Skrev här för nått år sen då jag förlorat min styvpappa i prostatacancer. Under samma tid fick min mamma en ev cancerdiagnos som vi levde med i drygt 4½ mån innan hon blev friskförklarad.

Nu har min biopappa oxå fått prostatacancer..
Kände att världen rämnade lite igen under mina fötter.
Det positiva är att han snart ska få genomgå en operation fast de känns ändå i hjärtat.
Ibland känns världen rätt orättvis... De jag tröstar mig med nu är att denna gång är vi iaf 4 syskon som förhoppningsvis kan dela skratt och gråt om de behövs ...

Många kramar till er......alla kämpare och anhöriga...