Vad är det som händer?! Nästan så jag saknar sprängande tuttar och molvärken! Nu är jag i v9+2 (???)
Klart man funderar, antingen finns det inget eller så är jag längre och symptomen har "gått över" pga det. Ungefär så går tankebanorna nu
Putmage och något mörkare vårtgårdar, ett och annat "ligamenthugg" och nån liten känning i fogarna emellanåt. Trött, visst. Men inte riktigt lika illa som tidigare. Vad jobbigt det är att inte veta helt säkert! Klart att alla inlägg här om ofostriga graviditeter, MAs och MF rör till det i huvudet...
Vad vill jag säga med detta inlägg? Kanske bara "gnällla"lite?
1
Känner mig så ogravid! Vad är det som händer?! Nästan så jag saknar sprängande tuttar och molvärken! Nu är jag i v9+2 (???)
Klart man funderar, antingen finns det inget eller så är jag längre och symptomen har "gått över" pga det. Ungefär så går tankebanorna nu
Putmage och något mörkare vårtgårdar, ett och annat "ligamenthugg" och nån liten känning i fogarna emellanåt. Trött, visst. Men inte riktigt lika illa som tidigare. Vad jobbigt det är att inte veta helt säkert! Klart att alla inlägg här om ofostriga graviditeter, MAs och MF rör till det i huvudet...
Vad vill jag säga med detta inlägg? Kanske bara "gnällla"lite?
Det är jobbiga tankar det där... Men det är ju trots allt jättenormalt att symptomen kommer och går. Mina tidigare graviditeter har jag inte märkt av så mycket mer än att jag varit trött och haft större bröst.
Dessutom så har den här ankomstgruppen haft sin andel av mf och ma så nu måste ju risken vara ganska liten enligt statistiken...
2
Det är jobbiga tankar det där... Men det är ju trots allt jättenormalt att symptomen kommer och går. Mina tidigare graviditeter har jag inte märkt av så mycket mer än att jag varit trött och haft större bröst.
Dessutom så har den här ankomstgruppen haft sin andel av mf och ma så nu måste ju risken vara ganska liten enligt statistiken...
känner så igen mig i det du skriver, i mitt huvud har det verkligen oxå rör till det. Min man har näst intill förbjudit mig från att läsa info på nätet. Jag har under det senaste dagarna oxå bara varit trött och haft lite ömma bröstvårtor, ja å gasig jobbig mage.. rätt så symtom fri viket gjort att jag oroar mig för bla. MA. Är i v.10+5.
Det känns dock rätt skönt att läsa det Saria skriver, det går att vara "fri" från symtom och att allt ändå går bra. Tydligen så gick min mor och bar på mig till månad 4 innan det visade sig att hon var gravid. Det fanns inget symtom allt var som vanligt, alltså hon hade regelbunden mens och mådde bra. Det enda som märktes var att magen var svullen.
4
känner så igen mig i det du skriver, i mitt huvud har det verkligen oxå rör till det. Min man har näst intill förbjudit mig från att läsa info på nätet. Jag har under det senaste dagarna oxå bara varit trött och haft lite ömma bröstvårtor, ja å gasig jobbig mage.. rätt så symtom fri viket gjort att jag oroar mig för bla. MA. Är i v.10+5.
Det känns dock rätt skönt att läsa det Saria skriver, det går att vara "fri" från symtom och att allt ändå går bra. Tydligen så gick min mor och bar på mig till månad 4 innan det visade sig att hon var gravid. Det fanns inget symtom allt var som vanligt, alltså hon hade regelbunden mens och mådde bra. Det enda som märktes var att magen var svullen.
Mm, ibland är det nog nästan skönare att inte veta om allt som kan hända. För det mesta går det ju faktiskt bra ändå.
Men visst kan jag känna att jag är lite glad för illamåendet på något konstigt vis, så länge det håller sig på lindrig nivå, just eftersom det gör att det känns lite mer verkligt då. Fast det är ju mycket roligare sen när man börjar känna fosterrörelser! Längtar dit...
5
Mm, ibland är det nog nästan skönare att inte veta om allt som kan hända. För det mesta går det ju faktiskt bra ändå.
Men visst kan jag känna att jag är lite glad för illamåendet på något konstigt vis, så länge det håller sig på lindrig nivå, just eftersom det gör att det känns lite mer verkligt då. Fast det är ju mycket roligare sen när man börjar känna fosterrörelser! Längtar dit...
Visst kan man bli orolig när man inte känner symtom. Men som även andra skrivit så är det flera som haft symtomfria graviditeter och det har gått bra ändå.
Och visst känns det jobbigt att läsa om alla graviditeter som slutat i missfall och annat. Speciellt om man varit med om det tidigare (vet inte om det är så i ditt fall?!) Men det blir ju trots allt inte bättre av att oroa sig. Utan får försöka tänka positivt och hoppas på det bästa ändå!
7
Visst kan man bli orolig när man inte känner symtom. Men som även andra skrivit så är det flera som haft symtomfria graviditeter och det har gått bra ändå.
Och visst känns det jobbigt att läsa om alla graviditeter som slutat i missfall och annat. Speciellt om man varit med om det tidigare (vet inte om det är så i ditt fall?!) Men det blir ju trots allt inte bättre av att oroa sig. Utan får försöka tänka positivt och hoppas på det bästa ändå!
För mig går det lite i vågor hur gravid jag känner mig. Vissa dagar ömmar brösten knappt något alls, medan de andra dagar gör jätteont. Och likadant med molvärken i magen. Och som flera andra skrivit så är det ju så olika. Vissa går igenom den första tiden utan att knappt märka att de är gravida, och andra mår skitdåligt. Så det är nog ingen fara ska du se.
8
För mig går det lite i vågor hur gravid jag känner mig. Vissa dagar ömmar brösten knappt något alls, medan de andra dagar gör jätteont. Och likadant med molvärken i magen. Och som flera andra skrivit så är det ju så olika. Vissa går igenom den första tiden utan att knappt märka att de är gravida, och andra mår skitdåligt. Så det är nog ingen fara ska du se.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
