en av året sista dagar. Jag hatade att fira dom som fyllde i januari och februari, blev ett helt år äldre, jag som _äntligen_ kommit ikapp, men så dröjde det bara ett par veckor så var jag ett helt år yngre igen. Och dessutom skulle det firas och uppmärksammas genom sång och firande. Men ingen, aldrig nånsin, har jag hört någon säga att vi inte borde fira födelsedagar med tanke på hänsyn till dom som fyller sist?
Vissa saker är som dom är. Vi är olika och det är inget vi ska sticka under stol med tycker jag. Vi ritar självporträtt och konstaterar att jag har bruna ögon och min klasskompis har blå. Det viktiga är att vi lär barnen att vårt värde inte sitter i hur vi ser ut, eller vad vi presterar, eller i vilken ordning tänderna ramlar ur.
Gällande födelsedagsfirandet. Har visserligen "bara" jobbat på mellan och hög. Där firas inte födelsedagar alls. Det är ganska många barn som inte vill bli firade i skolan. Visst har jag som lärare grattat eleven och uppmärksammat, men inte inför alla osv.
Här var hänsynen barnens egna tankar.
17
Gällande födelsedagsfirandet. Har visserligen "bara" jobbat på mellan och hög. Där firas inte födelsedagar alls. Det är ganska många barn som inte vill bli firade i skolan. Visst har jag som lärare grattat eleven och uppmärksammat, men inte inför alla osv.
Här var hänsynen barnens egna tankar.
Fördelsedagsfiradet ändrar ju allmänt ganska mycket när man blir äldre. Det gör mycket annat med, det har ju inget med saken att göra. Utan att det givetvis blir fel att behandlar en 15åring på samma sätt som en 6åring.
18
Fördelsedagsfiradet ändrar ju allmänt ganska mycket när man blir äldre. Det gör mycket annat med, det har ju inget med saken att göra. Utan att det givetvis blir fel att behandlar en 15åring på samma sätt som en 6åring.
Haha, visst är det så. Det jag menade var att man pratade med var och en och hörde hur de ville göra. Det tycker jag att man kan göra med 6-åringar också.
20
Haha, visst är det så. Det jag menade var att man pratade med var och en och hörde hur de ville göra. Det tycker jag att man kan göra med 6-åringar också.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Undrar just om dom har en våg också eller om gränsen går vid att mäta vem som väger mest 
