Släkten....

[mej76]

Blir så ledsen på släkten på barnens pappas sida. Idag döptes barnens halvbror. Stora barnen var på dopet, men inte Folke. Jag förstår att det kan vara svårt att ha med honom framme i kyrkan, men varför hade de inte kunnat hämta honom till fikat?

Eftersom exet/barnens pappa inte ville ha Folke med på dopet så ringde jag barnens farmor förra helgen för att fråga ifall de ville komma och hälsa på Folke efter dopet, ja menar de har ändå åkt över 20 mil för att komma hit. Ville även berätta att jag hade ett foto på Folke till henne. Men fick inget svar. Jag vet att hon har nummerpresentatör, som hon har stenkoll på, så hon vet om att jag har ringt, men jag har inte hört ett ljud från henne.

Idag, under kvällen, ringde jag henne igen för att fråga om de var kvar här nere, fick svaret att de inte var det. Så jag sa då att jag ringde henne förra helgen för att fråga om hon/de ville hälsa på Folke, samt berättade att jag hade ett foto till henne. Då svarar hon att hon sett att jag ringt, men att de redan åkt. De hade inte tid att hälsa på Folke, för det var så bråttom att komma hem till hundarna... Som hade hundvakt... Med andra ord så är hennes hundar mer viktiga än att hälsa på sitt näst yngsta barnbarn, det barnbarn som hon/de bara träffat en gång, under tio minuter.

Släkten är värst, eller hur säger man. Tur han fortfarande är för liten för att förstå.

Jag förstår inte hur man kan välja bort ett barnbarn. Folke har bara träffat sin pappa vid ett tillfälle senaste månaden, men det är hans (exets) eget val och inget som jag kan göra något åt.

Men det är de som går miste om Folke, inte jag. De missar världens goaste lilla kille. En kille som precis lärt sig gå (med armarna rakt upp i luften). Folke är alltid glad och nöjd, Han bubblar/pratar mycket mera nu, det blev en enorm skillnad efter att han fått rör i öronen. Även om det mesta inte går att förstå, men han säger i alla fall mamma, titta och hej. Ammar gör vi inte längre, han vill inte. Försökte in i det sista, jag vill ju amma längre, men han vägrar, en bestämd liten herre är han ibland. Han har precis bytt förskola, så nu går han på samma förskola som storasyster, så det är så skönt att bara ha två ställen att hämta på varannan vecka. Skönt också att veta att de har varandra de dagar som jag hämtar sent.

Kram på er

[zukits]

Åh jag blir tårögd när jag läser det här! Vilka konstiga människor det finns :-( Hur kan man strunta i sitt barnbarn så där? Jag hade kommit hela tiden och varit jobbig på det sättet Och vad trist att hans pappa inte vill träffa honom mer ofta. Härligt att läsa om Folkes utveckling, vilken mysig kille! Kram

[EuforIda]

Vad bra att Foke fått plats på samma ställe som storasyster! Måste ju göra stor skillnad för dig. Och jag antar att de är skönt för de små oxå - att ha tillgång till varandra, precis som du skriver.
Vad härligt att han går nu kan se det framför mig när du beskriver det så fint - med armarna upp Han har det bra, Folke, med dig. Det vet du ju redan, men jag vill bara skriva det ändå, för att ge dig extra styrka.
Hans far - den mannen förstår vi oss inte på, och inte heller hans farmor o co som gör så konstiga val. Men gräm dig inte - försök att inte ge det utrymme - för det gör en ju bara ledsen.
Massor kramar till dig supermamman!

[mirakel nr.2]

hmm man blir verkligen ledsen när man läser detta dem vill verkligen inte ha någon som helst kontakt med dig/er, konstigt eftersom det är deras barnbarn, men jag skulle råda dig att gå vidare ignorera dem totalt för det gör ju dem mot dig, det är ju dem som förlorar i lägden... jätte stor styrkekram till dig, för att du orkar allt som du varit med om @--}}--

[linden81]

Han låter underbar Folke! Och han verkar ha en supermamma också! Vad fint att du gjort allt du kan för att han ska få träffa sina släktingar. Mer kan du inte göra. Låter som han blir överöst av kärlek från dig och har det toppen! Kram

[Anonym]

Gud vad trist. Känner igen en del av detta. Sambons föräldrar är skilda sedan många år och han har ganska dålig kontakt med sin pappa.

Sambons syster fick sitt första barn strax före oss och systerna har alltid varit pappas flicka. Nu har sambons pappa tillbringat massor av tid hos "kusinen", ibland en vecka åt gången, men oss har han besökt två ggr, ett par timmar åt gången. När vår pojk döptes kom han på dopet men ville inte följa med hem efter dopkaffet.

Till saken hör att han bor närmare oss än systern och varje gång han far till henne och kusinen passerar han oss.

Känns verkligen trist att han inte är intresserad av att lära känna båda sina barnbarn.

Man kan dock inte tvinga dem och jag lägger inte min energi på det. Det är hans val. Vet bara inte hur jag ska förklara det för lillen när han börjar fråga varför farfar inte hälsar på. Tack och lov har han världens bästa farmor, mormor och morfar.

Lägg inte din energi på det här, det är det inte värt!!!!!!

[AmandaExAnimo]

Vilken fin liten kille du har! Och roligt att han börjat gå och får vara med storasyster underbart! Ödsla inte med argenergi på de där tråkiga människorna. Jag vet att det gör ont - men det är de som är förlorarna! Njut av din fina kille och tänk på att DU åtminstone tar till vara på denna underbara tid och dina fina barn! Stor Kram

[youngmi]

Kan bara hålla med alla andra! Låter som du har en helt underbar liten kille! Föga tröst men deras förlust! Tycker du är enormt duktig som klarar dig själv! Kram