Jag och min sambo (eller, tekniskt sett fästman då vi ska gifta oss nästa år) är gravida i 6e veckan. Vi fick ett missfall i början av 6e veckan för ca 2-3 månader sedan och vi är båda väldigt oroliga för att det ska ske igen. Det har blivit så pass att rädslan överskuggar glädjen över att vi är gravida igen.
Jag känner mig väldigt ensam i allt det här - vi vill inte berätta för folk riktigt än eftersom det kan bli ännu ett missfall (vilket jag verkligen inte skulle klara av...) och jag har ingen att prata med om mina tankar. Vi satt i soffan igår och pratade om min ensamhet - han tog det lite personligt, men förstod vad jag menade.
"Det är ju första gången för mig med, och jag upplever ju än så länge ingenting av graviditeten mer än dina humörsvägningar - du kanske ska prata med någon som känner igen sig?"
Det har han nog rätt i, men jag är först ut av alla mina vänner med att bli gravid och vet inte vart jag ska vända mig. Barnmorskor i all sin ära, men de har inte tid för en fika på en onsdagseftermiddag efter jobbet.
Finns det någon här som känner likadant? Tveka inte att höra av dig här eller på annat sätt.
Stora kramar,
Emelie
1
Känner mig ensam... Hej!
Jag och min sambo (eller, tekniskt sett fästman då vi ska gifta oss nästa år) är gravida i 6e veckan. Vi fick ett missfall i början av 6e veckan för ca 2-3 månader sedan och vi är båda väldigt oroliga för att det ska ske igen. Det har blivit så pass att rädslan överskuggar glädjen över att vi är gravida igen.
Jag känner mig väldigt ensam i allt det här - vi vill inte berätta för folk riktigt än eftersom det kan bli ännu ett missfall (vilket jag verkligen inte skulle klara av...) och jag har ingen att prata med om mina tankar. Vi satt i soffan igår och pratade om min ensamhet - han tog det lite personligt, men förstod vad jag menade.
"Det är ju första gången för mig med, och jag upplever ju än så länge ingenting av graviditeten mer än dina humörsvägningar - du kanske ska prata med någon som känner igen sig?"
Det har han nog rätt i, men jag är först ut av alla mina vänner med att bli gravid och vet inte vart jag ska vända mig. Barnmorskor i all sin ära, men de har inte tid för en fika på en onsdagseftermiddag efter jobbet.
Finns det någon här som känner likadant? Tveka inte att höra av dig här eller på annat sätt.
Jag tror att rädslan att få missfall är stort hos alla oss som väntar barn, men jg kan tänka mig att den är ännu större när man har haft missfall förut.
Jag har berättat för mina närmaste eftersom OM det skulle hända något så har jag någon jag kan vända mig till och få stöd ifrån.
Jag har ett förslag. Skriv allt du känner och tänker här! Du kommer att känna dig mycket bättre efteråt.
Lycka till och försök njuta av tiden som gravid. Tiden går fort vet du.
2
Hej!
Jag tror att rädslan att få missfall är stort hos alla oss som väntar barn, men jg kan tänka mig att den är ännu större när man har haft missfall förut.
Jag har berättat för mina närmaste eftersom OM det skulle hända något så har jag någon jag kan vända mig till och få stöd ifrån.
Jag har ett förslag. Skriv allt du känner och tänker här! Du kommer att känna dig mycket bättre efteråt.
Lycka till och försök njuta av tiden som gravid. Tiden går fort vet du.
fina du!!
jag förstår vad du går igenom! jag fick missfall i vecka 6 i januari i år och jag blev så otroligt ledsen. Vi hade bestämt en helg i februari när våra föräldrar skulle komma på fika och då skulle vi berätta den glada nyheten. men så fick vi missfall, och då kändes det jättekonstigt att 'belasta' dem med vetskapen om detta när de inte ens vet om att vi försöker bli gravida. därför har vi inte sagt något till våra föräldrar eller syskon (dock vet flera av mina vänner, både några som har barn och några som inte har barn).
nu är jag alltså gravid igen, och vi har bestämt att vi inte ska vänta så länge innan vi berättar för dem, för om det händer oss igen så kommer vi båda bli ännu mer ledsna än förra gången och då tror jag att det är skönt att de redan vet. det är möjligt att vi i samma veva även berättar att vi fick missfall tidigare, nu känns det liksom inte lika laddat att prata om längre.
mitt råd är ändå att du berättar för någon i din närhet - din mamma kanske? eller någon vän eller arbetskamrat? även på jobbet kan det ju vara skönt om någon vet om det, om du mår dåligt och så.
sen finns ju alltid vi här för dig, det hoppas jag du vet! sköt om dig nu och försök tänka att du väntar barn, inte missfall. ta en dag i taget.
varma kramar från anna
3
fina du!!
jag förstår vad du går igenom! jag fick missfall i vecka 6 i januari i år och jag blev så otroligt ledsen. Vi hade bestämt en helg i februari när våra föräldrar skulle komma på fika och då skulle vi berätta den glada nyheten. men så fick vi missfall, och då kändes det jättekonstigt att 'belasta' dem med vetskapen om detta när de inte ens vet om att vi försöker bli gravida. därför har vi inte sagt något till våra föräldrar eller syskon (dock vet flera av mina vänner, både några som har barn och några som inte har barn).
nu är jag alltså gravid igen, och vi har bestämt att vi inte ska vänta så länge innan vi berättar för dem, för om det händer oss igen så kommer vi båda bli ännu mer ledsna än förra gången och då tror jag att det är skönt att de redan vet. det är möjligt att vi i samma veva även berättar att vi fick missfall tidigare, nu känns det liksom inte lika laddat att prata om längre.
mitt råd är ändå att du berättar för någon i din närhet - din mamma kanske? eller någon vän eller arbetskamrat? även på jobbet kan det ju vara skönt om någon vet om det, om du mår dåligt och så.
sen finns ju alltid vi här för dig, det hoppas jag du vet! sköt om dig nu och försök tänka att du väntar barn, inte missfall. ta en dag i taget.
Jag förstår hur du känner det!
Jag har precis fått reda på att jag har hypothyreos (sköldkörtelproblem) och det är klart större risk för missfall om man inte är rätt medicinerad. Har dessutom fått ett missfall innan (för många år sen) och blödit vid båda mina graviditeter så jag är mer eller mindre orolig hela tiden.
Jag kan inte heller direkt prata med min sambo om det. Han säger bara "vi får väl vänta och se och hoppas på det bästa". Han är inte lika mycket för att älta saker som jag är =)
Svårt det där med att berätta för folk eller inte. Det beror nog på om man vill ha stöd från dem om man får missfall eller om man inte vill ha det. Jag har valt att inte berätta eftersom jag inte fick något stöd förra gången jag fick missfall. Men ibland hade det varit skönt att ha någon att prata med.
4
Jag förstår hur du känner det!
Jag har precis fått reda på att jag har hypothyreos (sköldkörtelproblem) och det är klart större risk för missfall om man inte är rätt medicinerad. Har dessutom fått ett missfall innan (för många år sen) och blödit vid båda mina graviditeter så jag är mer eller mindre orolig hela tiden.
Jag kan inte heller direkt prata med min sambo om det. Han säger bara "vi får väl vänta och se och hoppas på det bästa". Han är inte lika mycket för att älta saker som jag är =)
Svårt det där med att berätta för folk eller inte. Det beror nog på om man vill ha stöd från dem om man får missfall eller om man inte vill ha det. Jag har valt att inte berätta eftersom jag inte fick något stöd förra gången jag fick missfall. Men ibland hade det varit skönt att ha någon att prata med.
Vad bra att du skriver här. Det är ett jättebra ställe att ventilera sina tankar, känslor och oro på. Många har samma erfarenheter som du, men det talas så lite om det. Det är bra att du och din fästman kan prata om det tillsammans!
Jag har en lång och svårt barnlöshetshistoria bakom mig, med bla en missed abortion i jan 2008. Missed abortion är ett missfall som inte stöts ut av kroppen, utan man upptäcker det ofast med ultraljud och man blir sövd och skrapad för att få bort graviditeten. Eftersom vi har varit väldigt öppna med våra problem att få barn visste många även om min tidiga graviditet och likaså att den blev avbruten. Jag tyckte faktiskt bara att det var bra att många runt mig visste. Då kunde alla stötta oss istället för att undra varför jag inte orkar ses eller mådde dåligt.
Det är väldigt vanligt med missfall och när man väl börjar prata om det i sin bekantskapskrets brukar det vara många som berättar om liknande erfarenheter.
Jag förstår din oro den här gången. Jag känner den lite även den här gången, men vi har turen att få göra tidiga ultraljud för att få veta att allt är ok. Kanske du kan få göra det på en kvinnoklinike också, om det skulle lätta din ängslan? Ring och fråga!
Men ofta är vetskapen om att det finns fler som vet hur det är viktigast. Och du är inte ensam!
Mina tre killar A (2004/03), A (2009/05) och V (2011/12). ♥
5
Hej Emelie!
Vad bra att du skriver här. Det är ett jättebra ställe att ventilera sina tankar, känslor och oro på. Många har samma erfarenheter som du, men det talas så lite om det. Det är bra att du och din fästman kan prata om det tillsammans!
Jag har en lång och svårt barnlöshetshistoria bakom mig, med bla en missed abortion i jan 2008. Missed abortion är ett missfall som inte stöts ut av kroppen, utan man upptäcker det ofast med ultraljud och man blir sövd och skrapad för att få bort graviditeten. Eftersom vi har varit väldigt öppna med våra problem att få barn visste många även om min tidiga graviditet och likaså att den blev avbruten. Jag tyckte faktiskt bara att det var bra att många runt mig visste. Då kunde alla stötta oss istället för att undra varför jag inte orkar ses eller mådde dåligt.
Det är väldigt vanligt med missfall och när man väl börjar prata om det i sin bekantskapskrets brukar det vara många som berättar om liknande erfarenheter.
Jag förstår din oro den här gången. Jag känner den lite även den här gången, men vi har turen att få göra tidiga ultraljud för att få veta att allt är ok. Kanske du kan få göra det på en kvinnoklinike också, om det skulle lätta din ängslan? Ring och fråga!
Men ofta är vetskapen om att det finns fler som vet hur det är viktigast. Och du är inte ensam!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
