hej,,nu är det så att jag fickk missfall för 4 veckor sedan...ok,,de upptäckte fostret som hadde dött i vecka 9 vid ett ultradjud i vecka 13,jag fick återvända efter två veckor då jag fick tabletter för utstötning,,blödde massor och fick komma tillbaka för 1 vecka sedan då de fick operera mig p.g.a att jag var fotfarande öppen 4 centimeter och hadde infektion...det stank!!!och fanns graviditetsrester(som de säger)kvar...sen vart det bra,,,blödde som en menstruation i 5 dagar sedan upphörde mensen och dagen efter hadde jag samlag med min man.dagen efter(igår) så kom en liiiten brun flytning som sedan upphörde,idag hade vi samlag igen((hahaha...jaa,,,SÅ desperata var vi :0P ) och då kom ju spermierna tillbaks igen efter nån timme men den var blandad med brunt,,som gammalt blod...kommer inget mer nu..vad kan det vara????kan det vara så att det är för tidigt att ha sex och att jag igentligen inte har slutat blöda ordentligt fast det inte kommer nått blod...är så förvirrad :0( nån som kan hjälpa mig???
kram o tack på förhand
1
blödning efter missfall.... hej,,nu är det så att jag fickk missfall för 4 veckor sedan...ok,,de upptäckte fostret som hadde dött i vecka 9 vid ett ultradjud i vecka 13,jag fick återvända efter två veckor då jag fick tabletter för utstötning,,blödde massor och fick komma tillbaka för 1 vecka sedan då de fick operera mig p.g.a att jag var fotfarande öppen 4 centimeter och hadde infektion...det stank!!!och fanns graviditetsrester(som de säger)kvar...sen vart det bra,,,blödde som en menstruation i 5 dagar sedan upphörde mensen och dagen efter hadde jag samlag med min man.dagen efter(igår) så kom en liiiten brun flytning som sedan upphörde,idag hade vi samlag igen((hahaha...jaa,,,SÅ desperata var vi :0P ) och då kom ju spermierna tillbaks igen efter nån timme men den var blandad med brunt,,som gammalt blod...kommer inget mer nu..vad kan det vara????kan det vara så att det är för tidigt att ha sex och att jag igentligen inte har slutat blöda ordentligt fast det inte kommer nått blod...är så förvirrad :0( nån som kan hjälpa mig???
kram o tack på förhand
Det kan vara så att du fortfarande har lite sårskorpor i livmodern som lossnar när du har sex och så blöder det yttepyttelite. Orgasm gör ju att livmodern drar ihop sig och då kan det orsaka små små blödningar om det fortfarande finns ngn liten såryta kvar.
Inget farligt men det kan fortfarande finnas en litenliten infektionsrisk.
Jag är ingen expert men så skulle jag tolka dina små och tillfälliga blödningar.
kram
2
Tråkigt med ditt missfall!
Det kan vara så att du fortfarande har lite sårskorpor i livmodern som lossnar när du har sex och så blöder det yttepyttelite. Orgasm gör ju att livmodern drar ihop sig och då kan det orsaka små små blödningar om det fortfarande finns ngn liten såryta kvar.
Inget farligt men det kan fortfarande finnas en litenliten infektionsrisk.
Jag är ingen expert men så skulle jag tolka dina små och tillfälliga blödningar.
Jag fick missfall i måndags och det är först idag söndag som jag inte blöder. På Kvinnoklinken sa man att så länge man blöder så ska man inte ha sex så det kan vara lite tidigt med sex. Men det kan vara så att det är lite rester som kommer ut.
Ring mottagningen om det fortsätter, tror att man ska gå på kontroll ngn vecka efter missfallet.
Ha det bäst.
3
Jag fick missfall i måndags och det är först idag söndag som jag inte blöder. På Kvinnoklinken sa man att så länge man blöder så ska man inte ha sex så det kan vara lite tidigt med sex. Men det kan vara så att det är lite rester som kommer ut.
Ring mottagningen om det fortsätter, tror att man ska gå på kontroll ngn vecka efter missfallet.
Sitter här och läser era inlägg. Förstår vad ni går igenom. Har varit där. För drygt tre år sedan fick jag ett missfall. Det var mitt fjärde barn som dog som dog i magen i vecka 8 ungefär. Några veckor senare kände jag mig konstig en lördag. Trött och frusen. la mig och vilade. Hade en molande värk i magen. Som mensvärk. Ringde gynakuten och frågade vad som hände. Troligtvis missfal, inget att göra, går inte att "rädda". Bara att vänta. Blödningarna blev klumpigare. Undersökte desperat varje klump. Ville inte spola ner mitt barn. Men när den till sist kom ut var det så fint. Ett litet litet foster i sin säck. Som på lennart nilssons foton. En liten ostbåge. Vi begravde Liten i en ask med en ängel på i trädgården. Jobbigt jobbigt.
Efter en månad var jag gravid igen! Fick göra en skrapning som tydligen gjorde mig superfertil. Hade sex en enda gång och då blev 5an till. Han fyller 3 nu i sommar och tar sin plats i familjen.
Det känns som om jag är den enda som tänker på Liten. Som går ett varv i trädgården och sopar av stenen vi lagt över marken. Som tänker på missfallsdagen och det som skulle varit födelsedagen (26 maj) När folk frågar hur många barn jag har vill jag svara 5 men säger 4. Det känns inte legitimt att räkna med den som inte fick utvecklas klart och födas. Fast i mitt hjärta finns Liten. Alltid. Skulle velat veta vem det var. Flicka eller pojke? Inser ju att fostret var säkert inte friskt eftersom det dog. Men det var ändå mitt barn. Som jag gjort
Så... det var skönt att få "prata" av mig lite. Så sörj mina systrar. Vi har mist en del av oss själva. Vi går vidare, får kanske fler barn, lever normala glada liv. Men få glömmer den som inte är med. Den som inte föddes. Den som saknas. Styrkekramar till Er som är mitt i.
4
3 år sedan Sitter här och läser era inlägg. Förstår vad ni går igenom. Har varit där. För drygt tre år sedan fick jag ett missfall. Det var mitt fjärde barn som dog som dog i magen i vecka 8 ungefär. Några veckor senare kände jag mig konstig en lördag. Trött och frusen. la mig och vilade. Hade en molande värk i magen. Som mensvärk. Ringde gynakuten och frågade vad som hände. Troligtvis missfal, inget att göra, går inte att "rädda". Bara att vänta. Blödningarna blev klumpigare. Undersökte desperat varje klump. Ville inte spola ner mitt barn. Men när den till sist kom ut var det så fint. Ett litet litet foster i sin säck. Som på lennart nilssons foton. En liten ostbåge. Vi begravde Liten i en ask med en ängel på i trädgården. Jobbigt jobbigt.
Efter en månad var jag gravid igen! Fick göra en skrapning som tydligen gjorde mig superfertil. Hade sex en enda gång och då blev 5an till. Han fyller 3 nu i sommar och tar sin plats i familjen.
Det känns som om jag är den enda som tänker på Liten. Som går ett varv i trädgården och sopar av stenen vi lagt över marken. Som tänker på missfallsdagen och det som skulle varit födelsedagen (26 maj) När folk frågar hur många barn jag har vill jag svara 5 men säger 4. Det känns inte legitimt att räkna med den som inte fick utvecklas klart och födas. Fast i mitt hjärta finns Liten. Alltid. Skulle velat veta vem det var. Flicka eller pojke? Inser ju att fostret var säkert inte friskt eftersom det dog. Men det var ändå mitt barn. Som jag gjort
Så... det var skönt att få "prata" av mig lite. Så sörj mina systrar. Vi har mist en del av oss själva. Vi går vidare, får kanske fler barn, lever normala glada liv. Men få glömmer den som inte är med. Den som inte föddes. Den som saknas. Styrkekramar till Er som är mitt i.
Jo visst minns man de som inte fick stanna och som inte fick uppleva vår kärlek. Tänker ofta på våra 4 som aldrig fick utvecklas klart och födas.
Men någonstans i allt det grå så finns ändå en massa glädje eftersom vi har våra 5 döttrar som finns till tack vare missfallen. De finns här hos oss och jag skulle inte vilja vara utan dem en dag men det hindrar inte att jag ibland undrar vad det hade blivit av de barnen vi förlorade.
Jag/vi förlorade 3:an, 6:an, 7:an och 9:an. De kommer alltid vara en del av mig!
kram
5
Jo visst minns man de som inte fick stanna och som inte fick uppleva vår kärlek. Tänker ofta på våra 4 som aldrig fick utvecklas klart och födas.
Men någonstans i allt det grå så finns ändå en massa glädje eftersom vi har våra 5 döttrar som finns till tack vare missfallen. De finns här hos oss och jag skulle inte vilja vara utan dem en dag men det hindrar inte att jag ibland undrar vad det hade blivit av de barnen vi förlorade.
Jag/vi förlorade 3:an, 6:an, 7:an och 9:an. De kommer alltid vara en del av mig!
Tack før ditt fina inlægg, jag blev vældigt rørd. Førlorade mitt barn førra lørdagen, det var i v 6. Det var mitt tredje barn, de førsta ær 22 år och 9 mån. Man glømmer nog aldrig det barnet man mist och varfør skulle man egentligen? Stor kram till dig!
6
Tack før ditt fina inlægg, jag blev vældigt rørd. Førlorade mitt barn førra lørdagen, det var i v 6. Det var mitt tredje barn, de førsta ær 22 år och 9 mån. Man glømmer nog aldrig det barnet man mist och varfør skulle man egentligen? Stor kram till dig!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
