Skrivet: 2011-05-21, 22:39
#1
Släkten....
Blir så ledsen på släkten på barnens pappas sida. Idag döptes barnens halvbror. Stora barnen var på dopet, men inte Folke. Jag förstår att det kan vara svårt att ha med honom framme i kyrkan, men varför hade de inte kunnat hämta honom till fikat?
Eftersom exet/barnens pappa inte ville ha Folke med på dopet så ringde jag barnens farmor förra helgen för att fråga ifall de ville komma och hälsa på Folke efter dopet, ja menar de har ändå åkt över 20 mil för att komma hit. Ville även berätta att jag hade ett foto på Folke till henne. Men fick inget svar. Jag vet att hon har nummerpresentatör, som hon har stenkoll på, så hon vet om att jag har ringt, men jag har inte hört ett ljud från henne.
Idag, under kvällen, ringde jag henne igen för att fråga om de var kvar här nere, fick svaret att de inte var det. Så jag sa då att jag ringde henne förra helgen för att fråga om hon/de ville hälsa på Folke, samt berättade att jag hade ett foto till henne. Då svarar hon att hon sett att jag ringt, men att de redan åkt. De hade inte tid att hälsa på Folke, för det var så bråttom att komma hem till hundarna... Som hade hundvakt... Med andra ord så är hennes hundar mer viktiga än att hälsa på sitt näst yngsta barnbarn, det barnbarn som hon/de bara träffat en gång, under tio minuter.
Släkten är värst, eller hur säger man. Tur han fortfarande är för liten för att förstå.
Jag förstår inte hur man kan välja bort ett barnbarn. Folke har bara träffat sin pappa vid ett tillfälle senaste månaden, men det är hans (exets) eget val och inget som jag kan göra något åt.
Men det är de som går miste om Folke, inte jag. De missar världens goaste lilla kille. En kille som precis lärt sig gå (med armarna rakt upp i luften). Folke är alltid glad och nöjd, Han bubblar/pratar mycket mera nu, det blev en enorm skillnad efter att han fått rör i öronen. Även om det mesta inte går att förstå, men han säger i alla fall mamma, titta och hej. Ammar gör vi inte längre, han vill inte. Försökte in i det sista, jag vill ju amma längre, men han vägrar, en bestämd liten herre är han ibland. Han har precis bytt förskola, så nu går han på samma förskola som storasyster, så det är så skönt att bara ha två ställen att hämta på varannan vecka. Skönt också att veta att de har varandra de dagar som jag hämtar sent.
Kram på er