Skrivet: 2011-05-30, 08:42
#1
När William kom till världen..
Hade tid för igångsättning tisdag den 24 maj på BB Stockholm. Jag skulle ringa in till förlossningen 7.30 för att få veta exakt när vi skulle komma. Sagt och gjort, tiden blev 9.30 - skönt då jag var rädd att få vänta till sen eftermiddag.. Rakade benen och packade de sista innan vi åkte in..
Väl på plats installerar vi oss i rum 6 och läkaren dyker upp ca 10.30 för att dra igång mig. Metoden fick även denna gång bli ballong. När ballongen var på plats var det bara att vänta. Vi spelade lite kort och läste lite skvallertidningar. Vi hann även få i oss lite mat innan ballongen kom ut vid 13. BM undersöker och konstaterar att bebisen inte är helt fixerad så när hinnan tas så trycker en annan bm ner pyret. Trodde det skulle kännas ordentligt men det gick riktigt bra..
Från nu är jag stationär. CTG och skalpelektron gör att jag får ligga i sängen eller sitta på stolen bredvid sängen. Även denna gång ger tagen hinna inget resultat och när bm nr 2 för dagen kommer in kl 14 kopplas värkstimulerande dropp in.. Lite små värkar kommer men det gör inte ont. kl 15 ökas droppet och BM undersöker, öppen 4-5 cm! En ökning med 1-2 cm. Detta utan smärt, så här kan det få fortsätta.
kl 16 är det dags för att öka droppet igen och ny undersökning. Öppen 6 cm! Kan inte fatta att dessa minivärkar gör någon skillnad. Efter undersökningen fortsätter vi att spela kort. CTGn har svårt att registrera mina värkar, men enligt bm som nu har handen på min mage är värkarna längre än det jag känner. Inte mig emot!
Kl 17, pyrets hjärtljud har hela tiden varit högt sen jag började få drop och vi provar att stänga av det. Fortfarande öppen 6 cm men mer rätt riktad nu.. Efter det försvinner allt vad mensvärk heter så kvart i sex slås den på igen.
Ligger nu på sidan i sängen och nu börjar värkarna kännas och jag är redan öppen 7 cm! Andas igenom värkarna fram till halv åtta då jag börjar med min bästa vän - lustgasen.. Hjälper bra till en början med snart så blir det mer påtagligt. kl är nu 20.30 och eda beställs. BM undersöker och jag är öppen 8 cm och alla kanter är borta.
Narkosen kommer vid nio och lägger epidralen. Har nu börjat få svårt att skilja på värkar och den domnande känsla som lustgasen ger. Jag börjar bli lite för hög på lustgas! Så uskan håller i min kropp medan T håller fast mitt huvud som jag tydligen inte vill hålla stil när narkosläkaren lägger edan .. När epidralen är lagd säger narkosläkaren att jag inte behöver lustgasen. Är han galen!! Har han fött barn själv eller?? Hur som helst så vinner han kampen om masken (har ingen kraft kvar i händerna, men lite fick han allt jobba för den ) och försöker förklara att den inte kommer göra någon skillnad utan att jag bara mår illa av den.. Får andas igenom några hemska värkar innan epidralen börjar verka..
Vid halv tio är jag mitt vanliga jag och helt utan värkar - som känns.. Min underbara BM (som för övrigt jag bestämt skulle få förlösa mig) går av sitt skift - gaaah. 21.50 kommer ny BM och två uskor in och presenterar sig. Ingen undersökning utan de kommer tillbaka lite senare.. T lägger sig i soffan och jag lägger mig återigen på sidan. BM nr 2 kommer in och säger hej då och säger att vi ses i morgon när hon återigen ska jobba..
Trycker neråt blir allt starkare, hoppas att det ska gå över. Inser att nej, nu är det ju det värsta kvar. Nu kommer snart bebisen - ajajajajaaj.. 22.15 ringer vi på BM för nu är det verkligen någon påväg ut. Hon hinner inte mer än föra in fingret innan hon konstaterar att ja nu ska det födas barn här.. Ställer mig på knä i sängen mot sänggaveln. Känns riktigt skönt, dock är inte krystvärkarna speciellt starka utan jag försöker krysta när jag känner att trycker ökar.. 22.28 skriker vår lille William för första gången.
Då navelsträngen är ganska kort blir det ett akrobatnummer att vända sig i sängen.. Men runt kommer jag och upp på magen kommer världens sötaste pojke på 3845 g, 50 cm och 34,5 cm i hattmått.. Förlorade 1.3 liter blod och det i kombination med en närhetsberoende pojke har gjort att jag haft lite svårt att komma tillbaka. Men nu börjar vardagen och veckan går i ledordet vila..
Ojj, blev lite långt, men så gick det till när William tittade ut..
Stolt mamma till Linnéa f. 30 jan 2008 och William f. 24 maj 2011