Inskriven äntligen!

[Gravid med 4:an]

Sådär,idag var jag och maken på inskrivning hos bm. En punkt att bocka av på listan . Hb låg utmärkt. Och förutom de sedvanliga blodproverna bad jag om att få thyroidea/sköldkörtelprover tagna eftersom en utav medicinerna jag ätit gjort att jag legat på gränsen för att behöva medicinering (och under graviditet är det jätteviktigt att ha korrekta värden). Bm vi har är så himla bra, några år på nacken men inte det minsta "gammalmodig" och väldigt openminded. Nu har vi UL/KUB att se fram emot om exakt två veckor och sedan har jag ett läkarbesök inbokat i slutet på juni p g a alla mina riskfaktorer. RUL inbokas i samband med UL/KUB och sedan får vi se om läkaren bedömer att jag skall följas upp oftare utav bm än det sedvanliga programmet.

Har ni berättat för era barn/blivande storasyskon ännu?
Vi har inte berättat för de blivande storebrorsorna ännu. Äldsta är snart 8 år och yngsta drygt 4 år. Jag oroar mig alltför mycket för att något skall vara galet den här gången p g a min medicinering i tidigaste delen utav graviditeten och jag vill inte riskera att först berätta och lämna ett positivt besked till barnen och sedan få berätta en riktigt negativ nyhet. Så vi avvaktar minst till UL/KUB, men kanske t o m till RUL. Om jag ORKAR hålla inne med det så länge vill säga

I övrigt känner jag mig i alla fall fortfarande gravid (är i v 10+, ungefär mitten på vecka 11 alltså) med illamående till och från, extremömma bröst, känningar utav livmoderns ligament, smärtor från symfysen/framfogen och det där jäkla labila humöret. Så allt BORDE se bra ut .

[erica76]

Skönt att vara inskriven, och bra att du verkar ha en bra bm.

Vi har berättat för barnen. Vi hade inte tänkt göra det förrän på torsdag (det var bf för det barn som dog i min mage, och då ska vi till minneslunden), men maken försa sig i samband med att jag fick åka in på akuten för ett par veckor sedan (hög feber, smärta, blödning och misstanke om utomkveds).

Jag förstår dina tankar runt att inte vilja ge ett positivt besked och sen kanske tvingas ge ett negativt. Vi tänkte i samma banor först. Men för oss så handlar det ju inte om en oro att något ska vara fel på barnet, utan om att barnet ska få en stafylokockinfektion (det var det som oförklarligt hände sist). Och det kan ju hända när som helst under graviditeten. Hade jag haft den oro du har, så hade jag nog också försökt hålla tyst så länge som möjligt inför barnen. Jag håller alla tummar och tår att allt bara ser fint ut när ni ska på KUB.

[Hoppfylld]

Ett steg på vägen att ha inskrivning gjord. Bra du fick göra extra prover, hoppas allt ska vara bra ändå.
Själv har jag min inskrivning nu i em :-)

Jag förstår era funderingar när man ska berätta för storasyskonen. Vi har inte heller berättat för dem än.
Eftersom jag hade MA förra året, då vi hann berätta den glada nyheten men sedan bara en vecka senare fick berätta när det tråkiga hände istället... Så är vi mer avvaktande denna gång. Frågan är bara hur länge man ska vänta?! Jag är i vecka 11 nu (11+3 för att va exakt) och börjar redan få lite mage. Så kanske inte går dölja så länge till. Vi har ju gjort ett VUL i vecka 8 då allt var bra, men annars skulle det varit skönt att även ha gjort RUL så man vet mer säkert att det fortsätter vara bra. Men känns länge att vänta och berätta ända tills dess, då väl RUL blir i vecka 17-18. Så vi får se hur vi gör...

[Gravid med 4:an]

Jag tycker också att det känns långt till RUL, som ju inte ens är inbokat ännu för min del. Jag försöker dela upp allt i små steg och konstaterade ju att det igår var exakt två veckor till UL/KUB och efter det är gjort är det exakt två veckor till läkarbesök. Sedan borde det inte behöva bli så fasligt lång väntan till RUL. Jag tror dock att det trots allt kanske blir så att vi vågar oss på att berätta hur det ligger till efter UL/KUB om allt ser så bra ut det bara kan.
Sedan går ju som sagt inte allt att förutsäga. Men jag tror att jag skall våga lite på att det går bra...